TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)

den 16 juli 2014(*)

”Skiljedomsklausul – Sjätte ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) – Avtalen Access-eGOV, EU4ALL, eABILITIES, Emerge, Enable, Ask-It – eTEN-programmet avseende transeuropeiska nät inom telekommunikation – Avtalen Navigabile och Euridice – Ramprogram för konkurrenskraft och innovation – Avtalet T‑Seniority – Utbetalning av återstående belopp – Genkäromål – Återbetalning av förskott – Avtalsvite”

I mål T‑59/11,

Koinonia Tis Pliroforias Anoichti Stis Eidikes Anagkes – Isotis, Aten (Grekland), företrätt av advokaten V. Christianos,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av M. Condou-Durande och M. V. Savov, i egenskap av ombud, biträdda av advokaten S. Pappas,

svarande,

angående yrkanden med stöd av artikel 272 FEUF dels om att tribunalen ska fastställa att kommissionens talan om återbetalning av stöd som utbetalats till sökanden enligt avtalen nr 027020 ”Access to e-Government Services Employing Semantic Technologies”, nr 035242 ”A virtual platform to enhance and organize the coordination among centres for accessibility ressources and support”, nr 511298 ”Ambient Intelligence System of Agents for Knowledge-based and Integrated Services for Mobility Impaired Users”, nr 034778 ”European Unified Approach for Accessible Lifelong Learning”, nr 045056 ”Emergency Monitoring and Prevention”, nr 045563 ”A wearable system supporting services to enable elderly people to live well, independently and at ease”, nr 029255 ”NavigAbile : e-inclusion for communication disabilities”, nr 517506 ”European Recommanded Materials for Distance Learning Courses for Educators” och nr 224988 ”T‑Seniority: Expanding the benefits of information society to older people through digital TV channels”, som ingåtts mellan Europeiska gemenskapen och sökanden, är ogrundad, dels om förpliktande för kommissionen att utbetala återstående stöd enligt avtalen nr 511298 ”Ambient Intelligence System of Agents for Knowledge-based and Integrated Services for Mobility Impaired Users” och nr 034778 ”European Unified Approach for Accessible Lifelong Learning” samt ett genkäromål med yrkande om att sökanden ska förpliktas återbetala stöd som utbetalats felaktigt när det gäller samtliga dessa avtal och yrkande om schablonmässigt fastställt skadestånd,

meddelar

TRIBUNALEN (första avdelningen),

sammansatt av tillförordnade ordföranden S. Frimodt Nielsen samt domarna M. Kancheva (referent) och E. Buttigieg,

justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 4 juli 2013,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Sökanden, Koinonia Tis Pliroforias Anoichti Stis Eidikes Anagkes – Isotis, är ett privaträttsligt bolag utan vinstsyfte som bildats enligt grekisk rätt den 7 januari 2004, med säte i Aten (Grekland).

2        Enligt ett avtal som ingicks den 28 december 2010 och som offentliggjordes den 17 januari 2001 i bolagsregistret vid Protodikeio Athinon (domstol i första instans i Aten), försattes sökanden i likvidation. X, som fram till och med detta datum var ansvarig för de europeiska programmen hos sökanden (nedan kallad programdirektören), utsågs samtidigt som förvaltare för att genomföra sökandens likvidation.

3        Enligt bolagsordningen är föremålet för sökandens verksamhet att gynna tekniköverföring, främja likabehandling och anpassning av rörelsehindrade personer inom informationssamhället samt ökad sysselsättning för personer med särskilda behov i Europa och på internationell nivå.

4        Sökanden har ingått flera avtal med Europeiska gemenskapen, företrädd av Europeiska gemenskapernas kommission, avseende genomförandet av vissa projekt. Nio av dessa avtal omfattas av föremålet för förevarande tvist (nedan kallade de aktuella avtalen).

 A – Redogörelse för de aktuella avtalen

5        De aktuella avtalen har ingåtts mellan gemenskapen, företrädd av kommissionen, å den ena sidan, och en samordnare samt deltagare i ett konsortium, å den andra sidan, bland vilka sökanden ingår. Vart och ett av dessa avtal innehåller, förutom huvudavtalet, sex bilagor. Den första bilagan innehåller en beskrivning av det program som avtalet avser och den andra bilagan de tillämpliga allmänna villkoren.

6        Av de aktuella avtalen har sex avtal (nedan kallade FP6-avtalen) ingåtts inom det sjätte ramprogrammet som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) (EGT L 232, s. 1).

7        Det rör sig om följande avtal:

–        Avtal nr 027020 ”Access to e-Government Services Employing Semantic Technologies” (nedan kallat ”Access-eGOV-avtalet”), som ingåtts inom ramen för det särskilda programmet ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006)”. I artikel 4 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 36 månader från och med den första dagen i månaden efter kommissionens undertecknande. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 1 983 000 euro, varav 157 320 euro var avsett för sökanden. Den 3 juni 2008 ändrades avtalet på så sätt att projektets varaktighet fastställdes till 48 månader.

–        Avtal nr 035242 ”A virtual platform to enhance and organize the coordination among centres for accessibility ressources and support” (nedan kallat ”eABILITIES-avtalet”), som ingåtts inom ramen för det särskilda programmet ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006)”. I artikel 4 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 24 månader från och med den 1 september 2006. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 750 000 euro, varav 95 201,61 euro var avsett för sökanden.

–        Avtal nr 511298 ”Ambient Intelligence System of Agents for Knowledge-based and Integrated Services for Mobility Impaired Users” (nedan kallat ”Ask-It-avtalet”), som ingåtts inom ramen för det särskilda programmet ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006)”. I artikel 4 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 48 månader från och med den 1 oktober 2004. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 8 499 657 euro, varav 183 320,89 euro var avsett för sökanden. Den 25 juli 2008 ändrades avtalet på så sätt att projektets varaktighet fastställdes till 51 månader.

–        Avtal nr 034778 ”European Unified Approach for Accessible Lifelong Learning” (nedan kallat ”EU4ALL-avtalet”), som ingåtts inom ramen för det särskilda programmet ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006)”. I artikel 4 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 48 månader från och med den 1 oktober 2006. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 7 400 000 euro, varav 268 008 euro var avsett för sökanden. Den 21 oktober 2010 ändrades avtalet på så sätt att projektets varaktighet fastställdes till 54 månader.

–        Avtal nr 045056 ”Emergency Monitoring and Prevention” (nedan kallat ”Emerge-avtalet”), som ingåtts inom ramen för det särskilda programmet ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006)”. I artikel 4 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 33 månader från och med den 1 februari 2007. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 2 449 964 euro, varav 203 712euro var avsett för sökanden. Den 28 oktober 2008 ändrades avtalet på så sätt att projektets varaktighet fastställdes till 36månader.

–        Avtal nr 045563 ”A wearable system supporting services to enable elderly people to live well, independently and at ease” (nedan kallat ”Enable-avtalet”), som ingåtts inom ramen för det särskilda programmet ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006)”. I artikel 4 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 36 månader från och med kommissionens undertecknande, vilket enligt sökanden skedde den 1 januari 2007. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 2 800 000 euro, varav 196 700 euro var avsett för sökanden. Den 13 september 2010 ändrades avtalet på så sätt att projektets varaktighet fastställdes till 44 månader och gemenskapens finansiella deltagande till högst 2 477 040 euro.

8        De allmänna villkoren till FP6-avtalen (nedan kallade FP6-villkoren) har bland annat följande lydelse:

”II.1 Definitioner

…

4. Konsortium: alla avtalsparter som deltar i det projekt som omfattas av detta avtal.

…

6. Samordnare: den avtalspart som utpekas i detta avtal och som, utöver sina skyldigheter i egenskap av avtalspart, skall utföra de särskilda samordningsuppgifter som avses i detta avtal på konsortiets vägnar.

7. Avtalspart: en deltagare enligt definitionen i artikel 2.7 i Regler för deltagande och en undertecknare av detta avtal (med undantag för [Europeiska kommissionens gemensamma forskningscenter], som undertecknar ett separat avtal med kommissionen med avseende på dess deltagande i avtalet).

…

11. Oegentligheter: brott mot en bestämmelse i gemenskapens lagstiftning, eller brott mot en förpliktelse enligt avtalet, till följd av en handling eller försummelse som begåtts av en avtalspart och som skadar eller skulle skada Europeiska gemenskapernas allmänna budget, eller budgetar som förvaltas av gemenskapen, genom omotiverade kostnader.

…

II.8 Utvärdering och godkännande av rapporter och delresultat

…

4. Ett godkännande av en rapport innebär inte befrielse från någon revision eller granskning. Sådana får genomföras i enlighet med bestämmelserna i artikel II.29.

…

II.16 Upphävande av avtalet till följd av avtalsbrott och oegentligheter

1. I händelse av brott mot någon skyldighet som följer av detta avtal skall kommissionen begära att konsortiet hittar lämpliga lösningar för att gottgöra detta brott inom högst 30 dagar.

Kostnader som konsortiet ådragit sig efter mottagandet av en sådan begäran skall vara stödberättigande endast om en lämplig lösning på brottet har godtagits av kommissionen.

Vid behov får konsortiet begära att kommissionen skall stoppa delar av eller hela projektet tillfälligt i enlighet med artikel II.5.

Om ingen tillfredsställande lösning hittas skall kommissionen utesluta den försumliga avtalsparten från deltagande.

2. Kommissionen får med omedelbar verkan utesluta en avtalspart från deltagande

a)      om avtalsparten avsiktligt eller genom försumlighet har gjort sig skyldig till oegentligheter i samband med genomförandet av något avtal med kommissionen,

b)      om avtalsparten har handlat i strid med de grundläggande etiska principer som nämns i reglerna för deltagande.

3. Meddelande om uteslutning från deltagande skall tillställas avtalsparten med en kopia till konsortiet.

Uteslutningen skall träda i kraft efter det att avtalsparten har mottagit ett sådant meddelande och skall inte påverka tillämpningen av de skyldigheter som fastställs respektive nämns här.

Kommissionen skall underrätta konsortiet om datumet för uteslutningens ikraftträdande.

…

II.19 Stödberättigande kostnader i projektet

1. För att kostnader som uppkommit vid projektets genomförande skall anses vara stödberättigande måste de uppfylla samtliga följande villkor:

a)      De måste ha faktisk grund, ha ekonomisk karaktär och vara nödvändiga för projektets genomförande, och

b)      de måste fastställas i enlighet med avtalspartens sedvanliga bokföringsprinciper, och

c)      de måste ha uppkommit under projektets löptid enligt artikel 4.2, med undantag av kostnader som uppkommit för utarbetandet av de slutrapporter som är upptagna i artikel II.7.4. De sistnämnda kostnaderna får ha uppkommit inom 45 dagar efter projektets slut, eller 45 dagar efter dagen för avtalets upphävande i det fall den sistnämnda tidpunkten infaller tidigare, och

d)      de måste ha bokförts hos den avtalspart som ådragit sig kostnaderna och senast på dagen för upprättandet av revisionsintyget enligt artikel II.26. De rutiner som används för bokföring av kostnader och intäkter skall uppfylla bokföringsbestämmelserna i den stat där avtalsparten har sitt säte. Vidare skall man med hjälp av bokföringsrutinerna kunna göra en direkt avstämning mellan å ena sidan de kostnader och intäkter som uppkommit under projektets genomförande och å andra sidan den samlade kostnadsredovisningen av avtalspartens hela affärsverksamhet, och

…

2. Följande icke-stödberättigande kostnader får inte påföras projektet:

…

e)      kostnader som redovisats, uppkommit eller ersatts i samband med ett annat gemenskapsprojekt,

…

h)      överdrivet stora eller mindre välbetänkta utgifter,

i)      alla kostnader som inte uppfyller villkoren i artikel II.19.1.

…

II.28 Betalningsvillkor

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel II.29 skall kommissionen – på grundval av de underlag i artikel II.7 vilka den har godkänt – fastställa beloppet för den slutbetalning som skall göras till avtalsparten.

…

7. Vid fall av dröjsmål med betalning får berörda avtalsparter inom två månader efter det att de tagit emot betalningen kräva dröjsmålsränta. Räntan skall beräknas enligt den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C‑serien; den räntesats som skall användas är den som gäller den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen infaller, plus en och en halv procentenhet. Ränta skall betalas för tiden mellan förfallodagen och betalningsdagen. Som betalningsdag räknas den dag då kommissionens konto belastas. Dröjsmålsränta skall inte anses ingå som en del i gemenskapens finansiella bidrag enligt artikel 5 i avtalet.

8. Kommissionen får när som helst tillfälligt upphäva de tidsfrister för utbetalningar som anges i artikel 8 genom att meddela samordnaren att den ekonomiska redovisningen inte är godtagbar, antingen därför att den inte uppfyller kraven i avtalet eller inte överensstämmer med de verksamhetsrapporter som lämnats in för kommissionens godkännande. Tidsfristen för godkännandet av den ekonomiska redovisningen skall vara tillfälligt upphävd tills den korrigerade eller omarbetade versionen av redovisningen har lämnats in enligt begäran. Den återstående delen av tidsfristen börjar därefter löpa när kommissionen mottagit den reviderade redovisningen.

Kommissionen får när som helst hålla inne sina utbetalningar om en eller flera avtalsparter inte följer någon bestämmelse i avtalet, varvid bestämmelserna om revision och granskning i artikel II.29 skall tillmätas särskild vikt. I sådana fall skall kommissionen underrätta de berörda avtalsparterna direkt genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Kommissionen får när som helst hålla inne sina utbetalningar om det föreligger misstanke om att en eller flera avtalsparter begått oegentligheter vid genomförandet av avtalet. Kommissionen får enbart hålla inne den del av utbetalningarna som är avsedd för de avtalsparter som är misstänkta för oegentligheter. Kommissionen skall underrätta de berörda avtalsparterna direkt om motiveringen till att utbetalningen hållits inne. Underrättelsen skall ske genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

II.29 Granskningar och revisioner

1. Kommissionen får – när som helst under avtalets löptid och upp till fem år efter projektets slut – låta genomföra revisioner, antingen genom anlitande av utomstående vetenskapliga eller tekniska granskare eller revisorer eller med hjälp av kommissionens egna avdelningar, däribland [Europeiska byrån för bedrägeribekämpning]. Revisionerna får omfatta vetenskapliga, ekonomiska, tekniska och andra aspekter – som t.ex. bokförings- och ledningsrutiner – som har betydelse för att projektet och avtalet genomförs på ett korrekt sätt. Revisionerna skall genomföras under iakttagande av sekretess. För belopp som kommissionen har att fordra som resultat av sådana revisioner får krav på återbetalning ställas enligt artikel II.31.

Avtalsparterna har rätt att med hänvisning till kommersiell sekretess vägra en bestämd utomstående vetenskaplig granskare eller revisor att delta i en revision.

2. Avtalsparterna skall direkt till kommissionen tillhandahålla alla utförliga uppgifter som kommissionen har rätt att kräva in för att kontrollera att avtalet förvaltas och genomförs på ett korrekt sätt.

3. Avtalsparterna skall under en tid på upp till fem år efter projektets slut bevara originalen eller – i vederbörligen motiverade undantagsfall – vidimerade kopior av alla dokument som rör avtalet. Dokumenten skall ställas till kommissionens förfogande när så begärs under genomförandet av revisioner inom ramen för avtalet.

4. För genomförandet av revisionerna skall avtalsparterna sörja för att kommissionens avdelningar och utomstående organ, som kommissionen anlitar, vid alla rimliga tidpunkter får tillträde till respektive avtalsparters lokaler, i synnerhet till deras kontor, och får tillgång till alla de uppgifter som är nödvändiga för genomförandet av revisionerna.

…

6. Utöver detta får kommissionen genomföra kontroller och inspektioner på plats i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) [samt rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)].

…

II.30 Avtalsvite

Utan att det påverkar tillämpningen av några andra åtgärder enligt detta avtal godkänner avtalsparterna att gemenskapen för att skydda sina ekonomiska intressen har rätt att kräva avtalsvite av en avtalspart, som befunnits ha redovisat för höga utgifter och som en följd av detta har erhållit ett finansiellt bidrag från gemenskapen som saknar grund. Den berörda avtalsparten är skyldig att betala avtalsvitet och dessutom betala tillbaka det finansiella bidrag han erhållit utan grund.

1. Avtalsvitet skall vara proportionellt mot storleken på den för högt angivna delen av utgifterna och mot storleken på det finansiella bidrag från gemenskapen som saknar grund. Avtalsvitet skall beräknas enligt följande formel:

Avtalsvitet = ogrundat finansiellt bidrag × (för högt angiven del av utgifterna/totalt belopp som gjorts gällande)

Beräkningen av avtalsvite skall avse enbart den tidsperiod för vilken avtalsparten framställt krav på bidrag från gemenskapen. Avtalsvitet får inte beräknas på grundval av gemenskapens sammanlagda bidrag.

2. Kommissionen skall underrätta den avtalspart som den anser vara skyldig att betala avtalsvite. Kravet skall vara skriftligt och skickas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Avtalsparten skall ha 30 dagar på sig att besvara gemenskapens krav.

3. Förfarandet för återbetalning av ogrundade finansiella bidrag och av avtalsviten skall fastställas i överensstämmelse med artikel II.31.

4. Kommissionen skall ha rätt till ersättning i enlighet med punkterna 1–6 när utgifter har angetts med för höga belopp och detta framkommer först efter det att avtalet har löpt ut.

5. Dessa bestämmelser påverkar inte tillämpningen av administrativa och ekonomiska påföljder som kommissionen i enlighet med budgetförordningen får besluta att tillämpa för avtalsparter som försummat sina förpliktelser enligt budgetförordningen, och ej heller tillämpningen av civilrättsliga medel som står till gemenskapens eller övriga avtalsparters förfogande. Dessa bestämmelser utesluter ej heller att medlemsstaternas myndigheter får vidta straffrättsliga åtgärder.

