Language of document :

Överklagande ingett den 16 december 2021 av AZ av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-196/19, AZ mot kommissionen

(Mål C-792/21 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: AZ (ombud: T. Hartmann, D. Fouquet, M. Kachel, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

a) upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-196/19 och ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut SA.34045 (2013/C) (f.d. 2012/NN) av den 28 maj 2018, C(2018) 3166, såvitt gäller åren 2012 och 2013,

b) alternativt till led a) upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara det omtvistade beslutet såvitt gäller klaganden

2.    alternativt till yrkande 1,

upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara det omtvistade beslutet såvitt beslutet för baslastkonsumenter med minst 7000 årsanvändningstimmar förordnar om återbetalning av mer än 20 procent, för baslastkonsumenter med minst 7500 årsanvändningstimmar återbetalning av mer än 15 procent och för baslastkonsumenter med minst 8000 årsanvändningstimmar återbetalning av mer än 10 procent av offentliggjorda nätavgifter, och i övrigt återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av yrkande 1 a som framställts vid tribunalen att i övrigt ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

alternativt till led a) upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara det omtvistade beslutet såvitt gäller klaganden, i den del beslutet för baslastkonsumenter med minst 7000 årsanvändningstimmar förordnar om återbetalning av mer än 20 procent av offentliggjorda nätavgifter, och i övrigt återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av yrkande 1 b som framställts vid tribunalen att i övrigt ogiltigförklara det omtvistade beslutet såvitt gäller klaganden.

3.    alternativt till yrkande 2,    

upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av yrkande 1 a som framställts vid tribunalen om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet,

alternativt till led a) upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av yrkande 1 b som framställts vid tribunalen om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet såvitt gäller klaganden,

4.    alternativt till yrkande 3,

upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara det omtvistade beslutet såvitt beslutet för baslastkonsumenter med minst 7000 årsanvändningstimmar förordnar om återbetalning av mer än 20 procent, för baslastkonsumenter med minst 7500 årsanvändningstimmar återbetalning av mer än 15 procent och för baslastkonsumenter med minst 8000 årsanvändningstimmar återbetalning av mer än 10 procent av offentliggjorda nätavgifter,

alternativt till led a) upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara det omtvistade beslutet såvitt gäller klaganden, i den del beslutet för baslastkonsumenter med minst 7000 årsanvändningstimmar förordnar om återbetalning av mer än 20 procent av offentliggjorda nätavgifter,

5.    alternativt till yrkande 4,

upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av yrkande 2 a) om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet såvitt beslutet för baslastkonsumenter med minst 7000 årsanvändningstimmar förordnar om återbetalning av mer än 20 procent, för baslastkonsumenter med minst 7500 årsanvändningstimmar återbetalning av mer än 15 procent och för baslastkonsumenter med minst 8000 årsanvändningstimmar återbetalning av mer än 10 procent av offentliggjorda nätavgifter,

alternativt till led a) upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av yrkande 2 b som framställts vid tribunalen om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet såvitt gäller klaganden, i den del beslutet för baslastkonsumenter med minst 7000 årsanvändningstimmar förordnar om återbetalning av mer än 20 procent av offentliggjorda nätavgifter,

6.    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet advokatkostnader och resor.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första och den andra grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig och åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Vad gäller de första två grunderna för överklagandet gör klaganden gällande att tribunalen åsidosatt processrättsliga regler i unionsrätten, närmare bestämt klagandens rätt att yttra sig och tribunalens skyldighet att motivera domen. Till följd av dessa åsidosättanden fann tribunalen felaktigt att det förelåg ett otillåtet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Med den första delen av dessa två grunder för överklagandet hävdar klaganden att tribunalen inte beaktade vad klaganden anfört om felaktiga referensramar vid prövningen av om det förelåg en selektiv (punkterna 8, 117 och 127 i den överklagade domen).

Med den andra delen av dessa två grunder för överklagande gör klaganden gällande att tribunalen inte beaktade vad klaganden anfört om fastställandet av storleken på avgiften enligt 19 § punkt 2 i den tyska förordningen om elnätsavgifter (Stromnetzentgeltverordnung) (nedan kallad StromNEV) (punkterna 12, 68, 100 och 101 i den överklagade domen).

Med den tredje delen av dessa två grunder för överklagande gör klaganden gällande att tribunalen vid prövningen om det rörde sig om statliga medel inte beaktade vad klaganden anfört om bristande ersättning för samtliga intäktsförluster och kostnader på grund av beviljandet av befrielse från nätavgifterna (punkterna 95 och 96 i den överklagade domen).

Med den fjärde delen av dessa två grunder för överklagandet hävdar klaganden att tribunalen inte beaktat vad klaganden anfört om att 2011 års beslut från den federala infrastrukturmyndigheten (Bundesnetzagentur) var ogiltigt vid sin prövning av huruvida det rörde sig om statliga medel (punkt 76 i den överklagade domen).

Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF

Vad gäller den tredje grunden för överklagandet gör klaganden vidare gällande att rätten åsidosatte materiella rättsregler i unionsrätten när den fann att avgiften enligt 19 § punkt 2 i StromNEV utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Härvidlag gör klaganden för det första gällande att tribunalen tillämpade ett felaktigt kriterium avseende reglerna för statligt stöd vad gäller när den fastställde att avgiften utgjorde statligt stöd och att det förelåg statlig kontroll (punkterna 77, 83, 86 och 101 i den överklagade domen).

För det andra hävdar klaganden att tribunalens slutsats att avgiften enligt 19 § punkt 2 i StromNEV var en avgift som utgjorde statligt stöd byggde på en felaktig bild av den nationella rätten, trots att det inte förelåg vare sig en skyldighet för de systemansvariga att uppbära avgiften eller en skyldighet för nätanvändarna eller slutkonsumenterna av el att betala avgiften, och de systemansvariga inte erhöll ersättning för samtliga intäktsförluster och kostnader (punkterna 68 och 75–115 i den överklagade domen).

För det tredje har klaganden anfört att tribunalen på grundval av en felaktig bild av den nationella rätten rättsstridigt funnit att det förelåg en statlig kontroll över avgiften enligt 19 § punkt 2 i StromNEV, eftersom tribunalen utgått från att det förelåg en skyldighet att uppbära avgiften och en fullständig kostnadstäckning och antog att den federala infrastrukturmyndigheten hade fastställt storleken på avgiften (punkterna 100–112 i den överklagade domen).

För det fjärde gör klaganden gällande att tribunalen på grundval av den felaktiga bilden av den nationella rätten fastställde en ofullständig och felaktig referensram (punkterna 8 och 128–131 i den överklagade domen).

Den fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

Slutligen gör klaganden inom ramen för den fjärde grunden gällande att principen om icke-diskriminering åsidosatts. Enligt klaganden följde detta av att tribunalen inte beaktade den rättsstridiga skillnaden i behandling som uppkom genom att kommissionen i det omtvistade beslutet återkrävde stöd i strid med övergångsbestämmelsen i 32 § punkt 7 i StromNEV 2013, och därmed inte fann att det förelåg ett åsidosättande av allmänna unionsrättsliga likabehandlingsprincipen (punkt 141 i den överklagade domen).

____________