FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 30 september 2003 (1)

”EUGFJ – Upphävande av ett finansiellt stöd – Artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88 – Felaktig bedömning – Proportionalitetsprincipen – Rimlig tidsfrist – Motivering”

I mål T-196/01,

Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis, Thessaloniki (Grekland), företrätt av advokaten D. Nikopoulos, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. Condou-Durande, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2001)1284 av den 8 juni 2001 om upphävande av det stöd som beviljats till laboratoriet för skogsgenetik och växtförädling som tillhör Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis (Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki), genom kommissionens beslut C (96) 2542 av den 25 september 1996 om beviljande av ett stöd från utvecklingssektionen vid EUGFJ, i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 4256/88, inom ramen för projekt nr 93.EL.06.023 med titeln ”Pilotprojekt avseende påskyndad återbildning av skogar i Grekland som har förstörts av brand”,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)

sammansatt av ordföranden K. Lenaerts samt domarna J. Azizi och M. Jaeger,

justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter förhandlingen den 1 juli 2003,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

1

I syfte att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i den mening som avses i artikel 158 EG gavs i rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordningen av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 185, s. 9), strukturfonderna bland annat i uppgift att främja utvecklingen och den strukturella anpassningen av regioner som utvecklas långsammare, samt att påskynda anpassningen av jordbruksstrukturerna och att främja landsbygdens utveckling inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken [artikel 1.1 och 1.5 a) och b)]. Denna förordning ändrades genom rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 5; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 17).

2

I den ursprungliga lydelsen av artikel 5.2 e) i förordning nr 2052/88 föreskrevs det att finansiellt stöd från strukturfonderna kunde avse stöd till tekniskt bistånd och förberedande studier för utarbetandet av projekt. I den version som ändrats genom förordning nr 2081/93 föreskrivs att finansiellt stöd från strukturfonderna får ges i form av stöd till tekniskt bistånd, inklusive åtgärder för att förbereda, uppskatta, övervaka och utvärdera verksamheter, samt pilot- och demonstrationsprojekt.

3

Den 19 december 1988 antog rådet förordning (EEG) nr 4256/88 om bestämmelser för tillämpningen av förordning nr 2052/88 i fråga om EUGFJ:s utvecklingssektion (EGT L 374 , s. 25; svensk specialutgåva, område 14, volym 2, s. 3). Denna förordning ändrades genom rådets förordning (EEG) nr 2085/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 44; svensk specialutgåva, område 3, volym 51, s. 102).

4

I den ursprungliga versionen av förordning nr 4256/88 föreskrevs i artikel 8 att de åtgärder som föreskrivs i artikel 5.2 e i förordning nr 2052/88 får avse stöd från EUGFJ till bland annat genomförande av pilotprojekt för att främja utvecklingen av landsbygdsområden, däribland för att utveckla och exploatera skogsområden (första strecksatsen) och genomförande av demonstrationsprojekt för att visa jordbrukarna de faktiska möjligheterna med de system, metoder och tekniker för produktion som är förenliga med målen för förändringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (fjärde strecksatsen). I den genom förordning nr 2085/93 ändrade lydelsen föreskrivs i artikeln att EUGFJ för genomförandet av de uppdrag som ålagts den med totalt högst 1 procent av den årliga budgeten får ge stöd till bland annat pilotprojekt avsedda att förändra jord- och skogsbrukets struktur samt främja landsbygdsutvecklingen, och demonstrationsprojekt, t.ex. projekt för att utveckla och tillvarata skog och projekt för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, som visar de faktiska möjligheterna med system, metoder och tekniker för produktion och drift som är förenliga med målen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

5

Den 19 december 1988 antog rådet även förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374 , s. 1). Denna förordning ändrades genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 20; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 30).

6

I artikel 23.2 i den ändrade versionen av förordning nr 4253/88 föreskrivs följande avseende den finansiella kontrollen:

”Utan att det påverkar de kontroller som utförs av medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning och administrativa bestämmelser och utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 206 i fördraget eller någon inspektion som utförs enligt artikel 209c i fördraget får kommissionens tjänstemän eller andra företrädare utföra kontroller på platsen, inklusive stickprovskontroller, beträffande verksamheter som finansieras av strukturfonderna och av deras förvaltnings- och kontrollsystem.

Innan kommissionen genomför kontroller på platsen skall den underrätta den berörda medlemsstaten i syfte att få all nödvändig hjälp. Om kommissionen utför kontroller på platsen utan att varsla om det skall dessa följa de överenskommelser som sluts i enlighet med bestämmelserna i finansförordningen inom ramen för partnerskapet. Medlemsstatens tjänstemän eller andra företrädare får delta i sådana kontroller.

Kommissionen får begära att den berörda medlemsstaten utför en kontroll på platsen för att kontrollera att ansökan om utbetalning är formellt riktig. Kommissionens tjänstemän eller andra företrädare får delta i sådana kontroller på platsen och skall delta om den berörda medlemsstaten begär det.

Kommissionen skall se till att varje kontroll som den utför genomförs på ett samordnat sätt för att undvika upprepade kontroller av en verksamhet under samma period. Den berörda medlemsstaten och kommissionen skall omedelbart utbyta all relevant information om resultaten av de utförda kontrollerna.”

7

I artikel 24 i den ändrade versionen av förordning nr 4253/88 föreskrivs följande avseende reduktion, suspension och upphävande av stöd:

”1.    Om en verksamhet eller åtgärd inte förefaller berättigad till vare sig en del av eller hela det tilldelade stödet skall kommissionen genomföra en lämplig granskning av fallet inom ramen för partnerskapet och särskilt begära att medlemsstaten eller de myndigheter som den utser att genomföra åtgärden framlägger sina kommentarer inom en fastställd tidsgräns.

2.      Efter granskningen får kommissionen reducera eller suspendera stödet till den berörda verksamheten eller åtgärden om granskningen visar någon överträdelse eller väsentlig förändring som påverkar villkoren för att genomföra verksamheten eller åtgärden och för vilken man inte ansökt om kommissionens godkännande.

3.      Varje belopp som erhållits felaktigt och återtas skall återbetalas till kommissionen. Dröjsmålsränta skall tas ut på belopp som inte återbetalas i enlighet med bestämmelserna i finansförordningen och i enlighet med de förfaranden som fastställs av kommissionen enligt det förfarande som avses i avdelning VIII.”

Bakgrund till tvisten

8

Den 8 november 1995 ansökte Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis (Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki, nedan kallat sökanden) hos kommissionen om gemenskapsstöd för ett pilotprojekt kallat ”Pilotprojekt avseende påskyndad återbildning av skogar i Grekland som har förstörts av brand” (projekt nr 93.EL.06.023) (nedan kallat projektet).

9

Det framgår av projektet att dess allmänna syfte huvudsakligen bestod i att, såsom framgår av projektnamnet, påskynda återbildningen av skog i Grekland som har förstörts av skogsbrand.

10

Genom beslut C (96) 2542 av den 25 september 1996, som var riktat till sökanden, beviljade kommissionen stöd från utvecklingssektionen vid EUGFJ till projektet (nedan kallat beviljandebeslutet).

11

Enligt artikel 1 i beviljandebeslutet hade ansvaret för genomförandet av projektet, vilket beskrivs närmare i bilaga 1 i nämnda beslut, anförtrotts laboratoriet för skogsgenetik och växtförädling, ett forskningslaboratorium som tillhör sökanden (nedan kallat laboratoriet eller stödmottagaren). Enligt artikel 2 i beviljandebeslutet skulle projektet genomföras mellan den 1 september 1996 och den 28 februari 2001.

12

I artikel 3 första stycket i beviljandebeslutet föreskrivs att den stödberättigade kostnaden för projektet totalt uppgick till 717 532 ecu, varav kommissionen åtog sig att erlägga ett maximalt belopp på 538 149 ecu som finansiellt stöd. I det tredje stycket i den artikeln anges följande:

”Om den slutliga kostnaden visar på en minskning av de utgifter som är stödberättigande i förhållande till de beräknade kostnaderna, skall stödet reduceras i proportion till denna minskning då den slutliga betalningen görs.”

13

Enligt artikel 4 i beviljandebeslutet ”anges villkoren för tillämpning av detta beslut i bilaga 2”.

14

I bilaga 1 till beviljandebeslutet gavs en beskrivning av alla de faktorer som karaktäriserade ifrågavarande projekt: namn, allmänna och särskilda mål, tidsplan för genomförandet, former för var och en av de åtgärder genom vilka de fastställda målen skulle uppnås, uppgifter om mottagaren (i det aktuella fallet innehas bankkontot av Aristotelesuniversitetet i Thessalonikis forskningskommitté, nedan kallad kommittén), betydelse för kommissionen av de förväntade resultaten, projektets kostnad och dess totala budget, såsom den fördelades mellan de olika organ som finansierade projektet. Gemenskapen bidrog med upp till 75 procent av den totala kostnaden.

15

I bilaga 2 till beviljandebeslutet angavs de finansiella villkoren för beviljande av stöd. Det föreskrevs särskilt att personal- och resekostnader skulle ha ett direkt samband med genomförandet av åtgärden och att det belopp dessa uppgick till skulle medge att kostnaderna för åtgärden täcktes (punkt 2); att kommissionen, för att kontrollera de finansiella uppgifterna avseende de olika utgifterna, hade rätt att begära att få granska alla bestyrkande handlingar i original eller som attesterad kopia samt att utföra denna granskning på plats eller begära att dokumenten i fråga översänds (punkt 5); att stödmottagaren var skyldig att under fem år efter det att den sista utbetalningen gjorts av kommissionen hålla originalen av alla handlingar avseende utgifter tillgängliga för kommissionen (punkt 6). Slutligen angavs i punkt 10 i bilaga 2 i huvudsak att om något av de i bilagan angivna villkoren inte iakttogs eller om åtgärder som inte föreskrevs i bilaga 1 vidtogs, kunde kommissionen suspendera, reducera eller upphäva stödet och återkräva sina utbetalningar, varvid stödmottagaren hade rätt att dessförinnan yttra sig inom en tidsfrist som kommissionen fastställer.

16

Stödmottagaren erhöll från och med den 1 september 1996 ett totalbelopp på 215 260 ecu av gemenskapen, vilket motsvarade 40 procent av den avsedda finansieringen från gemenskapen.

17

Kommittén beslutade efter förslag i en skrivelse av den 19 november 1996 från Panetsos, som var direktör för laboratoriet, att denna skulle utses till projektledare.

18

Den 5 juni 1998 tillsände Panetsos, i enlighet med punkt 3 i bilaga 2 till beviljandebeslutet, kommissionen en teknisk delrapport avseende hur långt projektet hade kommit och de kostnader som redan hade täckts för var och en av de planerade åtgärderna (nedan kallad den tekniska delrapporten). Samtidigt begärde han att den andra delen av förskottet skulle betalas ut.

19

Den 9 juli 1998 bekräftade kommissionen att den hade mottagit den tekniska delrapporten och meddelade sökanden att den hade inlett en allmän revision av alla projekt som finansierades enligt artikel 8 i förordning nr 4256/88, vilken även omfattade sökandens projekt. Dessutom anmodade kommissionen sökanden att, i enlighet med punkt 5 i bilaga 2 till beviljandebeslutet, inkomma med en formell begäran om utbetalning av det andra förskottet, en förteckning över alla bestyrkande handlingar avseende stödberättigande kostnader som uppstått under genomförandet av projektet, vilka skulle sorteras efter typ av kostnad, samt en attesterad kopia av originalet av var och en av dessa bestyrkande handlingar.

20

Den 29 juli 1998 översände sökanden dokument till kommissionen vilka bekräftade att utgifterna hade bestridits i enlighet med beviljandebeslutet. Sökanden poängterade dessutom särdragen hos programmet i fråga, nämligen att livscykeln för träden i de regioner som valts för återbildningen av skog krävde att programmet kunde fortsätta oavbrutet och att det således var oundgängligt att kommissionen utan dröjsmål betalade det andra förskottet. Enligt sökanden var det inte möjligt att ens provisoriskt erhålla en alternativ finansiering av projektet.

21

Genom skrivelser av den 12 respektive 14 oktober 1998 meddelade kommissionen sökanden om att den avsåg att genomföra en granskning på plats av projektets genomförande innan det andra förskottet kunde utbetalas.

22

Granskningen på plats ägde rum hos sökanden från den 9 till den 12 november 1998.

23

Den 27 januari 1999 tillställde kommissionens inspektörer kommissionen en granskningsrapport avseende projektet.

24

I skrivelse av den 2 mars 1999 påminde sökanden kommissionen om projektets särskilda karaktär och upprepade sin begäran om utbetalning av det andra förskottet, samtidigt som man påpekade att varje försening ”skulle omöjliggöra fortsatt arbete i enlighet med bestämmelserna i kontraktet och inverka menligt på projektets resultat”.

25

Genom skrivelse av den 21 april 1999 begärde kommissionen att sökanden skulle inge en förteckning över alla dokument hänförliga till projektet, en detaljerad verksamhetsrapport för alla personer som deltagit i projektet för att kontrollera de personalkostnader som omfattats av projektet, kopior av anställningskontrakten för dessa personer samt en förklaring avseende belopp som hade betalats till vissa personer.

26

Den 4 maj 1999 upprepade sökanden sin begäran till kommissionen om utbetalning av det andra förskottet.

27

I en skrivelse av den 12 maj 1999 framhöll sökanden de svårigheter som hade uppstått på grund av den försenade utbetalningen av det andra förskottet. Den fäste vidare kommissionens uppmärksamhet vid att kommittén hade infört ett kontrollsystem för de utgifter som man hade haft inom ramen för projektet, samt vid att det inte var möjligt att koppla vissa utgifter till specifika åtgärder inom projektet. Dessutom översände sökanden till kommissionen dels lönelistor, förteckningar över förbrukningsvaror, över utrustning, över resekostnader och totalkostnaden för projektet, dels ”detaljerade verksamhetsrapporter” och de anställningsavtal som hänförde sig till de personer som deltog i projektet.

28

Genom skrivelse av den 2 juni 1999 svarade kommissionen på sökandens skrivelse av den 4 maj 1999 och meddelade denne att kommissionens tjänstemän kontrollerade de handlingar som sänts in med skrivelsen av den 12 maj 1999.

29

Den 13 oktober 1999 fäste sökanden än en gång kommissionens uppmärksamhet vid att utbetalningen av det andra förskottet var försenad och angav att den under dessa omständigheter inte kunde genomföra projektet på det sätt som hade beslutats av kommissionen.

30

Genom skrivelse av den 25 oktober 1999 meddelade kommissionen sökanden att den med tillämpning av artikel 24 i förordning nr 4253/88 i dess ändrade lydelse hade gjort en granskning av det finansiella stödet till projektet. Eftersom granskningen visade på omständigheter som kunde stå i strid med gällande regler hade kommissionen beslutat att inleda ett sådant förfarande som föreskrivs i ovannämnda artikel och i punkt 10 i bilaga 2 till beviljandebeslutet (nedan kallad skrivelsen om inledande av förfarande). Kommissionen anmodade sökanden att inom sex veckor inkomma med attesterade kopior av alla administrativa handlingar och räkenskaper avseende projektet samt, för var och en av de omständigheter som angivits kunna stå i strid med gällande regler, bevis för att sökanden hade uppfyllt de villkor som föreskrivs i beviljandebeslutet.