6. Vidare gäller enligt budgetförordningen att avtalspart, som fastställts allvarligt ha försummat sina förpliktelser enligt avtalet, är skyldig att betala böter på 2–10 % av värdet av det finansiella bidrag från gemenskapen som avtalsparten erhållit. Bötesnivån får ökas till intervallet 4–20 % om avtalsparten på nytt försummar sina förpliktelser inom fem år efter det första tillfället.

II.31 Återbetalning till kommissionen och återbetalningskrav

1. Om något belopp otillbörligt har betalats ut till en avtalspart, eller om återbetalning är motiverad enligt villkoren i avtalet, skall avtalsparten betala tillbaka det aktuella beloppet till kommissionen på de villkor och senast den dag denna fastställer.

2. Om avtalsparten fortfarande inte har betalat på den dag kommissionen fastställt, skall den i artikel II.28 angivna dröjsmålsräntan därefter läggas till skuldbeloppet. Dröjsmålsräntan skall omfatta tiden mellan den fastställda förfallodagen och den dag då kommissionen erhållit hela skuldbeloppet.

…

3. Återbetalning av en avtalsparts skulder till kommissionen får ske genom avräkning – efter det att berörd avtalspart underrättats – av belopp som kommissionen är skyldig avtalsparten, eller genom ianspråktagande av ställda säkerheter. Något föregående godkännande av avtalsparten krävs inte.

…

5. Avtalsparterna upplyses om att enligt artikel 256 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, liksom enligt reglerna för deltagande, får kommissionen fatta ett verkställbart beslut genom vilket det formellt fastställs att andra än stater är betalningsskyldiga.” 

9        Två andra avtal (nedan kallade eTEN-avtalen) har ingåtts inom ramen för det särskilda programmet eTEN rörande transeuropeiska nätverk för telekommunikation. Detta program regleras av rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (EGT L 228, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1655/1999 (EGT L 197, s. 1).

10      Det är fråga om följande avtal:

–        Avtal nr 029255 ”NavigAbile: e-inclusion for communication disabilities” (nedan kallat Navigabile-avtalet). I artikel 2 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 15 månader från och med den första dagen i den månad som följer den sista underskriften, vilket enligt sökanden ägde rum den 1 januari 2007. I artikel 3 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 756 275 euro, varav 62 148 euro var avsett för sökanden.

–        Avtal nr 517506 ”European Recommanded Materials for Distance Learning Courses for Educators” (nedan kallat Euridice-avtalet). I artikel 2 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 18 månader från och med den första dagen i den månad som följer den sista underskriften, vilket enligt sökanden ägde rum den 1 augusti 2005. I artikel 3 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 860 834 euro, varav 55 750 euro var avsett för sökanden.

11      De allmänna villkoren för eTEN-avtalen (nedan kallade eTEN-villkoren) föreskriver bland annat följande:

” II.1 Definitioner

…

2. ’Stödmottagare’ betecknar ett rättssubjekt, en internationell organisation eller Gemensamma forskningscentret (GFC) som har ingått detta bidragsavtal med gemenskapen.

…

4. ’Konsortiemedlem’ betecknar ett rättssubjekt, en internationell organisation eller Gemensamma forskningscentret (GFC) – förutom stödmottagaren – som, med gemenskapens godkännande och enligt detta bidragsavtal, har ingått ett avtal om deltagande med en stödmottagare som enligt nämnda avtal om deltagande, har samma rättigheter och skyldigheter som stödmottagaren, förutsatt att bidragsavtalet inte föreskriver annorlunda.

5. ’Avtalspart’ beteckningar en stödmottagare eller en konsortiemedlem.

…

28. ’Stödberättigande kostnader’ betecknar de kostnader som anges i artiklarna 14 och 15 i denna bilaga, i enlighet med villkoren i dess artikel 13.1–7.

…

32. ’Oegentligheter’ betecknar brott mot en bestämmelse i gemenskapens lagstiftning, eller brott mot en förpliktelse enligt avtalet, till följd av en handling eller försummelse som begåtts av en avtalspart och som skadar eller skulle skada Europeiska gemenskapernas allmänna budget, eller budgetar som förvaltas av gemenskapen, genom omotiverade kostnader.

…

II.3 Gemenskapens finansiella bidrag

…

4. Om inte annat följer av artikel 17 i denna bilaga skall alla utbetalningar betraktas som förskott till dess att det sista projektresultatet har godkänts.

…

6. Efter dagen för kontraktets upphörande eller uppsägning av kontraktet eller sedan en stödmottagares eller en konsortiemedlems deltagande har upphört, får eller skall kommissionen, beroende på det enskilda fallet, i det fall bedrägeri eller allvarliga ekonomiska oegentligheter konstaterats i samband med en räkenskapsgranskning enligt artikel 17 i denna bilaga, kräva den berörde stödmottagaren eller den stödmottagare som berörs genom en av sina konsortiemedlemmar på återbetalning av hela det gemenskapsbidrag som har betalats ut till denne. Till återbetalningsbeloppet skall läggas dröjsmålsränta med en räntesats som med 3,5 procentenheter överstiger den räntesats som Europeiska centralbanken använder för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner på den första dagen i den månad under vilken avtalsparten mottagit pengarna. Dröjsmålsräntan skall omfatta tiden mellan mottagandet och återbetalningen av medlen.

…

II.7 Hävning av bidragsavtalet eller uppsägning av en stödmottagares eller en konsortiemedlems deltagande

…

3. Kommissionen får omedelbart säga upp detta kontrakt eller en stödmottagares deltagande, eller kräva att en stödmottagare säger upp en av sina konsortiemedlemmars deltagande, från och med dagen för mottagandet av det rekommenderade brevet med mottagningsbevis som skickats av kommissionen eller, beträffande en konsortiemedlem, av den berörda stödmottagaren i enlighet med punkt 6 tredje stycket i denna artikel,

a)      om projektet inte har påbörjats på ett konkret sätt inom tre månader från utbetalningen av förskottet och kommissionen inte kan godta det nya datum som föreslagits,

b)      om den direkt berörda delatagaren inte fullständigt har fullgjort sina avtalsrättsliga förpliktelser efter det att kommissionen eller samordnaren, med godkännande av övriga stödmottagare, eller beträffande en konsortiemedlem, den berörda stödmottagaren, skriftligen har anmodat denne att rätta till situationen inom loppet av högst en månad,

c)      när en förändring av kontrollen över stödmottagaren medför risk för att projektet eller gemenskapens intressen kan påverkas på ett betydande sätt,

d)      vid konkurs, likvidation, verksamhetens upphörande, förenklad konkurs, ackord eller avtalspartens avbrytande av verksamheten, eller vid liknande förfaranden enligt nationella lagar eller bestämmelser som leder till motsvarande resultat,

e)      när allvarliga ekonomiska oegentligheter förekommit.

4. Kommissionen får omedelbart säga upp detta kontrakt eller en stödmottagares deltagande, eller kräva att en stödmottagare säger upp en av sina konsortiemedlemmars deltagande, från och med dagen för mottagandet av det rekommenderade brevet med mottagningsbevis som skickats av kommissionen eller, beträffande en konsortiemedlem, av den berörda stödmottagaren i enlighet med punkt 6 tredje stycket i denna artikel, om avtalsparten har lämnat oriktiga uppgifter som denne kan ställas till ansvar för, eller avsiktligt undanhållit uppgifter för att erhålla finansiellt bidrag från gemenskapen eller andra fördelar enligt bidragsavtalet.

…

II.13 Stödberättigande kostnader – allmänna principer

1. Stödberättigande kostnader är sådana kostnader som avses i artiklarna 14 och 15 i denna bilaga. De skall uppfylla följande villkor:

–        De skall vara nödvändiga för projektet,

–        de skall ha uppkommit under projektperioden,

–        de skall fastställas enligt bokföringsprincipen om anskaffningskostnad och de interna regler som gäller hos avtalsparten, om dessa regler kan godtas av kommissionen,

–        de skall ha registrerats i bidragsmottagarens bokföring, senast i samband med bokslutet, eller i skattedokument eller i förekommande fall, senast på dagen för upprättandet av revisionsintyget enligt artikel 4.2 c i förevarande bilaga, varvid det första av nämnda datum har företräde,

och

–        de får inte innefatta någon vinstmarginal.

…

4. Följande kostnader skall inte vara stödberättigande:

…

–        Onödiga eller mindre välbetänkta kostnader,

…

–        Kostnader för representation, med undantag av sådana som kommissionen godkänt som absolut nödvändiga för ett framgångsrikt genomförande av projektet.

II.14 Direkta kostnader

1. Personal

För personalkostnader gäller följande:

a)      Endast kostnader för den arbetstid som faktiskt lagts ned på projektet av de personer som direkt utfört de vetenskapliga och tekniska arbetena inom dess ram får göras gällande enligt bidragsavtalet.

Dessa personer skall

–        vara anställda direkt av avtalsparten i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller för denne,

–        stå under enbart avtalspartens överinseende, och

–        avlönas i enlighet med vad som är brukligt hos avtalsparten, förutsatt att kommissionen anser att villkoren är godtagbara.

Hela den arbetstid som debiteras enligt kontraktet skall bokföras inom högst två månader från det att projektperioden löpt ut och skall attesteras minst en gång per månad av den person som ansvarar för arbetena och som utsetts av avtalsparten i enlighet med artikel 2.2 b i denna bilaga, eller också skall attesteringen göras av avtalspartens bemyndigade finansiellt ansvarige.

…

4. Resor och traktamenten

Faktiska kostnader för resor och traktamenten får enligt kontraktet göras gällande för personal som arbetar inom projektet.

…

II.16 Verifikation av kostnader

De stödberättigande kostnaderna skall ersättas när de har verifierats av avtalsparten.

Avtalsparten skall fortlöpande och i enlighet med god redovisningssed i den medlemsstat i vilken han är etablerad föra räkenskaper för projektet och sköta de underlag som behövs för verifiering och attestering av bland annat de kostnader och den arbetstid som han tagit upp i sin kostnadsredovisning.

Underlagen skall vara noggranna, fullständiga och beviskraftiga.

II.17 Granskning av räkenskaperna

1. Kommissionen eller den bemyndigade företrädare som den utsett får inleda en räkenskapsgranskning när som helst under kontraktstiden och senast fem år efter den slutgiltiga utbetalningen av gemenskapsbidrag enligt artikel 3.

…

2. Kommissionen, eller den bemyndigade företrädare som den utsett, skall vid varje lämplig tidpunkt ges tillträde till bland annat avtalspartens personal som är knuten till projektet, de underlag som nämns i artikel 16 i denna bilaga, dataregister och utrustning som kommissionen anser vara av betydelse i sammanhanget. I detta syfte får kommissionen begära utlämnande av uppgifter i lämplig form för att bland annat kunna försäkra sig om att kostnaderna är stödberättigande.

…

4. Kommissionen skall på grundval av slutsatserna från räkenskapsgranskningen vidta alla åtgärder som den anser vara erforderliga, däribland utfärdande av krav på återbetalning av alla eller en del av de utbetalningar som den gjort. Kravet på återbetalning skall riktas till den berörda stödmottagaren eller till den stödmottagare som är delaktig om granskningen av räkenskaperna avser en av dess konsortiemedlemmar.

…

II.19 Ersättning till kommissionen och återbetalningskrav

1. Om något belopp otillbörligt har betalats ut till en avtalspart, eller om återbetalning är motiverad enligt villkoren i avtalet, skall avtalsparten betala tillbaka det aktuella beloppet till kommissionen på de villkor och senast den dag denna fastställer.

2. Om avtalsparten fortfarande inte har betalat på den dag kommissionen fastställt, skall den i artikel 3.6 i förevarande bilaga angivna dröjsmålsräntan därefter läggas till skuldbeloppet. Dröjsmålsräntan skall omfatta tiden mellan den fastställda förfallodagen och den dag då kommissionen erhållit hela skuldbeloppet.

…”

12      Det sista avtalet som är aktuellt i målet (nedan kallat CIP-avtalet eller T‑Seniority-avtalet) har ingåtts inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som upprättats enligt Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006 av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) (EUT L 310, s. 15).

13      Det är fråga om avtal nr 224988 ”T‑Seniority: Expanding the benefits of information society to older people through digital TV channels”. I artikel 3 i detta avtal fastställdes projektets varaktighet till 24 månader från och med den 1 juli 2008. I artikel 5 fastställdes gemenskapens finansiella deltagande till högst 2 669 999 euro, varav 72 562,50 euro var avsett för sökanden.

14      De allmänna villkoren för CIP-avtalen (nedan kallade CIP-villkoren) föreskriver bland annat följande:

”II.1 Definitioner

…

’Stödmottagare’ betecknar ett rättssubjekt som har ingått detta bidragsavtal med gemenskapen.

…

’Stödberättigande kostnader’ betecknar de kostnader som anges i artiklarna II.21 och II.22, i enlighet med villkoren i artiklarna II.20 och II.23.

…

’Oegentligheter’ betecknar brott mot en bestämmelse i gemenskapens lagstiftning, eller brott mot en förpliktelse enligt avtalet, till följd av en handling eller försummelse som begåtts av en eller flera stödmottagare och som skadar eller skulle kunna skada gemenskapernas allmänna budget.

…

II.5 Godkännande av rapporter och delresultat, tidsfrist för utbetalningar

1. Vid utgången av varje rapporteringsperiod skall kommissionen utvärdera de projektrapporter och delresultat som krävs enligt bilaga I och göra motsvarande utbetalningar inom 105 dagar efter mottagandet, om inte tidsfristen har förlängts, utbetalningen har skjutits upp eller projektet tillfälligt har stoppats. Kommissionen får biträdas av externa experter vid bedömningen och utvärderingen av rapporter och delresultat.

2. Utbetalningar skall göras efter kommissionens godkännande av rapporter och/eller delresultat. Om kommissionen inte svarat inom denna tidsfrist innebär det inte ett godkännande. Kommissionen kan underkänna rapporter och delresultat även efter det att tidsfristen för utbetalning löpt ut. Godkännande av rapporterna innebär inte att de förklaras vara korrekta eller att de förklaringar och uppgifter de innehåller förklaras vara tillförlitliga, och det innebär ingen befrielse från revision eller granskning.

…

II.10 Hävning av bidragsavtalet eller uppsägning av en stödmottagares deltagande

…

2. Kommissionen ska inte hindra

a)      att samordnaren skriftligen säger upp bidragsavtalet på de grunder som anges i punkt 1 i denna artikel, varvid samordnaren agerar med övriga stödmottagares samtycke,

b)      att en stödmottagare lämnar projektet, om inte ett sådant utträde i väsentlig mån påverkar genomförandet av projektet.

En stödmottagares uppsägning av bidragsavtalet gäller

–        från och med datumet på kommissionens godkännande av uppsägningen, vilket ska skickas i rekommenderat brev med mottagningsbevis,

–        senast en månad efter mottagandet av meddelandet om uppsägning som skickats av de berörda parterna, om kommissionen inte lämnar några skriftliga synpunkter.

3. Kommissionen får omedelbart säga upp detta kontrakt eller en stödmottagares deltagande från och med dagen för mottagandet av det rekommenderade brevet med mottagningsbevis som skickats av kommissionen

…

f)      när allvarliga ekonomiska oegentligheter förekommit eller stödmottagaren gjort sig skyldig till bedrägeri.

…

II.11 Ekonomiska följder och andra följder av uppsägningen

…

3. Vid uppsägning skall utbetalningarna från gemenskapen begränsas till de bidragsberättigande kostnader som uppstått och godkänts fram till den dag uppsägningen träder i kraft och till de legitima åtaganden som gjorts dessförinnan och som inte kan hävas.

4. Med avvikelse från ovanstående punkt gäller följande:

–        Vid uppsägning enligt artikel II.10.2 första stycket b, II.10.3 b, c, d, e, f och g får kommissionen kräva återbetalning av hela eller delar av gemenskapens ekonomiska bidrag. Kommissionen ska därvid beakta arten och resultatet av det arbete som utförts och dess nytta för gemenskapen inom ramen för det berörda särskilda programmet.

…

7. Kommissionen får utöva alla rättigheter som den tillerkänns enligt detta bidragsavtal för att godkänna eller underkänna rapporter och delresultat, för att godkänna eller minska en begäran om ersättning för kostnader och för att inleda en revision eller teknisk utvärdering.

8. Även om bidragsavtalet eller en stödmottagare sägs upp skall bestämmelserna i del B och D i bilaga II fortsätta att gälla efter uppsägningen av bidragsavtalet eller en stödmottagare. Alla övriga bestämmelser i detta bidragsavtal i vilka det uttryckligen föreskrivs att de ska vara fortsatt tillämpliga efter uppsägningen fortsätter att gälla under den tidsperiod som anges i dessa bestämmelser.

…

II.20 Stödberättigande kostnader – allmänna principer

1. Stödberättigande kostnader är sådana kostnader som avses i artiklarna II.21 och II.22 i denna bilaga. De skall uppfylla följande villkor:

…

–        De skall vara nödvändiga för projektet.

–        De skall vara faktiska kostnader som burits av stödmottagaren.

–        De ska vara möjliga att identifiera och kontrollera, ha registrerats i mottagarens bokföring i enlighet med tillämpliga bokföringsprinciper i det land där stödmottagaren är etablerad och i enlighet med stödmottagarens vanliga kostnadsberäkningsmetoder. Stödmottagarens interna bokförings- och revisionsrutiner skall möjliggöra direkt avstämning av de kostnader och intäkter som redovisats för projektet mot motsvarande redovisningar och underlag.

–        De måste uppfylla kraven i tillämplig skatte- och sociallagstiftning.

–        De skall vara skäliga och motiverade och följa principerna för sund ekonomisk förvaltning, särskilt de som gäller sparsamhet och kostnadseffektivitet.

–        De måste ha uppkommit under projektets löptid.

…

2. Följande kostnader skall inte vara stödberättigande:

…

–        Onödiga eller mindre välbetänkta kostnader.

…

–        Alla kostnader som uppstått eller ersatts inom ett annat gemenskapsprojekt, internationellt projekt eller nationellt projekt.

