Mål T-323/03

La Baronia de Turis, Cooperativa Valenciana

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket LA BARONNIE – Det äldre nationella ordmärket BARONIA – Bevis på användning av det äldre varumärket – Bevisning som har åberopats för första gången vid överklagandenämnden – Fråga huruvida bevisningen kan tillåtas − Omfattningen av överklagandenämndernas prövning − Artiklarna 62 och 74 i förordning (EG) nr 40/94”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 62.1 och 74.2)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 62.1, 74.1 och 74.2)

1.      Det följer av den funktionella kontinuiteten mellan enheterna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att överklagandenämnden, inom ramen för dess obligatoriska omprövning av de beslut som fattats av harmoniseringsbyråns enhet i första instans, är skyldig att grunda sitt beslut på alla faktiska och rättsliga omständigheter som den berörda parten har åberopat, antingen i förfarandet vid den enhet som har avgjort ärendet i första instans eller vid överklagandet.

Överklagandenämnderna kan således, om inget annat följer av artikel 74.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, bifalla överklagandet på grundval av nya omständigheter eller nya bevis som åberopats av den part som överklagat. Överklagandenämndernas kontroll begränsas inte endast till en kontroll av lagenligheten av det angripna beslutet utan den utgör, som en följd av överklagandets överförande verkan, en ny prövning av tvisten i dess helhet, där överklagandenämnderna till fullo och på nytt skall pröva den ursprungliga tvisten och beakta den bevisning som ingetts i rätt tid.

Det följer inte av principen om funktionell kontinuitet mellan harmoniseringsbyråns enheter att en part vid överklagandenämnden i ett förfarande inter partes, enligt artikel 74.2 i förordning nr 40/94, inte skulle kunna åberopa sådana nya faktiska och rättsliga omständigheter som inte har åberopats vid enheten i första instans.

(se punkterna 58–60)

2.      Den bestämmelse som föreskrivs i artikel 74.1 i förordning nr 40/94, om gemenskapsvarumärken, enligt vilken Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) på eget initiativ prövar sakförhållandena, innehåller två begränsningar. För det första skall prövningen i samband med ärenden om relativa registreringshinder vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. För det andra kan harmoniseringsbyrån, enligt punkt 2 i denna artikel, välja huruvida den vill beakta bevis som en part inte åberopat eller ingett ”i rätt tid”.

Det följer emellertid av den funktionella kontinuitet som karaktäriserar förhållandet mellan harmoniseringsbyråns enheter, att begreppet ”i rätt tid” inom ramen för ett förfarande inför en överklagandenämnd skall tolkas som den frist som gäller då överklagandet lämnas in liksom de frister som fastställts under detta förfarande. Eftersom detta begrepp är tillämpligt i samband med varje förfarande vid harmoniseringsbyrån, har således den omständigheten att fristen för att lägga fram bevisning, som fastställts av enheten i första instans, har löpt ut inte någon betydelse för frågan huruvida denna lagts fram inför överklagandenämnden ”i rätt tid”. Överklagandenämnden är således skyldig att beakta de bevis som åberopats vid överklagandenämnden, oavsett om de lagts fram inför invändningsenheten eller inte.

(se punkterna 61 och 62)