31

Den 3 december 1999 framförde sökanden sina synpunkter till svar på kommissionens påståenden och inkom med vissa bestyrkande handlingar (nedan kallade synpunkterna på skrivelsen om inledande av förfarande).

32

Den 7 juli 2000 inkom en revisionsbyrå, på uppdrag av kommissionen, med en revisionsrapport avseende projektet.

33

Genom beslut av den 8 juni 2001 ställt till Republiken Grekland och till sökanden, vilken delgavs beslutet den 19 juni 2001, upphävde kommissionen, i enlighet med artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, det stöd som utgivits till projektet och anmodade sökanden att återbetala allt det stöd som redan hade utbetalats (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).

34

I punkt 9 i det ifrågasatta beslutet angav kommissionen tio överträdelser i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse.

Förfarandet och parternas yrkanden

35

Genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 20 augusti 2001, har sökanden väckt förevarande talan.

36

Genom särskild handling som ingavs till förstainstansrättens kansli den 3 september 2001, gav sökanden i enlighet med artiklarna 242 EG och 243 EG även in en ansökan om uppskov med verkställigheten av det ifrågasatta beslutet. Genom beslut av den 18 oktober 2001 i mål T-196/01 R, Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis mot kommissionen (REG 2001, s. II-3107), avslog förstainstansrättens ordförande ansökan om uppskov med verkställighet.

37

På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredje avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och ställde, som en sådan åtgärd för processledning som föreskrivs i artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, skriftliga frågor till parterna och anmodade dem att inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom förstainstansrättens begäran.

38

Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 1 juli 2003.

39

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall

–

ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet, och

–

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

40

Svaranden har yrkat att förstainstansrätten skall

–

ogilla talan, och

–

förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

41

Sökanden har åberopat tre grunder. Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, på grund av att kommissionen endast hade åberopat olika överträdelser beträffande ledningen av projektet och inte hade beaktat genomförandet av detsamma. Den andra grunden, som i sin tur utgörs av två delgrunder, avser dels ett andra åsidosättande av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, dels ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Den tredje grunden avser oriktiga bedömningar som kommissionen har gjort sig skyldig till avseende de tio överträdelser som denna konstaterade i det ifrågasatta beslutet. Sökanden har framfört sina anmärkningar avseende de tio överträdelserna i åtta delgrunder. Beträffande den första och åttonde överträdelsen har sökanden även påstått att motiveringsskyldigheten har åsidosatts. Förstainstansrätten anser det lämpligt att behandla den tredje grunden först.

I – Den tredje grunden, avseende kommissionens oriktiga bedömningar avseende de olika överträdelser som denna har konstaterat och, för vissa delar av grunden, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten

A – Inledande synpunkter

42

Sökanden gör gällande att kommissionen inte har gjort en tillräcklig granskning av projektets genomförande innan den antog det ifrågasatta beslutet och att den gjort sig skyldig till oriktiga bedömningar då den ansett att denna granskning bekräftade att det förekom överträdelser, i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, vid ledningen av projektet. Beträffande vissa av de påståenden om överträdelser som kommissionen har framfört i det ifrågasatta beslutet anser sökanden vidare att kommissionen inte har lämnat en tillräcklig motivering.

43

Innan prövningen av huruvida sökandens argument är välgrundade beträffande var och en av de överträdelser som kommissionen har åberopat i det ifrågasatta beslutet anser förstainstansrätten att det är nödvändigt att göra vissa inledande överväganden avseende de bestämmelser som är tillämpliga på det ifrågasatta beslutet.

44

Det skall för det första påpekas att kommissionen enligt artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse efter en lämplig granskning, i den mening som avses i punkt 1 i samma artikel, får besluta att vidta åtgärder för återbetalning av stödet om ”granskningen visar någon överträdelse eller väsentlig förändring som påverkar villkoren för att genomföra verksamheten eller åtgärden och för vilken man inte ansökt om kommissionens godkännande”.

45

I artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse hänvisas det således uttryckligen till överträdelser i fråga om villkoren för att genomföra den finansierade verksamheten. Sådana villkor omfattar ledningen av den finansierade verksamheten vilket innebär att kommissionen, såsom i detta fall, generellt kan åberopa överträdelser i projektledningen av åtgärden för att upphäva det stöd som har beviljats.

46

För det andra skall det ifrågasatta beslutets rättsenlighet bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i beviljandebeslutet och i synnerhet bilagorna till detta beslut, vilka innehåller dels en detaljerad beskrivning av det godkända projektet (bilaga 1), dels de finansiella villkoren för beviljandet av stödet (bilaga 2) (se punkterna 14 och 15 ovan).

47

Vad för det tredje gäller bevisbördan skall det understrykas att även om det inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse är kommissionen som efter en lämplig granskning av projektet skall visa förekomsten av överträdelser i genomförandet av projektet som skulle kunna berättiga att stödet upphävs, är stödmottagaren likafullt skyldig att utföra projektet i den form det godkänts samt att tillförsäkra sig om att villkoren för beviljandet av stödet följs, så som dessa villkor anges i beviljandebeslutet och dess bilagor. Följaktligen skall stödmottagaren, om kommissionen under sin granskning upptäcker omständigheter som antyder att det förekommer sådana överträdelser, kunna visa att projektet har genomförts helt i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna och i synnerhet med beviljandebeslutet. Det åligger stödmottagaren i synnerhet att bevisa de utgifter som bestridits, att dessa har en direkt anknytning till de olika åtgärder som ingår i projektet samt att dessa utgifter är lämpliga mot bakgrund av syftet med projektet.

48

I detta sammanhang spelar skrivelsen om inledande av förfarande en avgörande roll. I det här skedet av det administrativa förfarandet skall kommissionen nämligen efter sin granskning på ett tillräckligt tydligt sätt ange de olika anmärkningar som avser genomförandet av projektet för att göra det möjligt för stödmottagaren att komma in med den ovan beskrivna bevisningen.

49

I enlighet med den lojalitetsplikt stödmottagaren har till följd av skyldigheten att genomföra projektet som ett samarbete och med ömsesidigt förtroende, skall stödmottagaren i detta syfte förse kommissionen med alla bestyrkande handlingar och förklaringar som mot bakgrund av projektets karaktär och de finansiella villkor som föreskrivits i bilagorna till beviljandebeslutet framstår som nödvändiga för att skingra de tvivel som uttryckts av kommissionen. Som redan har fastställts i detta sammanhang (förstainstansrättens dom av den 12 oktober 1999 i mål T-216/96, Conserve Italia mot kommissionen, REG 1999, s. II-3139, punkt 71, och av den 17 oktober 2002 i mål T-180/00, Astipesca mot kommissionen, REG 2002, s. II-3985, punkt 93) är det nödvändigt att sökande och mottagare av gemenskapsstöd lämnar riktiga uppgifter till kommissionen som inte kan missleda denna för att det kontroll- och bevissystem som införts för att kontrollera att villkoren för beviljande av stödet är uppfyllda skall fungera på ett korrekt sätt.

50

Inom ramen för bedömningen av det ifrågasatta beslutets rättsenlighet skall det således också undersökas om stödmottagaren har uppfyllt sin skyldighet att förse kommissionen med alla bestyrkande handlingar och förklaringar som mot bakgrund av projektets karaktär och de finansiella villkor som föreskrivits i bilagorna till beviljandebeslutet framstår som nödvändiga för att kontrollera att projektet genomförs på ett riktigt sätt.

51

För det fjärde skall de bestämmelser som är tillämpliga på det ifrågasatta beslutet anses vara de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, det vill säga i synnerhet artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse och beviljandebeslutet, trots att projektet i fråga även har finansierats med nationella medel och följaktligen måste överensstämma med nationella regler. Stödmottagaren kan således inte begränsa sig till att inför kommissionen göra gällande att det godkända projektet har genomförts i enlighet med de nationella reglerna.

52

För det femte skall det, vad gäller sökandens påstående att kommissionen inte har motiverat det ifrågasatta beslutet tillräckligt avseende vissa överträdelser, påminnas om att enligt artikel 253 EG skall det av rättsaktens motivering klart och tydligt framgå hur den gemenskapsinstitution som har antagit den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att de skall kunna göra gällande sina rättigheter och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Omfattningen av denna motiveringsskyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har antagits liksom reglerna på det ifrågavarande området (domstolens dom av den 14 januari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen, REG 1990, s. I-395, punkterna 15 och 16, och förstainstansrättens dom av den 29 september 1999 i mål T-126/97, Sonasa mot kommissionen, REG 1999, s. II‑2793, punkt 64).

53

Av motiveringen i ett beslut om nedsättning av ett stöd från gemenskapen skall det i synnerhet tydligt framgå vilka skäl som motiverar nedsättningen av stödet i förhållande till det belopp som ursprungligen har beviljats, med hänsyn till att ett sådant beslut medför allvarliga konsekvenser för mottagaren av stödet (förstainstansrättens dom av den 16 september 1999 i mål T-182/96, Partex mot kommissionen, REG 1999, s. II-2673, punkt 74, och i det ovan nämnda målet Sonasa mot kommissionen, punkt 65).

B –  Den första och andra överträdelsen, avseende Panetsos extra lön och de utgifter som tillskrivs vissa delar av dennes verksamhet

1.     Det ifrågasatta beslutet

54

I punkt 9 första strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har svaranden noterat följande:

”Ett månadsbelopp på 450 000 drakmer har debiterats projektet under tiden från september 1996 till augusti 1997 för betalning av Panetsos, projektansvarig, vilket motsvarar ett totalbelopp på 5 400 000 drakmer. Mot bakgrund av att Panetsos under denna tid fortsatte att erhålla sin lön, vilken uppgick till 689 000 drakmer i månaden, utgör de 450 000 drakmerna per månad en bonus och inte en faktisk kostnad för projektet. Inget av de dokument och ingen av de förklaringar som stödmottagaren har inkommit med – bland annat en kopia av Panetsos kontrakt, handlingar som visar att betalning har gjorts och handlingar som redovisar skälen till att denna utgift har debiterats projektet – berättigar att denna extra lön som utbetalades till Panetsos har debiterats projektet” (första överträdelsen).

55

Punkt 9 andra strecksatsen har följande lydelse:

”Under projektets första fyra månader, det vill säga mellan september 1996 och december 1996, utgörs de enda kostnader som det har redogjorts för av betalningen av 450 000 drakmer i månaden till Panetsos. De åtgärder som föreskrevs i beviljandebeslutet för dessa fyra månader innebar resor till olika platser som omfattades av projektet och användning av bilar. Det har emellertid inte redogjorts för någon annan utgift, som till exempel reseersättning, konsumtionsvaror, lön till andra som deltar i projektet. Följaktligen avser de belopp som har debiterats projektet under denna period inte någon verksamhet som är kopplad till projektet. Stödmottagaren har inte inkommit med något dokument som bevisar kopplingen mellan denna utgift och syftet med projektet” (andra överträdelsen).

2.     Parternas argument

56

Sökanden anser att svarandens slutsatser avseende dessa båda överträdelser utgör en felaktig rättstillämpning samt en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

57

Sökanden anser nämligen att Panetsos extra lön har utbetalats i överensstämmelse med beviljandebeslutet. Det påpekas att Panetsos var den huvudsaklige experten och vetenskapligt ansvarig för projektet och att han har genomfört sitt uppdrag korrekt. Sökanden fäster uppmärksamheten vid det förhållandet att kommittén genom beslut av den 11 december 1996 bekräftade kommissionens val att bevilja stödet till projektet under Panetsos ansvar. Dennes roll i genomförandet av projektet framgår även av den tekniska delrapporten och av den detaljerade verksamhetsrapport som tillsändes kommissionen den 12 maj 1999.

58

Det fanns därför inget giltigt skäl för att begära in en särskild rapport avseende Panetsos verksamhet före projektets första fas. De enda omständigheter som skulle ha kunnat leda till ett ifrågasättande av huruvida Panetsos lön var i överensstämmelse med reglerna var om man skulle ha kunnat bevisa att projektet inte hade genomförts eller att Panetsos inte hade deltagit, vilket inte hade bevisats av den kontroll på platsen som genomförts.

59

Sökanden har understrukit att den inte hade någon anledning att bestrida beloppet av den lön som betalades till Panetsos. Denna lön hade nämligen för det första fastställts genom beviljandebeslutet, den stod för det andra i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen om avlöning av lön till universitetsforskare som åtar sig forskningsprogram, och den var för det tredje berättigad med beaktande av att den avsåg tjänster från en så kompetent expert som den berörde, vilken dessutom var väl känd av kommissionen då han redan hade deltagit i flera projekt på området jordbrukspolitik. Sökanden har för övrigt påpekat att det enligt nationell lagstiftning finns omfattande institutionella garantier för kontroll av universitetens utgifter.

60

Sökanden har vidare gjort gällande att det, mot bakgrund av att det inte hade bevisats under kontrollen på plats att projektet inte genomfördes eller att Panetsos inte deltog i det, ålåg svaranden att i det ifrågasatta beslutet noggrant ange skälen till att lönen till Panetsos inte hade utbetalats i enlighet med beviljandebeslutet. Svaranden borde även ha angivit det belopp som den ansåg att Panetsos skulle ha erhållit.

61

Svaranden har avvisat sökandens argument.

3.     Förstainstansrättens bedömning

a)     Den första överträdelsen, avseende Panetsos extra lön

Den oriktiga bedömningen

62

Det skall inledningsvis konstateras att projektet för var och en av åtgärderna dels föreskrev kostnader för ersättning till experter, dels kostnader för administrativ personal. Svaranden har inte bestridit att det framgår såväl av det av kommissionen godkända projektet som av de olika rapporterna och den kompletterande informationen som sökanden har inkommit med till kommissionen under det administrativa förfarandet att Panetsos i sin egenskap av direktör för laboratoriet var både ansvarig för ledningen av projektet och den huvudsakliga vetenskapliga experten med ansvar för genomförande av projektet.

63

I motsats till vad sökanden förefaller hävda avser den anmärkning som kommissionen har framfört i det ifrågasatta beslutet således i princip inte att projektet stod för avlöningen som sådan till Panetsos, som det är ostridigt att det föreskrevs i projektet, och inte heller beloppet av denna avlöning. Inför förstainstansrätten har svaranden för övrigt inte bestridit att lönen till Panetsos föreskrevs i budgeten för projektet.

64

Sökanden har däremot inom ramen för denna första överträdelse kritiserat den omständigheten att sökanden under det administrativa förfarandet inte har inkommit med handlingar som gör det möjligt att fastställa att dessa löner motsvarade sådan verksamhet som Panetsos bedrev som specifikt var kopplad till genomförandet av projektet och för vilken denna inte redan var avlönad genom sin lön för tjänsten som direktör för laboratoriet.

65

I detta avseende skall det påminnas om att kommissionen i punkterna 2 och 5 i bilaga 2 till beviljandebeslutet angav dels att personalkostnaderna skulle ha en direkt koppling till genomförandet av åtgärden, dels att kommissionen för att granska de finansiella rapporterna avseende olika utbetalningar kunde begära att få se alla bestyrkande handlingar för dessa i original eller i attesterad kopia.

66

Mot bakgrund av dessa villkor som föreskrevs i beviljandebeslutet och med beaktande av de relevanta bestämmelserna i den tillämpliga lagstiftningen och lojalitetsplikten (se punkt 49 ovan) borde sökanden ha varit medveten om att den skulle vara beredd att till kommissionen inlämna handlingar som kunde visa att de utgifter som åberopats verkligen förelåg, att de hade en direkt koppling till genomförandet av de olika åtgärderna som föreskrevs inom ramen för projektet samt att beloppet av dessa utgifter var rimligt.