…

II.23 Verifikation av kostnader

De stödberättigande kostnaderna skall ersättas när de har verifierats av stödmottagaren.

Avtalsparten skall för detta ändamål fortlöpande och i enlighet med god redovisningssed i den medlemsstat i vilken han är etablerad föra räkenskaper för projektet och sköta de underlag som behövs för verifiering och attestering av bland annat de kostnader och den arbetstid som tagits upp i räkenskaperna. Dessa räkenskaper skall sparas i minst fem år från och med dagen för slutgiltig betalning. Hela den arbetstid som debiteras enligt kontraktet skall bokföras under hela projektets löptid och inom högst två månader från det att projektperioden löpt ut och skall attesteras av den person som ansvarar för arbetena och som utsetts av avtalsparten i enlighet med artikel II.3.b, eller också skall attesteringen göras av avtalspartens bemyndigade finansiellt ansvarige.

Underlagen skall vara noggranna, fullständiga och beviskraftiga.

[…]

II.26 Betalningsvillkor

…

6. Alla utbetalningar kan bli föremål för revision eller granskning och kan justeras eller återkrävas på grundval av resultatet av revisionen eller granskningen.

…

II.28 Räkenskapsgranskning

1. Kommissionen får inleda en räkenskapsgranskning när som helst under genomförandet av projektet och senast fem år efter den slutgiltiga utbetalningen. Räkenskapsgranskningen hos en stödmottagare skall anses ha inletts på dagen för mottagandet av det rekommenderade brev med mottagningsbevis som kommissionen skickat beträffande granskningen.

Räkenskapsgranskning får genomföras av revisorer eller med hjälp av kommissionens egna avdelningar, däribland OLAF. Revisionerna skall genomföras under iakttagande av sekretess.

2. Stödmottagarna skall ge kommissionen direkt tillgång till all utförlig information och alla uppgifter som kan begäras av kommissionen eller en företrädare den utsett för kontroll av att bidragsavtalet förvaltas korrekt och fullgörs i enlighet med bestämmelserna samt att ersättning för kostnader har begärts i enlighet med bidragsavtalet.

3. För att möjliggöra revisionen skall stödmottagarna se till att kommissionens avdelningar och eventuella externa organ som godkänts av kommissionen ges tillträde under rimliga tider, främst till stödmottagarens lokaler, stödmottagarnas personal som är knutna till projektet, alla uppgifter som avses i artikel II.23 i denna bilaga och all information som behövs för att genomföra revisionen, inklusive information om individuella löner för personer som arbetar med projektet, dataregister och utrustning. Kommissionen och externa organ som godkänts av kommissionen får begära att uppgifterna överlämnas i lämplig form för att bland annat kunna försäkra sig om att kostnaderna är stödberättigande.

…

5. Kommissionen skall på grundval av slutsatserna från räkenskapsgranskningen vidta alla åtgärder som den anser vara erforderliga, däribland utfärdande av krav på återbetalning av alla eller en del av de utbetalningar som den gjort och påföra tillämpliga sanktioner.

…

Artikel II.30 Återbetalning till kommissionen och återbetalningskrav

1. Om något belopp som betalats ut av kommissionen till samordnaren, i egenskap av mottagare av samtliga betalningar, ska återbetalas enligt villkoren i detta bidragsavtal, skall den berörda stödmottagaren betala tillbaka det aktuella beloppet till kommissionen på de villkor och senast den dag denna fastställer.

2. Om avtalsparten fortfarande inte har betalat på den dag kommissionen fastställt, skall den i artikel II.5.5 angivna dröjsmålsräntan därefter läggas till skuldbeloppet. Dröjsmålsräntan skall omfatta tiden mellan den fastställda förfallodagen och den dag då kommissionen erhållit hela skuldbeloppet.

…

4. Avtalsparterna upplyses om att enligt artikel 256 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen får kommissionen fatta ett verkställbart beslut genom vilket det formellt fastställs att andra än stater är betalningsskyldiga.”

15      När det gäller tillämplig rätt på de aktuella avtalen föreskrivs i artikel 12 i FP6-avtalen att ”[b]elgisk rätt är tillämplig på det aktuella avtalet”.

16      Även i artikel 5.1 i eTEN-avtalen föreskrivs att ”[b]elgisk rätt är tillämplig på det aktuella bidragsavtalet”.

17      I artikel 10 första stycket i CIP-avtalet anges att ”för detta bidragsavtal gäller villkoren i avtalet, relevanta gemenskapsrättsakter angående [CIP], budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget samt dess genomförandebestämmelser, övriga gemenskapsrättsliga bestämmelser och, i andra hand, belgisk rätt”.

18      När det gäller domstols behörighet, innehåller artikel 13 i FP6-avtalen en skiljedomsklausul enligt vilken tribunalen eller domstolen, beroende på det aktuella fallet, är behörig att avgöra tvister mellan gemenskapen och avtalsparterna angående giltigheten, tillämpningen och tolkningen av avtalen.

19      Det samma gäller artikel 5.2 i eTEN-avtalen och artikel 10 tredje stycket i CIP-avtalet.

 B – Genomförande av de aktuella avtalen och räkenskapsgranskning

20      Mellan den 8 och 12 februari 2010 genomförde kommissionen en granskning av de aktuella avtalen i sökandens lokaler.

21      Innan denna granskning genomfördes hade kommissionen redan betalat ut den sista delutbetalningen av gemenskapens bidrag till sökanden såvitt avser vissa av de berörda avtalen.

22      Det rör sig för det första om tre avtal enligt FP6-villkoren, nämligen Access-eGOV-, eABILITIES- och Emerge-avtalet, för vilka den sista delutbetalningen av gemenskapens bidrag ägde rum den 15 december, den 30 september och den 30 oktober 2009. Sökandens genomförande av dessa tre avtal hade slutgiltigt godkänts av kommissionen den 13 juli 2009, den 17 mars 2009 och den 15 maj 2010.

23      Det är för det andra fråga om avtal enligt eTEN-villkoren, nämligen Navigabile- och Euridice-avtalet, för vilka den sista delutbetalningen av gemenskapens bidrag ägde rum den 28 januari 2009 och den 28 december 2007. Sökandens genomförande av dessa båda avtal hade slutgiltigt godkänts av kommissionen den 8 december 2008 och den 27 mars 2007.

24      Vid tidpunkten för granskningen befann sig de aktuella avtalen i olika genomförandestadier.

25      När det gäller avtalet enligt CIP-villkoren, nämligen T‑Seniority-avtalet, hade kommissionen genom samordnaren den 23 februari 2009 betalat ut en första delutbetalning av gemenskapens bidrag på 43 934,90 euro. I skrivelse av den 1 mars 2010 underrättade sökanden samordnaren för projektet T‑Seniority att den utträdde ur konsortiet med verkan från och med detta datum.

26      När det gäller de tre övriga avtalen enligt FP6-villkoren, det vill säga Ask-It-, EU4ALL- och Enable-avtalet, var situationen följande.

27      I Ask-It-avtalet hade kommissionen verkställt de fyra första delutbetalningarna av gemenskapens bidrag avsett för sökanden, varvid den sista av dessa delutbetalningar gjordes den 27 maj 2008. Den slutliga delutbetalningen av bidraget hade ännu inte verkställts. Konsortiet hade skickat de slutliga delresultaten den 21 juli 2009.

28      I enlighet med EU4ALL-avtalet hade kommissionen till sökanden den 4 april 2007 och den 19 januari 2009 utbetalat de två första delutbetalningarna av gemenskapens bidrag. Efter granskning av de rapporter som konsortiet lämnat inom projektets tredje referensperiod, skickade kommissionen en skrivelse daterad den 13 januari 2010 till samordnaren för projektet i vilken den angav att dessa rapporter var godkända på villkor att konsortiet ingav en plan för programmets genomförande för efterföljande period, innehållande ett antal ändringar vad gäller de tjänster och uppgifter som ska utföras. Kommissionen fastställde även en frist på en månad inom vilken konsortiet skulle beakta kommissionens rekommendationer och inge den nya genomförandeplanen.

29      Inom ramen för EU4ALL-avtalet beviljade kommissionen därefter i en skrivelse av den 29 mars 2010 en ny frist för konsortiet för att beakta de ytterligare rekommendationer som lämnats efter det att nya handlingar ingetts och därvid inge en ny genomförandeplan med beaktande av dessa rekommendationer.

30      Efter det att konsortiet ingett nya handlingar rörande EU4ALL-avtalet, meddelade kommissionen konsortiet i en skrivelse av den 9 juni 2010 att den ansåg att projektet verkställts på ett tillfredställande sätt, under förutsättning att de ytterligare handlingarna ingavs före slutet av juni 2010.

31      I en skrivelse av den 4 augusti 2010 erinrade sökanden kommissionen om att den inte genomfört någon betalning, trots att samordnaren för projektet ingett de ytterligare handlingar som begärts av kommissionen i skrivelsen av den 9 juni 2010. Denna situation gjorde det omöjligt att genomföra projektet enligt EU4ALL-avtalet på grund av bristande ekonomiska resurser. Sökanden meddelade härvid kommissionen att den från och med datumet för skrivelsen avbröt allt genomförande av projektet till dess att kommissionen fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet, dock med förbehåll för rätten att göra gällande de rättigheter som sökanden har enligt avtalet och ytterligare skadestånd.

32      I skrivelse av den 25 augusti 2010 underrättade kommissionen sökanden om att den innehållit betalningen av gemenskapens bidrag för den sista referensperioden enligt EU4ALL-avtalet med stöd av artikel II.28.8 tredje stycket i FP6-villkoren.

33      Inom ramen för Enable-avtalet hade kommissionen till sökanden utbetalat de sex första delutbetalningarna av gemenskapens bidrag avsett för sökanden, varvid den senaste betalningen gjordes den 7 juni 2009.

34      Sökanden underrättade kommissionen i en skrivelse av den 16 juli 2010 att det med hänsyn till kommissionens uteblivna betalning var omöjligt att fortsätta att genomföra projektet i enlighet med Enable-avtalet på grund av bristande ekonomiska resurser. Sökanden meddelade härvid kommissionen att den från och med datumet för skrivelsen avbröt allt genomförande av projektet till dess att kommissionen fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet, dock med förbehåll för rätten att göra gällande de rättigheter som sökanden har enligt avtalet och ytterligare skadestånd. Sökanden ingav trots detta den 15 oktober 2010 sin sista finansiella rapport till kommissionen.

35      Den 28 juni 2010 skickade kommissionen en provisorisk granskningsrapport till sökanden angående genomförandet av de aktuella avtalen. Sökanden inkom med sina yttranden på denna rapport den 30 september 2010.

36      I skrivelse av den 22 december 2010 underrättade kommissionen sökanden om att den antagit den slutgiltiga granskningsrapporten, vilken bifogats skrivelsen, och att den godkände slutsatserna i rapporten.

37      I den slutgiltiga granskningsrapporten som bifogats kommissionens skrivelse av den 22 december 2010 konstaterades följande:

–        Under flera år hade sökanden i synnerhet inte bokfört de exakta intäkterna i sin bokföring och arkiv i strid med den de relevanta bestämmelserna i grekisk lagstiftning. Härav följer att bokföringsposterna inte var tillförlitliga och att någon direkt jämförelse inte kunde göras mellan utgifter och intäkter avseende genomförandet av programmen och den allmänna ställningen för sökandens konton.

–        En stor andel av personalens närvarolistor innehöll systematiskt handskrivna ändringar som gjorts i efterhand av den programansvarige utan personalens medgivande. Detta hade stora konsekvenser för den deklarerade arbetstiden och medförde tveksamheter angående registreringen av arbetstiden.

–        Den programansvariges närvarolistor indikerade ett för stort antal arbetstimmar, genom att de även innefattade arbetstimmar som lagts ned på annan yrkesverksamhet.

–        Sökanden hade felaktigt uppgett att den programansvarige inte hade deltagit i genomförandet av ETSI STF 333-avtalet som finansieras av kommissionen.

–        Underlagen för reskostnader gav inte en tillförlitlig och objektiv bild av förhållandena och den verksamhet som företagits i samband med dessa resor, eftersom majoriteten av dessa resor inte hade ett direkt samband med de aktuella programmen.

38      I granskningsrapporten konstaterades följaktligen att inga av de utgifter som sökanden haft i samband med genomförandet av avtalen Access-eGOV, eABILITIES, Ask-It, EU4ALL, Emerge och Enable samt Navigabile, Euridice och T‑Seniority skulle anses stödberättigande och att samtliga relevanta belopp som utbetalats till sökanden skulle återkrävas.

39      I granskningsrapporten rekommenderades även med hänsyn till hur allvarliga de konstaterade överträdelserna var att samtliga gällande avtal mellan sökanden och kommissionen skulle sägas upp i enlighet med artikel II.16.2 i FP6-villkoren, artiklarna II.7.3 (allvarliga ekonomiska oegentligheter) och II.7.4 (oriktiga uppgifter) i eTEN-villkoren, samt artikel II.10.3 (åsidosättande av avtalsförpliktelserna och underlåtelse att tillhandahålla uppgifter) i CIP-villkoren.

40      I skrivelsen av den 22 december 2010 angav kommissionen även att de belopp som skulle återbetalas för vart och ett av de aktuella avtalen sammanlagt motsvarade 951 029,21 euro. De aktuella beloppen hade uppställts i följande tabell:

Avtal	Deklarerade kostnader (A)	Kostnader som godkänts av PO (B)	Stödberättigande kostnader (C)	Bruttojustering i förhållande till godkända kostnader (C‑B)
027020 Access-eGOV	157 438,84	157 438,84	0,00	- 157 438,84
034778 EU4ALL	115 044,16	115 044,16	0,00	- 115 044,16
035242 eABILITIES	95 287,40	95 287,40	0,00	- 95 287,40
045056 Emerge	112 308,44	112 308,44	0,00	- 112 308,44
045563 Enable	118 588,01	104 503,61	0,00	- 104 503,61
511298 Ask-It	187 120,70	184 803,16	0,00	- 184 803,16
029255 Navigabile	61 004,83	62 129,50	0,00	- 62 129,50
517506 Euridice	56 798,04	56 472,10	0,00	- 56 472,10
224988 T‑Seniority	63 042	63 042	0,00	- 63 042

41      Kommissionen preciserade härvid att de justeringar som blivit nödvändiga på grund av de utbetalningar som gjorts till förmån för sökanden för icke stödberättigande kostnader kunde påverka framtida betalningar enligt de aktuella avtalen eller föranleda ett återbetalningskrav.

42      I samma skrivelse informerade kommissionen dessutom sökanden om att kommissionen, förutom genomförandet av dessa justeringar, kunde beräkna ett schablonmässigt avtalsvite till Europeiska unionen i enlighet med artikel II.30 i FP6-villkoren och i förekommande fall ställa ut ett betalningskrav avseende detta avtalsvite.

43      Den 4 februari 2011 hördes den programansvarige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) angående genomförandet av projekten enligt de aktuella avtalen och dennes deltagande i dessa projekt.

44      I skrivelse till sökanden av den 21 mars 2011, förklarade kommissionen att de felaktiga utbetalningarna till sökanden gällde följande belopp:

	Projekt			Stödberättigande kostnader/bidrag enligt granskningsrapporten			Felaktigt utbetalda belopp
FP6	027020	Access-e-Gov		0,00 €			- 157 438,73 €
FP6	035242	eABILITIES		0,00 €			- 95 201,60 €
FP6	045563	Enable		0,00 €			- 81 456,96 €
FP6	511298	Ask-It		0,00 €			- 164 988,82 €
FP6	034778	EU4ALL		0,00 €			- 125 580,45 €
FP6	045056	Emerge		0,00 €			- 187 248,39 €
ETEN	029255	Navigabile		0,00 €			- 62 129,50 €
ETEN	517506	Euridice		0,00 €			- 55 750 €
CIP	224988	T‑Seniority		0,00 €			- 43 966 €
							- 643 782,81 €

45      Kommissionen informerade även sökanden om att för det fall sökanden inte inkom med yttrande i detta ärende inom 15 dagar från mottagandet av denna skrivelse, avsåg kommissionen att fortsätta förfarandet för återkrav avseende 643 782,81 euro. Sökanden skulle därvid komma att erhålla en debetnota för varje projekt innehållande instruktioner för återbetalningen till kommissionen inom en angiven frist. Kommissionen förklarade vidare för sökanden att om den inte genomförde återbetalningen inom den frist som fastställts i debetnotan, skulle det på det återbetalningspliktiga beloppet påföras ränta med en räntesats som fastställts i nämnda debetnota. Om det sammanlagda beloppet, i förekommande fall jämte ränta, inte återbetalades, skulle beloppet gå till indrivning eller avräknas mot eventuellt utestående belopp. Slutligen angav kommissionen att förutom återbetalningskravet skulle den även beräkna ett avtalsvite enligt artikel II.30 i FP6-villkoren.

46      I skrivelse av den 1 april 2011 skickade kommissionen en ”tabell med ändringar” till sökanden avseende de belopp som kommissionen felaktigt utbetalat till sökanden. Det framgick av denna tabell att det sammanlagda återbetalningspliktiga beloppet uppgick till 999 366,40 euro i stället för 643 782,81 euro.

47      I skrivelse till sökanden av den 4 april 2011 angav kommissionen att den med hänsyn till resultatet av granskningen ansåg att sökanden lämnat oriktiga uppgifter och gjort sig skyldig till oegentligheter i den mening som avses i artikel II.1.11 i FP6-villkoren, artikel II.1.32 i eTEN-villkoren och artikel II.1 CIP-villkoren. Kommissionen uppgav vidare att den ansåg att sökanden hade åsidosatt bestämmelserna i de aktuella avtalen angående stödberättigande utgifter och att dessa åsidosättanden och felaktiga uppgifter syftade till att erhålla ett felaktigt bidrag från unionen. Kommissionen underrättade följaktligen sökanden om sitt beslut att säga upp sökandens deltagande i avtalen Ask-It, EU4ALL, Emerge och Enable på grundval av artikel II.16.2 i FP6-villkoren, från och med mottagandet av denna skrivelse. Kommissionen begärde även i enlighet med artikel II.7 i FP6-villkoren att sökanden inom 30 dagar från mottagandet av denna skrivelse skulle inkomma med samtliga rapporter och handlingar som i enlighet med Enable-avtalet skulle överlämnas till kommissionen, såvitt avser arbeten som färdigställts fram till och med detta datum. Kommissionen gjorde även sökanden uppmärksam på det förhållandet att det med hänsyn till det slutliga resultatet av granskningen var osannolikt att de utgifter som framställts av sökanden för perioder som inte omfattades av granskningen skulle komma att anses som stödberättigande.

