Language of document :

Överklagande ingett den 17 december 2021 av Infineon Technologies AG och Infineon Technologies Dresden GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i förenade målen T-233/19 och T-234/19, Infineon Technologies Dresden GmbH & Co. KG och Infineon Technologies AG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-800/21 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Infineon Technologies AG och Infineon Technologies Dresden GmbH & Co. KG (ombud: L. Assmann y M. Peiffer, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i de förenade målen T-233/19 och T-234/19 i dess helhet,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 28 maj 2018 om stödanordning SA.34045 (2013/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört för baslastkonsumenter enligt [19 §] i StromNEV-förordningen,

i andra hand återförvisa målet till tribunalen,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Bakgrunden till förevarande process är en befrielse från nätavgiften, vilket ledde till att klagandena år 2012 och 2013 inte behövde betala någon nätavgift till de systemansvariga för elnätet för sin användning av el från det allmänna nätet (nedan kallad befrielsen från nätavgifterna).

I den överklagade domen fann tribunalen att befrielsen från nätavgifterna finansierades med statliga medel och därför utgjorde ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 FEUF (punkt 111 i den överklagade domen). Enligt klaganden hade tribunalen därmed feltolkat den betydelse som stödbegreppet getts i domstolens praxis.

Befrielsen från nätavgifterna finansieras genom 19 § punkt 2 i den tyska förordningen om elnätsavgifter (Stromnetzentgeltverordnung) (nedan kallad StromNEV). Till skillnad från vad tribunalen fann i punkt 97 i den överklagade domen utgör detta inte någon obligatorisk avgift i den mening som avses i domstolens praxis, som kan föranleda att det anses röra sig om statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Klagandena har i första hand kritiserat tillämpningen av europarätten och gjort gällande att tribunalen missbedömt den nationella rätten vad gäller de kriterier som unionsrätten uppställer på området för statligt stöd (första grunden). I själva verket beviljades inte befrielsen från nätavgifterna med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Av domstolens praxis framgår att det är fråga om statliga medel i denna mening endast om det finns ett tillräckligt nära samband med statsbudgeten, Den i målet omtvistade avgiften enligt 19 § punkt 2 i StromNEV har inget sådant nära samband med statsbudgeten. Den omtvistade avgiften förblir därmed privata medel och inte statliga medel, som betalas mellan de systemansvariga för nätet och nätanvändarna.

Vidare har klagandena gjort gällande att tribunalen missuppfattat sakomständigheterna, eftersom den missförstått den nationella rättens innehåll och tillämpningsområde (andra grunden).

____________