67

Av detta följer att det i motsats till vad sökanden har hävdat var riktigt av kommissionen att begära av denne att på grundval av sådana handlingar som anges i punkt 9 första strecksatsen i det ifrågasatta beslutet bevisa att lönerna till Panetsos motsvarade åtgärder som var specifikt knutna till genomförandet av projektet och att denne inte redan hade fått betalt för detta genom sin lön som direktör för laboratoriet.

68

Sökanden har dock inte bestridit att den, såsom kommissionen har angivit i punkt 9 första strecksatsen i det ifrågasatta beslutet, varken har inkommit med anställningskontraktet avseende de tjänster som Panetsos skulle utföra inom ramen för projektet eller med andra handlingar som skulle kunna utgöra bevis avseende lönen till Panetsos, och inte heller med handlingar som bevisar att den extra lönen har betalats.

69

Dessutom är det, även om sökanden i sin skrivelse av den 12 maj 1999 och i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande inkom med ytterligare uppgifter till kommissionen avseende Panetsos verksamhet inom projektet, inte desto mindre så att sökanden inte har inkommit med någon förklaring – vilket kommissionen dock hade begärt i skrivelsen om inledande av förfarande – avseende frågan om hur det skulle gå att granska att de löner som tagits ut motsvarade de delar av Panetsos verksamhet som var specifikt knuten till genomförandet av projektet och för vilka denne inte redan avlönades genom sin lön som direktör för laboratoriet.

70

Således har kommissionen inte gjort någon felaktig bedömning då den i det ifrågasatta beslutet angav att sökanden i detta avseende inte hade inkommit med godtagbara bestyrkande handlingar eller upplysningar.

71

Denna slutsats rubbas inte av sökandens argument som i huvudsak går ut på att kommissionen för att kunna ifrågasätta att Panetsos lön överensstämde med gällande regler borde ha bevisat antingen att projektet inte hade genomförts eller att Panetsos inte hade deltagit i detta. För det första underlåter sökanden nämligen genom denna argumentation att beakta att det är mottagaren av ett stöd som skall bevisa att projektet i fråga har genomförts helt i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna och i synnerhet med beviljandebeslutet (se punkt 47 ovan). För det andra kan sökanden, med beaktande av att begreppet överträdelse i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse omfattar överträdelser som påverkar ledningen av projektet (se punkt 45 ovan), inte med framgång hävda att de sanktioner som föreskrivs i denna bestämmelse endast kan tillämpas för det fall att den finansierade åtgärden helt eller delvis inte har genomförts. Det räcker nämligen inte att sökanden visar att projektet har genomförts på ett materiellt riktigt sätt så som det har godkänts av kommissionen i beviljandebeslutet. Sökanden skall även kunna bevisa att alla delar av gemenskapsstödet motsvarar en faktisk prestation som var oundgänglig för att genomföra projektet.

72

Sökanden kan inte heller begränsa sig till att åberopa den omständigheten att man har agerat i enlighet med den nationella lagstiftningen och att de utgifter som bestridits har genomgått ett mycket strängt nationellt kontrollsystem. Det är nämligen för det första, om inte annat föreskrivs i gemenskapsrätten, endast med avseende på gemenskapsrätten, i synnerhet artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse och beviljandebeslutet med bilagor, som rättsenligheten av sökandens agerande i samband med beviljandet av ett gemenskapsstöd skall bedömas (se punkt 51 ovan). Det skall för det andra påpekas (se punkt 65 ovan) att det framgår av de finansiella villkor som föreskrivs i beviljandebeslutet att sökanden, för en granskning av de finansiella rapporterna avseende de olika utbetalningarna, skall kunna inge handlingar till kommissionen som kan bevisa att utgifterna verkligen bestridits, att dessa är direkt kopplade till genomförandet av de olika åtgärder som skall genomföras inom ramen för projektet samt att beloppet för dessa utgifter är rimligt. Även om kommissionen kan anse det användbart att beakta de granskningsförfaranden som sker på nationell nivå, hade kommissionen inte desto mindre, på gemenskapsrättens nuvarande stadium och mot bakgrund av de finansiella villkor som föreskrivs i beviljandebeslutet, rätt att begära av sökanden att denne inkom med bestyrkande handlingar till kommissionen som gör det möjligt för den senare att göra en egen granskning av de utgifter som hänförs till projektet.

73

Av vad som har anförts ovan följer att kommissionen inte har gjort någon oriktig bedömning vad gäller den första överträdelsen som framgick av det ifrågasatta beslutet.

Åsidosättandet av motiveringsskyldigheten

74

Vad beträffar sökandens påstående att svaranden inte noggrant hade angivit skälen till att den ansåg att Panetsos lön inte hade betalats i överensstämmelse med beviljandebeslutet skall det konstateras att kommissionen i punkt 9 första strecksatsen i det ifrågasatta beslutet hade angivit att Panetsos utöver sin ordinarie lön hade erhållit en lön för sin tjänst som projektansvarig som inte kunde betraktas som en faktisk kostnad i projektet mot bakgrund av att sökanden inte hade inkommit med bestyrkande handlingar eller förklaringar som kunde rättfärdiga att denna extra lön skulle hänföras till projektet. Av detta följer att kommissionen, med beaktande av det administrativa förfarande som föregick antagandet av det ifrågasatta beslutet, tillräckligt noggrant har angivit skälen till att den ansåg att Panetsos extra lön inte motsvarade en faktiskt kostnad för projektet och således inte kunde belasta detta.

75

Vad beträffar sökandens invändning om att svaranden inte har angivit det belopp som Panetsos borde ha erhållit skall det inledningsvis påpekas (se punkt 47 ovan) att det är sökanden som skall bevisa att det fanns en direkt koppling mellan Panetsos specifika uppgifter inom projektet och de utgifter som uppstod med avseende på dessa. I motsats till vad sökanden har påstått kan det för övrigt inte åligga kommissionen att framlägga sådan bevisning, eftersom denna naturligtvis inte hade den information som skulle ha behövts för att göra den beräkning som sökanden har föreslagit. Det skall dessutom framhållas att kommissionen inte har ifrågasatt att Panetsos deltog i projektet eller det belopp som hans lön uppgick till som sådant utan att den har kritiserat avsaknaden av bevis i frågan om dessa löner avsåg verksamhet som Panetsos utförde som var direkt kopplad till genomförandet av precisa delar av projektet och för vilka denne inte fick betalning genom sin lön som direktör för laboratoriet. Detta har det, med beaktande av det administrativa förfarande som föregick det ifrågasatta beslutet, redogjorts för tillräckligt i det ifrågasatta beslutet (se föregående punkt). Det kan således inte läggas kommissionen till last att den inte, som sökanden begärt, har angivit det belopp som Panetsos borde ha erhållit.

76

Följaktligen har kommissionen motiverat det ifrågasatta beslutet tillräckligt på denna punkt.

b)     Den andra överträdelsen, avseende de utgifter som tillskrivs vissa delar av Panetsos verksamhet

77

Enligt punkterna 4 och 7 i bilaga 1 till beviljandebeslutet bestod projektet av nio olika åtgärder. Genomförandet av fem av dessa åtgärder skulle inledas under projektets första tre månader. Inom ramen för den första åtgärden var det planerat att skogspartier som förstörts av brand skulle väljas ut för återbildning. För genomförande av denna åtgärd, som skulle äga rum under de första fyra månaderna av projektet, föreskrev beviljandebeslutet utgifter för experter, administrativ och teknisk personal samt resor. Inom ramen för den andra åtgärden, som skulle äga rum mellan den andra och den trettonde månaden av projektet, och under vilken framför allt arbete för förberedande av genomförandet av projektet för återbildning av skog som sådant skulle påbörjas, angavs i projektet förutom utgifter för experter, administrativ och teknisk personal samt resor även utgifter för konstruktion av stängsel, samt inrättande av brandgator och tillfartsvägar. Slutligen inom ramen för den tredje till femte åtgärden, vilka var avsedda att genomföras mellan den tredje och fjortonde månaden av projektet och under vilka den första delen av projektet som sådant skulle vara avslutat, angavs i projektet förutom utgifter för experter, administrativ och teknisk personal samt resor även diverse utgifter förknippade med skogsarbetet.

78

Det är emellertid ostridigt mellan parterna att i motsats till det som föreskrevs i beviljandebeslutet så var det under de första fyra månaderna av projektet, det vill säga mellan september och december 1999, endast lönen till Panetsos på 450 000 drakmer (GRD) i månaden som debiterades projektet.

79

Då sökanden konfronterades med dessa omständigheter i skrivelsen om inledande av förfarande förklarade denna i huvudsak i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande att projektet inte hade kunnat inledas förrän senare än planerat och att det därmed hade blivit nödvändigt för Panetsos att utföra ytterligare arbete för att förbereda genomförandet av projektet. I detta sammanhang skall det påpekas att även om dessa argument är välgrundade så skulle kommissionen i enlighet med punkt 1 i bilaga 2 till beviljandebeslutet ha informerats i förhand om alla ändringar av projektet inbegripet en förlängning av de olika åtgärderna i projektet samt att dessa ändringar endast kunde göras efter kommissionen hade givit sitt samtycke. Sökanden har emellertid inte ens angivit att den har informerat kommissionen om en sådan förändring av genomförandet av projektet.

80

Kommissionen kunde således med rätta dra den slutsatsen i det ifrågasatta beslutet att projektet under de fyra första månaderna inte hade genomförts i enlighet med de villkor som anges i beviljandebeslutet och att sökanden för dessa första fyra månader inte hade visat att lönen till Panetsos avsåg verksamhet som hade ett direkt samband med genomförandet av projektet.

81

Följaktligen har kommissionen inte gjort någon felaktig bedömning beträffande den andra överträdelsen som angivits i det ifrågasatta beslutet.

C – Den tredje och sjätte överträdelsen, avseende lönen och reseersättningen till Babaliti

1.     Det ifrågasatta beslutet

82

I punkt 9 tredje strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har kommissionen angivit följande:

”För Babalitis tjänster har ett belopp på 250 000 drakmer i månaden debiterats projektet för tiden mellan mars 1997 och februari 1998 samt tillägg för april och december 1997, vilket sammanlagt uppgår till ett belopp på 3 356 780 drakmer. Under den kontroll på platsen som genomfördes lämnades inte någon verksamhetsrapport som bekräftade Babalitis tjänster över till kommissionens inspektörer. Den kompletterande information som ingavs av stödmottagaren kunde inte motivera det angivna beloppet i förhållande till syftena med projektet” (tredje överträdelsen).

83

I punkt 9 sjätte strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har kommissionen angivit följande:

”Stödmottagaren har deklarerat ett belopp på 437 578 drakmer för resekostnader för Babaliti. Med beaktande av att kostnaderna enligt Babalitis kontrakt avsåg en analys av data och att arbeta med grafik var behovet av att resa till de platser där projektet pågick inte berättigat. Stödmottagaren har inte inkommit med handlingar som berättigar dessa resor i förhållande till syftena med projektet” (sjätte överträdelsen).

2.     Parternas argument

84

Beträffande den tredje överträdelsen har sökanden hänvisat till Babalitis anställningskontrakt av den 26 februari, den 22 maj och den 17 december 1997 och till den detaljerade verksamhetsrapport för Babaliti som bifogats skrivelsen av den 12 maj 1999 samt till sina förklaringar i synpunkterna på skrivelsen om inledande av förfarande och gjort gällande att Babalitis uppdrag var noggrant beskrivet i dessa handlingar. Sökanden har särskilt betonat att det framgår av den detaljerade verksamhetsrapporten för Babaliti att hon deltog i den statistiska behandlingen av data, i upprättandet av en databas och i analysen av dessa data. Vid kontrollen på plats, genomförd av kommissionens inspektörer, kunde dessa emellertid konstatera att alla data, analyserna, planerna och texten till den tekniska rapporten hade sparats i datorn. Detta visade att dessa uppgifter hade utförts av Babaliti och att lönen till henne hade varit berättigad. Det framgick dessutom av den detaljerade verksamhetsrapporten avseende Babaliti att hon senare hade fått sig tilldelad uppgifterna att upprätta och översända alla bestyrkande handlingar avseende utgifter för projektet till kommittén.

85

Vad beträffar den sjätte överträdelsen har sökanden hänvisat till formulär för resekostnader samt till den detaljerade verksamhetsrapporten för Babaliti som bifogades skrivelsen av den 12 maj 1999 samt till sina förklaringar i synpunkterna på skrivelsen om inledande av förfarande. Enligt sökanden framgår det av dessa handlingar att Babaliti var tvungen att för sin verksamhet förflytta sig till de platser där projektet pågick i sin egenskap av expert på skogsvård, i synnerhet för att kunna se de områden som utgjorde provområden, för att kontrollera data och för att insamla nya data för registrering och analys.

86

Svaranden har i fråga om den tredje överträdelsen avseende Babalitis lön gjort gällande att hennes anställningsavtal inte tillräckligt tydligt angav de uppgifter hon skulle utföra inom ramen för projektet. Sökandens argument kan enligt kommissionen inte godtas eftersom de skulle få till konsekvens att förhindra en kontroll av om tjänster var nödvändiga för att genomföra projektet, av om tjänsterna som angivits för var och en av de anställda verkligen hade utförts och följaktligen av det direkta sambandet mellan deklarerade utgifter och de konkreta behov som förelåg för projektet. Under dessa omständigheter anser svaranden att ingen rapport eller något bevis för av Babaliti utförda tjänster hade inkommit.

87

Beträffande den sjätte överträdelsen som avser Babalitis resekostnader har svaranden i sin svarsinlaga bestridit att den skulle ha mottagit någon som helst bevisning. Efter en skriftlig fråga från förstainstansrätten har svaranden emellertid medgivit att den har misstagit sig och att den under det administrativa förfarandet faktiskt hade mottagit de formulär avseende resekostnader som sökanden har åberopat. Kommissionen anser dock att dessa dokument inte kan anses bevisa att Babaliti faktiskt hade gjort resor för projektets genomförande, eftersom formulären är kortfattade och inte åtföljdes av rapporter som beskriver exakt de uppgifter som utfördes. Svaranden har slutligen framhållit att alla bestyrkande handlingar avseende kostnader för hotell och uppehälle saknas.

3.     Förstainstansrättens bedömning

a)     Den tredje överträdelsen, avseende Babalitis lön

Inledning

88

Som redan har konstaterats i punkterna 65 och 66 ovan borde sökanden mot bakgrund av de villkor som föreskrevs i beviljandebeslutet ha varit medveten om att den skulle vara beredd att till kommissionen inlämna bestyrkande handlingar och förklaringar som kunde visa att den lön till Babaliti som tagits från projektet hade en direkt koppling till genomförandet av de olika åtgärderna som föreskrevs inom ramen för projektet samt att beloppet av dessa utgifter var rimligt med hänsyn till projektets syften.

89

Det är mot denna bakgrund som det skall prövas om kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig bedömning då den i punkt 9 tredje strecksatsen i det ifrågasatta beslutet ansåg att lönen till Babaliti inte kunde hänföras till projektet eftersom det ”under den kontroll på platsen som genomfördes [inte lämnades] någon verksamhetsrapport till kommissionens inspektörer som bekräftade Babalitis tjänster” samt att den ”kompletterande information som ingavs av stödmottagaren inte kunde motivera det angivna beloppet i förhållande till syftena med projektet”.