48      Den 29 april 2011 ställde kommissionen ut nio debetnotor avseende de belopp som skulle återbetalas för vart och ett av de aktuella avtalen, vilka sammanlagt uppgick till 999 213,45 euro. I debetnotorna fastställdes att sökanden skulle återbetala de förfallna beloppen inom 45 dagar. Fristen löpte ut den 14 juli 2011 och efter detta datum utgick dröjsmålsränta på dessa belopp i enlighet med de aktuella avtalen enligt den räntesats som tillämpas av Europeiska Centralbanken (ECB) med tillägg av 3,5 räntepunkter.

49      Samma dag informerade kommissionen sökanden skriftligen om att det sammanlagda avtalsvite som skulle erläggas enligt de avtal som grundar sig på FP6-villkoren uppgick till 70 471,47 euro. Sökanden angav även att det belopp som erhållits med tillämpning av formeln i artikel II.30 i de allmänna villkoren för dessa avtal, av proportionalitetshänsyn, hade nedsatts till tio procent av de bidragsbelopp som utbetalats före granskningen.

50      Kommissionen bifogade härvid följande tabell:

Projekt									Betalat för granskningsperioden								Begärt bidrag före granskningen					För högt angett belopp %			Maximalt skadestånd1
027020			Access-e-Gov					1–3								157 438,84 €					100 %			15 743,87 €
035242			eABILITIES					1–2								95 287,40 €					100 %			9 520,16 € *
045563			Enable					1–2								59 732,95 €					100 %			5 973,30 €
511298			Ask-It					1–3								171 434,65 €					100 %			16 498,88 € *
034778			EU4ALL					1–2								115 044,16 €					100 %			11 504.42 €
045056			Emerge					1–2								112 308,44 €					100 %			11 230,84 €
70 471,47 €

¹      Belopp begränsat till 10 % av det bidrag som utbetalats av den finansiella samordnaren för projekten (95 201,60 € för eABILITIES och 164 988,02 € för Ask-It)

51      I samma skrivelse angav kommissionen även att för det fall sökanden inte inkom med yttrande i detta ärende inom 30 dagar från mottagandet av denna skrivelse, avsåg kommissionen att ställa ut en debetnota på 70 471,47 euro i enlighet med artikel II.31 i FP6-villkoren. Kommissionen förklarade vidare att om återbetalning inte skedde inom den frist som fastställts i debetnotan, skulle det på det återbetalningspliktiga beloppet påföras dröjsmålsränta med en räntesats som fastställts i nämnda debetnota.

52      Den 20 juni 2011 ställde kommissionen ut sex debetnotor för de avtal som ingåtts mellan gemenskapen och sökanden avseende projekten Access-eGOV, eABILITIES, Ask-It, EU4ALL, Emerge och Enable, i vilka det avtalsvite som sökanden är skyldig att betala enligt artikel II.30 FP6-villkoren fastställdes till ett sammanlagt belopp om 70 471,47 euro. Kommissionen fastställde sökandens betalningsfrist för de aktuella beloppen till den 4 augusti 2011.

 Förfarandet och parternas yrkanden

53      Sökanden har väckt förevarande talan genom en ansökan som ingavs till tribunalens kansli den 31 januari 2011.

54      Kommissionen inkom med svaromål och en ansökan om genkäromål genom en handling som ingavs till tribunalens kansli den 13 maj 2011.

55      Sökanden och kommissionen lämnade sin replik respektive sin duplik genom handlingar som ingavs till tribunalens kansli den 17 augusti 2011 respektive den 14 november 2011.

56      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ”fastställa att sökanden inte har åsidosatt artikel II.16.2 i FP6-villkoren, artiklarna II.7.3 (allvarliga ekonomiska oegentligheter) och II.7.4 (oriktiga uppgifter) i eTEN-villkoren, samt artikel II.10.3 (åsidosättande av avtalsförpliktelserna och underlåtelse att tillhandahålla uppgifter) i CIP-villkoren”,

–        ”fastställa att kommissionen åsidosatte de aktuella avtalen genom att hävda att sökandens kostnader inte är stödberättigande”,

–        fastställa att de utgifter som uppgår till 932 362,44 euros som framställts till kommissionen inom ramen för avtalen Access-eGOV, eABILITIES, Ask-It, EU4ALL, Emerge och Enable samt avtalen Navigabile, Euridice och T‑Seniority är stödberättigande och att sökanden inte är skyldig att återbetala de belopp som utbetalats av kommissionen,

–        ”fastställa att kommissionens försenade utbetalning av bidraget inom ramen för avtalen EU4ALL, Ask-It och Enable utgör ett åsidosättande av kommissionens avtalsrättsliga förpliktelser”,

–        fastställa att kommissionen är skyldig att till sökanden utbetala 52 584,05 euro, jämte ränta från och med dagen för delgivningen av förevarande ansökan, avseende sökandens kostnader inom ramen för EU4ALL-avtalet,

–        fastställa att kommissionen är skyldig att till sökanden utbetala 20 678,61 euro, jämte ränta från och med dagen för delgivningen av förevarande ansökan, avseende sökandens kostnader inom ramen för Ask-It-avtalet,

–        fastställa att kommissionen är skyldig att till sökanden utbetala 11 693,05 euro, jämte ränta från och med dagen för delgivningen av förevarande ansökan, avseende sökandens kostnader inom ramen för Enable-avtalet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

57      I repliken återkallade sökanden dels sitt fjärde yrkande såvitt avser Enable-avtalet, dels sitt sjunde yrkande. Sökanden yrkade vidare att tribunalen ska

–        i första hand, avvisa kommissionens genkäromål, och

–        i andra hand ogilla genkäromålet.

58      Kommissionen har yrkat att tribunalens ska

–        inom ramen för genkäromålet, förplikta sökanden att till kommissionen betala de belopp som framgår av debetnotorna till ett sammanlagt belopp om 999 213,45 euro, jämte ränta från och med den 15 juni 2011 med den räntesats som tillämpas av ECB, med tillägg av 3,5 räntepunkter, vilket motsvarar återbetalning av bidrag som sökanden erhållit samt ett belopp om 70 471,47 euro, jämte ränta från och med betalningsfristens utgång i respektive debetnota med ovannämnda räntesats, i form av avtalsvite enligt FP6-avtalen,

–        ogilla sökandens talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

59      I dupliken angav kommissionen närmare att till beloppet 70 471,47 euro, motsvarande det avtalsvite som ska utgå enligt FP6-avtalen, ska läggas ränta med den räntesats som tillämpas av ECB med tillägg av 3,5 räntepunkter, från och med den 5 augusti 2011.

60      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (första avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och anmodade därvid sökanden, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler, att inkomma med olika handlingar samt skriftligen besvara tribunalens frågor. Sökanden hörsammade denna anmodan inom den angivna fristen.

61      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 4 juli 2013.

 Rättslig bedömning

62      Enligt artikel 272 FEUF är domstolen behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning. Enligt artikel 256.1 FEUF är tribunalen behörig att i första instans pröva och avgöra de ärenden som anges i artikel 272 FEUF.

63      Enligt artikel 13 i FP6-avtalen, artikel 5.2 i eTEN-avtalen och artikel 10 tredje stycket i CIP-avtalet är tribunalen i förevarande fall behörig att avgöra tvister mellan gemenskapen och avtalsparterna angående giltigheten, tillämpningen och tolkningen dessa avtal.

 A – Tvisteföremålet

64      Tvisten mellan parterna rör två olika aspekter av deras avtalsförhållande.

65      Parterna tvistar för det första om huruvida de kostnader som sökanden har framställt till kommissionen enligt de aktuella avtalen är stödberättigande samt om de därmed sammanhängande skyldigheterna att återbetala samtliga belopp som utbetalats till sökanden med anledning av dessa kostnader och att betala avtalsvite.

66      I det tredje yrkandet har sökanden nämligen begärt att tribunalen ska fastställa att de kostnader som sökanden framställt till kommissionen i enlighet med de aktuella avtalen är stödberättigande och att sökanden inte är skyldig att återbetala de belopp som utbetalats av kommissionen enligt dessa avtal.

67      I repliken har sökanden yrkat att kommissionens genkäromål ska ogillas. I genkäromålet har kommissionen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta de belopp som angetts i debetnotorna av den 29 april och den 20 juni 2011, jämte ränta i enlighet med vad som anges i dessa debetnotor.

68      Parterna tvistar vidare om kommissionens skyldighet att genomföra de sista utbetalningarna enligt EU4ALL- och Ask-It-avtalet.

69      I det femte och det sjätte yrkandet har sökanden begärt att tribunalen ska konstatera att kommissionen är skyldig att till sökanden utbetala 52 584,05 euro, jämte ränta, avseende sökandens kostnader inom ramen för EU4ALL-avtalet samt 20 678,61 euro, likväl jämte ränta, avseende kostnaderna inom ramen för Ask-It-avtalet. Kommissionen har bestritt dessa yrkanden och har yrkat att tribunalen ska ogilla sökandens talan.

70      I det första och andra yrkandet har sökanden vidare begärt att tribunalen ska fastställa att sökanden, tvärtemot vad kommissionen har gjort gällande, inte har åsidosatt sina avtalsrättsliga förpliktelser enligt artikel II.16.2 i FP6-villkoren, artiklarna II.7.3 och II.7.4 i eTEN-villkoren, samt artikel II.10.3 i CIP-villkoren, och att kommissionen, genom att bestrida att dessa kostnader är stödberättigande, har åsidosatt sina avtalsrättsliga förpliktelser.

71      I det fjärde yrkandet har sökanden begärt att tribunalen ska fastställa att kommissionens försenade utbetalning av bidraget inom ramen för avtalen EU4ALL, Ask-It och Enable utgör ett åsidosättande av kommissionens avtalsrättsliga förpliktelser.

72      Tribunalen konstaterar emellertid att sådana framställningar inte i sig utgör några yrkanden som sådana, utan de hänför sig till argument som sökanden anfört till stöd för talan. Dessa argument kommer att prövas i samband med de argument som sökanden anfört till stöd för det tredje, det femte och det sjätte yrkandet.

 B – Tillämplig lag i tvisten

73      När ett mål har anhängiggjorts vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul enligt artikel 272 FEUF, ska tribunalen avgöra tvisten på grundval av den nationella materiella rätt som är tillämplig på avtalet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 18 december 1986 i mål 426/85, kommissionen mot Zoubek, REG 1986, s. 4057, punkt 4). I förevarande fall är det belgisk rätt som är tillämplig på de aktuella avtalen enligt artikel 12 i FP6-avtalen, artikel 5.1 i eTEN-avtalen och artikel 10 tredje stycket i CIP-avtalet.

74      Tribunalen ska närmare ange de regler i belgisk rätt som reglerar fullgörelse av avtalsförpliktelser.

75      I artikel 1134 i den belgiska civillagen (code civil) föreskrivs att ”lagligen ingångna avtal har ställning av lag mellan avtalsparterna” (första stycket) och de ”kan endast upphöra att gälla genom överenskommelse mellan parterna eller av de skäl som föreskrivs i lag” (andra stycket).

76      Enligt artikel 1134 tredje stycket ska avtalsförpliktelserna fullgöras i enlighet med tro och heder. I artikel 1135 i samma lag föreskrivs att ”ett avtal medför inte endast att avtalsparterna är bundna av avtalets ordalydelse utan även av allt som enligt billighet, sedvana eller lag följer av förpliktelsen enligt dess natur”. Även denna bestämmelse är således ett uttryck för principen att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder.

77      När en tvist uppkommer angående fullgörandet av ett avtal regleras frågan om vilken part som har bevisbördan av artikel 1315 i den belgiska civillagen. Denna artikel innehåller följande föreskrifter:

”Den som kräver fullgörande av en skyldighet ska bevisa att skyldigheten föreligger.

Omvänt ska den som gör gällande att skyldigheten har fullgjorts visa att betalning har skett eller att skyldigheten på grund av annan omständighet inte längre föreligger.”

78      I överensstämmelse med en allmänt erkänd rättsprincip, enligt vilken varje domstol ska tillämpa sina egna förfaranderegler, ska däremot frågan om domstolars behörighet och frågan huruvida yrkanden kan upptas till sakprövning – oberoende av om de framställs av sökanden eller av svaranden – bedömas endast på grundval av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom i det ovan i punkt 73 nämnda målet kommissionen mot Zoubek, punkt 10, och av den 8 april 1992 i mål C‑209/90, kommissionen mot Feilhauer, REG 1992, s. I‑2613, punkt 13).

79      Det är mot bakgrund av dessa överväganden som sökandens olika yrkanden och kommissionens yrkanden i genkäromålet ska prövas.

 C – Sökandens tredje yrkande

80      Sökanden har till stöd för sitt tredje yrkande gjort gällande att kommissionen felaktigt ansåg att de kostnader för vilka sökanden hade begärt ersättning inte var stödberättigande.

81      För att styrka detta påstående har sökanden anfört två grupper av argument. Den första avser kommissionens konstateranden i den slutgiltiga granskningsrapporten, på grundval av vilka kommissionen inte ansåg att de kostnader som framställts inom ramen för de aktuella avtalen var stödberättigande. Den andra rör kvaliteten på granskningen och de omständigheter på vilka den genomfördes.

 1. Huruvida konstateranden i granskningsrapporten kan ligga till grund för att anse kostnaderna inte vara stödberättigande

82      Sökanden har anfört flera argument angående konstaterandena i den granskningsrapport som kommissionen lade till grund för sin slutsats att de aktuella avtalen åsidosatts och följaktligen att inga av de kostnader som framställts i enlighet med nämnda avtal var stödberättigande samt att sökanden var skyldig att återbetala de belopp som redan utbetalats.

83      Enligt de principer som tribunalen erinrat om ovan i punkterna 73–77 följer det dels av artikel II.19 i FP6-villkoren, artikel II.16 i eTEN-villkoren och artikel II.20 i CIP-villkoren, dels av artikel 1315 i den belgiska civillagen, som är tillämplig i förevarande fall, att de kostnader som åberopas av sökanden enbart kan ersättas för det fall sökanden kan styrka att det är fråga om verkliga kostnader, att de har ett samband med de aktuella avtalen och uppfyller övriga krav för att vara stödberättigande enligt dessa avtal (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 16 maj 2001 i mål T‑68/99, Toditec mot kommissionen, REG 2001, s. II‑1443, punkterna 94 och 95). Om sådan bevisning förebringas, åligger det kommissionen att visa att denna bevisning kan lämnas utan avseende.

 a) Sökandens bokföring

84      Sökanden har i huvudsak hävdat att dess bokföring var tillförlitlig, att den sköttes enligt grekisk lagstiftning som var tillämplig i förevarande fall och att det var möjligt att göra en sådan bokföringsmässig avstämning som föreskrivs i artikel II.19.1 d i FP6-villkoren, artikel II.20.1 och artikel II.23 CIP-villkoren och artikel II.16 i e-TEN-villkoren mellan å ena sidan bokförda kostnader och erhållna intäkter för de aktuella avtalen och å andra sidan redovisningen för hela dess affärsverksamhet.

85      Tribunalen påpekar inledningsvis när det gäller de felaktigheter som konstaterats i sökandens bokföring, att det framgår av granskningsrapporten att sökanden, på granskarnas begäran, identifierade flera fel i sin bokföring, bland annat en utebliven registrering av två betalningar på 63 000 euro respektive 11 000 euro som erhållits inom ramen för projektet Access-eGOV och ett annat projekt som inte omfattades av granskningen.

86      Det framgår även av granskningsrapporten att granskarna framställt ytterligare en begäran som avser att sökanden skulle tillhandahålla dem årsbalansräkningarna för samtliga kontrollerade år och att sökanden därvid framhållit att den inte enligt lag var skyldig att upprätta sådana handlingar, men att de under alla förhållanden skulle göras tillgängliga efter en kort verifiering. Denna verifiering påvisade felaktigheter i bokföringen avseende registreringen av vissa kostnader. Sökanden anmodades följaktligen att tillhandahålla en ny version av bokföringen. Trots de rättningar som gjorts i bokföringen, kunde granskarna konstatera att de balansräkningar som överlämnats inte möjliggjorde en avstämning mellan deklarerade kostnader och gjorda utbetalningar inom ramen för de aktuella avtalen samt mellan intäkter och kostnader registrerade i sökandens bokföring. Avstämningen mellan bankkontoutdragen för årsslutet och de årsbalansräkningar som tillhandahållits granskarna ledde även till att det konstaterades föreligga stora skillnader mellan dessa handlingar. Flera veckor efter kontrollen på plats tillhandahöll sökanden dessutom olika nya bokföringsmässiga avstämningar i syfte att visa att bokföringen inte var materiellt felaktig och att den fortfarande kunde användas som tillförlitlig grund för granskarna att anta en ståndpunkt angående huruvida kostnaderna är stödberättigande. Det framgår även av granskningsrapporten att samtliga dessa felaktigheter, enligt granskarnas uppfattning, i stor utsträckning berodde på att olika bokföringsprinciper använts under åren. Vissa intäkter och kostnader har således registrerats på dagen för utfärdandet av fakturan medan andra har registrerats på dagen för betalningen.

