Language of document : ECLI:EU:F:2013:167

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 5 november 2013

Mål F‑14/12

Peter Schönberger

mot

Europeiska unionens revisionsrätt

“Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet år 2011 – Vägledande multiplikationsfaktorer”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Peter Schönberger yrkade att personaldomstolen skulle ogiltigförklara Europeiska unionens revisionsrätts beslut att inte befordra honom inom ramen för befordringsförfarandet år 2011.

Avgörande:      Talan ogillas. Peter Schönberger ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens revisionsrätts rättegångskostander.

Sammanfattning

Tjänstemän – Befordran – Antal anställda i varje lönegrad och varje kategori – Vägledande multiplikationsfaktorer för likvärdighet i den genomsnittliga karriärutvecklingen – Lönegraderna AD 12, AD 13 och AST 10 för perioden 1 maj 2004–30 april 2011 – Tillämpning på grundval av ett femårigt genomsnitt

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 6.2; bilagorna I, punkt B, och XIII, artikel 9)

Artikel 9 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska förstås mot bakgrund av befordringssystemets uppbyggnad. Samtidigt som nämnda system strävar efter att garanterar likvärdigheten i karriärutvecklingen mellan det nya och det gamla befordringssystemet strävar det också efter att, periodvis, ge varje institution ett visst handlingsutrymme vid tillämpningen av multiplikationsfaktorer.

Även om artikel 9 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna avviker från bilaga I, punkt B, till tjänsteföreskrifterna genom att med avseende på lönegraderna AD 13, AD 12 och AST 10 samt perioden 1 maj 2004–30 april 2011 föreskriva andra faktorer än de som anges i nämnda bilaga innehåller artikeln likväl ingen bestämmelse av vilken slutsatsen kan dras att det är möjligt att avvika även från regeln i artikel 6.2 i tjänsteföreskrifterna, enlig vilken multiplikationsfaktorerna ska tillämpas på grundval av ett femårigt genomsnitt.

(se punkterna 43 och 44)