TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 19 januari 2010

Mål T‑355/08 P

Chantal De Fays

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Anslutningsöverklagande – Personalmål– Tjänstemän – Ledighet – Sjukskrivning – Läkarundersökning som styrker att det var fråga om otillåten frånvaro – Avdrag på den årliga ledigheten – Löneavdrag”

Saken: Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols dom (första avdelningen) av den 17 juni 2008 i mål F‑97/07, De Fays mot kommissionen (REGP 2008, s. I-A-1-191 och II-A-1-1011), med yrkande att denna dom ska upphävas. Anslutningsöverklagande av Europeiska kommissionen, även detta med yrkande att nämnda dom ska upphävas.

Avgörande: Överklagandet och anslutningsöverklagandet ogillas. Chantal De Fays ska ersätta rättegångskostnaderna vad avser överklagandet.       Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna vad avser anslutningsöverklagandet.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Ifrågasättande av bedömningar som för första gången gjorts av personaldomstolen

(Artikel 225 A EG; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11. 1; tribunalens rättegångsregler, artikel 139.2)

2.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopats för första gången under överklagandet – Avvisning – Grund som riktar sig mot det beslut som prövades i den överklagade domen – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 48.2 och 144)

3.      Tjänstemän – Sjukledighet/sjukskrivning – Läkarundersökning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 59.1)

4.      Överklagande – Grunder – Grund som anförts mot domskäl som inte kan påverka domslutet – Verkningslös grund

(Artikel 225 A EG; domstolens stadga, bilaga I, artikel 9)

1.      Tribunalen är inom ramen för ett överklagande endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som har behandlats vid personaldomstolen. Tribunalen är således i ett sådant förfarande endast behörig att pröva huruvida det framgår av argumentationen i överklagandet att det har förekommit felaktig rättstillämpning i den överklagade domen. Den omständigheten att en klagande ifrågasätter bedömningar som för första gången gjorts av personaldomstolen i den överklagade domen, för att besvara grunder som har behandlats vid personaldomstolen, innebär härvid inte att tvisteföremålet förändras.

(se punkterna 28, 30 och 31)

Hänvisning till

Domstolen: 7 november 2002, C‑24/01 P och C‑25/01 P, Glencore och Compagnie Continentale mot kommissionen, REG 2002, s. I‑10119, punkt 62 och där angiven rättspraxis; 21 februari 2008, C‑348/06 P, kommissionen mot Girardot, REG 2008, s. I‑833, punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis

Förstainstansrätten: 11 november 2008, Speiser mot parlamentet, T‑390/07 P, REG 2008, s. I-B-1-63 och II-B-1-427, punkt 35

2.      Om klaganden inte har anfört vissa grunder i överklagandet utan för första gången anfört dem i en skrivelse till kansliet och därefter vidhållit dem vid förhandlingen, så ska dessa avvisas med tillämpning av artiklarna 48.2 och 144 i tribunalens rättegångsregler. Ett överklagande kan inte heller bygga på en grund som inte riktas mot den överklagade domen utan mot det förvaltningsbeslut som denna dom rör. Sådana grunder utgör nämligen nya grunder.

(se punkterna 34 och 40)

Hänvisning till

Domstolen: 11 november 2004, C‑186/02 P och C‑118/02 P, Ramondín m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑10653, punkt 50

3.      Det framgår av artikel 59.1 i tjänsteföreskrifterna att en förtroendeläkares utlåtande endast kan ifrågasättas genom ett utlåtande i motsatt riktning utfärdat av en oberoende läkare, vilken på den berörde tjänstemannens begäran − vilken måste inkomma inom två dagar − uttalat sig om denna läkarundersökning. Denna lösning förändras inte av omständigheten att det utlåtande som bekräftar förtroendeläkarens utlåtande innehåller en felaktig uppgift om att den berörde, om denne önskar ifrågasätta detta utlåtande vad gäller samma sjukfrånvaro måste inge ett nytt läkarutlåtande, trots att nämnde tjänsteman känner till förfarandet för omprövning, eftersom denne redan har använt sig av detta.

(se punkt 43)

4.      En grund som anförs i ett överklagande och som riktas mot personaldomstolens domskäl som inte är direkt nödvändiga som stöd för dess överklagade avgörande är verkningslös och ska avvisas.

(se punkt 56)

Hänvisning till:

Domstolen: 12 februari 2003, C‑399/02 P(R), Marcuccio mot kommissionen, REG 2003, s. I‑1417, punkt 16, och där angiven rättspraxis