87      Granskningsrapporten innehåller vidare en tabell av vilken det framgår att det föreligger skillnader mellan de intäkter som ursprungligen registrerats i sökandens bokföring och de granskade intäkterna och att dessa uppgår till - 20 936,04 euro för år 2005, +74 060,08 euro för år 2006, - 300 euro för år 2007 och ‑ 8 034,90 euro för år 2008. När det gäller kostnaderna var skillnaderna ‑ 750,63 euro för år 2004, ‑ 175,70 euro för år 2006 och ‑ 490,74 euro för år 2007.

88      Skillnaden när det gäller intäkterna som konstaterats för år 2006 motsvarade enligt denna granskningsrapport två stycken utbetalningar från kommissionen som inte registrerats i sökandens bokföring. Det rörde sig om 63 000 euro för projektet Access-eGOV och 11 000 euro för ett annat projekt.

89      Tribunalen framhåller att sökanden inte bestrider de av granskarna konstaterade skillnaderna mellan kostnader och intäkter för åren 2004–2008 i den bokföring som ursprungligen ställdes till granskarnas förfogande och de kostnader och intäkter som reviderats med anledning av motsägelser som påtalats av kommissionens revisorer efter kontrollen.

90      För att bedöma om dessa skillnader är sådana att de kan medföra att de kostnader som framställts av sökanden inom ramen för de aktuella avtalen inte anses stödberättigande, erinrar tribunalen om att enligt artikel II.19.1 d i FP6-villkoren, för att kostnader som uppkommit vid projektets genomförande ska anses vara stödberättigande ”måste de ha bokförts hos den avtalspart som ådragit sig kostnaderna ... De rutiner som används för bokföring av kostnader och intäkter skall uppfylla bokföringsbestämmelserna i den stat där avtalsparten har sitt säte. Vidare skall man med hjälp av bokföringsrutinerna kunna göra en direkt avstämning mellan å ena sidan de kostnader och intäkter som uppkommit under projektets genomförande och å andra sidan den samlade kostnadsredovisningen av avtalspartens hela affärsverksamhet”.

91      Artikel II.16 i eTEN-villkoren anges föjande:

”De stödberättigande kostnaderna skall ersättas när de har verifierats av avtalsparten. Avtalsparten skall fortlöpande och i enlighet med god redovisningssed i den medlemsstat i vilken han är etablerad föra räkenskaper för projektet och sköta de underlag som behövs för verifiering och attestering av bland annat de kostnader och den arbetstid som han tagit upp i sin kostnadsredovisning. Underlagen skall vara noggranna, fullständiga och beviskraftiga.”

92      I artikel II.20 CIP-villkoren föreskrivs att de stödberättigande kostnaderna ska vara ”möjliga att identifiera och kontrollera, ha registrerats i mottagarens bokföring i enlighet med tillämpliga bokföringsprinciper i det land där stödmottagaren är etablerad och i enlighet med stödmottagarens vanliga kostnadsberäkningsmetoder. Stödmottagarens interna bokförings och revisionsrutiner skall möjliggöra direkt avstämning av de kostnader och intäkter som redovisats för projektet mot motsvarande redovisningar och underlag.”

93      I artikel II.23 CIP-villkoren anges vidare följande:

”De stödberättigande kostnaderna skall ersättas när de har verifierats av stödmottagaren. Avtalsparten skall för detta ändamål fortlöpande och i enlighet med god redovisningssed i den medlemsstat i vilken han är etablerad föra räkenskaper för projektet och sköta de underlag som behövs för verifiering och attestering av bland annat de kostnader och den arbetstid som tagits upp i räkenskaperna. Dessa räkenskaper skall sparas i minst fem år från och med dagen för slutgiltig betalning. Hela den arbetstid som debiteras enligt kontraktet skall bokföras under hela projektets löptid och inom högst två månader från det att projektperioden löpt ut och skall attesteras av den person som ansvarar för arbetena och som utsetts av avtalsparten i enlighet med artikel II.3.b, eller också skall attesteringen göras av avtalspartens bemyndigade finansiellt ansvarige. Underlagen skall vara noggranna, fullständiga och beviskraftiga.”

94      Det framgår av dessa bestämmelser att för att en kostnad som sökanden haft inom ramen för de aktuella avtalen ska anses stödberättigad måste den bland annat ha bokförts av sökanden i enlighet med bokföringslagstiftningen i den stat där sökanden har sitt säte, det vill säga Republiken Grekland. Dessutom ska det med hjälp av sökandens bokföringsrutiner, när det gäller FP6-avtal, vara möjligt att göra en direkt avstämning mellan å ena sidan de kostnader och intäkter som uppkommit under projektets genomförande och å andra sidan den samlade kostnadsredovisningen av sökandens hela affärsverksamhet. När det gäller eTEN- och CIP-avtal ska det vara möjligt att göra en direkt avstämning mellan dessa kostnader och de finansiella deklarationer som ingetts till kommissionen.

95      När det gäller frågan huruvida sökanden i förevarande fall har åsidosatt bestämmelser i grekisk bokföringslagstiftning som är tillämpliga på sökandens redovisning, påpekar tribunalen att på sidan 19 i den slutgiltiga granskningsrapporten av den 22 december 2010 har granskarna endast pekat på en överträdelse av artikel 17.1 i Proedriko diatagma yp’arithmon 186 – kodikas vivlion kai stihion (lag om bokföring och verifikationer i Republiken Grekland) (nedan kallad bokföringslagen). Det framgår emellertid av kommissionens skrivelser att den bland annat har gjort gällande att sökandens bokföring i enlighet med artikel 30.4 i bokföringslagen måste anses felaktig och medföra att sökandens resultat ska fastställas utan stöd av bokföringen i enlighet med artikel 32.1 och 32.2 i Nomos yp’arithmon 2238 – Kyrosi tou kodika forologias isodimatos (lag om inkomstskatt i Republiken Grekland) (nedan kallad inkomstskattelagen) samt erläggande av en tilläggsskatt i enlighet med artikel 86 inkomstskattelagen.

96      Tribunalen framhåller härvid att det är ostridigt mellan parterna att sökanden omfattas av den andra kategorin av bokföring enligt artikel 6 i bokföringslagen. I denna artikel anges följande:

”1. För att bedriva näringsverksamhet är en näringsidkare som hänför sig till den andra kategorin skyldig att bokföra intäkter och kostnader genom att kontoföra dessa i separata kolumner, av vilka det ska framgå

a)      typ av verifikation, löpnummer, datum för upprättande eller mottagande ...

b)      bruttointäkter från försäljning av varor …, tillhandahållande av tjänster och övriga transaktioner,

c)      kostnader för alla köp av varor ..., kostnader för erhållna tjänster, allmänna kostnader och övriga transaktioner …

2. Beloppet för varje transaktion enligt föregående punkt anges i särskilda kolumner i huvudbok eller i företeckningar i enlighet med de krav som följer för uppbörd av inkomstskatt och mervärdesskatt. Denna detaljerade uppställning ska göras senast vid utgången av fristen för ingivande av inkomstskattedeklaration ...”

97      Sökanden har inte bestritt att artikel 17.1 i bokföringslagen, som har rubriken ”Frist för löpande bokföring”, föreskriver att ”[a]ffärshändelser ska bokföras … för den andra kategorin senast den femtonde i den månad som följer efter utfärdande eller mottagande av verifikationen.”

98      Det är vidare ostridigt mellan parterna att artikel 30 i bokföringslagen, som har rubriken ”Bokföringens och registrens giltighet och bevisvärde”, har följande lydelse:

”1. Med undantag för vad som följer av nedanstående punkter i denna artikel, påverkas giltigheten och tillförlitligheten av bokföringen och registren som omfattas av denna lagstiftning inte av konstaterade felaktigheter och brister i denna, och den behöriga skattemyndigheten är skyldig att godta uppgifter i bokföringen och registren vid fastställande av näringsidkarnas skatteplikt. Nämnda felaktigheter och brister medför, med undantag för vad som är stadgat i särskild lagstiftning, enbart finansiella och administrativa sanktioner som är proportionella i förhållande till art och svårighetsgrad med hänsyn till de belopp som följer av den förda bokföringen.

2. Bokföringen och registren anses innehålla brister och felaktigheter samt medföra ett fastställande av skatteplikt utan tillämpning av bokföringen enbart i de fall som föreskrivs i punkterna 3, 4, 6 och 7 nedan.

3. Bokföringen och registren för den andra och den tredje kategorin anses vara bristfällig när ett eller samtliga av nedanstående villkor är uppfyllda: den skattskyldige ... b) håller eller upprättar eller bevarar bokföringen och registren enligt denna lagstiftning på ett sätt som strider mot dess bestämmelser.

…

Händelser eller felaktigheter eller brister som avses i denna punkt anses enbart utgöra en bristfällighet när de endast beror på ett fel eller ett ursäktligt misstag eller när de gör det objektivt omöjligt, och inte enbart försvårar, en skattekontroll avseende skattskyldigheten.

De fall som rör konstaterade brister i bokföring och register som företaget håller samt då det är omöjligt att återge innehållet på en optisk skiva till vilken kassaregistret hänvisar, innebär inte att det är objektivt omöjligt att genomföra en kontroll när de relevanta uppgifterna kan kompenseras av förteckningar eller elektromagnetiskt stöd eller andra detaljerade uppgifter som lämnas till skattegranskaren inom av denne angiven fristen, förutsatt att dessa uppgifter klart framgår i syfte att göra bokföringsmässiga avstämningar och gör det möjligt att kontrollera dessa uppgifter med stöd av bokföringen och registren.

Bristfälligheten måste avse en omöjlighet att göra specifika bokföringsmässiga avstämningar avseende höga belopp i förhållande till de belopp som framgår av bokföringen och registren samt vara motiverad.

4. Bokföringen och registren för den andra och den tredje kategorin anses vara felaktiga när ett eller samtliga av nedanstående villkor är uppfyllda:

a)      Den skattskyldige bokför inte intäkter och kostnader, eller bokför felaktigt eller bokför kostnader som inte ägt rum och för vilka det inte har utfärdats någon skattehandling ...

För att det ska bli fråga om att fastställa resultatet utom bokföringen, måste de händelser eller brister som avses i denna punkt avse större belopp och ha en väsentlig inverkan på resultatet eller objektivt göra det omöjligt att i bokföringen kontrollera huruvida skattskyldigheten har fullgjorts, varvid bestämmelserna i de två sista styckena i punkt 3 i förevarande artikel är tillämpliga analogt på de händelser och underlåtelser som nämns i punkterna f och i i förevarande punkt.

... Följande anses inte vara en bristfällighet eller en felaktighet: a) Bokföring av en intäkt eller en kostnad för en annan period än den till vilken intäkten eller kostnaden hör …”

99      Det framgår av dessa bestämmelser att bokföringen och registren för den andra bokföringskategorin i den mening som avses i artikel 6 i bokföringslagen under vissa omständigheter kan anses vara bristfällig eller felaktig och därmed inte längre vara giltig och sakna bevisvärde.

100    Bokföringen och registren för den andra bokföringskategorin i den mening som avses i artikel 6 i bokföringslagen anses vara bristfällig bland annat när den skattskyldige håller nämnda bokföring och register på ett sätt som strider mot bestämmelserna i bokföringslagen, förutsatt att felaktigheterna eller bristerna inte beror på ett fel eller ett ursäktligt misstag eller de gör det objektivt omöjligt att genomföra, och inte enbart försvårar, en kontroll av bokföringen. Det är inte objektivt omöjligt att genomföra en kontroll när de relevanta uppgifterna kan kompenseras av förteckningar eller elektromagnetiskt stöd eller andra detaljerade uppgifter som lämnas till skattegranskaren inom av denne angiven fristen, förutsatt att dessa uppgifter klart framgår.

101    Bokföringen och registren för den andra bokföringskategorin i den mening som avses i artikel 6 i bokföringslagen anses vara felaktig bland annat när den skattskyldige inte bokför intäkter och kostnader, eller bokför felaktigt eller bokför kostnader som inte ägt rum och för vilka det inte har utfärdats någon skattehandling. För att det emellertid ska bli fråga om att fastställa resultatet utom bokföringen, måste de händelser eller brister som avses i denna punkt avse större belopp och ha en väsentlig inverkan på resultatet eller objektivt göra det omöjligt att i bokföringen kontrollera huruvida skattskyldigheten har fullgjorts.

102    Bokföring av en intäkt eller en kostnad för en annan period än den till vilken intäkten eller kostnaden hör anses för övrigt inte vara en bristfällighet eller en felaktighet.

103    Kommissionen har i sina inlagor hävdat att de fel som granskarna hittade i sökandens bokföring utgör felaktigheter i den mening som avses i artikel 30.4 i bokföringslagen.

104    Tribunalen noterar att parterna i sina inlagor utförligt har tagit upp frågan huruvida bestämmelserna i bokföringslagen är tillämpliga i förevarande fall, varvid syftet med meningsutbytet var att utreda huruvida sökanden kunde bli föremål för ett fastställande av det skattegrundande beloppet utom bokföringen i enlighet med artikel 32 i bokföringslagen. Det framgår emellertid av själva lydelsen i artikel 30.2 i bokföringslagen att huruvida bokföringen och registren är bristfälliga eller felaktiga kan konstateras oberoende av sanktionsåtgärden, det vill säga att det skattegrundande belopp som ”i förekommande fall” kan bli följden fastställs utom bokföringen. Mot denna bakgrund saknar frågan huruvida sökanden omfattas av bestämmelserna i bokföringslagen i förevarande fall betydelse för bedömningen av om sökandens bokföring är felaktig.

105    Det ska således endast undersökas om de fel som granskarna konstaterade i sökandens bokföring i förevarande fall innebar att bokföringen var felaktig i den mening som avses i artikel 30.4 i bokföringslagen.

106    Det framgår härvid av granskningsrapporten att en stor del av de fel som konstaterades vid kontrollen berodde på att vissa kostnader och vissa utgifter hade registrerats vid tidpunkten för verifikationens upprättande eller mottagande medan andra kostnader och utgifter hade registrerats då sökanden gjort eller erhållit en betalning.

107    Enligt sökanden var en alternativ användning av dessa bokföringsmetoder i enlighet med grekisk rätt och medförde att vissa intäkter och vissa kostnader hade bokförts för perioder till vilka de inte hörde. Enligt artikel 30.4 i bokföringslagen utgör sådana fel inte att bokföringen är felaktig.

108    Tribunalen framhåller emellertid att sökanden inte bestrider att de konstaterade felen när det gäller intäkternas storlek år 2006 beror på att bokföring helt enkelt inte har skett och inte att bokföringen av dessa intäkter gjorts vid ett felaktigt datum. Det ska erinras om att en utebliven bokföring av en intäkt utgör en felaktig bokföring enligt ordalydelsen i artikel 30.4 i bokföringslagen.

109    Mot bakgrund av lydelsen i artikel 30.1 och 30.4 i bokföringslagen kunde kommissionen ifrågasätta giltigheten och bevisvärdet av sökandens bokföring för år 2006.

110    Det ska även påpekas att sökanden inte uttryckligen har bestritt granskarnas konstaterande i granskningsrapporten att det förhållandet att sökanden uppdaterade bokföringen först sedan det påpekats att vissa kostnader och intäkter inte bokförts, det vill säga under den veckan då kontrollerna på plats ägde rum, utgör ett åsidosättande av artikel 17.1 i bokföringslagen. Enligt denna bestämmelse var sökanden skyldig att uppdatera bokföringen inom senast femton dagar i den månad som följer efter utfärdande eller mottagande av verifikationen.

111    Sökanden har härvid endast gjort gällande att det följder av ett cirkulär för tolkning av denna bestämmelse att ”[n]är näringsidkaren under bokföringsperioden erhåller handlingar avseende köp av varor (fakturor) före mottagandet av dessa varor, ska något införande i näringsidkarens bokföring inte ske, utan dessa affärshändelser bokförs när varorna erhålls”, utan att närmare förklara på vilket sätt detta gjorde det berättigat att inte bokföra av kommissionen genomförda utbetalningar inom den föreskrivna fristen.

112    Av detta följer att åtminstone beträffande år 2006 var sökandens bokföring inte i överensstämmelse med tillämplig grekisk lagstiftning.

113    Denna slutsats påverkas inte av artikel 5.5 i Nomos yp’arithmon 2523 – Diikitikes kai pinikes kyrosis sti forologiki nomothesia kai alles diataxeis (lag nr 2523/97 om administrativa och straffrättsliga sanktioner i skattelagstiftningarna) som åberopats av sökanden. Enligt denna bestämmelse påförs i vissa undantagsfall inte några böter när felaktigheter och utelämnanden konstaterats som utgör sådana formfel som inte ingår bland de fel som påverkar giltigheten av bokföringen och registren och medför att de inte längre är korrekta och som inte gör det synnerligen svårt att genomföra bokföringsmässiga kontroller. Detta gäller dock under förutsättning det är fråga om ett ursäktligt fel eller utelämnande, utom för det fall att det kan styrkas att en rekommendation tidigare lämnats av en skattegranskare eller skattemyndighet beträffande den korrekta tillämpningen av bestämmelserna i bokföringslagen. De fel som konstaterats i sökandens bokföring ingår nämligen bland sådana fel som påverkar bokföringens giltighet och som medför att den inte längre är korrekt, åtminstone beträffande år 2006.

114    När det gäller frågan huruvida det var möjligt att göra en sådan bokföringsmässig avstämning som föreskrivs i artikel II.19.1 d i FP6-villkoren, artikel II.20.1 och artikel II.23 CIP-villkoren och artikel II.16 i e-TEN-villkoren mellan å ena sidan bokförda kostnader och erhållna intäkter för de aktuella avtalen och å andra sidan redovisningen för hela dess affärsverksamhet, påpekar tribunalen att parterna inte har företett någon version av sökandens bokföring som ursprungligen ställdes till granskarnas förfogande. Parterna har heller inte företett de bokföringshandlingar som sökanden därefter tillhandahöll granskarna i samband med granskningen och även efter det att granskningen avslutats.