90

I detta avseende finns det anledning att göra en detaljerad resumé av de relevanta omständigheterna så som dessa framgår av handlingarna i målet.

Detaljerad resumé av relevanta omständigheter

91

Det skall först noteras att det i punkt 7 i bilaga 1 till beviljandebeslutet föreskrevs personalkostnader för anställning av ”assistenter” och ”administrativ personal” för var och en av åtgärderna.

92

När kommissionen den 9 juli 1998 meddelade sökanden att den hade inlett en allmän revision som även omfattade dennas projekt anmodade den sökanden att inkomma med bland annat en ”förteckning över alla bestyrkande handlingar avseende stödberättigande kostnader som uppstått under genomförandet av projektet, vilka skulle sorteras efter typ av kostnad” samt en ”attesterad kopia av originalet av samtliga bestyrkande handlingar för kostnader med anledning av projektet”. Som svar på denna skrivelse insände sökanden den 29 juli 1998 olika tabeller avseende de utgifter som bestridits av projektet till kommissionen. Kontrollen på plats ägde rum mellan den 9 och 12 november 1998.

93

Sedan, i skrivelse av den 21 april 1999, begärde kommissionen att sökanden skulle inkomma med bland annat en ”förteckning över alla bestyrkande handlingar hänförliga till begäran om utbetalning [av det andra förskottet], sorterade enligt de åtgärder och underåtgärder som föreskrivs i punkt 7 i bilaga 1 till beviljandebeslutet, vilken lista [skulle] göras på så sätt att direkta kopplingar [kunde] göras mellan deklarationen om utgifter och de tidigare insända fakturorna”, ”en detaljerad verksamhetsrapport för alla personer som deltagit i projektet (ställning, utförda arbetsuppgifter och tidsåtgång …) för att kontrollera de personalkostnader … som omfattats av projektet (löner och sociala avgifter, tjänstekontrakt, rese- och övernattningskostnader)” och ”kopior av anställningskontrakten för alla personer som deltagit i projektet på olika orter”.

94

Som svar, beträffande Babalitis lön, inkom sökanden genom skrivelse av den 12 maj 1999 till kommissionen med en tabell som för tiden mellan den 1 september 1996 och den 31 oktober 1998 angav åtgärd för åtgärd det antal månader för vilka Babaliti hade fått lön samt även månadsbeloppet och det totala beloppet för dessa löner. I tabellen angavs dessutom vad gäller befattning att Babaliti arbetade som ”assistent”.

95

För det andra inkom sökanden till kommissionen med en ”detaljerad verksamhetsrapport” i vilken Babalitis befattning och arbetsuppgifter beskrevs enligt följande:

”Babaliti Konstantina. Skogsvårdare. Hon har deltagit i planeringen av provtagningen och i registreringen av data samt i inrättandet av en databas i det centrala kontorets dator. Hon gör statistiska analyser av alla data som insamlats på fältet och hon har deltagit i utarbetandet av den tekniska delrapporten. Hon reser till försöksområdena, där hon bistår genom att avgöra utfallet av olika uppgifter och samla in data. Hon har den tidskrävande uppgiften att förbereda de bestyrkande handlingarna för varje betalning och utgift i enlighet med de förfaranden och regler som föreskrivs av kommittén.”

96

För det tredje inkom sökanden till kommissionen med en kopia av Babalitis anställningskontrakt i vilka bland annat projektet angavs samt, för alla kontrakt utom ett, följande beskrivning av den berördas tjänst: ”databehandling och grafiskt arbete.”

97

I skrivelsen om inledande av förfarande noterade kommissionen följande:

”2.1

Vid kontrollen på plats lämnades inte någon verksamhetsrapport som bekräftade Babalitis tjänster över till kommissionens inspektörer. Det framgår av granskningen av hennes kontrakt … att hon hade anställts för att utföra analyser av data och grafiskt arbete. Ingen annan verksamhet föreskrivs i kontraktet.

2.2

Den kompletterande information som ingavs av stödmottagaren den 12 maj 1999 innehöll en kortfattad beskrivning av de arbetsuppgifter som utfördes av Babaliti inom ramen för projektet och motsvarade inte helt den beskrivning av arbetsuppgifter som angavs i hennes anställningskontrakt och kunde inte heller motivera det angivna beloppet.”

98

I sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande svarade sökanden huvudsakligen att anställningen av Babaliti hade skett i enlighet med förfarandet enligt nationell rätt och att motsvarande kontrakt hade gjorts tillgängliga för inspektörerna vid kontrollen på plats. Sökanden har förklarat att arbetsuppgifterna alltid angavs kortfattat i sådana kontrakt, men att den projektansvarige hade rätten och ansvaret att, på det sätt som anges i kontraktet, använda den personal som arbetade med projektet på det sätt som var mest rationellt med hänsyn till deras kvalifikationer och de behov som uppstod.

99

Sökanden har dessutom beskrivit Babalitis befattning, hennes specialistutbildning som skogsingenjör och hennes relevanta yrkeserfarenhet samt de arbetsuppgifter som hon utförde inom ramen för projektet mer detaljerat och komplett än i sin skrivelse av den 12 maj 1999. Sökanden har i detta sammanhang bland annat angivit att Babaliti från mars 1997 till februari 1998 ”[hade] deltagit i avgränsningen av försöksområdena, i utarbetandet av provtagningstekniker, i utarbetandet av direktiv för mottagande av data och i inrättandet av en databas för all information från de sex försöksområdena med en sammanlagd yta på 36 hektar”. Dessutom har sökanden förklarat att ”Babaliti [hade] gjort en statistisk behandling av alla data (mått på tusentals växter för de sex försöksområdena) med hjälp av vilka hon [hade] utfört de grafiska presentationer som återfinns i delrapporten” och dessutom att ”de data som insamlats från försöksområdena [hade] analyserats med olika statistiska metoder för att kunna presenteras som publikationer i renommerade tidskrifter eller vid konferenser”. Sökanden har angivit att ”som den enda av assistenterna med en utbildning i skogsvård [hade] Babaliti deltagit i stickprovskontrollen inom de olika åtgärderna [och] i synnerhet i granskningen av resultaten av de mätningar som registrerades”.

100

Dessutom har sökanden, också i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande, angivit att Babaliti var ansvarig för att ”förbereda alla bestyrkande handlingar som krävs för personalens tjänsteresor, leveransen av konsumtionsvaror, anställning av arbetare till försöksområdena och för anställning av specialister”, att hon hade ”deltagit i utformandet av entreprenadavtal och andra certifikat som underställdes kommittén … för godkännande” och att hon ”[hade] åtagit sig att ta fram bevis avseende betalning av de utgifter som godkänts av kommittén”. Slutligen har sökanden understrukit att ”det hade varit omöjligt att genomföra projektet utan en heltidsanställd assistent”.

101

Slutligen fastställde kommissionen i det ifrågasatta beslutet den analys som nämnts i punkt 82 ovan.

Analys av de faktiska omständigheterna

102

Först och främst framgår det av den föregående genomgången av omständigheterna att även om det utifrån de uppgifter som ingår i akten är korrekt att, som kommissionen har angivit i punkt 9 tredje strecksatsen i det ifrågasatta beslutet, konstatera att ingen rapport avseende Babalitis verksamhet överlämnades till kommissionens inspektörer ”vid kontrollen på plats”, är det likafullt klart att sökanden senare, i sin skrivelse av den 12 maj 1999, inkom med en beskrivning av de arbetsuppgifter som Babaliti hade fullgjort inom ramen för projektet. Enbart det förhållandet att rapporten inte var tillgänglig vid tillfället för kontrollen på plats är följaktligen inte tillräckligt för att dra slutsatsen att det föreligger en överträdelse, eftersom sökanden under återstoden av det administrativa förfarandet inkom med bestyrkande handlingar och förklaringar som är tillräckliga för att berättiga dessa kostnader.

103

Det skall därefter konstateras att kommissionen i sin skrivelse om inledande av förfarande kritiserade den detaljerade verksamhetsrapport som bifogades skrivelsen av den 12 maj 1999. Kommissionen har nämligen för det första angivit att rapporten endast innehöll en ”kortfattad beskrivning av de arbetsuppgifter som utfördes av Babaliti”, och för det andra att de arbetsuppgifter som beskrevs ”inte helt [motsvarade] den beskrivning av arbetsuppgifter som angavs i hennes anställningskontrakt”. I sitt ifrågasatta beslut upprepade kommissionen denna kritik och angav vad beträffar den första kritiken, som det redogjorts för ovan, att den kompletterande information som sökanden inkommit med inte motiverade det belopp som angivits i förhållande till projektets syften. Kommissionen bestred däremot varken att arbetsuppgifterna hade utförts av Babaliti eller bevisvärdet som sådant av de handlingar som sökanden hade inkommit med under det administrativa förfarandet.

104

Det skall således prövas om dessa båda anmärkningar som framförts av kommissionen beträffande Babalitis lön var välgrundade.

–     Den första kritiken, som avser att sökanden inte har inkommit med en tillräckligt detaljerad rapport till kommissionen avseende Babalitis arbetsuppgifter

105

Det skall konstateras att sökanden som svar på skrivelsen om inledande av förfarande i sina synpunkter på denna skrivelse på ett omfattande sätt fördjupade beskrivningen av de arbetsuppgifter som utfördes av Babaliti.

106

I detta avseende framgår det av punkt 4 i bilaga 1 till beviljandebeslutet att de fem första åtgärderna i projektet – som var avsedda att genomföras under de fjorton första månaderna av projektets genomförande – främst avsåg valet av skogspartier, inrättandet av en infrastruktur i dessa partier (uppförande av stängsel och tillfartsvägar), genomförande av en inventering av den befintliga växtligheten i dessa partier, arbetet med förberedelse för återväxt av skog inom dessa partier (gallring och borttagning av växtlighet) och insamlande av statistik.

107

Det framgår av den arbetsbeskrivning som har ingivits till kommissionen att Babaliti har utfört olika arbetsuppgifter som har ett direkt samband med dessa syften med projektet. Det framgår nämligen att Babaliti har övervakat avgränsningen av försöksområdena, att hon förberedde och genomförde insamlingen av data avseende den information som erhållits om de sex försöksområdena, att hon gjorde en statistisk behandling av dessa data, att hon deltog i stickprovskontrollerna för olika åtgärder och att hon utförde olika administrativa arbetsuppgifter i samband med det konkreta genomförandet av olika åtgärder i projektet som utfördes av andra kolleger eller av externa företag. Sökanden har dessutom angivit att de arbetsuppgifter som beskrivits avsåg tiden från mars 1997 till februari 1998. Det skall dessutom påpekas att sökanden som bilaga till sin skrivelse av den 12 maj 1999 inkom till kommissionen med en tabell avseende Babalitis lön som för tiden mellan den 1 september 1996 och den 31 oktober 1998 angav, åtgärd för åtgärd, det antal månader som Babaliti hade fått lön samt månadsbeloppet och det totala beloppet av dessa löner.

108

Det åligger inte förstainstansrätten att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning beträffande frågan om sökanden genom att inkomma med en mer omfattande arbetsbeskrivning i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande på ett tillräckligt sätt har visat, vilket den var skyldig att göra (se punkt 88 ovan), att det fanns en direkt koppling mellan dels utgifterna för lön till Babaliti, dels de olika åtgärderna inom projektet, samt huruvida beloppet av dessa utgifter var rimligt i förhållande till syftet med projektet.

109

Det skall dock konstateras på grundval av uppgifterna i handlingarna i målet att det inte är möjligt att godta den enkla slutsats som kommissionen drog av dessa uppgifter i det ifrågasatta beslutet – det vill säga att sökanden inte hade överlämnat ”någon verksamhetsrapport som bekräftade Babalitis tjänster” samt att den ”kompletterande information som ingavs av stödmottagaren kunde inte motivera det angivna beloppet i förhållande till syftena med projektet” – vilken slutsats inte åtföljdes av någon analys av de uppgifter som ingivits.

110

Det framgår tvärtom av den ovan gjorda analysen att sökanden har inkommit med detaljerad information för att visa dels att det fanns en direkt koppling mellan utgifterna för lön till Babaliti och projektets olika åtgärder, dels att beloppet av dessa utgifter var rimligt med avseende på syftet med projektet.

111

Som svar på förstainstansrättens skriftliga frågor avseende vilka ytterligare uppgifter sökanden borde ha inkommit med i denna fråga har svaranden uppgivit att sökanden borde ha ingivit ”detaljerade rapporter som per månad eller per period visar exakt det arbete och de framsteg Babaliti hade gjort, så att det skulle bli möjligt att kontrollera att de löner som utbetalats till henne var berättigade”.

112

I detta avseende skall det framhållas att kommissionen har rätt att begära sådan information från mottagare av ett gemenskapsstöd om det framstår som nödvändigt för att fastställa att projektet genomförs korrekt. Det kan nämligen vid kontrollen av om det finns en direkt koppling mellan de personalkostnader som belastar projektet och de olika åtgärder som föreskrivs i detta, och av om dessa utgifter är rimliga med avseende på syftena med nämnda projekt vara nödvändigt att ha tillgång till rapporter som för varje månad eller för varje avgränsad tidsperiod innehåller detaljerad information avseende de framsteg som gjorts inom ramen för projektet som finansieras av gemenskapsmedel.

113

Det är dessutom stödmottagaren, som är ansvarig för ledningen av projektet, som i princip är den som är bäst lämpad för att veta vilka uppgifter som skall lämnas till kommissionen för att visa att de utgifter som belastar projektet är motiverade (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 juli 1997 i mål T-81/95, Interhotel mot kommissionen, REG 1997, s. II-1265, punkt 47).

114

Beträffande det förevarande fallet skall det emellertid noteras att kommissionen i det enda dokument där den i någon mån närmare angav vilket innehåll en sådan rapport skulle ha, närmare bestämt i skrivelsen av den 21 april 1999 (se punkt 93 ovan), anmodade sökanden att inkomma med en rapport av vilken det skulle framgå befattning, utförda arbetsuppgifter och använd tid. Det skall dock konstateras att sökanden i sin skrivelse av den 12 maj 1999 och i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande inkom med detaljerade uppgifter avseende Babalitis befattning och utförda arbetsuppgifter samt använd tid.

115

Sökanden har således svarat på den begäran om information som gjorts av kommissionen beträffande Babalitis verksamhet, i enlighet med den lojalitetsplikt som följer av skyldigheten att genomföra projektet som ett samarbete och med ömsesidigt förtroende. Även om kommissionen, såsom redan har konstaterats i punkt 112 ovan, hade rätt att begära ytterligare information, till exempel den information som angavs i kommissionens svar på förstainstansrättens skriftliga frågor, är det inte desto mindre så att dels hade sökanden redan inkommit med detaljerad information i detta avseende, dels antyder inte någon av uppgifterna i akten att sökanden inte skulle ha kunnat tillgodose en sådan begäran, eller att denne inte skulle ha velat göra det, om begäran hade framförts i god tid under det administrativa förfarandet.

