PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)

den 9 december 2010

Mål F-83/05

Kristine Ezerniece Liljeberg m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning – Juristlingvister som upptagits i en förteckning över godkända sökande före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna – Diskriminering i förhållande till juristlingvister som rekryterats av andra unionsinstitutioner och unionsorgan ”

Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Kristine Ezerniece Liljeberg och nio andra tjänstemän, samtliga juristlingvister vid kommissionen, huvudsakligen yrkat ogiltigförklaring av deras beslut om tillsättning av den 6 oktober 2004 i den del det innebär att sökandenas lönegrad fastställs till A*6 i stället för A*7.

Avgörande: Talan ogillas. Kommissionen ska bära sin egen rättegångskostnad och ersätta hälften av sökandenas rättegångskostnader. Sökandena ska bära hälften av sina rättegångskostander.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning i lönegrad – Införande av ett nytt karriärsystem genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser för placering i lönegrad

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 13.2, rådets förordning nr 723/2004)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 13.2, rådets förordning nr 723/2004)

3.      Tjänstemän – Placering – Överensstämmelse ska råda mellan lönegraden och tjänsten – Tillsättning på en tjänst i en högre lönegrad – Rätt till omklassificering – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

4.      Tjänstemän – Likabehandling – Olika behandling av olika kategorier av anställda i fråga om vad som garanteras enligt tjänsteföreskrifterna – Diskriminering föreligger inte

5.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor

6.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Omfattning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 13.2)

1.      Beslut om placering i lönegrad som andra institutioner än kommissionen antagit med stöd av artikel 13.2 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna utgör åtgärder som inte kan åberopas till stöd för en grund om att kommissionen åsidosatt principen om likabehandling.

Vad gäller påståendet att juristlingvister som placerats i lönegrad  A*6 av kommissionen diskrimineras i förhållande till personer som godkänts i samma uttagningsprov och som placerats i lönegrad A*7 av andra institutioner, så följer det av artikel 13.2 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna att varje institution får bestämma om en juristlingvist ska placeras i lönegrad A*7. Tjänstemän som rekryterats av en institution och som placerats i denna lönegrad med tillämpning av nämnda bestämmelse ska följaktligen anses omfattas av en annan situation än den som gäller för tjänstemän som rekryterats av en annan institution och som valt att inte tillämpa bestämmelsen.

Det förhållandet att flera personer finns upptagna på samma reservlista är inte relevant vid tillämpningen av artikel 13.2 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna, då det såsom erinrats ovan ankommer på varje institution att besluta om bestämmelsen ska tillämpas för att placera en juristlingvist i lönegrad A*7. Rättspraxis enligt vilken samtliga godkända sökande i samma uttagningsprov befinner sig i samma situation gäller rekrytering av tjänstemän av samma institution och inte av olika institutioner. Även om alla tjänstemän vid alla unionsinstitutioner omfattas av samma tjänsteföreskrifter i enlighet med den princip om en gemensam offentlig förvaltning som fastställs i artikel 9.3 i Amsterdamfördraget, innebär denna princip dock inte att institutionerna måste använda den befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar som de tillerkänns i tjänsteföreskrifterna på samma sätt, utan tvärtom omfattas deras personalförvaltning av en självständighetsprincip.

(se punkterna 55, 58 och 59)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 september 1997, Gimenez mot Regionkommittén, T‑220/95, REGP 1997, s. I‑A‑275 och II‑775, punkt 72

2.      När administrationen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att bestämma om en viss bestämmelse ska tillämpas ska administrationen, för att bestämmelsen inte ska berövas all ändamålsenlig verkan, göra en konkret bedömning av om den aktuella bestämmelsen eventuellt ska tillämpas. Bedömningen ska ske mot bakgrund av de särskilda omständigheter som administrationen står inför.

Enligt ordalydelsen i artikel 13.2 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna kan institutionerna inte desto mindre rekrytera tjänstemän med juristlingvistuppgifter i lönegrad A*7 eller AD 7. Detta innebär att tillsättningsmyndigheten inte är tvungen att tillämpa bestämmelsen och att nyrekryterade tjänstemän inte har rätt till en sådan lönegradsplacering.

Med hänsyn till tillsättningsmyndighetens stora utrymme för att skönsmässigt bestämma om den ska tillämpa artikel 13.2 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna eller inte, kan domstolsprövningen av ett beslut om placering i lönegrad inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning. Unionsdomstolen ska följaktligen begränsa sig till att kontrollera att de väsentliga formföreskrifterna inte har åsidosatts, att tillsättningsmyndigheten inte har grundat sitt beslut på felaktiga eller ofullständiga faktiska omständigheter, att beslutet inte innebär maktmissbruk, att det inte innehåller en felaktig rättstillämpning eller saknar tillräcklig motivering. Vidare ska unionsdomstolen kontrollera att tillsättningsmyndigheten inte använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt.