115    Tribunalen konstaterar dock att en sådan åtgärd åtminstone hade krävt att intäkterna och kostnaderna vad avser de aktuella avtalen hade bokförts korrekt av sökanden. Eftersom den bokföring som ursprungligen ställdes till granskarnas förfogande innehöll felaktigheter, kunde denna inte ligga till grund för en bokföringsmässig avstämning.

116    Sökanden har vidare gjort gällande att det trots de konstaterade felen i bokföringen inte var objektivt omöjligt att göra en bokföringsmässig avstämning. Tribunalen finner inte dessa argument övertygande.

117    När det gäller sökandens påstående om att kommissionen inte preciserade vilka som var de icke officiella bokföringsuppgifter med stöd av vilka kommissionen försökte kontrollera bokföringens trovärdighet och att användningen av sådana uppgifter strider mot de grundläggande principerna för kontroll av bokföringen, konstaterar tribunalen att ett sådant påstående innebär en omkastad bevisbörda. Det ankommer nämligen på sökanden att visa att en kontroll var objektivt möjlig att genomföra på grundval av andra uppgifter, trots de konstaterade felen i bokföringen. Sökanden kan således inte kritisera kommissionen för att den på grund av de konstaterade felen i bokföringen försökte genomföra kontrollen på grundval av icke officiella uppgifter.

118    När det sedan gäller sökandens argument om att kommissionen åberopade de ändringar som på dess begäran gjorts av bokföringen till stöd för konstaterandet att det var omöjligt att göra en bokföringsmässig avstämning, vilket strider mot principen att en part inte får förneka eller åberopa en omständighet som hänför sig till denna parts eget agerande, påstående eller förnekelse (non concedit venire contra factum proprium), konstaterar tribunalen att detta påstående saknar stöd i de faktiska omständigheterna. Det framgår nämligen såväl av granskningsrapporten som av kommissionens inlagor att kommissionen inte har hävdat att de aktuella ändringarna gjorde det omöjligt att genomföra en avstämning, utan att det inte var möjligt att genomföra nämnda avstämning – trots de ändringar som gjorts för att avhjälpa de konstaterade felen i sökandens bokföring.

119    När det gäller sökandens argument att en bokföringsmässig avstämning var möjlig i den mån sökanden hade bokfört deklarerade kostnader och erhållna intäkter enligt de aktuella avtalen och sparat de relevanta verifikationerna, konstaterar tribunalen att detta påstående direkt motsägs av konstaterandet – vilket inte har bestritts av sökanden – att en intäkt på 63 000 euro inom ramen för avtalet Access-eGOV inte hade bokförts. Om det därvid antas att detta påstående ska tolkas så, att det enbart är tillämpligt på övriga intäkter och kostnader som hänför sig till de aktuella avtalen, konstaterar tribunalen att sökanden inte har åberopat någon bevisning till stöd för detta.

120    När det gäller sökandens argument att kommissionen medgav att en direkt jämförelse kunde göras mellan utgifter och kostnader avseende de program som finansierades av unionen och den allmänna ställningen för sökandens konton genom att i svaromålet konstatera att 84,14 procent av sökandens totala intäkter för åren 2007–2009 härrörde från sökandens ersatta deltagande i projekt som finansierades av unionen, och att 53,19 procent av dessa projekt utgör projekt som leds av kommissionens generaldirektorat (GD) ”Informationssamhälle och medier”, framhåller tribunalen att den granskade perioden började år 2004 och det förhållandet att kommissionen kunde beräkna den del som motsvarades av projekt finansierade av unionen i förhållande till sökandens totala intäkter för åren 2007–2009 visar således inte att kommissionen därigenom kunde genomföra en bokföringsmässig avstämning i enlighet med bestämmelserna i de aktuella kontrakten.

121    När det slutligen gäller sökandens påstående att sökanden slutligen har ingett exakta bokföringsuppgifter jämte relevanta verifikationer till kommissionen, vilket sökanden hävdar att kommissionen medgett, framhåller tribunalen att kommissionen har bestritt detta påstående och hävdat att de aktuella bokföringsuppgifterna fortfarande innehöll felaktigheter samt att sökanden inte har företrätt de aktuella uppgifterna, vilket medför att det inte är möjligt att kontrollera huruvida en bokföringsmässig avstämning hade kunnat genomföras på grundval av dessa uppgifter.

122    Härav följer att sökanden inte har visat att granskarna, trots angivna fel i bokföringen, hade kunnat göra en direkt jämförelse mellan kostnader och intäkter såvitt avser de aktuella avtalen och den allmänna ställningen för sökandens konton.

123    Tribunalen konstaterar således att sökanden inte har iakttagit de villkor angående bokföringsskyldighet som föreskrivs i artikel II.19.1 d i FP6-villkoren, artikel II.16 i eTEN-villkoren samt artiklarna II.20 och II.23 i CIP-villkoren genom att hålla sin bokföring på ett sätt som strider mot tillämplig grekisk lagstiftning och som inte gjorde det möjligt för kommissionen att genomföra en bokföringsmässig avstämning.

 b) Ändringen av personalens närvarolistor

124    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att dess system för närvarolistor för personalen var tillförlitligt. Sökanden har härvid hävdat att de handskrivna ändringar som kommissionen funnit på personalens närvarolistor inte utgjorde ändringar som gjorts i efterhand utan personalens vetskap, utan härrör från tillämpningen av ett system för dubbelkontroll av programdirektören, endast avser datum och inte antalet arbetade timmar och endast avser 72 närvarolistor. Detta utesluter att dessa ändringar hade kunnat ha en inverkan på den verkliga tidsåtgången för det utförda arbetet.

125    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 19.1 a i FP6-villkoren, artikel II.13.1 i eTEN-villkoren, artikel II.20.1 i CIP-villkoren ska kostnaderna hänföra sig till genomförandet av projektet. Enligt artikel II.14.1 i eTEN-villkoren och artikel II.21.2 i CIP-Villkoren är det endast kostnader för den arbetstid som faktiskt lagts ned på projektet av en person som är direkt knuten till detta som kan göras gällande som projektkostnader.

126    Sökanden har inte bestritt att det föreligger handskrivna ändringar på personalens närvarolistor. Sökanden har emellertid hävdat att ändringar endast förekommer i 72 av 1600 närvarolistor och att dessa ändringar har gjorts av programdirektören inom ramen för ett system med dubbelkontroller av arbetstiden för att säkerställa att arbetstiden motsvarar den exakta tidsåtgången för det utförda arbetet. För övrigt avser dessa ändringar enbart datumen och inte tidsåtgången för det genomförda arbetet.

127    När det gäller andelen närvarolistor som innehåller ändringar, konstaterar tribunalen att de 72 närvarolistorna inte ska jämföras med det totala antalet närvarolistor som upprättats av sökanden inom ramen för de aktuella avtalen, utan med det antal närvarolistor som kontrollerats av kommissionen, det vill säga 770 stycken. Antalet ändrade närvarolistor som ska beaktas uppgår således till 10 procent av de närvarolistor som kontrollerats av kommissionen. Det ska härvid erinras om att det ankommer på sökanden att visa att det inte finns några andra närvarolistor som innehåller handskrivna ändringar, vilket sökanden inte har gjort i förevarande fall. Sökanden har endast nöjt sig med att ange att sökanden håller de aktuella närvarolistorna till tribunalens förfogande. Även om sökanden skulle ha bevisat att det inte finns någon ytterligare närvarolista med handskrivna ändringar, är andelen ändrade närvarolistor, även i jämförelse med det totala antalet närvarolistor, tillräckligt stort för att det ska föreligga rimliga tvivel om huruvida systemet för registrering av arbetstid är funktionellt.

128    Tribunalen godtar inte heller påståendet att ändringarna enbart avsåg de datum då arbetet utfördes och att de saknade betydelse för antalet arbetade timmar. Bara genom att läsa den månatliga närvarolistan från programdirektören för oktober månad 2004 i Ask-It-projektet, som återfinns i bilaga B101, kan det konstateras att ändringarna inte enbart avser de datum då de arbetade timmarna utfördes utan även antalet arbetstimmar. Det kan således konstateras att det totala antalet arbetstimmar som ursprungligen angavs till 136, ändrades och fastställdes till 120. De månatliga närvarolistorna från programdirektören för oktober 2006 visar dessutom att de arbetstimmar som ursprungligen deklarerades inom ramen för EU4ALL-projektet den 18 och den 19 oktober, efter ändringen har deklarerats inom ramen för eABILITIES-projektet.

129    Sökanden har gjort gällande att de konstaterade ändringarna var resultatet av ett system för dubbelkontroll av arbetstiden i syfte att säkerställa den exakta tidsåtgången för det utförda arbetet. Tribunalen påpekar att det framgår av granskningsrapporten att systemet i fråga innebar en första kontroll i slutet av varje månad i samband med att den månatliga närvarolistan upprättades och därefter en andra kontroll av programdirektören innan den officiella rapporten skickades till samordnaren för projektet eller till kommissionen. Sökanden har emellertid inte på ett övertygande sätt kunnat förklara varför den andra kontrollen som genomfördes av programdirektören ledde till ett så stort antal handskrivna ändringar i närvarolistorna. Tribunalen påpekar härvid att sökanden varken har gjort gällande eller styrkt att det var motiverat att göra de handskrivna ändringarna på de månatliga närvarolistorna efter det att de upprättats. Sökandens system för registrering av arbetstid tycks mot denna bakgrund mindre ha avsett att säkerställa registrering av det exakta antalet deklarerade timmar för varje anställd i ett specifikt program än att göra det möjligt att justera antalet timmar innan den slutliga rapporten skickades till kommissionen, och detta av skäl som inte har kunnat förklaras av sökanden.

130    Tribunalen konstaterar mot denna bakgrund, tvärtemot vad sökanden har gjort gällande, att detta system för registrering av arbetstid inte gjorde det möjligt att konstatera huruvida personalkostnaderna verkligen hade uppkommit, såsom utgör ett krav enligt artikel 19.1 a i FP6-villkoren, artikel II.13.1 i eTEN-villkoren, artikel II.20.1 i CIP-villkoren, och huruvida endast kostnader för den arbetstid som personalen faktiskt lagt ned på projektet har tagits upp i projektet, såsom krävs enligt artikel II.14.1 i eTEN-villkoren och artikel II.21.2 i CIP-villkoren, eller huruvida bolaget hade deklarerat perioder under vilka personalen var knuten till andra projekt såsom arbetstid som utförts inom ramen för de aktuella avtalen.

 c) Den arbetstid som deklarerats av programdirektören

131    Sökanden har i huvudsak hävdat att kommissionen inte har anfört någon bevisning till stöd för att det antal arbetstimmar som deklarerats för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen i sig är överdrivet stort eller med hänsyn till verksamheter som denne utfört som inte hänför sig till genomförandet av nämnda avtal.

132    Tribunalen erinrar, såsom anförts ovan vid punkt 83, om att det i enlighet med den lag som är tillämplig i förevarande tvist ankommer på sökanden att styrka att det är fråga om verkliga kostnader som har deklarerats till kommissionen för att dessa kostnader ska kunna ersättas. När sökanden har redovisat de kostnader som ingetts till kommissionen inom ramen för de aktuella avtalen, är det kommissionen som ska visa varför de inte är stödberättigande.

133    I förevarande fall har sökanden redovisat de personalkostnader som motsvarar den arbetstid som ingetts till kommissionen inom ramen för de aktuella avtalen genom personalens närvarolistor, vilka såsom konstaterats ovan i punkt 130 inte gjorde det möjligt att kontrollera att de aktuella kostnaderna faktiskt hade uppkommit.

134    Kommissionen har bland annat i granskningsrapportens slutsatser och i sina inlagor till tribunalen ifrågasatt huruvida det antal timmar som sökanden deklarerat för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen är sannolika. Det är således kommissionen som vid tribunalen ska styrka att sökandens deklarationer avseende det antal arbetstimmar som utförts av programdirektören inte är rimliga.

135    Tribunalen påpekar att kommissionen inte har kritiserat sökanden för att ha deklarerat ett större antal arbetstimmar för programdirektören än vad som ursprungligen fastställts i programbudgeten för de aktuella avtalen och inte heller, tvärtemot vad sökanden har hävdat, att sökanden har deklarerat arbetstimmar avseende andra europeiska projekt inom ramen för de aktuella avtalen.

136    Kommissionen har helt enkelt gjort gällande att det antal timmar som sökanden deklarerat för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen framstår som överdrivet stort med hänsyn till antalet produktiva arbetstimmar som rimligen kan godtas och det förhållandet att denna person bedrev annan yrkesverksamhet under den granskade perioden.

137    När det gäller frågan huruvida det antal arbetstimmar som sökanden deklarerat för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen ska anses som överdrivet stort i förhållande till det antal produktiva arbetstimmar som rimligen kan godtas, påpekar tribunalen att det framgår av sidorna 3 och 4 i det skriftliga protokollet från mötet den 4 februari 2011 mellan tjänstemännen vid OLAF och programdirektören att denne inte bestred påståendet, som grundar sig på en tabell som OLAF upprättat och bilagt protokollet och som kommissionen återgett i sina inlagor till tribunalen, att programdirektören hade arbetat 327 dagar år 2007 och år 2008 samt 288 dagar år 2009.

138    Även om det för åren 2007–2009 uppenbart är fråga om ett stort antal arbetsdagar för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen, en uppgift som grundar sig på den tabell som upprättats av OLAF och bilagts protokollets från mötet den 4 februari 2011, är detta inte i sig tillräckligt för att visa att det var fråga om ett överdrivet stort antal arbetstimmar som sökanden deklarerat för denna person inom ramen för de aktuella avtalen.

139    Det framgår emellertid även av protokollet från mötet den 4 februari 2011 att programdirektören inte heller bestrider OLAF:s konstaterande att en sammanräkning av de arbetstimmar som deklarerats inom ramen för de olika avtalen i fråga leder till att programdirektören antas år 2007 ha arbetat 16 timmar per dag under 22 dagar och 20 timmar per dag under mer än 14 dagar samt att han år 2008 arbetat 16 timmar per dag under 64 dagar, 20 timmar per dag under 19 dagar och 24 timmar per dag under två dagar.

140    Ett sådant konstaterande kan minst sagt allvarligt ifrågasätta om det antal arbetstimmar som sökanden deklarerat till kommissionen för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen är rimligt.

141    Vidare finner tribunalen att den förklaring som lämnats av programdirektören i detta avseende, och som sökanden har återgett i sina inlagor, inte förmår övertyga.

142    Det framgår nämligen av protokollet av den 4 februari 2011 att programdirektören har gjort gällande att när han de aktuella datumen, utöver sitt arbete i de europeiska projekt som sökanden deltog i, arbetade som kommissionens utvärderare och expert för European Telecommunications Standards Institute (Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder) (ETSI), framstod antalet arbetstimmar som 20 eller 16 timmar per dag, eftersom de totala arbetstimmarna för varje projekt av bokföringsmässiga skäl var sammanslagna för en lång tidsperiod motsvarande perioder på 8 eller 12 arbetstimmar och som deklarerats sammantaget, trots att han arbetade några timmar per dag.

143    Denna förklaring är emellertid svår att förena med sökandens påstående att det förelåg ett tillförlitligt system för registrering av arbetstid. Ett sådant system förutsätter nämligen inte endast att antalet arbetstimmar registreras för varje personalmedlem för genomförandet av de aktuella avtalen, utan även att datumen då arbetet utförs registreras, vilket just var syftet i förevarande fall med systemet med närvarolistor för vilka programdirektören var ansvarig.

144    Sökanden har inte anfört någon förklaring till de bokföringsmässiga skäl som enligt sökanden gjorde det nödvändigt att slå samman arbetstimmar som utförts vid olika datum.

145    Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska undersöka kommissionens argument att antalet arbetstimmar som sökanden deklarerat för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen inte var särskilt trovärdiga med hänsyn till den övriga yrkesverksamhet som programdirektören ägnade sig åt under den granskade perioden.

146    Det kan således konstateras att sökanden inte bestrider kommissionens påstående att sökanden fakturerade ETSI 118,5 arbetsdagar med anledning av programdirektörens deltagande i arbetsgruppen ”Special Task Force 333” (nedan kallad STF 333) från september 2007 till mars 2009, vilket redan hade framförts av OLAF vid mötet den 4 februari 2011. Tribunalen konstaterar även att det framgår av sidan 20 i den slutliga rapporten från ETSI till kommissionen angående det arbete som utförts av STF 333, vilken bilagts svaromålet, att ETSI hade deklarerat 118,5 arbetsdagar för programdirektören, vilka utförts från och med den 21 september 2007 till och med den 31 oktober 2009. Det kan således noteras att av de sex experter som deltagit i STF 333, var programdirektören en av två experter som deklarerat flest arbetstimmar med undantag för den huvudsakliga experten. Sökanden har emellertid enbart hävdat att den inte var ansvarig för kontrollen av att arbetstimmarna faktiskt hade utförts av programdirektören med anledning av dennes deltagande i STF 333. Sökanden tycks därmed underförstått ha gjort gällande att det inte är det antal arbetstimmar som deklarerats för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen under den granskade perioden som var överdrivet stort, utan den arbetstid som deklarerats av ETSI för det arbete som programdirektören utförde inom STF 333. Även om sökanden inte kunde kontrollera antalet arbetsdagar som verkligen utförts av programdirektören i samband med hans deltagande i STF 333, kände sökanden dock nödvändigtvis till det antal arbetsdagar som programdirektören förmodades ha arbetat inom ramen för de aktuella avtalen under samma period.

147    Sökanden har inte besvarat kommissionens påståenden, vilka redan framförts av OLAF under mötet den 4 februari 2011, enligt vilka programdirektören åren 2007, 2008 och 2009 hade deltagit i sammanträden inom STF 333, trots att sökanden samtidigt hade deklarerat att programdirektören vid samma tidpunkt arbetade 16 timmar per dag inom ramen för de aktuella avtalen.