116

Om kommissionen i en sådan särskild situation ansåg att den behövde närmare information än den som redan hade ingivits för att kunna göra en fullgod granskning av projektet, borde den ha informerat stödmottagaren om detta på ett tillräckligt konkret sätt för att denne skulle ges möjlighet att innan förfarandet avslutades och stödet upphävdes inkomma med dessa till kommissionen (se punkterna 47 och 48 ovan). Det åligger nämligen förvisso stödmottagaren att till kommissionen inkomma med bevis för att de utgifter som bestridits är berättigade med hänsyn till syftet med projektet. På samma sätt var sökanden, som är ansvarig för ledningen av projektet, den som i princip var bäst lämpad att veta vilka uppgifter som skulle lämnas till kommissionen (se punkt 113 ovan). Såsom framgår av punkterna 105–107 ovan hade sökanden emellertid i det förevarande fallet besvarat kommissionens frågor på ett detaljerat sätt. Om kommissionen i ett sådant fall likafullt ansåg sig behöva tillgång till ytterligare information för att kontrollera att projektet hade genomförts korrekt, var den för att inte göra sökandens bevisbörda omöjlig skyldig att ge denna tillräckligt noggranna uppgifter avseende den ytterligare information den behövde och kunde inte begränsa sig till att avvisa den ingivna informationen som otillräcklig.

117

Eftersom kommissionen inte hade givit tillräckligt noggranna uppgifter, kunde den följaktligen inte i det ifrågasatta beslutet klandra sökanden för att denne inte hade inkommit med en tillräckligt detaljerad rapport avseende Babalitis arbetsuppgifter för att berättiga att projektet belastades med hennes lön, och inte heller kunde den klandra sökanden för att den ytterligare information som ingavs under det administrativa förfarandet inte var tillräcklig för att berättiga det deklarerade beloppet.

–     Den andra kritiken, som avser att den verksamhet som beskrevs i skrivelsen av den 12 maj 1999 inte överensstämde med Babalitis arbetsuppgifter som de beskrevs i hennes anställningskontrakt

118

Det skall påpekas att sökanden i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande bland annat har givit följande två förklaringar: dels har sökanden förklarat att de anställdas arbetsuppgifter i regel angavs kortfattat i de kontrakt sökanden ingick, och att Panetsos hade rätten och ansvaret att, på det sätt som anges i kontraktet, göra ytterligare preciseringar av arbetsuppgifterna för att kunna genomföra projektet under bästa möjliga villkor, dels att sökanden hade gjort en detaljerad och komplett beskrivning av Babalitis arbetsuppgifter och förklarat att i motsats till det intryck man kunde få vid en första anblick och på grundval av den korta beskrivningen i kontraktet var den berörda personen ansvarig för ett stort antal uppgifter inom ramen för projektet (se punkt 99 ovan).

119

Följaktligen visade sökanden kommissionen under det administrativa förfarandet att anställningsförhållandet med Babaliti inte var begränsat till de arbetsuppgifter som framgick av lydelsen av anställningskontrakten.

120

Under dessa förhållanden kunde kommissionen inte utan att analysera de uppgifter som ingivits av sökanden under det administrativa förfarandet underkänna bevisvärdet av alla de uppgifter som ingivits av sökanden, som komplettering till lydelsen av anställningskontrakten för Babaliti, avseende hennes arbetsuppgifter endast på grundval av resonemanget i skrivelsen om inledande av förfarande.

121

Det var följaktligen även felaktigt av kommissionen att klandra sökanden för att den verksamhet som beskrevs i skrivelsen av den 12 maj 1999 inte överensstämde med Babalitis arbetsuppgifter enligt hennes anställningskontrakt.

122

Med beaktande av vad som sagts ovan har kommissionen gjort en oriktig bedömning beträffande den tredje överträdelsen som angavs i det ifrågasatta beslutet.

b)     Den sjätte överträdelsen, avseende Babalitis reseersättning

123

Det skall konstateras att kommissionen i punkt 2 i bilaga 2 till beviljandebeslutet har angivit att ”resekostnader skall ha ett direkt samband med genomförandet av åtgärden och att det belopp dessa uppgår till skall medge att kostnaderna för åtgärden täcks”.

124

Av detta följer att sökanden borde ha varit medveten om skyldigheten att kunna inkomma med dokument till kommissionen för att visa att det fanns en direkt koppling mellan Babalitis resekostnader och genomförandet av de olika åtgärder som föreskrevs inom ramen för projektet samt för att visa att beloppet av dessa kostnader var rimligt med avseende på syftet med projektet.

125

Det är mot denna bakgrund som det skall prövas om kommissionen har gjort en felaktig bedömning då den i det ifrågasatta beslutet ansåg att Babalitis resekostnader inte kunde omfattas av projektet eftersom hennes behov av att göra tjänsteresor till de olika platser där projektet pågick mot bakgrund av beskrivningen av hennes arbetsuppgifter i anställningskontrakten inte kunde anses berättigat och mot bakgrund av att sökanden inte hade inkommit med några handlingar som berättigade dessa tjänsteresor i förhållande till projektets syften.

126

I detta avseende framgår det av handlingarna i målet att kommissionen i sina skrivelser av den 9 juli 1998 respektive 21 april 1999 begärde att sökanden skulle inkomma med bland annat bestyrkande handlingar avseende alla kostnader för projektet (se punkterna 92 och 93 ovan) samt Babalitis anställningskontrakt. Vad gäller resekostnaderna för Babaliti inkom sökanden, förutom med den detaljerade verksamhetsrapporten och anställningskontrakten som nämns i punkterna 95 och 96 ovan, med tabellen ”Klassificering av resekostnader avseende olika åtgärder” som en bilaga till sin skrivelse av den 12 maj 1999.

127

I skrivelsen om inledande av förfarande noterade kommissionen sedan följande avseende Babalitis resekostnader:

”Med beaktande av att [Babalitis] arbetsuppgifter avsåg en analys av data och att arbeta med grafik är behovet av att resa till de platser där projektet pågick inte berättigat.”

128

I sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande angav sökanden (se punkt 99 ovan) att Babalitis hade arbetsuppgifter som skogsingenjör och att olika arbetsuppgifter hade anförtrotts henne som inte uttryckligen framgick av anställningskontrakten. Sökanden har dragit slutsatsen att hennes resor var nödvändiga för genomförandet av projektet. Sökanden har dessutom som bestyrkande handlingar inkommit till kommissionen med formulär avseende Babalitis tjänsteresor vilka var undertecknade av Panetsos och på vilka denne hade attesterat att informationen var riktig.

129

Först framgår det av det ovan sagda att kommissionen på grundval enbart av den arbetsbeskrivning som gjordes i Babalitis anställningskontrakt förvisso rimligen kunde hysa vissa tvivel avseende behovet för Babaliti att göra tjänsteresor till de olika platser där projektet bedrevs. Såsom redan har konstaterats i punkt 96 ovan, angavs det nämligen i dessa anställningskontrakt endast att Babaliti skulle utföra analyser av data och grafiskt arbete, vilket är uppgifter som vid ett första påseende inte gör det nödvändigt för den berörda personen att besöka de olika platserna, vilket för övrigt inte har bestridits av sökanden.

130

Såsom redan har konstaterats i punkterna 95 och 103 ovan har sökanden emellertid i sin skrivelse av den 12 maj 1999 och i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande ingivit en detaljerad och komplett beskrivning av Babalitis arbetsuppgifter till kommissionen. Sökanden har därigenom under det administrativa förfarandet visat att Babalitis anställningsförhållande inte var begränsat till att omfatta de arbetsuppgifter som anges i hennes anställningskontrakt (se punkt 119 ovan).

131

I sin skrivelse om inledande av förfarande och i det ifrågasatta beslutet beaktade kommissionen emellertid inte dessa uppgifter, utan begränsade sig till att återupprepa påståendet att de arbetsuppgifter som angavs i kontraktet inte motsvarade de uppgifter som utförts.

132

Avsaknaden av överensstämmelse mellan de arbetsuppgifter som anges i anställningskontraktet för en person som arbetar med ett projekt som finansieras med gemenskapsmedel och de arbetsuppgifter som denna person faktiskt har utfört och för vilka kostnader uppstår kan visserligen utgöra en indikation på att det föreligger en överträdelse i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse om denna avsaknad gör det omöjligt att kontrollera om det var nödvändigt med dessa utgifter för att genomföra projektet. Det är således i princip riktigt av kommissionen att ha påpekat denna omständighet under det administrativa förfarandet för att göra det möjligt för sökanden att komma med förklaringar på denna punkt. Kommissionen hade även kunnat ange, till exempel i de villkor som är knutna till beviljandebeslut, att den detaljerade beskrivningen av de arbetsuppgifter som utförs av personer som arbetar med projektet – som är en beskrivning som stödmottagaren i vart fall måste inkomma med (se punkt 124 ovan) – måste återfinnas i själva anställningskontrakten.

133

I det förevarande fallet innehöll emellertid för det första beviljandebeslutet inte någon förklaring av det slaget. För det andra visade sökanden under det administrativa förfarandet att anställningsförhållandet med Babaliti inte var begränsat till endast de arbetsuppgifter som framgick av lydelsen av hennes anställningskontrakt. Genom att grunda sig på enbart den omständigheten att de arbetsuppgifter som angavs i Babalitis anställningskontrakt inte överensstämde med den beskrivna verksamheten har kommissionen följaktligen inte gjort en lämplig granskning av genomförandet av projektet i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse (se punkt 47 ovan) innan den avslutade förfarandet, eftersom den inte beaktade de förklaringar som sökanden inkom med under det administrativa förfarandet.

134

Beträffande de formulär avseende Babalitis tjänsteresor som sökanden faktiskt hade inkommit med under det administrativa förfarandet, vilket svaranden har medgivit efter en skriftlig fråga från förstainstansrätten, skall det konstateras att dessa bestyrkande handlingar innehöll namnen på projektet och Babaliti, datum och antalet dagar tjänsteresorna pågick, de platser som besöktes samt, för alla utom för två av formulären, en beskrivning av syftet med tjänsteresorna. Således angavs det i dessa formulär att Babaliti på de olika platserna hade ”valt planteringsområden i de regioner som drabbats av skogsbrand”, ”avgränsat försöksområdena”, ”övervakat gallringen av skogarna” eller ”övervakat uppförandet av stängsel”.

135

I sin svarsinlaga samt som svar på förstainstansrättens muntliga frågor under förhandlingen påstod kommissionen att dessa handlingar inte åtföljdes av rapporter som beskrev de specifika uppgifter som Babaliti hade utfört under dessa tjänsteresor och att de således inte kunde godkännas som bestyrkande handlingar.

136

I detta avseende skall det av de skäl som angivits i punkt 112 ovan påpekas att kommissionen har rätt att begära närmare upplysningar från mottagare av gemenskapsstöd om detta framstår som nödvändigt för att fastställa att projektet genomförs korrekt. Det kan nämligen under särskilda omständigheter framstå som nödvändigt för att kontrollera det direkta sambandet mellan resekostnader som beståtts av projektet och olika åtgärder som föreskrivs i detta, samt huruvida dessa utgifter är rimliga med hänsyn till projektets syften, att förfoga över särskilda rapporter för var och en av de berörda tjänsteresorna.

137

Även om det inte åligger förstainstansrätten att ersätta kommissionens bedömning av dessa handlingar med sin egen bedömning är det inte desto mindre så i det förevarande målet att de bestyrkande handlingar som ingivits av sökanden under det administrativa förfarandet inte kunde avvisas som helt utan bevisvärde, vilket innebär att kommissionen inte utan att ha begärt att sökanden skulle inkomma med mer detaljerade upplysningar kunde sluta sig till att det hade begåtts överträdelser inom ramen för genomförandet av projektet i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse och besluta att upphäva stödet. Genom att agera på detta sätt har kommissionen berövat sökanden möjligheten att inkomma med information om omständigheter som enligt kommissionen skulle ha varit nödvändiga för att bevisa att de utgifter som bestridits var berättigade med avseende på syftet med projektet.

138

Av detta följer att eftersom kommissionen inte har givit närmare upplysningar om de bestyrkande handlingar och närmare förklaringar sökanden borde ha inkommit med så kunde den i det ifrågasatta beslutet inte klandra sökanden för att denna inte hade inkommit med handlingar som kunde berättiga resekostnaderna för Babaliti i förhållande till syftena med projektet.

139

Vad beträffar den omständigheten att svaranden i sin svarsinlaga har påpekat att sökanden under det administrativa förfarandet inte heller hade inkommit med bestyrkande handlingar avseende kostnader för hotell och uppehälle som orsakats av Babalitis tjänsteresor skall det påpekas att kommissionen inte framförde denna anmärkning i det ifrågasatta beslutet. I detta beslut klagade kommissionen endast på att sökanden inte hade bevisat att det fanns ett direkt samband mellan de kostnader som uppstått och de åtgärder som genomförts samt att dessa kostnader var begränsade till vad som var nödvändigt för att genomföra projektet. Således kan inte avsaknaden av bestyrkande handlingar avseende de kostnader för hotell och uppehälle som följt av Babalitis tjänsteresor, ens om den kan fastställas, åberopas inom ramen för prövningen av lagenligheten av det ifrågasatta beslutet.

140

Följaktligen har kommissionen gjort sig skyldig till en oriktig bedömning beträffande den sjätte överträdelsen.

D – Den fjärde överträdelsen, avseende Panetsos dagtraktamente

1.     Det ifrågasatta beslutet

141

Punkt 9 fjärde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har följande lydelse:

”Det dagtraktamente till Panetsos för resekostnader som påfördes projektet uppgick till 33 000 drakmer. De andra deltagarna i projektet erhöll ett dagtraktamente som uppgick till 12 000 drakmer. Följaktligen är kostnaden för Panetsos tjänsteresor för hög och den är inte berättigad. Ingen handling har inkommit till kommissionen från stödmottagaren som stödjer detta högre traktamente till Panetsos.”

2.     Parternas argument

142

Sökanden har hävdat att den redan i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande har påpekat att alla deltagare i projektet utom Panetsos erhöll ersättning för hotellkostnader separat från kommittén efter uppvisande av bestyrkande handlingar jämte dagtraktamentet på 12 000 drakmer. Sökanden har däremot gjort gällande att Panetsos erhöll ett dagtraktamente som uppgick till 33 000 GRD vilket var exakt det belopp som föreskrivits i budgeten för projektet så som denna hade godkänts. Detta traktamente omfattade emellertid kostnader för kost och logi och ledde i slutändan till ett belopp som var i stort sett identiskt med det som erhölls av de andra deltagarna. Sökanden har i detta avseende inkommit med ett flertal förteckningar över tjänsteresor och olika fakturor.

143

Svaranden har avvisat sökandens argument.

3.     Förstainstansrättens bedömning

144

Såsom redan har uttalats i punkterna 123 och 124 ovan borde sökanden på grundval av villkoren i beviljandebeslutet ha varit medveten om skyldigheten att kunna inkomma med dokument till kommissionen för att visa att resekostnaderna hade bestridits, att det fanns en direkt koppling till utförandet av olika åtgärder som föreskrevs inom projektet samt för att visa att beloppet av dessa kostnader var rimligt med avseende på syftet med projektet.

145

I detta sammanhang skall det noteras att det i specifikationen till uppskattningen av projektets budget, som det framgår av punkt 7 i bilaga 1 till beviljandebeslutet, för sju av de nio åtgärderna föreskrivs kostnader för ”resor och uppehälle”. Det framgick dessutom av budgeten för den första åtgärden hur dessa kostnader skall beräknas. Där anges nämligen antalet resdagar multiplicerat med ett schablonbelopp på 190 ecu (33 000 GRD). Denna beräkning återfinns också, om än i en mindre tydlig form, i specifikationen till de andra berörda åtgärderna.

146

Det är följaktligen riktigt av sökanden att hävda att det i projektet för vissa resekostnader föreskrevs ett schablonbelopp på 33 000 GRD.

