Överklagande ingett den 17 augusti 2023 av Europaparlamentet av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 7 juni 2023 i mål T-309/21, TC/Europaparlamentet
(Mål C-529/23 P)
Rättegångsspråk: litauiska
Parter
Klagande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz, M. Ecker, J.-C. Puffer och S. Toliušio)
Övrig part i målet: TC
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens dom av den 7 juni 2023, TC/Europaparlamentet, (T-309/21, EU:T:2023:315),
slutligt avgöra tvisten vid tribunalen genom att bifalla de yrkanden som parlamentet framställde under förfarandet i första instans, och
förplikta sökanden i första instans att ersätta samtliga rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Första grunden: Tribunalen har inte beaktat föremålet för talan i första instans, arten av den förberedande skrivelsen av den 8 januari 2021 från generaldirektören för finans samt fast rättspraxis avseende följderna av att en rättegångshandling är oriktig. Tribunalen kunde inte, när den tog ställning till frågan huruvida parlamentet hade åsidosatt TC:s rätt att yttra sig och huruvida åsidosättandet av denna rätt utgör en grund för ogiltigförklaring av de omtvistade besluten, begränsa sig till att pröva huruvida de skäl som angavs i denna skrivelse var välgrundade och tillräckliga (punkterna 91‒132 i den överklagade domen)
Andra grunden: Tribunalen har åsidosatt rätten att yttra sig och åsidosatt bestämmelserna och rättspraxis avseende förfarandet för återkrav av en ledamots ersättning för parlamentariskt assistans genom att slå fast att parlamentet hade åsidosatt TC:s rätt att yttra sig med avseende på hans e-postmeddelanden från åren 2015, 2016 och 2019 samt hans korrespondens med parlamentets avdelningar, åsidosatt principen om att en parlamentsledamots mandat ska utövas fritt, i den mening som avses i artikel 6.1 i vallagen1 och artikel 2 i Europaparlamentets ledamotsstadga2 , åsidosatt artikel 4.1 c i förordning (EU) 2018/17253 , och dessutom gjort en felaktig bedömning av omständigheterna i målet utan att pröva dem i detalj (punkterna 92‒104, 130 och 131 i den överklagade domen).
Tredje grunden: Tribunalen har åsidosatt motiveringsskyldigheten, artiklarna 4.1 e och 9.1 i förordning (EU) 2018/1725, artikel 26 sista strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, artikel 266 FEUF och rätten att yttra sig (punkterna 105‒124, 130 och 131 i den överklagade domen) genom att slå fast att parlamentet åsidosatt TC:s rätt att höras i första instans med avseende på den berörda ackrediterade assistentens personakt, uppgifter om användningen av den ackrediterade assistentens passerkort och uppgifter om hur många gånger parlamentet hade begärt skydd för den ackrediterade assistenten.
Fjärde grunden: Tribunalen har åsidosatt motiveringsskyldigheten, artikel 9 i förordning (EU) 2018/1725, artikel 266 FEUF och rätten att yttra sig (punkterna 125‒131 i den överklagade domen) genom att slå fast att parlamentet åsidosatt TC:s rätt att yttra sig i första instans i mål T 59/17.
Femte grunden: Tribunalen har åsidosatt artikel 41.2 a och b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att tillerkänna TC rätt att kräva att parlamentet ska lämna ut de uppgifter som är nödvändiga för att han ska kunna yttra sig, med rätten att yttra sig som enda grund därför (punkterna 90 och 91 i den överklagade domen).
____________
1 Akt av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet (EGT L 278, 1976, s. 5), som ingår som bilaga till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet (EGT L 278, 1976, s. 1), i dess lydelse enligt rådets beslut 2002/772/EG, Euratom av den 25 juni 2002 och den 23 september 2002 (EGT L 283, 2002, s. 1).
1 Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT L 262, 2005, s. 1).
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39).