Förenade målen T-49/02–T-51/02

Brasserie nationale SA (tidigare Brasseries Funck-Bricher et Bofferding) m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Konkurrensbegränsande samverkan – Den luxemburgska ölmarknaden – Böter”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Deltagande i en konkurrensbegränsande samverkan för att lindra verkningarna av rättsregler som anses vara överdrivet ogynnsamma – Otillåtet

(Artikel 81.1 EG)

2.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – En konkurrensbegränsande samverkan som är förbjuden enligt artikel 81.1 EG rättfärdigas med en rule of reason – Otillåtet

(Artikel 81.1 EG)

3.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande

(Artikel 81.1 EG)

4.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Begrepp – Gemensam vilja avseende hur man skall agera på marknaden – Formen för att uttrycka denna gemensamma vilja – Saknar betydelse

(Artikel 81.1 EG)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut varigenom en överträdelse fastställs – Skyldighet att avgränsa den ifrågavarande marknaden – Räckvidd

(Artikel 81 EG)

6.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Uppsåtligt genomförande – Begrepp

(Rådets förordning nr 17, artikel 15)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning

(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 17, artikel 17)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Särskilt allvarliga överträdelser – Uppdelning av marknaden – Avskärmning av marknaden

(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

9.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsernas varaktighet – Avtal beträffande vilket sanktionsåtgärder vidtagits på grund av avtalets konkurrensbegränsande syfte oberoende av dess verkningar – Beaktande av varaktigheten av förekomsten av ett avtal utan att ta hänsyn till att det inte tillämpats

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

10.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Ett avtal har i praktiken inte tillämpats – Bedömning baserad på varje företags individuella beteende

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/K 9/03, punkt 3)

1.      Det kan inte godtas att företag försöker lindra verkningarna av rättsregler som de anser vara överdrivet ogynnsamma genom att delta i en konkurrensbegränsande samverkan som har till syfte att reglera dessa missförhållanden under åberopande av att dessa regler skapar en obalans till deras nackdel.

(se punkt 81)

2.      Eftersom det har fastställts att syftet med ett avtal till sin natur utgör en konkurrensbegränsning, såsom en uppdelning av kundkretsen, kan detta avtal med tillämpning av en rule of reason inte undgå bestämmelserna i artikel 81.1 EG på grund av att det också hade legitima syften.

(se punkt 85)

3.      Om syftet med ett avtal mellan företag är att begränsa konkurrensen saknas anledning att pröva huruvida avtalet också medfört en sådan begränsning.

(se punkterna 97 och 140)

4.      Begreppet avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG bygger på att det föreligger en gemensam vilja hos minst två parter, där formen för uttrycket inte har någon betydelse så länge den troget återger parternas vilja.

(se punkt 119)

5.      Kommissionens skyldighet att avgränsa den ifrågavarande marknaden i ett beslut som fattas med stöd av artikel 81 EG gäller endast när det utan en sådan avgränsning inte är möjligt att avgöra huruvida avtalet, beslutet av en företagssammanslutning eller det samordnade förfarandet i fråga kan påverka handeln mellan medlemsstater och huruvida det har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden.

(se punkt 144)

6.      För att en överträdelse av konkurrensbestämmelserna i fördraget skall kunna anses ha skett uppsåtligen krävs inte att företaget medvetet har begränsat konkurrensen. Det är tillräckligt att företaget inte hade kunnat undgå att inse att dess beteende syftade till att begränsa konkurrensen. Det saknar härvid betydelse huruvida företaget hade uppsåt eller ej att åsidosätta artikel 81 EG.

(se punkt 155)

7.      Allvaret av överträdelserna mot konkurrensrätten skall fastställas utifrån ett stort antal omständigheter, såsom bland annat de särskilda omständigheterna i målet, dess sammanhang och böternas avskräckande verkan, och detta utan att det fastställts någon tvingande eller uttömmande förteckning över kriterier som obligatoriskt skall beaktas. Kommissionen har vidare inom ramen för förordning nr 17 ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer bötesbeloppet för att därigenom kunna främja att företagen iakttar konkurrensreglerna.

Det ankommer dock på förstainstansrätten att kontrollera om det ålagda bötesbeloppet är proportionellt i förhållande till överträdelsens allvar och varaktighet samt att göra en avvägning mellan överträdelsens allvar och de omständigheter som sökanden åberopar. Riktlinjerna för beräkningen av de böter som påförs med stöd av artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [KS] binder inte gemenskapsdomstolen i sin bedömning av böterna och den har i detta avseende full prövningsrätt enligt artikel 17 i förordning nr 17.

(se punkterna 169 och 170)

8.      Uppdelningen och avskärmningen av marknaden visar på den allvarligaste typen av överträdelse av artikel 81 EG.

När det rör sig om uppdelningen av marknaden förekommer konkurrensbegränsande samverkan av detta slag bland de exempel på sådan samverkan som i artikel 81.1 c EG uttryckligen anges vara oförenlig med den gemensamma marknaden. De klassificeras nämligen som uppenbara konkurrensbegränsningar.

Beträffande avskärmningen av den gemensamma marknaden är en sådan uppenbar överträdelse av konkurrensrätten till sin natur synnerligen allvarlig. Den går emot de mest grundläggande målen med gemenskapen och i synnerhet genomförandet av den inre marknaden.

(se punkterna 173–175)

9.      Eftersom kommissionen inte har bevisat det ifrågavarande avtalets följder, och inte heller var skyldig att göra det, då det ifrågavarande avtalet hade ett konkurrensbegränsande syfte, saknar omständigheten huruvida avtalet i fråga hade genomförts eller ej relevans för beräkningen av överträdelsens varaktighet. För att beräkna varaktigheten av en överträdelse som har ett konkurrensbegränsande syfte, skall det nämligen endast fastställas hur länge detta avtal har funnits, det vill säga hur lång tid som förflutit mellan datumet då det ingicks och datumet då det upphörde.

(se punkt 185)

10.    Punkt 3 andra strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av de böter som påförs med tillämpning av artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [KS], som avser att ”företaget i praktiken inte har tillämpat avtal eller förfaranden som utgör överträdelser”, får inte tolkas så, att den avser fallet då en konkurrensbegränsande samverkan inte genomförts i sin helhet, bortsett från varje företags eget beteende, utan skall förstås som en omständighet baserad på varje företags individuella beteende.

(se punkt 195)