147

I det ifrågasatta beslutet har emellertid kommissionen inte anmärkt på dessa belopp i sig. Den har däremot påpekat att den vid granskningen av projektet har funnit att det förelåg olikheter avseende resekostnaderna, eftersom det för Panetsos resor påfördes 33 000 GRD på projektet medan ersättningen för de övriga deltagarnas resor endast uppgick till 12 000 GRD. Kommissionen har därmed i skrivelsen om inledande av förfarande påpekat att resekostnaderna för Panetsos föreföll för höga i jämförelse med kostnaderna för de andra personerna som arbetade med projektet och att dessa kostnader således föreföll omotiverade. I sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande har sökanden svarat att denna skillnad berodde på den omständigheten att reseersättningen för Panetsos omfattade kostnader för hotell och för mat, medan de andra som arbetade med projektet erhöll en specifik ersättning för hotellkostnaderna.

148

På grundval av dessa förklaringar kunde kommissionen rimligen komma fram till att den reseersättning som betalades till Panetsos inte var berättigad i jämförelse med den ersättning som betalades till övriga medarbetare.

149

Eftersom denna ersättning betalades till Panetsos oberoende av om denne verkligen hade haft någon kostnad för hotell och uppehälle under sina resor gjorde denna beräkningsmetod för traktamentet det omöjligt för kommissionen att kontrollera om kostnaderna faktiskt hade uppstått och om de var rimliga. Sökanden har inte inkommit till kommissionen med bestyrkande handlingar såsom hotell- eller restaurangräkningar, vilka skulle göra det möjligt att för var och en av resorna kontrollera om utgifterna motsvarade en faktisk kostnad och om beloppet av schablonersättningen var rimlig, eftersom sökanden av den kritik som framfördes i skrivelsen om inledande av förfarande borde ha förstått att det var nödvändigt att komma in med sådana bestyrkande handlingar.

150

Av detta följer att kommissionen inte har gjort sig skyldig till en felaktig bedömning beträffande den fjärde överträdelse som konstaterades i det ifrågasatta beslutet.

E – Den femte överträdelsen, avseende Panetsos reseersättning

1.     Det ifrågasatta beslutet

151

Punkt 9 femte strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har följande lydelse:

”Reseersättningen till Panetsos har beräknats på grundval av en kilometerersättning. Mot bakgrund av att dessa resor har gjorts med en bil som betalats av projektet är dessa kostnader inte berättigade. Dessutom har ingen handling som rättfärdigar resorna i förhållande till syftet med projektet inkommit till kommissionen.”

2.     Parternas argument

152

Sökanden har hävdat att den redan i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande har påpekat att den budget för projektet (punkt 7.1.1, ”Utrustning”, i bilaga 1 till beviljandebeslutet) som godkänts av kommissionen föreskrev att en bil skulle ställas till Panetsos förfogande för den verksamhet han skulle bedriva inom projektet. Detta fordon gjordes emellertid tillgängligt för den berörde på grundval av ett leasingavtal vilket inte omfattade körkostnader och försäkring. Den kilometerersättning som föreskrevs i budgeten för projektet utgjorde således enligt sökanden en kostnad som var åtskild från kostnaden för användning av bilen och blev således inte onödigt på grund av leasingavtalet.

153

Svaranden har avvisat sökandens argument.

3.     Förstainstansrättens bedömning

154

Med beaktande av vad som angivits under punkterna 123 och 124 ovan skall det prövas om kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig bedömning då den ansåg att kilometerersättningen avseende Panetsos resor inte var berättigad i förhållande till syftet med projektet.

155

I detta sammanhang skall det konstateras att sökanden inte har bestridit att Panetsos gjorde tjänsteresorna i fråga med en bil som ställts till hans förfogande på projektets bekostnad på grundval av ett leasingavtal och att Panetsos således inte själv stod för amorteringarna på bilen. Under granskningen av projektet kunde emellertid kommissionen konstatera att de bränslekostnader som motsvarade det antal kilometer som Panetsos åkt för att genomföra projektet endast uppgick till ungefär hälften av den kilometerersättning som bekostats av projektet.

156

När förstainstansrätten lade fram denna beräkning för sökanden förklarade denna att kilometerersättningen även omfattade en självrisk som Panetsos annars skulle ha fått betala själv i händelse av olycka med den bilen. Det kan dock konstateras att denna typ av utgifter är rent hypotetiska och att kommissionen således med rätta kunde vägra att låta det bekostas av projektet.

157

Av detta följer att kommissionen inte har gjort någon felaktig bedömning beträffande den femte överträdelse som konstaterades i det ifrågasatta beslutet.

F – Den sjunde överträdelsen, avseende lön och reseersättning till de arbetare som arbetat med projektet

1.     Det ifrågasatta beslutet

158

Punkt 9 sjunde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har följande lydelse:

”Under rubriken kostnader för resor och logi har 3 098 317 drakmer deklarerats som motsvarar det arbete som har utförts av fjorton personer på de olika platser där projektet bedrevs. Under rubriken tjänstekontrakt har det dessutom deklarerats ett belopp på 10 650 000 drakmer som motsvarar arbete som har utförts av arton personer på tre av de sex olika platser där projektet bedrevs. För dessa utgifter har ingen handling inkommit som kan styrka dessa kostnader i förhållande till syftena med projektet.”

2.     Parternas argument

159

Sökanden har påstått att den redan inom ramen för synpunkterna på skrivelsen om inledande av förfarande har ingivit alla bestyrkande handlingar till kommissionen som omfattar de utgifter som anges i punkt 9 sjunde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet. Sökanden har angivit att dessa dokument, som också de har bifogats ansökan, avsåg avlöningen och resekostnaderna för de arbetare som arbetade med projektet och att det däri fanns tillräckliga uppgifter för att berättiga varje resa samt beloppet av de utgifter som bestridits.

160

Svaranden har gjort gällande att de handlingar som åberopas av sökanden och som inkommit till kommissionen redan under det administrativa förfarandet inte utgjorde bevis för att de utgifter som belastat projektet faktiskt hade uppkommit. Det rörde sig nämligen endast om listor av vilka det framgick tidpunkten för resan, transportsättet, mottagaren och beloppet, och vilka även omfattade en sammanfattande beskrivning av syftet med tjänsteresan. Dessa dokument åtföljdes inte av bestyrkande handlingar som till exempel reserapporter som beskrev vad som uträttats under arbetet och arbetets längd. Dessutom bifogades endast undantagsvis bestyrkande handlingar för resekostnader såsom hotellkostnader.

161

Beträffande tjänstekontrakten har svaranden angivit att dessa föreskrev en schablonersättning och inte klart beskrev vare sig de uppgifter som skulle utföras eller det förväntade arbetet. De gjorde det således enligt kommissionen inte möjligt att kontrollera i vilken utsträckning personerna hade värvats och anställts med anledning av projektet. Kommissionen har dessutom framhållit att under kontrollen på plats överlämnades inte någon bestyrkande handling avseende de utförda arbetena och den tid arbetarna hade arbetat inom ramen för projektet till kommissionens inspektörer.

3.     Förstainstansrättens bedömning

162

Med beaktande av vad som redan har angivits i punkterna 65, 123 och 124 ovan angående grunden för de villkor som föreskrivs i beviljandebeslutet borde sökanden ha varit medveten om sin skyldighet att kunna inkomma med bestyrkande handlingar och förklaringar till kommissionen för att visa att det fanns en direkt koppling mellan å ena sidan avlöningen av de arbetare som hade arbetat med projektet och de olika resekostnader som motsvarade dessa arbeten och å andra sidan de utgifter som hänfördes till projektet samt huruvida dessa utgifter var berättigade med hänsyn till syftet med projektet.

163

Det är i detta sammanhang som det skall prövas om kommissionen har gjort en felaktig bedömning då den ansåg att det avseende avlöningen och resekostnaderna för de arbetare som hade arbetat med projektet inte hade ”inkommit [någon handling] som kan styrka dessa kostnader i förhållande till syftena med projektet”.

164

I detta avseende skall det konstateras att sökanden som svar på kommissionens skrivelse av den 21 april 1999 (se punkt 93 ovan) i skrivelse av den 12 maj 1999 inkom med tabellen ”Arbete utfört av varje arbetare och tidsåtgång [för dem inom projektet]”. I denna tabell finns en förteckning över namnen på personerna i fråga, den tidsperiod som arbete hade utförts av de olika arbetarna, de åtgärder som detta arbete hänförde sig till och en kort beskrivning av en eller flera av följande arbetsuppgifter som utförts under detta arbete: ”öppnande av brandgator”, ”gallring”, ”borttagning av växtlighet”, ”biträde med mätningen av skogspartierna” och ”biträde vid ritande av kartor”. Sökanden inkom också med två andra tabeller till kommissionen i vilka det hade angivits beloppet av de löner som betalats till de olika arbetarna och där det preciserades dels de olika åtgärderna i projektet, dels de områden som berördes av dessa arbeten.

165

Dessutom ingav sökanden till kommissionen ett anställningskontrakt för var och en av arbetarna i vilket det angavs bland annat namnet på projektet samt, för alla kontrakt utom ett, en kort beskrivning av arbetsuppgifterna som i stort motsvarade dem som hade framgått av den tabell som nämndes i punkten ovan. Samtidigt angav sökanden att det med beaktande av arbetenas karaktär inte var möjligt att på ett mer precist sätt ange vilka arbeten som hade utförts av vilka arbetare.

166

I skrivelsen om inledande av förfarande begränsade sig kommissionen, trots den särskilda betydelse som denna skrivelse har inom ramen för ett sådant förfarande, till att med avseende på de handlingarna påpeka att ”den information som lämnades av stödmottagaren i skrivelsen av den 12 maj 1999 [gjorde] det inte möjligt att godkänna personalkostnaderna under de rubrikerna” utan att samtidigt ge sökanden den minsta indikation avseende den information som denna skulle ha inkommit med för att dessa kostnader skulle godkännas. Kommissionen har inte heller uttryckt någon invändning avseende bevisvärdet som sådant av de handlingar som sökanden hade inkommit med.

167

I sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande hade sökanden för övrigt inkommit till kommissionen med formulären avseende resekostnaderna för de olika arbetarna för vilka Panetsos hade bekräftat riktigheten av de uppgifter som angavs. Dessa bestyrkande handlingar omfattade förutom namnen på projektet och på de olika arbetarna, datum och antalet dagar för dessa resor, de områden som berördes av dessa resor samt en beskrivning av de uppgifter som utförts under dessa resor, vilken i stort sett motsvarade den beskrivning som ingick i de tabeller och kontrakt som anges i punkterna 164 och 165 ovan. Vad slutligen gäller de schablonbelopp som betalats till dessa arbetare förklarade sökanden att arbetarna hade anställts i enlighet med de särskilda nationella regler som gällde för anställning av arbetslösa personer.

168

I punkt 9 sjunde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet begränsade sig kommissionen till att upprepa den kritik som den redan hade uttryckt i skrivelsen om inledande av förfarande då den helt enkelt noterade att sökanden inte hade inkommit med någon ”handling … som kan styrka dessa kostnader i förhållande till syftena med projektet”.

169

Det framgår dock av punkterna 164 till 167 ovan att det på grundval av de dokument som sökanden inkom med under det administrativa förfarandet var möjligt att kontrollera under vilken period vilken arbetare hade utfört vilken typ av arbete på vilket av de områden som omfattades av projektet och inom ramen för vilken av de åtgärder som föreskrevs i projektet.

170

Trots att beskrivningen av de utförda uppgifterna var kortfattad framgick det dessutom klart att dessa arbetare hade utfört arbeten som var direkt kopplade till syftena med projektet. I projektet föreskrevs nämligen, vilket redan har konstaterats i punkt 106 ovan, arbete med inrättande av en infrastruktur i utvalda skogspartier (uppförande av stängsel och tillfartsvägar) och förberedande arbete för återväxt av skogen inom dessa områden (gallring och borttagande av växtlighet).

171

Även om sökanden inte har inkommit med bestyrkande handlingar för alla resor, såsom hotellräkningar, vilket kommissionen påpekade för första gången i sin svarsinlaga, så kunde för övrigt inte desto mindre de bestyrkande handlingar som har ingivits av sökanden inte underkännas så kategoriskt, som om de vore helt utan bevisvärde, utan de gjorde det tvärtom möjligt att pröva om det förelåg ett direkt samband mellan de arbeten som utförts och de kostnader som påförts projektet.

172

Även om det inte åligger förstainstansrätten att ersätta kommissionens bedömning av dessa handlingar med sin egen bedömning är det inte desto mindre så att det inte är möjligt att, såsom kommissionen har gjort så kategoriskt i det ifrågasatta beslutet, på grundval av handlingarna i målet vidhålla att ”ingen handling [har] inkommit som kan styrka dessa kostnader i förhållande till syftena med projektet”.

173

Då svaranden tillfrågades under förhandlingen avseende vilken ytterligare typ av information sökanden borde ha inkommit med för att rättfärdiga dessa utgifter gjorde denna i huvudsak gällande att sökanden borde ha inkommit med mer detaljerade uppgifter om de olika arbetarnas verksamhet. Kommissionen angav som exempel att sökanden beträffande gallringsarbetet borde ha angivit antalet kvadratmeter träd som hade fällts inom de olika områdena av olika arbetare för att det skulle vara möjligt att kontrollera om de utgifter som påförts var berättigade med hänsyn till syftet med projektet.

174

I detta avseende skall det av de skäl som redan angivits i punkt 112 ovan understrykas att kommissionen har rätt att begära mer detaljerad information av mottagarna av ett gemenskapsstöd om detta framstår som nödvändigt för att fastställa att projektet genomförs på ett korrekt sätt. Det kan nämligen under särskilda omständigheter framstå som nödvändigt för att kontrollera det direkta sambandet mellan resekostnader som beståtts av projektet och olika åtgärder som föreskrivs i detta, samt huruvida dessa utgifter är rimliga med hänsyn till projektets syften, att förfoga över rapporter som på ett detaljerat sätt beskriver det arbete som utförs inom vart och ett av de områden som omfattas av projektet.

175

Det kan dock konstateras att i avsaknad av varje begäran från kommissionen om närmare upplysningar har sökanden skäligen kunnat anse att mot bakgrund av karaktären av arbetena i fråga så var de bestyrkande handlingar och de förklaringar som sökanden hade inkommit med under det administrativa förfarandet tillräckliga för att visa att det fanns en direkt koppling mellan å ena sidan avlöningen av de arbetare som hade arbetat med projektet och de olika resekostnader som motsvarade dessa arbeten och å andra sidan de utgifter som hänfördes till projektet samt huruvida dessa utgifter var berättigade med hänsyn till syftet med projektet. Det kunde nämligen vid en första anblick förefalla onödigt att i rapporter mer detaljerat beskriva precis vad det manuella arbete som dessa arbetare utförde bestod i, såsom gallringsarbete eller uppförande av stängsel.

176

Kommissionen kunde därmed inte utan att först anmoda sökanden att inkomma med mer detaljerad information avsluta förfarandet och på så sätt frånta sökanden varje möjlighet att inkomma med uppgifter som enligt kommissionen skulle ha varit nödvändiga för att bevisa att de utgifter som bestridits var berättigade med hänsyn till syftet med projektet.

177

Kommissionen har följaktligen gjort en felaktig bedömning inom ramen för den sjunde överträdelsen avseende projektet.

