DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 6 oktober 2015

(Mål F-119/14)

FE

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Rekrytering – Allmänt uttagningsprov – Upptagande på reservlistan – Tillsättningsmyndighetens beslut att inte anställa en godkänd sökande – Uttagningskommitténs respektive tillsättningsmyndighetens behörighet – Villkor för tillträde till uttagningsprovet – Minsta krav på yrkeserfarenhet – Beräkningssätt – Uppenbart oriktig bedömning från uttagningskommitténs sida – Föreligger inte – Förlust av chansen att bli anställd – Skadestånd”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken FE har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska kommissionens tillsättningsmyndighet den 17 december 2013 att inte anställa henne vid generaldirektoratet (GD) för rättsliga frågor utifrån reservlistan från uttagningsprovet EPSO/AD/42/05 och om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som hon påstår sig ha lidit till följd av detta beslut.

Avgörande:      Europeiska kommissionens beslut av den 17 december 2013 om att inte anställa FE ogiltigförklaras. Europeiska kommissionen ska till FE betala 10 000 euro. Talan ogillas i övrigt. Europeiska ska bära sina rättegångskostnader och ersätta FE:s rättegångskostnader.

Innehåll

1.      Tjänstemän – Rekrytering – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Oberoende – Gränser – Antagande av rättsstridiga beslut – Tillsättningsmyndighetens skyldigheter

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 30 och bilaga III)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Anordnande och genomförande av uttagningsprov – Behörighetsfördelning mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén – Anges i meddelandet om uttagningsprov

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Villkor för deltagande – Anges i meddelandet om uttagningsprov – Minsta yrkeserfarenhet – I meddelandet om uttagningsprov anges inte uttryckligen hur yrkeserfarenhetens längd ska beräknas – Uttagningskommitténs bedömning – Tillsättningskommitténs kontroll av lagenligheten – Ersatt beräkningsmetod – Otillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 5.3)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten innebär inte lämplig ersättning för materiell skada – Förlust av möjligheten att kunna anställas – Kriterier

(Artikel 340 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

1.      När det gäller unionsinstitutionernas rekrytering av personal genom anordnande av uttagningsprov är tillsättningsmyndigheten, på grund av principen om uttagningskommitténs oberoende vid utövandet av sin egen behörighet, inte behörig att ogiltigförklara eller ändra ett beslut som uttagningskommittén har fattat inom ramen för sin behörighet, vilken fastställs bland annat i artikel 30 i tjänsteföreskrifterna och i artikel 5 i bilaga III till dessa.

Eftersom tillsättningsmyndigheten inte får fatta rättsstridiga beslut, kan den emellertid inte vara bunden av en uttagningskommittés beslut vars rättsstridighet kan få återverkningar på tillsättningsmyndighetens egna förvaltningsbeslut. Innan tillsättningsmyndigheten tillsätter en tjänsteman är den därför skyldig att kontrollera att vederbörande uppfyller villkoren i tjänsteföreskrifterna, så att anställningen i unionens tjänst kan ske lagenligt, eftersom beslutet om anställning annars kan vara ogiltigt.

När det till exempel är uppenbart att uttagningskommitténs beslut att låta en sökande delta i uttagningsproven är rättsstridigt, eftersom det är behäftat med ett uppenbart fel, ska tillsättningsmyndigheten sedan den från uttagningskommittén har mottagit reservlistan med namnet på sökanden, som har klarat proven och är godkänd, vägra att tillsätta personen i fråga.

(se punkterna 39 och 40)

Hänvisning till

Domstolen: dom 23 oktober 1986, Schwiering/revisionsrätten, 142/85, EU:C:1986:405, punkterna 19 och 20, och dom 20 februari 1992, parlamentet/Hanning, C-345/90 P, EU:C:1992:79, punkt 22

Personaldomstolen: dom 23 oktober 2012, Eklund/kommissionen, F‑57/11, EU:F:2012:145, punkt 49, och beslut 10 juli 2014, Mészáros/kommissionen, F‑22/13, EU:F:2014:189, punkt 48

2.      Meddelandet om uttagningsprov utgör ramen för ett lagenligt urvalsförfarande för tillsättning av en tjänst vid unionens institutioner, i den del det, med förbehåll för överordnade bestämmelser i tjänsteföreskrifterna, inbegripet i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, dels reglerar behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén vid anordnandet och genomförandet av uttagningsprov, dels innehåller villkoren för sökandenas deltagande, särskilt deras profil samt deras särskilda rättigheter och skyldigheter.