(se punkterna 75–77)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 oktober 1995, Alexopoulou mot kommissionen, T‑17/95, REGP 1995, s. I‑A‑227 och II‑683, punkt 21;  26 oktober 2004, Brendel mot kommissionen, T‑55/03, REGP 2004, s. I‑A‑311 och II‑1437, punkt 60; 15 november 2005, Righini mot kommissionen, T‑145/04, REGP 2005, s. I‑A‑349 och II‑1547, punkt 53

Personaldomstolen: 26 april 2006, Falcione mot kommissionen, F‑16/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑3 och II‑A‑1‑7, punkt 49; 20 september 2007, Giannopoulos mot rådet, F‑111/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑253 och II‑A‑1‑1415, punkt 52

3.      Även om en tjänsteman godtar att inneha en tjänst som motsvarar en högre lönegrad än hans egen, ger principen att överensstämmelse ska råda mellan lönegraden och tjänsten inte tjänstemannen någon rätt till omklassificering av sin tjänst i en högre lönegrad.

Ingen bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller i anställningsvillkoren för övriga anställda medför en skyldighet för administrationen att beakta den tidigare situationen för godkända sökande i ett uttagningsprov för att fastställa deras lönegradsplacering.

(se punkterna 89 och 90)

Hänvisning till

Domstolen: 12 juli 1973, Tontodonati mot kommissionen, 28/72, REG 1973, s. 779, punkt 8

Förstainstansrätten: 7 maj 1991, Jongen mot kommissionen, T‑18/90, REG 1991, s. II‑187, punkt 27; 6 juli 1999, Séché mot kommissionen, T‑112/96 och T‑115/96, REGP 1999, s. I‑A‑115 och II‑623, punkt 182

Personaldomstolen: 12 mars 2009, Arpaillange m.fl. mot kommissionen, F‑104/06, REGP 2009, s. I‑A‑1‑57 och II‑A‑1‑273, punkt 106

4.      Det går inte att ifrågasätta de skillnader som görs i tjänsteföreskrifterna mellan olika personkategorier som är anställda av unionen, antingen i egenskap av tjänstemän eller såsom någon av de olika typer av anställda som omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda. Definitionen av var och en av dessa kategorier motsvarar nämligen unionsadministrationens legitima behov och arten av de arbetsuppgifter, såväl permanenta som tillfälliga, som administrationen ska utföra.

(se punkt 93)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 17 november 2009, Palazzo mot kommissionen, F‑57/08, REGP 2009, s. I‑A‑1‑437 och II‑A‑1‑2371, punkt 38, och där angiven rättspraxis

5.      Rätten till skydd för berättigade förväntningar kan åberopas av varje enskild person som befinner sig i en situation där det framgår att gemenskapsadministrationen, genom att ha gett tydliga och samstämmiga försäkringar, har ingett honom grundade förhoppningar.

För att någon ska kunna åberopa skydd för berättigade förväntningar krävs det att tre villkor är uppfyllda. Det ska för det första föreligga tydliga försäkringar som är ovillkorliga och samstämmiga och som härrör från behöriga och tillförlitliga källor och som meddelats den berörde av institutionerna. Försäkringarna ska för det andra vara av sådant slag att de ger upphov till en berättigad förväntan hos mottagaren. De lämnade försäkringarna ska för det tredje vara förenliga med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och med allmänt gällande bestämmelser. De lämnade försäkringarnas eventuella oegentlighet ska åtminstone kunna undgå en förnuftig och ordentlig tjänsteman med hänsyn till de uppgifter han förfogar över och vederbörandes förmåga att göra erforderliga kontroller.

När det gäller beslut om placering i lönegrad kan eventuella uttalanden som gjorts av en enhetschef inte betraktas som uppgifter som härrör från behöriga och tillförlitliga källor, då denna typ av beslut endast får fattas av tillsättningsmyndigheten.

(se punkterna 98, 99 och 101)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 juli 1999, Forvass mot kommissionen, T‑203/97, REGP 1999, s. I‑A‑129 och II‑705, punkt 70; 11 juli 2002, Wasmeier mot kommissionen, T‑381/00, REGP 2002, s. I‑A‑125 och II‑677, punkt 106; ovannämnda målet Righini mot kommissionen, punkterna 130 och 131;  8 december 2005, Reynolds mot parlamentet, T‑237/00, REGP 2005, s. I‑A‑385 och II‑1731, punkt 146

Personaldomstolen: 11 september 2008, Bui Van mot kommissionen, F‑51/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑289 och II‑A‑1‑1533, punkt 55;  11 maj 2010, Maxwell mot kommissionen, F‑55/09, punkt 87

6.      Omsorgsplikten speglar balansen mellan de ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som tjänsteföreskrifterna skapat i relationen mellan myndigheten och de offentligt anställda. Omsorgsplikten innebär bland annat att när myndigheten fattar beslut om en tjänstemans eller anställds situation, den ska beakta samtliga omständigheter som kan ligga till grund för dess beslut och att den därvid inte bara beaktar tjänstens intresse, utan även den berörda tjänstemannens intresse. Skyddet för tjänstemännens rättigheter och intressen ska alltid begränsas av vad som stadgas i gällande bestämmelser.

Omsorgsplikten får inte leda till att den möjlighet som ges enligt artikel 13.2 i bilaga  XIII i tjänsteföreskrifterna förvandlas till en skyldighet för administrationen. Att tillsättningsmyndigheten inte har tillämpat nämnda artikel 13.2 utgör följaktligen inte ett åsidosättande av omsorgsplikten.

(se punkterna 110 och 111)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Forvass mot kommissionen, punkterna 53 och 54, och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 28 juni 2006, Grünheid mot kommissionen, F‑101/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑55 och II‑A‑1‑199, punkt 149