Överklagande ingett den 10 maj 2010 av P av den dom som personaldomstolen meddelade den 24 februari 2010 i mål F-89/08, P mot parlamentet

(Mål T-213/10 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: P (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten E. Boigelot)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ta upp överklagandet till sakprövning, bifalla det och följaktligen,

upphäva den överklagade domen som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 24 februari 2010 i mål F-89/08, som klaganden fick kännedom om den 1 mars 2010, genom vilken personaldomstolen ogillar klagandens talan om bland annat yrkande om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 15 april 2008 att säga upp klaganden, och yrkande om att parlamentet skulle förpliktas att utge ersättning till klaganden för den skada som den anser sig ha lidit,

bifalla de yrkanden som klaganden framställde vid Europeiska unionens personaldomstol, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i de två instanserna.

Grunder och huvudargument

Genom detta överklagande yrkar klaganden upphävande av den dom som personaldomstolen meddelade den 24 februari 2010 i mål F-89/08, P mot parlamentet, genom vilken klagandens talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att säga upp klagandens avtal om anställning som tillfälligt anställd och att utge ersättning för den skada som klaganden lidit, ogillades.

Till stöd för sin talan anför klaganden tre grunder enligt följande:

Personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och lämnade en motsägelsefull motivering, i den mån som den fann att det räcker att få kännedom om motiveringen till ett beslut endast genom den berördes personakt och att detta inte föranleder att beslutet ogiltigförklaras, trots det att institutionen varken har redogjort för denna motivering i uppsägningsbeslutet eller i beslutet om avslag på klagomålet.

Personaldomstolen åsidosatte för det första systemet med funktionsfördelning och den institutionella balansen mellan administrationen och domstolen. För det andra åsidosatte personaldomstolen artikel 26 i Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen. För det tredje åsidosatte personaldomstolen rätten till ett effektivt domstolsskydd. Personaldomstolen satte sig nämligen i Europaparlamentets ställe när den istället för Europaparlamentet angav de tänkbara skälen till det omtvistade beslutet.

Personaldomstolen lämnade en otillräcklig motivering av det överklagade målet, i den mån som den höll tyst om att de handlingar i målet som föranledde det omtvistade beslutet var motsägelsefulla, trots det att klaganden åberopade dessa motsägelser i sin talan i första instans.

____________