G – Den åttonde överträdelsen, avseende inköp av utrustning

1.     Det ifrågasatta beslutet

178

I punkt 9 åttonde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har svaranden angivit följande:

”Under rubriken inköp av utrustning har ett belopp på 1 145 324 drakmer införts, vilket motsvarar inköp av en bärbar persondator och en kontrollenhet med skrivare. Kommissionens inspektörer kunde konstatera att persondatorn användes för andra projekt. Följaktligen borde priset ha påförts det förevarande projektet i förhållande till den andel av tiden den användes för detta. Skälet till detta och bestyrkande handlingar för att den totala kostnaden påfördes projektet delgavs inte kommissionen.”

2.     Parternas argument

179

Sökanden har inkommit till förstainstansrätten med fakturorna för inköpen av den berörda datorutrustningen och har hävdat att svaranden inte kunde beakta den omständigheten att en av datorerna användes inom ramen för andra projekt. I vart fall är den motivering svaranden har anfört avseende denna överträdelse alltför otydlig och berör hur som helst endast en av datorerna och därmed omkring hälften av de därmed sammanhängande utgifterna.

180

Svaranden har genmält att den bärbara datorn inte var tillgänglig för kommissionens inspektörer vid kontrollen på stället och att sökanden inte heller har inkommit med bevis för att datorn har köpts in eller för att den har använts för projektet. Sökanden har dock medgivit att den bärbara datorn inte användes under projektets första del, men hävdade att den skulle inkomma med bevis för att den användes senare.

181

Beträffande den andra datorn har svaranden påstått att sökanden har medgivit att den har använts också för andra projekt. Under sådana omständigheter borde de utgifter som har påförts det förevarande projektet reduceras i förhållande till den andel av tiden den användes för detta.

3.     Förstainstansrättens bedömning

182

Inledningsvis skall det konstateras att kommissionen i skrivelsen om inledande av förfarande har redogjort för de tvivel den hyste avseende att 1 145 324 GRD påfördes projektet under rubriken ”inköp av utrustning”, vilket motsvarade köp av dels en bärbar dator, dels en kontrollenhet med skrivare. Beträffande den bärbara datorn har kommissionen påpekat att dess inspektörer inte hade kunnat konstatera att den datorn faktiskt hade köpts och använts för projektet. Vad beträffar kontrollenheten med skrivare har kommissionen påpekat att dess inspektörer hade konstaterat att denna datorutrustning också hade använts inom ramen för andra projekt och att inköpspriset för denna utrustning följaktligen borde påföras projektet i förhållande till den andel av tiden den användes för det.

183

I det ifrågasatta beslutet framförde kommissionen en anmärkning endast beträffande kontrollenheten och skrivaren, nämligen avseende att denna datorutrustning hade använts även inom ramen för andra projekt. Även om kommissionen i punkt 9 åttonde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet i detta avseende gjorde en allmän hänvisning till ”persondatorn” framgår det klart av det sammanhang som beskrivs i den föregående punkten att denna anmärkning inte avsåg den bärbara datorn, utan kontrollenheten och skrivaren.

184

I det ifrågasatta beslutet har kommissionen dock inte framfört någon anmärkning angående påförandet av inköpskostnaderna för den bärbara datorn på projektet. Kommissionen har dock i det ifrågasatta beslutet ansett att påförandet av beloppet 1 145 324 GRD skulle anses som en överträdelse. Detta belopp omfattade emellertid enligt vad som framgår av det som sagts ovan såväl kontrollenheten med skrivare som den bärbara datorn.

185

I sitt svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten begränsade sig kommissionen till att upprepa de argument som den redan framfört i sina inlagor, men framförde ingen förklaring avseende att totalbeloppet för datorutrustningen inte skulle vara stödberättigande.

186

Följaktligen har kommissionen gjort en felaktig bedömning beträffande den åttonde överträdelsen som konstaterades i det ifrågasatta beslutet.

H – Den nionde överträdelsen, avseende de allmänna kostnaderna

1.     Det ifrågasatta beslutet

187

Punkt 9 nionde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har följande lydelse:

”Under budgetposten allmänna kostnader har ett belopp på 6 738 822 drakmer införts. Kommissionens inspektörer kunde konstaterade att det saknades dokument som kunde bestyrka dessa utgifter, eller i avsaknad av detta tillämpning av ett rationellt kriterium för fastställande av beloppet av de allmänna kostnader som projektet genererat. I sitt svar skickade inte stödmottagaren handlingar som kunde stödja att det beloppet påfördes projektet mot bakgrund av syftena med projektet.”

2.     Parternas argument

188

Sökanden anser att de handlingar som översändes till kommissionen inom ramen för dennes synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande var tillräckliga för att motivera de allmänna kostnader som har påförts projektet vilka var kopplade till forskning och administrativa kostnader för kommittén. Dessutom har sökanden till förstainstansrätten inkommit med en not av den 14 augusti 2001 som upprättats av chefen för kommitténs sekretariat och som avser dessa allmänna kostnader.

189

Svaranden har avvisat sökandens argument.

3.     Förstainstansrättens bedömning

190

Det skall först konstateras att noten av den 14 augusti 2001 från chefen för kommitténs sekretariat avseende de allmänna kostnaderna inte upprättats förrän efter antagandet av det ifrågasatta beslutet och att den således inte kan beaktas vid bedömningen av om beslutet är välgrundat.

191

Vidare har sökanden för att motivera de allmänna kostnaderna som en bilaga till sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande inkommit till kommissionen med en förteckning över sina allmänna kostnader för åren 1996 och 1997. I denna förteckning redovisades sökandens allmänna kostnader på ett övergripande sätt utan någon indikation på hur stor del av dessa kostnader som särskilt avsåg genomförandet av projektet i fråga. På samma sätt har sökanden i sina synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande inte angivit vilka av dessa kostnader som var direkt knutna till projektet och inte heller förklarat med hjälp av vilken objektiv metod de kostnader som var specifikt kopplade till projektet kunde beräknas utifrån denna övergripande förteckning.

192

Det följer av detta att kommissionen inte har gjort någon felaktig bedömning beträffande den nionde överträdelsen som konstaterades i det ifrågasatta beslutet.

I – Den tionde överträdelsen, avseende kostnaderna för utnyttjande av kontorslokaler

1.     Det ifrågasatta beslutet

193

I punkt 9 tionde strecksatsen i det ifrågasatta beslutet har svaranden angivit följande:

”Ett belopp på 8 100 000 drakmer har bokförts avseende stödmottagarens kostnader för användningen av kontorslokaler på 100 kvadratmeter. Ingen bestyrkande handling har ingivits för att berättiga denna utgift. I sitt skriftliga svar har stödmottagaren inte inkommit med något dokument som bekräftar att denna utgift påförs projektet i enlighet med syftena med detta.”

2.     Parternas argument

194

Sökanden anser att de handlingar som översändes till kommissionen inom ramen för synpunkterna på skrivelsen om inledande av förfarande och som även nämns i punkt 13 i denna skrivelse är tillräckliga för att berättiga de kostnader som avser användandet av kontorslokaler och som påförts projektet. Dessutom har sökanden till förstainstansrätten inkommit med en not av den 16 augusti 2001 som upprättats av chefen för kommitténs sekretariat och som avser kostnaderna för användandet av kontorslokaler.

195

Svaranden har avvisat sökandens argument.

3.     Förstainstansrättens bedömning

196

Av de skäl som redan har angivits i punkt 190 ovan kan noten av den 16 augusti 2001 som upprättats av chefen för kommitténs sekretariat och som avser kostnaderna för användandet av kontorslokaler inte beaktas vid bedömningen av om det ifrågasatta beslutet är välgrundat.

197

För att motivera dessa utgifter har sökanden därefter inkommit med en skrivelse av den 1 juli 1998 som är ställd till kommissionen till vilken bifogats en tabell avseende sökandens allmänna kostnader. I denna skrivelse bekräftade sökanden att beloppet 8 100 000 GRD, som utgjorde kostnader som bestridits av stödmottagaren, motsvarade priset för användning av kontorslokaler på 100 kvadratmeter.

198

Även om man skulle anta att sådana allmänna kostnader kan påföras projektet skall det konstateras att sökanden varken i den skrivelsen eller i den tabell som bifogats denna har angivit några objektiva kriterier som kan användas för att beräkna beloppet av dessa kostnader vad specifikt avser genomförandet av projektet i fråga.

199

Det följer av detta att kommissionen inte har gjort någon felaktig bedömning beträffande den tionde överträdelsen som konstaterades i det ifrågasatta beslutet.

J – Resultat avseende den tredje grunden som avser de olika överträdelserna

200

Efter den föregående analysen kan det konstateras att det ifrågasatta beslutet är behäftat med felaktiga bedömningar beträffande den tredje, sjätte, sjunde och åttonde överträdelsen. Talan skall således bifallas på den av sökanden anförda grunden till dessa delar och ogillas i övrigt.

II – Den första grunden, avseende åsidosättande av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse då kommissionen endast hade åberopat olika överträdelser vid ledningen av projektet

A – Parternas argument

201

Sökanden har påpekat att kommissionen i det ifrågasatta beslutet endast har åberopat olika överträdelser avseende ledningen av projektet. Sökanden har understrukit att kommissionen däremot varken har hävdat överträdelser avseende själva genomförandet av projektet eller en väsentlig förändring av innehållet i detta, i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, vilket skulle kunna anses påverka dess natur eller villkoren för att genomföra det.

202

Enligt sökanden skall emellertid artiklarna 23.2 och 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse tolkas på så sätt att kommissionen innan den upphäver ett stöd är skyldig att göra en utvärdering av de slutsatser som har kunnat dras vid kontrollen på plats avseende inte bara ledningen av projektet utan även det faktiska genomförandet av det.

203

Denna tolkning av artiklarna 23.2 och 24.2 i förordning nr 4253/88, i dess ändrade lydelse, skulle enligt sökanden ha bekräftats av förstainstansrätten i dess dom av den 14 juni 2001 i mål T-143/99, Hortiplant mot kommissionen (REG 2001, s. II-1665), punkterna 65–67. Sökanden har framhållit att de faktiska omständigheterna i det förevarande målet skiljer sig från dem som låg till grund för domen i det ovan nämnda målet Hortiplant mot kommissionen och att det inte finns något samband mellan detta mål och förstainstansrättens dom av den 24 april 1996 i de förenade målen T-551/93 och T-231/94–T-234/94, Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II-247), som nämns i punkt 65 i Hortiplant-domen.

204

Svaranden har påpekat att i domen i målet Hortiplant mot kommissionen (ovan punkt 203) samt i domen i målet Conserve Italia mot kommissionen (ovan punkt 49) har förstainstansrätten uttalat att administrationen av en åtgärd som finansieras av gemenskapsmedel utgör en del av villkoren för genomförande av åtgärden och av villkoren för beviljande av stöd. Av detta skulle följa att i de fall då kommissionen konstaterar överträdelser i fråga om ledningen vid genomförandet av en åtgärd, är den inte längre skyldig att granska om åtgärden faktiskt har genomförts eller inte, utan den kan upphäva stödet enbart på grund av de konstaterade överträdelserna avseende ledningen.

B – Förstainstansrättens bedömning

205

Det skall påminnas om att det framgår av artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse att kommissionen kan besluta att vidta åtgärder för återbetalning av stödet om, i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 2 i artikeln, ”granskningen visar någon överträdelse eller väsentlig förändring som påverkar villkoren för att genomföra verksamheten eller åtgärden och för vilken man inte ansökt om kommissionens godkännande”.

206

I denna bestämmelse hänvisas det således uttryckligen till överträdelser avseende villkoren för genomförande av den verksamhet stödet utgått till, vilket omfattar överträdelser vid ledningen av denna.

207

Således kan det inte hävdas, såsom sökanden i huvudsak har gjort, att de sanktioner som föreskrivs i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse endast kan tillämpas för det fall den finansierade åtgärden helt eller delvis inte har genomförts (domen i målet Hortiplant mot kommissionen, ovan punkt 203, punkterna 63 och 64).

208

Således kan artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, i motsats till vad sökanden har anfört, inte tolkas så att kommissionen när den konstaterar omfattande överträdelser i administrationen av en åtgärd är tvungen att i samtliga fall granska om åtgärden har genomförts eller inte innan den kan upphäva stödet.

209

Det är även felaktigt att, som sökanden har gjort, i detta fall åberopa punkterna 65–67 i domen i målet Hortiplant mot kommissionen (ovan punkt 203). Dessa punkter i domen rör nämligen inte den rättsfråga som sökanden hävdar inom ramen för denna grund, utan avser de olika skyldigheter som åligger mottagaren av ett stöd enligt gemenskapslagstiftningen.

210

Följaktligen kan talan inte bifallas på den första grunden, avseende att kommissionen endast skulle ha åberopat olika överträdelser vid ledningen av projektet.

III – Den andra grunden avseende åsidosättande av dels artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, dels proportionalitetsprincipen

A – Parternas argument

211

Sökanden har påstått att det ifrågasatta beslutet, genom vilket hela stödet i fråga upphävs, strider mot artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse samt mot proportionalitetsprincipen. Denna grund består av två delar.

212

Under den första delen av grunden har sökanden gjort gällande att enligt artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse är upphävande eller reduktion av ett stöd bara berättigat om det föreligger överträdelser som är så allvarliga att de påverkar projektets natur eller villkor för genomförande av projektet.

213

Enligt sökanden var dessa villkor emellertid inte uppfyllda i det förevarande fallet. Sökanden har nämligen gjort gällande att även om man antar att de olika överträdelser som påpekats av svaranden är välgrundade utgör dessa endast tre sjundedelar av det gemenskapsstöd som redan har betalats ut. Under dessa omständigheter skulle ett upphävande av hela stödbeloppet utgöra en alltför ingripande åtgärd.

214

Under den andra delen av grunden har sökanden understrukit att det ifrågasatta beslutet antogs den 8 juni 2001, det vill säga över tre år efter det att sökanden hade tillställt svaranden den tekniska delrapporten (den 5 juni 1998) och cirka två och ett halvt år efter kontrollen på plats (mellan den 9 och 12 november 1998). Med beaktande av projektets natur, vilken enligt sökanden innebar att det måste genomföras utan avbrott enligt ett fast tidsschema, hade projektet i själva verket varit avbrutet under den perioden. Enligt sökanden kunde dock kommissionen inte, utan att åsidosätta artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse och utan att åsidosätta proportionalitetsprincipen, upphäva stödet efter att en så lång tid förflutit under vilken finansieringen suspenderats.

215

Svaranden har beträffande den första delen av grunden hävdat att sökanden har påfört projektet utgifter för vilka denne sedan inte har kunnat bevisa något direkt samband med projektet. Sökanden har således gjort sig skyldig till en allvarlig överträdelse av en grundläggande skyldighet som syftar till att gemenskapens stödsystem skall fungera tillfredsställande. I sådana fall finns det anledning att upphäva det beviljade stödet.

216

Beträffande den andra delen av den här grunden har svaranden gjort gällande att den tid stödet suspenderades, avseende det fortsatta stödet, tvärtom visar dels att kommissionen hyste allvarliga tvivel avseende frågan om de deklarerade utgifterna var korrekta, dels att kommissionen noggrant övervägde konsekvenserna av de olika möjliga lösningarna.

B – Förstainstansrättens bedömning

1.     Den första delen av grunden, avseende frågan om det var oproportionerligt att upphäva hela stödet

217

Det skall påminnas om att enligt proportionalitetsprincipen krävs att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet (se bland annat domstolens dom av den 17 maj 1984 i mål 15/83, Denkavit Nederland, REG 1984, s. 2171, punkt 25, och förstainstansrättens dom av den 19 juni 1997 i mål T-260/94, Air Inter mot kommissionen, REG 1997, s. II-997, punkt 144).