148    Vidare framgår det av sidorna 10 och 11 i den slutliga rapporten från ETSI till kommissionen angående arbetet i STF 333 att programdirektören är ”medlem i nya arbetsgrupper som behandlar ett inkluderande informationssamhälle, såsom arbetsgruppen i W3C angående ’Web Content Accessibility Guidelines v.2’ (Riktlinjer för webinnehållets tillgänglighet, version 2) eller arbetsgrupperna ’Design4All’ och ’ICT’ inom ANEC [samt] att han dessutom företrädde ANEC i den rådgivande kommittén i W3C och den tekniska kommittén ’Mänskliga faktorer’ vid ETSI [och] biträdder ANEC (De europeiska konsumenternas röst när det gäller standardisering) i egenskap av expert på frågorna om ett inkluderande informationssamhälle och elektronisk tillgänglighet (eAccessibility)”.

149    Mot bakgrund av det ovanstående gör tribunalen bedömningen att den bevisning som åberopats av kommissionen är tillräcklig för att visa att det antal arbetstimmar som sökanden deklarerat för programdirektören inom ramen för de aktuella avtalen beträffande åren 2007–2009 saknar trovärdighet.

 d) Reskostnader

150    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att den enda resa som angetts som ett exempel av kommissionen inte kan väcka tvivel angående huruvida samtliga reskostnader som deklarerats inom ramen för de aktuella avtalen är stödberättigande.

151    Tribunalen erinrar, såsom anförts ovan i punkt 83, om att det i enlighet med den lag som är tillämplig i förevarande tvist ankommer på sökanden att styrka att det är fråga om verkliga kostnader som har deklarerats till kommissionen för att dessa kostnader ska kunna ersättas. Eftersom sökanden har åberopat bevis till stöd för de kostnader som ingetts till kommissionen inom ramen för de aktuella avtalen, ankommer det på kommissionen att visa varför dessa kostnader inte kan godtas.

152    I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden velat styrka de kostnader som redovisats till kommissionen inom ramen för de aktuella avtalen bland annat med åberopande av utgifter för reskostnader som uppkommit i samband med nämnda avtal och till stöd för vilka sökanden har ingett verifikationer.

153    Kommissionen har emellertid såväl i slutsatserna från granskningsrapporten som i kommissionens inlagor till tribunalen gjort gällande att samtliga reskostnader som deklarerats av sökanden i samband med de aktuella avtalen inte är stödberättigande. Det ankommer således på kommissionen att mot denna bakgrund visa att de verifikationer som ingetts av sökanden till stöd för de reskostnader som uppkommit i samband med de aktuella avtalen inte kan godtas.

154    Tribunalen påpekar att det anges i granskningsrapporten och till vilken kommissionen hänvisar i sina inlagor, att granskningen av mötesprotokollen som sökanden tillhandahållit granskarna för att styrka reskostnaderna visar att flera resor, för vilka kostnaderna har hänförts till de aktuella avtalen, inte hade något direkt och exklusivt samband med dessa avtal, utan att de i själva verket hade samband med annan verksamhet som sökanden bedriver. Granskarna har i detta avseende som exempel åberopat en resa som programdirektören gjort för att delta i ett möte i Nice (Frankrike) i januari 2008, vilken till 100 procent belastade budgeten för projektet eABILITIES, trots att resan i verkligheten var kopplad till avtalet ETSI STF 333. Detta har bekräftats av det förhållandet att namnen på de personer som deltog i detta möte, vilka nämns i protokollet från mötet, var desamma som övriga experter för STF 333.

155    I sina inlagor har kommissionen medgett att sambandet mellan resorna och de aktuella avtalen inte måste vara exklusivt. Kommissionen har emellertid hävdat att det måste finnas ett direkt samband. Även om det i förevarande fall fanns ett samband mellan resorna och de aktuella avtalen, var det i förevarande fall inte fråga om något direkt samband.

156    Tribunalen påpekar härvid att kommissionen enbart har nämnt ett enda exempel, nämligen programdirektörens resa till Nice, under vilken denne deltog i ett möte i ETSI:s lokaler som pågick mellan den 20 och den 25 januari 2008.

157    Sökanden har inte bestritt att mötet i fråga verkligen ägde rum, men har hävdat att det i huvudsak hade till syfte att för deltagarna marknadsföra eABILITIES-projektet.

158    Tribunalen påpekar härvid att i punkt 8 i protokollet från det aktuella mötet, som bilagts kommissionens svaromål, finns en ”Förteckning över nya kontakter”, vilken innehåller namnen på fyra av fem övriga experter som ingår i STF 333.

159    Tribunalen påpekar även att det i punkt 1 i protokollet från det aktuella mötet under rubriken ”Ämnen som diskuterats vid mötet” angavs följande: ”Information angående e-Accessibility-projektet samt AT‑produkter och AT‑standarder; Information angående eABILITIES-projektet; Undersökning av möjliga synergieffekter; Den fortsatta handlingsplanen”.

160    Vidare följer av punkt 2 i protokollet från det aktuella mötet under rubriken ”Frågor av särskilt intresse för e-Isotis och eABILITIES-projektet” att en fördjupad diskussion ägde rum varje dag angående varje eABILITIES-produkt och hur dessa skulle kunna utnyttjas av aktörerna inom AT‑ och e-Accessibility-sektorn.

161    Mot denna bakgrund har kommissionen inte lyckats visa att det saknades ett direkt samband mellan denna resa och nämnda avtal och att de kostnader som deklarerats för denna resa således inte var stödberättigande.

162    Tribunalen finner följaktligen att det inte var på grund av ett bristande samband mellan sökandens utlägg för reskostnader och nämnda avtal som de av sökanden deklarerade kostnaderna inom ramen för de aktuella avtalen inte kan anses stödberättigande.

163    Det går emellertid inte att av detta konstaterande dra slutsatsen, såsom sökanden har hävdat, att samtliga utlägg för reskostnader som sökanden haft inom ramen för de aktuella avtalen var stödberättigande. Tribunalen påpekar nämligen att sökanden vid tribunalen endast har företett verifikationer för reskostnader med avseende på EU4ALL-avtalet, och detta trots att sökanden inte har bestritt att den har deklarerat reskostnader inom ramen för övriga aktuella avtal.

164    Mot bakgrund av ovanstående konstateranden angående en bristande tillförlitlighet vad gäller sökandens bokföring och dess system för registrering av arbetstid samt det alltför stora antal arbetsdagar som deklarerats för programdirektören, konstaterar tribunalen att sökanden har åsidosatt artikel 19.1 a och d i FP6-villkoren, artiklarna II.13, II.14 och II.16.2 i eTEN-villkoren samt artiklarna II.20, II.21 och II.23 i CIP-villkoren, och att de kostnader som ingetts till kommissionen inom ramen för de aktuella avtalen därmed inte kan anses vara stödberättigande.

 2. Granskningens kvalité och villkoren för dess genomförande

 a) Oriktiga uppgifter angående sökandens deltagande i ETSI 333- avtalet

165    Sökanden har i huvudsak bestritt granskningsrapportens slutsats enligt vilken sökanden hade lämnat oriktiga uppgifter under granskningsförfarandet, med anförande av att det var sökandens personal som hade undanhållit förhållandet mellan ETSI STF 333- avtalet och kommissionen.

166    Tribunalen erinrar härvid om att enligt artikel II.29.2 i FP6-villkoren ska ”[a]vtalsparterna … [i samband med granskningen] direkt till kommissionen tillhandahålla alla utförliga uppgifter som kommissionen har rätt att kräva in för att kontrollera att avtalet förvaltas och genomförs på ett korrekt sätt”.

167    Av artikel II.17.2, eTEN-villkoren följer även att ”[k]ommissionen, eller den bemyndigade företrädare som den utsett, skall vid varje lämplig tidpunkt ges tillträde till bland annat avtalspartens personal som är knuten till projektet, de underlag som nämns i artikel 16 i denna bilaga, dataregister och utrustning som kommissionen anser vara av betydelse i sammanhanget. I detta syfte får kommissionen begära utlämnande av uppgifter i lämplig form för att bland annat kunna försäkra sig om att kostnaderna är stödberättigande”.

168    Även i artikel II.28.2 CIP-villkoren föreskrivs att ”[s]tödmottagarna skall ge kommissionen direkt tillgång till all utförlig information och alla uppgifter som kan begäras av kommissionen eller en företrädare den utsett för kontroll av att bidragsavtalet förvaltas korrekt och fullgörs i enlighet med bestämmelserna samt att ersättning för kostnader har begärts i enlighet med bidragsavtalet”.

169    När det gäller frågan huruvida det förhållandet att sökanden som svar på kommissionen skrivelser av den 22 och den 26 januari 2010, inte angav ETSI STF 333-avtalet i avtalsförteckningen utgör en oriktig uppgift, påpekar tribunalen att det framgår av en skrivelse som kommissionen skickade till sökanden den 22 januari 2010 att kommissionen begärde att sökanden omedelbart skulle tillhandahålla en uttömmande förteckning över samtliga projekt, såväl forskningsprojekt som andra projekt, som finansieras av unionen samt över projekt och verksamhet inom ramen för tjänstemarknaderna eller bidragsavtal i vilka sökanden var inblandad, genom att åtminstone tillhandahålla namnet på programmet, programmets referens, dess akronym, start- och slutdatum samt det finansierade beloppet. Det ska även framhållas att handlingen ”Förteckning över information att begära från den granskade organisationen – Bilaga till inledningsskrivelsen”, som bilagts nämnda skrivelse, innehåller en tabell i vilken det i punkt 8 anges ”Förteckning över samtliga övriga gemenskapsstöd som erhållits och samtliga avtal (avslutade eller pågående) som ingåtts med kommissionen (från år 2000 till och med dags dato)”.

170    Tvärtemot vad kommissionen har hävdat, utgör en sådan handling inte sent åberopad bevisning, eftersom den nämns av sökanden till stöd för ett argument som syftar till att bemöta kommissionens påstående i svaromålet att sökanden hade lämnat en oriktig uppgift genom att inte uppge ETSI STF 333-avtalet i sitt svar på skrivelserna av den 22 och den 26 januari 2010. Detta gäller även skriftväxlingen via e-post mellan D, kommissionens granskare, och programdirektören, daterad den 26 januari 2010, som återfinns i bilaga A67 till svaromålet.

171    Det framgår av e-postmeddelandet som programdirektören skickade till D den 26 januari 2010 att programdirektören rådfrågade D i följande ordalag:

”Vänligen ange om de avtal som enbart ingåtts mellan vår organisation, i egenskap av stödmottagare, och en annan organisation, vilken är den vinnande anbudsgivaren som i själva verket har ingått ett avtal med den berörda verkställande byrån inom Europeiska kommissionen eller med motsvarande nationella organ, ska omfattas av förteckningen över projekt som finansieras av Europeiska unionen, som har samband med handling E8.”

172    Av det e-postmeddelande som D skickade som svar framgår följande under ämnet ”Avtal”:

”Tanken är att verkligen få fullständig överblick över alla avtal (och underavtal) som ingåtts med Europeiska unionens institutioner, byråer etc. Det är även viktigt att benämna alla avtal korrekt, även om ni inte utgör huvudsaklig avtalspart utan endast är underleverantör. Vänligen beskriv tydligt hur organisationen ser ut i detta avseende.”

173    Även om det kunde föreligga tvivel angående vilken typ av avtal som skulle anges med anledning av granskningen med hänsyn till formuleringarna i skrivelsen av den 22 januari 2010 och den bilagda handlingen, undanröjdes emellertid detta tvivel genom skriftväxlingen via e-post mellan programdirektören och D. Av skriftväxlingen framgår nämligen att sökanden inte kunde ha några tvivel angående huruvida den var skyldig att nämna alla avtal som ingåtts med kommissionen, inbegripet de avtal där sökanden endast hade ställning som underleverantör. Det var uppenbart att så var fallet beträffande avtalet ETSI STF 333.

174    Det framgår nämligen av det skriftliga åtagande som undertecknats av ETSI och sökanden, företrädd av A, att avsikten med detta avtal var att ställa programdirektören till STF 333:s förfogande inom ETSI i form av ett uppdrag. Det framgår vidare av artikel 4 i det skriftliga åtagandet att den ”expert” som ställts till ETSI:s förfogande, det vill säga programdirektören, skulle fortsätta att vara anställd hos sökanden under sitt arbete för STF 333 samt att ETSI i enlighet med artikel 5 i detta skriftliga åtagande förband sig att till sökanden betala 30 600 euro för 51 dagars arbete, motsvarande den tid som sökanden uppskattade att programdirektören skulle lägga ned på detta uppdrag.

175    Dessutom angavs det i punkt A3 i bilaga 1 till det skriftliga åtagandet att det begärdes av kommissionen att den skulle finansiera 70 procent av den totala kostnaden för det projekt inom vilket programdirektören hade ställts till ETSI:s förfogande.

176    Tribunalen konstaterar således att sökanden genom att inte ange avtalet ETSI STF 333 i sitt svar på kommissionens skrivelser av den 22 och den 26 januari 2010 lämnade en oriktig uppgift till kommissionens granskare i strid med artikel II.29.2 i FP6-villkoren, artikel II.17.2 i eTEN-villkoren och artikel II.28.2 i CIP-villkoren.

 b) Tillämpliga regler vid granskning

177    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att de generaliseringar och felaktigheter som förekommer i granskningsrapporten samt de villkor på vilka sökanden infördes i den centrala databasen för uteslutning av anbud, vilken inrättats i enlighet med kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 1302/2008 av den 17 december 2008 om den centrala databasen för uteslutning av anbud (EUT L 344, s. 12), bland annat visar att kommissionens granskare inte iakttog de internationella revisionsregler som är tillämpliga i förevarande fall enligt principen att avtalsförpliktelserna ska fullgöras i enlighet med tro och heder.

178    Tribunalen framhåller härvid att kommissionens möjlighet att genomföra en granskning av de aktuella avtalen föreskrivs i artikel II.29 i FP6-villkoren, artikel II.17 i eTEN-villkoren och artikel II.28 i CIP-villkoren.

179    Det kan emellertid konstateras att de tekniska och konkreta villkor på vilka granskarna ska genomföra sitt arbete inte närmare anges i dessa bestämmelser. Eftersom avtalen inte innehåller några uppgifter i detta avseende följer det av principen om tro och heder att parterna ska agera objektivt, vilket underförstått utgör en del av avtalet.

180    I förevarande fall anser sökanden i huvudsak att det följer av principen att avtalsförpliktelserna ska fullgöras i enlighet med tro och heder, att kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, s. 87) var skyldig att iaktta internationella revisionsregler.

181    Sökanden har särskilt hänvisat till punkterna 17 (Nödvändig omsorg) och A19 (Tillämpningskriterier och annan förklarande information) i International Standards on Auditing 200 från april 2009, som utarbetats av International Federation of Accountants (Internationella revisorsförbundet). Där anges följande:

”Tillräcklig och lämplig bevisning samt revisionsrisk

17. För att erhålla en rimlig säkerhet, ska granskaren samla in tillräcklig och lämplig bevisning för att minska revisionsrisken till en tillräckligt låg nivå för att vara godtagbar och därmed kunna dra rimliga slutsatser på vilka granskaren kan grunda sin ståndpunkt.

…

Professionell skeptisk inställning

…

A19. Det är nödvändigt att inta en professionell skeptisk inställning under hela uppdraget om granskaren ska kunna, bland annat, minska riskerna för

–        att ovanliga omständigheter förbises,

–        att det i alltför hög utsträckning generaliseras med stöd av slutsatser som dras från observationer under granskningen,

–        att olämpliga antaganden används för att fastställa karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av granskningsförfarandena och för att utvärdera resultatet av dessa.”

182    Tribunalen påpekar härvid att den rättspraxis som åberopats av sökanden till stöd för detta argument inte är tillämplig i förevarande fall.

183    Det framgår nämligen av domstolens dom av den 9 september 2003 i mål C‑25/02, Rinke (REG 2003, s. I‑8349), punkterna 24–27, att iakttagandet av de grundläggande rättigheterna i unionsrätten, vilka numera fastställts i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, utgör ett villkor för att de rättsakter som antas av unionens institutioner ska vara lagenliga.

184    Det ska dock erinras om att förevarande tvist inte rör lagenligheten av en rättsakt som antagits av kommissionen i den mening som avses i artikel 288 FEUF, utan iakttagandet av avtalsförpliktelser som reglerar förhållandet mellan kommissionen och sökanden. Vidare ingår inte de internationella revisionsreglerna bland de grundläggande rättigheterna eller de allmänna principerna i unionsrätten.

185    Det är nödvändigt att särskilja situationen i förevarande fall från sådana situationer i vilka ett direktiv kan åberopas mot en av unionens institutioner, såsom angetts i personaldomstolens dom av den 30 april 2009 i mål F‑65/07, Aayan m.fl. mot parlamentet (REGP 2009, s. I‑A‑1‑1054 och II‑A‑1‑567), vilken också har åberopats av sökanden, eftersom dessa situationer enbart avser förhållandena mellan unionens institutioner och deras tjänstemän och övriga anställda (domen i det ovannämnda målet Aayan m.fl. mot parlamentet, punkt 112).

186    Vidare godtar tribunalen inte sökandens argument att kommissionen var skyldig att iaktta internationella revisionsregler dels med hänsyn till att artikel II.19.1 d i FP6-villkoren och artikel II.23 i CIP-villkoren hänvisar till tillämplig nationell bokföringslagstiftning, dels med hänsyn till att grekisk rätt uppfyller kraven i direktiv 2006/43, vilket kräver att medlemsstaterna ska iaktta internationella revisionsregler.

187    Det framgår nämligen av artikel 26.1 i direktiv 2006/43 att medlemsstaterna ska kräva att revisorers och revisionsföretags lagstadgade revision följer de internationella revisionsstandarder som kommissionen antagit. Medlemsstaterna får tillämpa nationell revisionsstandard så länge som kommissionen inte antagit en internationell revisionsstandard som täcker samma område. Kommissionen har emellertid ännu inte antagit några internationella revisionsregler.

