Mål T‑170/11

Rivella International AG

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket BASKAYA – Äldre internationella figurmärket Passaia – Bevis på verklig användning av det äldre varumärket – Relevant område – Artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändningen – Bevis på användning av det äldre varumärket – Fastställande av relevant område – Fråga som omfattas av förordning nr 207/2009 och inte av den nationella rätten

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 22.3)

2.      Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 2008/95 – Verklig användning av varumärket föreligger inte – Tid av fem år – Begreppet registreringsförfarandet avslutats – Gemenskapsharmonisering har inte skett – Tidpunkten bestäms av varje medlemsstat enligt dess egna förfaranderegler i fråga om registrering

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95, artikel 10.1)

3.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändningen – Bevis på användning av det äldre varumärket – Skälig grund för att det inte använts – Begrepp – Erkännande på nationell nivå av registrerade defensivmärken – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3)

4.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändningen – Bevis på användning av det äldre varumärket – Varumärken som är föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat – Varumärken som betraktas som nationella varumärken

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.2 a och artikel 42.3)

1.      Det följer av artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, och av regel 22.3 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 att frågor om bevis som läggs fram till stöd för grunderna för en invändning mot en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke och frågor om användning av varumärken i territoriellt hänseende regleras i de relevanta bestämmelserna i förordning nr 207/2009, och det behöver inte hänvisas till någon bestämmelse i medlemsstaternas nationella rätt.

Den omständigheten att äldre nationella eller internationella varumärken kan åberopas till stöd för en invändning mot att registrera gemenskapsvarumärken innebär inte att den nationella rätt som är tillämplig på det äldre varumärke som har åberopats till stöd för invändningen är den rätt som är relevant med avseende på ett gemenskapsrättsligt invändningsförfarande.

Den nationella rätten kan visserligen tjäna som referensram om relevanta bestämmelser saknas i förordning nr 207/2009 eller, i förekommande fall, i direktiv 2008/95om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar.

Så är fallet när det gäller tidpunkten för registrering av ett äldre varumärke som åberopats under ett gemenskapsrättsligt invändningsförfarande.

Detta gäller emellertid inte fastställandet av det område inom vilket användning av det äldre varumärket ska styrkas. Denna fråga regleras på ett uttömmande sätt i förordning nr 207/2009, och det behöver inte hänvisas till nationell rätt.

Enligt de bestämmelser som avses ovan ska ett varumärkes verkliga användning, oavsett om varumärket är gemenskapsrättsligt, nationellt eller internationellt, styrkas inom Europeiska unionen eller i den aktuella medlemsstaten.

(se punkterna 26–31)

2.      Se domen.

(se punkt 29)

3.      Se domen.

(se punkt 34)

4.      Hänvisningen till artikel 8.2 a i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken som görs i artikel 42.3 i samma förordning ska följaktligen förstås så, att ”varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat” ska likställas med ”nationella varumärken”.

(se punkterna 39 och 40)