Meddelandet om uttagningsprov skulle sakna syfte om tillsättningsmyndigheten kunde utesluta en godkänd sökande från reservlistan genom att hänvisa till ett villkor eller en bestämmelse om tillträde som inte angetts vare sig i nämnda meddelande eller i tjänsteföreskrifterna, eller i vart fall inte innan meddelandet om uttagningsprov antogs hade offentliggjorts på ett sådant sätt att uttagningskommittén och berörda sökande hade tillgång till eller oundvikligen kände till villkoret eller bestämmelsen.

I meddelandet om uttagningsprov anförtroddes nämligen uttagningskommittén ensam uppgiften att, inom ramen för utövandet av sina funktioner och inom ramen för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning, upprätta en förteckning över de sökande som gavs tillträde till uttagningsproven.

(se punkterna 42, 43, och 48)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom 14 april 2011, Šimonis/kommissionen, F-113/07, EU:F:2011:44, punkt 74, och dom 15 oktober 2014, Moschonaki/kommissionen, F-55/10 RENV, EU:F:2014:235, punkt 42

3.      Vad avser sättet att beräkna huruvida kravet på minsta yrkeserfarenhet är uppfyllt kan uttagningskommittén, som inte är bunden av någon uttrycklig bestämmelse i meddelandet om uttagningsprov beträffande sättet att beräkna huruvida kravet på minsta yrkeserfarenhet för att få delta i uttagningsproven är uppfyllt, med hänsyn till dess stora utrymme för skönsmässig bedömning på området skäligen anse att det inte finns anledning att rätta sig efter en viss institutions beräkningssätt. Den omständigheten att uttagningskommittén inte tillämpat det beräkningssätt som den berörda institutionen använder för att räkna om den åberopade yrkeserfarenheten till heltid betyder således inte automatiskt att uttagningskommittén gjort en felaktig bedömning av huruvida en sökande uppfyllt kravet på minsta yrkeserfarenhet för tillträde till uttagningsproven.

När det, vad gäller kravet på tidigare yrkeserfarenhet, i ett meddelande om uttagningsprov föreskrivs ett särskilt krav på minst två års yrkeserfarenhet för tillträde till uttagningsproven, kan tillsättningsmyndigheten härvid vid den tidpunkt när den avser att anställa en godkänd sökande som har valts ut av uttagningskommittén inte utesluta denna godkända sökande från reservlistan genom att hänvisa till ett särskilt sätt att bedöma eller beräkna yrkeserfarenheten, vilket den själv har underlåtit att skriva in i meddelandet om uttagningsprov och som inte föreskrivs i någon rättsakt som vid domstol kan göras gällande mot ledamöterna i uttagningskommittén eller sökandena i uttagningsförfarandet.

Rättssäkerhetsprincipen, som är en av de principer som reglerar alla uttagningsförfaranden, skulle annars ohjälpligt äventyras. Förutom detta åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen innebär detta även ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

(se punkterna 57 och 61–64)

4.      För att en institution ska bli skadeståndsansvarig måste flera villkor vara uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan.

Den omständigheten att sökanden slutgiltigt har förlorat chansen att tillsättas som administratör i lönegrad AD 7 ger, med iakttagande av övriga lagstadgade villkor, sökanden rätt till ersättning. Den ekonomiska skada för vilken sökanden har rätt att erhålla ersättning är emellertid inte knuten till en förlust av inkomster, utan till förlusten av en chans att bli anställd som tjänsteman på den tjänst som anställningsförfarandet ifråga avsåg.

Med tillämpning av personaldomstolens möjlighet att värdera skadan i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) ska sökandens ekonomiska skada skäligen beräknas bland annat med hänsyn till månadslönen för den tjänst som skulle tillsättas, den verkliga chans som gått förlorad, det första möjliga anställningsdatumet och sökandens yrkesmässiga situation under referensperioden.

(se punkterna 120, 123, 129 och 130)

Hänvisning till

Domstolen: dom 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl., C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 42, och dom 21 februari 2008, kommissionen/Girardot, C-348/06 P, EU:C:2008:107, punkt 52

Personaldomstolen: dom 13 september 2011, AA/kommissionen, F‑101/09, EU:F:2011:133, punkterna 79–82