Överklagande ingett den 10 februari 2010 av Brigitte Zangerl-Posselt av den dom som personaldomstolen meddelade den 30 november 2009 i mål F-83/07, Zangerl-Posselt mot kommissionen

(Mål T-62/10 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Brigitte Zangerl-Posselt (Merzig, Tyskland) (ombud: advokaten S. Paulmann)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva den överklagade domen,

besluta i sakfrågan och, som klaganden yrkade i den första instansen, ogiltigförklara det beslut som den 25 juli 2007 meddelades av uttagningskommittén vid det allmänna uttagningsprovet EPSO/AST/27/06 om att inte ge klaganden tillträde till nämnda uttagningsprovs praktiska och muntliga delar, ett beslut som senare har fastställts genom beslut av den 13 december 2007, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser den dom som personaldomstolen meddelade den 30 november 2009 i mål F-83/07, Zangerl-Posselt mot kommissionen, genom vilken klagandens talan ogillades.

Till stöd för sin talan anför klaganden att personaldomstolen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den prövade kriterierna för tillträde till det allmänna uttagningsprovet EPSO/AST/27/06. Klaganden anför i detta sammanhang bland annat att personaldomstolen i sin prövning av huruvida hon hade en examen, i den mening som avses i meddelandet om uttagningsprov angående uttagningsprovet i fråga, lagt avgörande vikt vid den franska språkversionen av artikel 5.3 a ii i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskapen.

Vidare är enligt klaganden de argument som personaldomstolen använt för att försöka avfärda vad hon anfört behäftade med ett antal rättsliga fel. Bland annat uppger hon att det framgår av handlingarna i målet att vissa av personaldomstolens konstateranden är rättsstridiga samt att den framlagda bevisningen har förvanskats.

Klaganden gör också gällande att personaldomstolen stödde sig på grunder som var otillräckliga och felaktiga när den fann att den indirekta åldersdiskriminering hon hänvisat till, och vilken personaldomstolen fann hade förelegat, var motiverad.

____________