Talan väckt den 28 mars 2009 - Ryanair mot kommissionen

(Mål T-123/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida och I G. Metaxas­Maragkidis)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 november 2008 om det lån på 300 miljoner euro som Italien har beviljat företaget Alitalia nr C 26/08 i den del det i beslutet inte fastslås att stödet ska återkrävas från Alitalias efterträdare samt det beslutas att Italien ska ges ytterligare tid att verkställa beslutet, i enlighet med artiklarna 230 EG och 231 EG,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 november 2008 (stöd N 510/2008) (försäljning av tillgångar i Alitalia Spa) i sin helhet, i enlighet med artiklarna 230 EG och 231 EG,

förplikta kommissionen att bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad,

vidta de övriga åtgärder som förstainstansrätten finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

Sökanden anser att två beslut som fattats av kommissionen den 12 november 2008, K (2008) 6743 om det lån på 300 miljoner euro som Alitalia beviljats nr C 26/08 (ex NN 31/08)¹ och beslut K (2008) 6745 slutligt (stöd N 510/2008) avseende förfarandet för avyttring av aktierna i Alitalia i den del kommissionen beslutade att detta förfarande inte utgör statligt stöd under förutsättning att de italienska myndigheterna uppfyllde vissa krav, är rättstridigt.

Sökanden gör gällande följande grunder till stöd för sina yrkanden:

Vad avser det förstnämnda angripna beslutet hävdar sökanden att det är delvis ogiltigt eftersom det i beslutet inte fastslås att stödet ska återkrävas från Alitalias efterträdare samt det beslutas att Italien ska ges ytterlige tid att verkställa beslutet.

Vad avser det andra angripna beslutet gör sökanden gällande att kommissionen, genom att inte inleda ett formellt granskningsförfarande trots att det förelåg avsevärda svårigheter, har fattat ett beslut som är ofullständigt och otillräckligt och därigenom åsidosatt sökandens processuella rättigheter enligt artikel 88.2 EG. Sökanden gör vidare gällande att kommissionen saknade behörighet att anta ett beslut förenat med villkor, i vilket det slås fast att åtgärden inte utgör statligt stöd efter en inledande undersökning. Sökanden hävdar vidare att kommissionen inte undersökt samtliga relevanta delar av åtgärderna samt åtgärdernas sammanhang. Kommissionen har enligt sökanden särskilt underlåtit att undersöka huruvida det italienska förfarandet med extraordinär förvaltning i sig utgör statligt stöd och huruvida den italienska regeringen manipulerat lagstiftningen för att gynna Compagnia Aerea Italianas förslag.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning när den inte beaktade alternativen till en försäljning av Alitalias tillgångar, som en rättslig likvidation eller andelsöverenskommelse. Sökanden gör även gällande att kommissionen inte har tillämpat principen om en investerare som agerar i en marknadsekonomi på avyttringen av Alitalias tillgångar, särskilt genom att inte göra en bedömning av vilken effekt på priset som det uttryckliga villkoret om fortsatt verksamhet och det underförstådda villkoret att köparen av Alitalias passagerarverksamhet skulle vara från Italien hade, genom att inte göra bedömningen att förfarandet för avyttring av Alitalias tillgångar var uppenbart otillräckligt och genom att inte bedöma det verkliga priset som erbjudits av CAI och fastställa enligt vilka kriterier marknadspriset för dessa tillgångar ska fastställas.

Sökanden gör dessutom gällande att kommissionen gjort en felaktig bedömning av den part som ska återbetala lånet. Denna part borde, i beaktande av sambandet mellan Alitalia och Compagnia Aerea Italiana, ha varit CAI. Sökanden gör slutligen gällande att kommissionen har brustit i sin motiveringsskyldighet.

____________

¹ - EUT L 52, s. 3