218

I rättspraxis har det även fastställts att åsidosättandet av förpliktelser, vars uppfyllande är av grundläggande betydelse för att det gemenskapsrättsliga systemet skall fungera tillfredsställande, får medföra en sanktion som innebär förlust av en rättighet som har uppkommit till följd av gemenskapsrättsliga bestämmelser, som till exempel rätten till stöd (domstolens dom av den 12 oktober 1995 i mål C-104/94, Cereol Italia, REG 1995, s. I-2983, punkt 24 och däri angiven rättspraxis).

219

Beträffande det förevarande målet skall det understrykas att förordning nr 2052/88 och dess tillämpningsförordningar nr 4253/88 och nr 4256/88 är avsedda att inom ramen för den sociala och ekonomiska sammanhållningen och med beaktande av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken genom EUGFJ främja anpassningen av jordbruksstrukturerna och främja landsbygdens utveckling. I detta sammanhang har lagstiftaren, såsom framgår av tjugonde skälet i förordning nr 4253/88 och av artikel 23 i samma förordning, avsett att införa ett effektivt kontrollsystem för att garantera att stödmottagarna följer de villkor som ställs vid beviljandet av ett stöd från EUGFJ för att de ovan nämnda syftena skall kunna uppnås på ett effektivt sätt.

220

Det skall även påpekas att förstainstansrätten i domarna i målen Hortiplant mot kommissionen (punkt 203 ovan), punkt 65, och Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen (punkt 203 ovan), punkt 160, har angivit att med hänsyn till själva beskaffenheten av det finansiella stöd som beviljas av gemenskapen utgör skyldigheten att iaktta de finansiella villkoren för stödet, så som dessa har angivits i beslutet om beviljande av stöd, en av mottagarens grundläggande skyldigheter – på samma sätt som skyldigheten att i praktiken genomföra projektet – och den utgör därmed en förutsättning för tilldelningen av gemenskapsstöd.

221

Det är slutligen oundgängligt, för att det kontroll- och bevissystem som har införts för att kontrollera huruvida villkoren för beviljande av stöd uppfylls skall fungera tillfredsställande, att de som begär och de som mottar gemenskapsstöd lämnar tillräckligt exakta uppgifter.

222

I det förevarande målet framgår det av den analys som det har redogjorts för under den tredje grunden, som avser att det saknas grund för de olika överträdelser som kommissionen har åberopat i det ifrågasatta beslutet, att för vissa av dessa överträdelser har sökanden inte lyckats visa att kommissionen har gjort felaktiga bedömningar eller har lämnat felaktiga motiveringar i det ifrågasatta beslutet. Inom ramen för dessa överträdelser har kommissionen i det ifrågasatta beslutet konstaterat att sökanden har påfört projektet utgifter för vilka sökanden varken har kunnat visa något direkt samband med projektet eller att de är berättigade.

223

Sådana underlåtenheter gör det i princip möjligt för kommissionen att upphäva det beviljade stödet. I enlighet med vad som fastslagits i tidigare domar kan kommissionen nämligen i detta sammanhang rimligen anse att varje annan sanktion än upphävande av hela stödet och återkrav av de belopp som betalats av EUGFJ riskerar att utgöra en inbjudan till bedrägeri, eftersom de som söker gemenskapsstöd skulle kunna frestas att göra konstruerade höjningar av de kostnader de hänför till ett projekt för att undkomma sin samfinansieringsskyldighet och för att erhålla den maximala nivå av stöd från EUGFJ som fastslagits i stödbeslutet, eller att lämna falsk information eller förtiga vissa omständigheter för att erhålla stöd eller höja nivån på det sökta stödet, och därvid endast riskera att stödet sänks till den nivå som det skulle ha haft om det grundats på utgifter om sökandens verkliga kostnader eller om de uppgifter sökanden lämnat hade varit riktiga (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 24 januari 2002 i mål C-500/99 P, Conserve Italia mot kommissionen, REG 2002, s. I-867, punkt 101, och domen i målet Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen, nämnd ovan i punkt 203, punkt 163).

224

I det förevarande målet har förstainstansrätten emellertid konstaterat i punkt 200 ovan att det har gjorts felaktiga bedömningar i det ifrågasatta beslutet i fråga om den tredje, sjätte, sjunde och åttonde överträdelsen.

225

I en sådan situation skall likväl hela det ifrågasatta beslutet ogillas. Eftersom kommissionen grundade sitt beslut att upphäva hela stödet på att man konstaterat tio överträdelser, varav fyra inte hade kunnat styrkas, kan inte förstainstansrätten ersätta kommissionens bedömning och besluta vilka konsekvenser denna skall dra av detta avseende stödet till projektet.

226

I överensstämmelse med artikel 233 EG åligger det kommissionen att med beaktande av vad som har fastställts i fråga om dessa överträdelser besluta i enlighet med proportionalitetsprincipen om det fortfarande finns anledning att upphäva stödet eller om det finns anledning att vidta en annan åtgärd beträffande projektet.

2.     Den andra delen av grunden, avseende åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist

227

I den andra delen av grunden har sökanden i huvudsak påstått att med hänsyn till det utdragna administrativa förfarandet vid kommissionen kunde denna inte utan att åsidosätta artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse och proportionalitetsprincipen upphäva det beviljade stödet och att det ifrågasatta beslutet således skall ogiltigförklaras helt.

228

I detta avseende skall det först påpekas att det i den tillämpliga lagstiftningen, i synnerhet artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, inte föreskrivs någon särskild tidsfrist som kommissionen skall hålla inom ramen för ett förfarande om upphävande av ett stöd.

229

Trots detta skall det påpekas att kommissionen enligt en allmän gemenskapsrättslig princip är skyldig att iaktta en rimlig tidsfrist under administrativa förfaranden (förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot kommissionen, REG 1997, s. II‑1739, punkt 56).

230

I detta avseende följer det av fast rättspraxis att frågan huruvida ett administrativt förfarande pågått under skälig tid skall bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall och särskilt det sammanhang detta fall förekommer i, de olika steg i förfarandet som har vidtagits, ärendets komplexitet samt dess betydelse för de olika berörda parterna (domen i målet SCK och FNK mot kommissionen, punkt 229 ovan, punkt 57, samt domen i målet Partex mot kommissionen, punkt 53 ovan, punkt 177).

231

I det förevarande målet inkom sökanden den 5 juni 1998 till kommissionen med den tekniska delrapporten som föreskrivs i punkt 3 i bilaga 2 till beviljandebeslutet och begärde utbetalning av det andra förskottet. Den 9 juli 1998 anmodade kommissionen sökanden bland annat att i enlighet med punkt 5 i bilagan inkomma med en förteckning över alla bestyrkande handlingar som avsåg de utgifter som bestridits samt attesterade kopior av originalen av dessa handlingar. Den 29 juli 1998 inkom sökanden till kommissionen med bland annat en förteckning över de utgifter denna hade haft och insisterade på behovet av en snabb utbetalning av det andra förskottet. Därefter genomförde kommissionen i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 5 i bilaga 2 en kontroll på plats hos sökanden mellan den 9 och 12 november 1998. Därefter upprepade sökanden vid flera tillfällen, genom skrivelser av den 2 mars, den 4 maj, den 12 maj och den 13 oktober 1999 sin begäran om utbetalning av det andra förskottet och påminde om att det för projektets slutförande var nödvändigt att det kunde genomföras utan avbrott. Kommissionen å sin sida begärde i skrivelse av den 21 april 1999 att sökanden skulle översända olika handlingar innan den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse genom skrivelse av den 25 oktober 1999. Efter att ha inhämtat sökandens synpunkter på skrivelsen om inledande av förfarande vilka den erhöll den 3 december 1999, begärde kommissionen en revisionsrapport från en revisionsfirma som analyserade de svar sökanden gav i sina synpunkter. Rapporten överlämnades av revisionsfirman till kommissionen den 7 juli 2000. Slutligen avslutade kommissionen förfarandet genom antagandet av det ifrågasatta beslutet den 8 juni 2001.

232

Det framgår av uppräkningen av dessa händelser att det administrativa förfarandet i detta fall onekligen var mycket utdraget. Detta är desto mer beklagligt eftersom sökanden vid ett flertal tillfällen påpekade för kommissionen betydelsen av att det andra förskottet snabbt betalades ut för att sökanden skulle kunna genomföra projektet under de villkor som föreskrevs i beviljandebeslutet under åberopande av objektiva skäl som var knutna till projektets specifika art.

233

Det skall dock för det första påpekas att åsidosättandet av principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist, under förutsättning att det har fastställts, inte motiverar att det ifrågasatta beslutet ogiltigförklaras med automatik (förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94, T‑307/94, T-313/94, T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T‑335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II-931, punkt 122, och av den 30 maj 2002 i mål T-197/00, Onidi mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-69 och II-325, punkt 96).

234

För det andra skall det beaktas att granskningen av de olika handlingar och förklaringar som sökanden inkom med under det administrativa förfarandet nödvändiggjorde en ingående och komplicerad analys. Med beaktande av ärendets komplexitet kan den tid som förflöt mellan de olika etapperna i det administrativa förfarandet inte anses ha varit så orimligt lång att den medför att det ifrågasatta beslutet skall förklaras rättsstridigt.

235

För det tredje framgår det av den analys som det har redogjorts för inom ramen för den tredje grunden, som avser att de olika överträdelser som kommissionen har åberopat i det ifrågasatta beslutet saknar grund, att sökanden i fråga om vissa av dessa överträdelser inte till fullo har tillgodosett alla kommissionens krav på inlämnande av handlingar, vilket varit fallet sedan det administrativa förfarandet inleddes.

236

Den 9 juli 1998 anmodade nämligen kommissionen i enlighet med punkt 5 i bilaga 2 till det ifrågasatta beslutet sökanden att inkomma med en förteckning över alla bestyrkande handlingar som avsåg utgifter som bestridits, framställda på ett sådant sätt att kommissionen skulle kunna fastställa kopplingen mellan de olika åtgärderna i projektet och de utgifter som avsåg dem. Som det har kunnat konstateras inom ramen för den grunden beträffande flera överträdelser som kommissionen hade framhållit, kunde det inte fastställas någon koppling på grundval av de dokument som sökanden inkom med.

237

Dessutom har sökanden, även för vissa av de överträdelser som förstainstansrätten har konstaterat grundas på felaktiga bedömningar av svaranden, inte inkommit med vissa handlingar förrän som en reaktion på skrivelsen om inledande av förfarande, vilket troligen försenade kommissionens granskning.

238

Under dessa omständigheter skall kommissionens försenade handläggning av detta ärende till en viss del klandras sökanden själv som inte under alla skeden av det administrativa förfarandet samarbetade fullständigt med kommissionen.

239

Det är således utan grund som sökanden har åberopat principen om en rimlig tidsfrist för att visa att det ifrågasatta beslutet har antagits i strid med artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse samt proportionalitetsprincipen.

240

Följaktligen skall också den andra delen av grunden underkännas och talan kan således inte bifallas på den andra grunden.

Rättegångskostnader

241

Enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna kan rätten besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin kostnad om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, eller om särskilda omständigheter motiverar det.

242

I det förevarande målet har det fastställts inom ramen för den tredje grunden att det ifrågasatta beslutet var grundat på felaktiga bedömningar beträffande fyra av de tio överträdelser som kommissionen har åberopat. För de sex återstående överträdelserna har sökanden emellertid inte lyckats bevisa förekomsten av sådana felaktigheter eller en otillräcklig motivering. Det ifrågasatta beslutet skall emellertid likväl ogiltigförklaras helt, av de skäl som framgår av punkterna 222–226 ovan.

243

Trots att svaranden har tappat målet avseende yrkandena om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet har vissa delar av den tredje grunden underkänts. Under dessa omständigheter skall det fastställas att vardera parten skall bära sin kostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)

följande dom:

1)

Kommissionens beslut C (2001) 1284 av den 8 juni 2001 om upphävande av det stöd som beviljats till laboratoriet för skogsgenetik och växtförädling som tillhör Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis (Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki), genom kommissionens beslut C (96) 2542 av den 25 september 1996 om beviljande av ett stöd från utvecklingssektionen vid EUGFJ, i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 4256/88, inom ramen för projekt nr 93.EL.06.023 med titeln ”Pilotprojekt avseende påskyndad återbildning av skogar i Grekland som har förstörts av brand”, ogiltigförklaras.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, inbegripet kostnaderna med anledning av det interimistiska förfarandet.

Lenaerts	Azizi	Jaeger

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 september 2003.

H. Jung K. Lenaerts

Justitiesekreterare Ordförande

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund till tvisten

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

    I –  Den tredje grunden, avseende kommissionens oriktiga bedömningar avseende de olika överträdelser som denna har konstaterat och, för vissa delar av grunden, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten

        A –  Inledande synpunkter

        B –  Den första och andra överträdelsen, avseende Panetsos extra lön och de utgifter som tillskrivs vissa delar av dennes verksamhet

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

                a)  Den första överträdelsen, avseende Panetsos extra lön

                    Den oriktiga bedömningen

                    Åsidosättandet av motiveringsskyldigheten

                b)  Den andra överträdelsen, avseende de utgifter som tillskrivs vissa delar av Panetsos verksamhet

        C –  Den tredje och sjätte överträdelsen, avseende lönen och reseersättningen till Babaliti

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

                a)  Den tredje överträdelsen, avseende Babalitis lön

                    Inledning

                    Detaljerad resumé av relevanta omständigheter

                    Analys av de faktiska omständigheterna

                        –  Den första kritiken, som avser att sökanden inte har inkommit med en tillräckligt detaljerad rapport till kommissionen avseende Babalitis arbetsuppgifter

                        –  Den andra kritiken, som avser att den verksamhet som beskrevs i skrivelsen av den 12 maj 1999 inte överensstämde med Babalitis arbetsuppgifter som de beskrevs i hennes anställningskontrakt

                b)  Den sjätte överträdelsen, avseende Babalitis reseersättning

        D –  Den fjärde överträdelsen, avseende Panetsos dagtraktamente

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

        E –  Den femte överträdelsen, avseende Panetsos reseersättning

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

        F –  Den sjunde överträdelsen, avseende lön och reseersättning till de arbetare som arbetat med projektet

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

        G –  Den åttonde överträdelsen, avseende inköp av utrustning

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

        H –  Den nionde överträdelsen, avseende de allmänna kostnaderna

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

        I –  Den tionde överträdelsen, avseende kostnaderna för utnyttjande av kontorslokaler

            1.  Det ifrågasatta beslutet

            2.  Parternas argument

            3.  Förstainstansrättens bedömning

        J –  Resultat avseende den tredje grunden som avser de olika överträdelserna

    II –  Den första grunden, avseende åsidosättande av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse då kommissionen endast hade åberopat olika överträdelser vid ledningen av projektet

        A –  Parternas argument

        B –  Förstainstansrättens bedömning

    III –  Den andra grunden avseende åsidosättande av dels artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, dels proportionalitetsprincipen

        A –  Parternas argument

        B –  Förstainstansrättens bedömning

            1.  Den första delen av grunden, avseende frågan om det var oproportionerligt att upphäva hela stödet

            2.  Den andra delen av grunden, avseende åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist

Rättegångskostnader

1 –

Rättegångsspråk: grekiska.