Talan väckt den 5 februari – Coöperatieve Rabobank mot kommissionen

(Mål T-57/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Coöperatieve Rabobank U.A. (Utrecht, Nederländerna) (ombud: advokaterna R. Wesseling och F. Brouwer)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2023) 7811 av den 22 november 2023 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.40512 – Eurodenominerade obligationer (EDB)) (nedan kallat beslutet), med stöd av artikel 263 FEUF,

i andra hand, delvis ogiltigförklara artikel 1 i beslutet, med stöd av artikel 263 FEUF, och sätta ned de böter som ålagts i artikel 2 i beslutet, med stöd av artikel 261 FEUF,

under alla omständigheter sätta ned de böter som ålagts i artikel 2 i beslutet, med stöd av artikel 261 FEUF,

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader eller, i andra hand, en skälig del av kostnaderna, i enlighet med artikel 134 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, lämnade en bristfällig motivering och/eller bedömde bevisningen felaktigt när den fann att Rabobank hade agerat på ett sätt som syftade till att begränsa eller snedvrida konkurrensen i den mening som avses i artikel 101 FEUF. Särskilt gör sökanden gällande att

kommissionen inte styrkte att all kommunikation som anges i beslutet begränsar konkurrensen genom syfte,

kommissionens påståenden felaktigt omfattar kommunikation som endast hänför sig till handelsrelationen mellan Rabobank och Deutsche Bank.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, lämnade en bristfällig motivering och/eller bedömde bevisningen felaktigt när den, enligt artikel 101 FEUF fann a) att agerandet hade ett enda syfte eller följde en övergripande plan och b) att det påstådda åsidosättandet var fortgående under hela den relevanta perioden. Sökanden gör särskilt gällande att

kommissionen inte styrkte att all kommunikation skedde i syfte att följa den konkurrensbegränsande plan som i beslutet påstås finnas,

kommissionen inte styrkte att de olika exemplen på konkurrensbegränsande kontakt utgör en oavbruten, fortgående överträdelse som varade i mer än tio år.

Tredje grunden: Sökanden gör gällande att kommissionens metod för att fastställa böterna strider mot artikel 23 i förordning 1/2003, riktlinjerna för beräkning av böter och proportionalitetsprincipen. Sökanden gör särskilt gällande att

kommissionen inte har någon grund för att ålägga böter för de perioder under vilka det var avbrott i överträdelsen,

böterna i beslutet inte står i proportion till den påstådda överträdelsens allvar och ekonomiska betydelse, eftersom den påstådda överträdelsen består i väldigt få påstådda konkurrensbegränsande kontakter, spridda över en väldigt lång tidsperiod,

ersättningsvärdet för ”försäljningsvärdet” i beslutet i väsentlig grad överdriver Rabobanks intäkter och därmed den ekonomiska betydelsen av den påstådda överträdelsen, i och med att man frångår begreppet ”försäljningvärdet” och skyldigheten i riktlinjerna för beräkning av böter att tillämpa de ”bästa tillgängliga uppgifterna”.

____________