188    Tribunalen konstaterar således att det enligt den nationella bokföringslagstiftning som är tillämplig i förevarande tvist i enlighet med artikel II.19.1 d i FP6-villkoren och artikel II.23 i CIP-villkoren inte krävs att kommissionen ska iaktta de standarder som uppställs av International Federation of Accountants.

189    Tribunalen godtar inte heller sökandens argument, i den mån sökanden därvid gör gällande, att de generaliseringar och felaktigheter som förekommer i granskningsrapporten samt de villkor på vilka sökanden infördes i den centrala databasen för uteslutning av anbud som inrättats enligt förordning nr 1302/2008, visar att unionen inte fullgjorde sina avtalsförpliktelser i enlighet med tro och heder när det gäller genomförandet av granskningen.

190    När det gäller argumentet att slutsatsen i den slutliga granskningsrapporten, det vill säga konstaterandet att sökanden hade lämnat oriktiga uppgifter och undanhållit den finansiering som erhållits av kommissionen inom ramen för ETSI‑avtalet, grundade sig på en subjektiv bedömning från granskarnas sida, konstaterar tribunalen endast att det inte har stöd i de faktiska omständigheterna. Tribunalen har nämligen ovan i punkt 176 slagit fast att sökanden, genom att inte ange avtalet ETSI STF 333 i sitt svar på kommissionen skrivelser av den 22 och den 26 januari 2010, lämnade en oriktig uppgift till kommissionens granskare i strid med artikel II.29.2 i FP6-villkoren, artikel II.17.2 i eTEN-villkoren och artikel II.28.2 i CIP-villkoren.

191    Sökanden har vidare anfört argumentet att granskarna hade uppgett att sökanden lämnat olika uppgifter, trots att detta inte var fallet, eftersom den behöriga företrädaren för sökanden aldrig hade hörts av granskarna. Tribunalen framhåller att det förhållandet att den behöriga företrädaren för sökanden inte har hörts av granskarna i sig inte kan påverka riktigheten i de eventuella uttalanden som gjorts av sökandens personal. Dessutom framhåller tribunalen att kommissionen, i enlighet med gällande revisionssed, inte var skyldig att höra den behöriga företrädaren för sökanden, eftersom sökandens personal var tillräckligt kvalificerad för att besvara granskarnas frågor angående det tekniska och finansiella genomförandet av de aktuella avtalen. Sökanden har inte bestritt att så var fallet.

192    När det gäller sökandens argument att det är fråga om en subjektiv slutsats i granskningsrapporten att det inte var uteslutet att andra medlemmar av personalen än programdirektören hade deklarerat överdrivet många arbetstimmar, konstaterar tribunalen att detta argument saknar stöd i de faktiska omständigheterna. Denna slutsats grundar sig nämligen dels på konstaterandet att det saknades bevisning beträffande arbetstimmar för annan personal än programdirektören, dels på omfattningen av de felaktigheter som konstaterats i det kontrollerade urvalet av närvarolistorna.

193    När det gäller sökandens argument att kommissionen grundade sina slutsatser angående reskostnaderna på fragmentariska uppgifter, erinrar tribunalen om att det ovan i punkt 156 har konstaterats att granskarna enbart tog upp en enda resa i granskningsrapporten för att illustrera påståendena om oriktiga uppgifter när det gäller reskostnaderna. Tribunalen framhåller att hänvisningen till denna resa i granskningsrapporten enbart utgör ett exempel som syftar till att illustrera ett allmänt konstaterande från granskarna angående samtliga verifikationer för reskostnader som deklarerats av sökanden inom ramen för de aktuella avtalen.

194    När det gäller sökandens argument att granskarna utan stöd ansåg att de kostnader som sökanden haft inom referensperiod nr 3 i Enable-projektet och referensperiod nr 4 i Ask-It-projektet, vilka inte var föremål för någon granskning, inte var stödberättigande, påpekar tribunalen att det framgår av punkt 3 i granskningsrapporten att dessa referensperioder inte omfattades av granskningen.

195    Kommissionen har härvid gjort gällande att det förhållandet att dessa referensperioder inte nämns i punkt 3 i granskningsrapporten beror på ett förbiseende och att dessa perioder faktiskt har granskats, vilket framgår av bilaga 1 till granskningsrapporten. Enligt tribunalen framgår det av bilaga 1 till granskningsrapporten att referensperiod nr 4 för Ask-it-avtalet faktiskt granskades. Det framgår dock av denna bilaga att referensperiod nr 3 för Enable-projektet löpte från och med den 1 januari 2009 till och med den 31 augusti 2010, det vill säga efter det att granskningen på plats ägt rum och efter det att den provisoriska granskningsrapporten upprättats, vilken daterats den 28 juni 2010. Mot denna bakgrund hade kommissionen inte fog för sitt påstående att granskningen omfattade hela referensperiod nr 3 för Enable-projektet.

196    Tribunalen framhåller emellertid att granskarna fastställde att samtliga kostnader under de två första referensperioderna för programmen som omfattades av granskningen inte var stödberättigande och att ett sådant konstaterande leder till att allvarliga tvivel uppkommer beträffande sanningshalten i de uppgifter som lämnats av sökanden för senare perioder avseende dessa båda program. Mot denna bakgrund finner tribunalen att kommissionen beträffande referensperiod nr 3 i Enable-projektet, enligt gällande revisionssed, kunde beakta de konstateranden som granskarna gjort beträffande föregående perioder.

197    När det gäller påstådda räknefel i granskningsrapporten som hindrade sökanden från att utöva sin rätt till försvar, konstaterar tribunalen att sökanden inte har förmått styrka dessa.

198    Sökanden har hävdat att granskarna i granskningsrapporten felaktigt angav de kostnader som deklarerats av sökandena för de granskade perioderna till 912 217,15 euro, emedan de egentligen uppgick till 890 595,25 euro. Denna skillnad beror på de fel som kommissionen gjort avseende de kostnader som deklarerats inom ramen för Ask-It- och T‑Seniority-avtalen.

199    De kostnader som deklarerats av sökanden avseende referensperiod nr 3 inom ramen för Ask-It-programmet uppgår till 46 571,62 euro, och inte 48 889,16 euro såsom angetts av kommissionen.

200    Detsamma gäller de kostnader som deklarerats inom ramen för T‑Seniority-programmet, vilka uppgick till 47 491,50 euro och inte 66 795,86 euro, såsom angetts av kommissionen.

201    Tribunalen framhåller att det framgår av bilaga 1 till granskningsrapporten att beloppet 46 571,62 euro som sökanden har hänvisat till, motsvarar de kostnader som ursprungligen accepterades av kommissionen för referensperiod nr 3 avseende Ask-It-programmet och att beloppet 48 889,16 euro motsvarar de totala kostnader som sökanden deklarerat för denna period.

202    Tribunalen framhåller även att det framgår av sidan 7 i granskningsrapporten att granskarna, beträffande de kostnader som deklarerats av sökanden inom ramen för T‑Seniority-programmet, påpekade att de finansiella rapporterna ännu inte hade ingetts vid tidpunkten för upprättandet av rapporten och att dessa kostnader då ännu inte formellt hade accepterats av kommissionen. Det påpekades även att de siffror som nämns i tabellen avseende Ask-It-programmet omfattar sökandens andel i kostnaderna i egenskap av underleverantör. Härav följer att beloppet 66 795,86 euro inte kunde anses vara slutgiltigt och därigenom kunde de totala kostnader som deklarerats av sökanden inom ramen för de aktuella avtalen inte beräknas exakt på grundval av tabellerna i punkt 3 i granskningsrapporten. Sökanden kan således inte av detta belopp dra slutsatsen att granskarna gjort något fel.

203    Sökanden har vidare hävdat att granskarna även gjorde fel när de beräknade den totala kostnad som deklarerats av sökanden avseende samtliga referensperioder för de aktuella avtalen. Enligt sökanden var detta belopp inte 966 632,42 euro utan 948 734,38 euro. Det sistnämnda beloppet utgör summan av de kostnader som deklarerats för de granskade perioderna, det vill säga 890 595,25 euro, och av de kostnader som deklarerats för referensperiod nr 3 avseende Enable-projektet och referensperiod nr 4 avseende Ask-It-projektet, vilka inte var föremål för någon granskning.

204    Tribunalen framhåller härvid att sökandens påstående grundar sig på den felaktiga förutsättningen att den deklarerade kostnaden för de granskade perioderna uppgår till 890 595,25 euro. Sökanden har således inte visat att granskarna gjorde något fel i detta avseende.

205    Tribunalen godtar inte heller sökandens argument att slutsatserna i granskningsrapporten var ogrundade och att kommissionens onda tro framgår av den omständigheten att kommissionen inledningsvis hade grundat sitt beslut att införa sökanden i den ”centrala databasen för uteslutning av anbud” på förekomsten av oriktiga uppgifter från sökanden sida och sökandens åsidosättande av sina avtalsförpliktelser, men att kommissionen den 23 mars 2011 meddelade sökanden om dess slutgiltiga uteslutning för en period av fem år på grund av att den försatts i likvidation.

206    I artikel 93.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1), i ändrad lydelse (nedan kallad budgetförordningen), föreskrivs följande:

”Anbudssökande och anbudsgivare skall uteslutas från deltagande i upphandling om de

a)      är i konkurs eller likvidation, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer eller har avbrutit sin näringsverksamhet, eller är i en motsvarande situation till följd av något liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,

b)       har fällts för brott mot yrkesetiken enligt lagakraftvunnen dom,

c)       har gjort sig skyldiga till ett allvarligt fel i yrkesutövningen, såvida detta på något sätt kan styrkas av den upphandlande myndigheten,

d)       inte har fullgjort sina skyldigheter att betala socialförsäkringsavgifter eller skatt enligt lagstiftningen i det land där de är etablerade eller i det land där den upphandlande myndigheten finns, eller där kontraktet skall genomföras,

e)       i en lagakraftvunnen dom dömts för bedrägeri, korruption, deltagande i kriminella organisationer eller någon annan verksamhet som skadar gemenskapens finansiella intressen,

f)       för närvarande är föremål för administrativa sanktioner som avses i artikel 96.1.

…”

207    I artikel 94 i budgetförordningen föreskrivs följande:

”Kontrakt får inte tilldelas anbudssökande och anbudsgivare som i samband med upphandlingsförfarandet för detta kontrakt

a)      befinner sig i intressekonflikt,

b)       lämnat felaktiga uppgifter till den upphandlande myndigheten i fråga om de krav som måste uppfyllas för att få delta i upphandlingsförfarandet, eller som inte lämnat de uppgifter som krävs.

c)       befinner sig i någon av de situationer som leder till uteslutning, enligt vad som anges i artikel 93.1, från deltagande i upphandling.”

208    I artikel 96 i budgetförordningen föreskrivs föjande:

”1. Den upphandlande myndigheten får besluta om administrativa eller ekonomiska påföljder i följande fall:

a)      Anbudssökande eller anbudsgivare i de fall som avses i artikel 94 led b.

b)       Kontraktsparter som på ett allvarligt sätt har konstaterats bryta mot sina skyldigheter som täcks av budgeten.

Under alla omständigheter måste dock den upphandlande myndigheten först ge den berörda personen tillfälle att lägga fram sina synpunkter.

2. De påföljder som avses i punkt 1 skall stå i proportion till kontraktets betydelse och hur allvarlig förseelsen är, och får bestå i

a)      att den anbudssökande, anbudsgivaren eller kontraktsparten utesluts från deltagande i upphandlingar och inte får beviljas bidrag som finansieras genom gemenskapsbudgeten under en period på upp till tio år, och/eller

b)       att den anbudssökande eller anbudsgivaren eller kontraktsparten blir föremål för ekonomiska påföljder upp till värdet på det aktuella kontraktet.”

209    Enligt artikel 114.3 i budgetförordningen får ”[b]idrag … inte beviljas sökande som vid tiden för tilldelningsförfarandet befinner sig i någon av de situationer som anges i artiklarna 93.1, 94 eller 96.2 a”.

210    I artikel 95 i budgetförordningen föreskrivs inrättandet av en central databas för uteslutning av anbud. Enligt artikel 95.1 i denna förordning ska denna databas ”innehålla närmare uppgifter om anbudssökande och anbudsgivare som befinner sig i en av de situationer som anges i artiklarna 93, 94, 96.1 b och 96.2 a”.

211    Genom artikel 1 i förordning nr 1302/2008 inrättas den centrala databasen för uteslutning av anbud i enlighet med artikel 95.1 i budgetförordningen. I artikel 3 i förordning nr 1302/2008 anges att uteslutningen ska innehålla ”[u]ppgifter om tredje man som befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 93.1, 94, 96.1 b och 96.2 a i budgetförordningen”.

212    Av dessa bestämmelser följer att en avtalspart, såsom sökanden, registreras i den centrala databasen för uteslutning av anbud som inrättats enligt förordning nr 1302/2008 varje gång denne är föremål för ett beslut om uteslutning eller en administrativ sanktion enligt artiklarna 93.1, 94 eller 96.1 b och 96.2 a i budgetförordningen som fattats av en institution eller en förvaltande myndighet eller ett genomförande organ enligt definitionen i artikel 2 första och andra punkten i förordning nr 1302/2008.

213    I förevarande fall framgår det av kommissionens skrivelse av den 27 juli 2010 till sökanden att kommissionen informerade sökanden om att den, med hänsyn till slutsatserna av den provisoriska granskningen, avsåg att utesluta sökanden från det pågående förfarandet för beviljande av stöd enligt Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) på grund av ett allvarligt fel i yrkesutövningen enligt artiklarna 93.1 c och 114 i budgetförordningen samt påföra sökanden en administrativ sanktion som innebar uteslutning från deltagande i upphandlingar och att något bidrag som finansieras genom gemenskapsbudgeten inte får beviljas under en period på upp till fem år på grund av att de avtalsrättsliga skyldigheterna allvarligt åsidosatts enligt artikel 96.1 och 96.2 i denna förordning. Kommissionen angav vidare att skrivelsen innebar att ett kontradiktoriskt förfarande inleddes som gjorde det möjligt för sökanden att ta ställning till de omständigheter som låg till grund för förslaget om uteslutning från deltagande i anbudsförfarandet samt omfattningen av den tidsperiod som uteslutningen skulle gälla. Kommissionen angav dessutom att sökanden provisoriskt registrerades i den centrala databasen för uteslutning av anbud för att skydda unionens ekonomiska intressen, och att denna registrering skulle bli slutgiltig om uteslutningsbeslutet fastställdes efter det kontradiktoriska förfarandet.

214    Det ska således konstateras att den provisoriska registreringen av sökanden i den centrala databasen för uteslutning av anbud hade motiverats i enlighet med artikel 3 i förordning nr 1302/2008 den 27 juli 2010 genom kommissionens bedömning att sökanden befann sig i en av de situationer som anges i artikel 93.1 c och artikel 96.2 a i budgetförordningen.

215    Vidare informerade kommissionens generaldirektorat (GD) för budget sökanden i en skrivelse av den 23 mars 2011 om att generaldirektoratet för informationssamhället och medier hade begärt att sökanden på den grund som anges i artikel 93.1 a i budgetförordningen skulle registreras i den centrala databasen för uteslutning av anbud i enlighet med generaldirektoratets beslut av den 8 mars 2011 om att inte bevilja sökanden unionsstöd under en bestämd tid.

216    Tribunalen erinrar om att sökanden försattes i likvidation genom ett avtal som ingicks den 28 december 2010 och som offentliggjordes den 17 januari 2001 i bolagsregistret vid Protodikeio Athinon.

217    Härav följer att från och med den 17 januari 2011 fanns det enligt artikel 3 i förordning nr 1302/2008 skäl för kommissionen att begära att sökanden skulle registreras i den centrala databasen för uteslutning av anbud på grund av att sökanden befann sig i en sådan situation som anges i artikel 93.1 a i budgetförordningen.

218    Det förhållandet att den provisoriska registreringen av sökanden i den centrala databasen för uteslutning av anbud ursprungligen grundade sig på sådana situationer för uteslutning som anges i artiklarna 93.1 c och 96.2 a i budgetförordningen, medan den slutgiltiga registreringen grundade sig på en sådan situation för uteslutning som anges i artikel 93.1 a i denna förordning, beror således på ändrade förhållanden som utgjorde ett objektivt skäl för en registrering av sökanden i den centrala databasen för uteslutning av anbud och som hade sin grund i sökandens eget beteende.

 c) Delgivningen av granskningsrapporten på engelska

219    Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte artikel 41.4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna när den avslog sökandens begäran om att granskningsrapporten och resten av skriftväxlingen skulle delges sökanden på grekiska. Kommissionens agerande utgör enligt sökanden ett åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter som inverkar menligt på granskningsförfarandet och följaktligen utgör ett åsidosättande av förpliktelserna enligt de aktuella avtalen.

220    Enligt artikel 41.4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska ”[v]ar och en … kunna vända sig till unionens institutioner på något av fördragens språk och … få svar på samma språk”. Det åligger kommissionen att iaktta denna rättighet, som ingår i god förvaltningssed, i dess förhållande till unionens medborgare i samband med att den utövar sina befogenheter enligt unionsrätten.

221    Tribunalen framhåller att sökanden i en första skrivelse av den 19 juli 2010, som upprättats på grekiska, begärde att kommissionen skulle delge sökanden den provisoriska granskningsrapporten på grekiska med hänsyn till att sökanden erhållit denna rapport på engelska den 28 juni 2010.

222    I en andra skrivelse av den 30 september 2010, som även den upprättats på grekiska, framförde sökanden synpunkter på den provisoriska granskningsrapporten och begärde att eventuella ytterligare påpekanden från kommissionen i detta avseende skulle framställas till sökanden på grekiska.

223    Genom en skrivelse av den 22 december 2010, som upprättats på engelska, skickade kommissionen den slutliga granskningsrapporten till sökanden tillsammans med kommissionens svar på sökandens kommentarer, vilka också författats på engelska.

224    I en tredje skrivelse av den 10 januari 2011, som också upprättats på grekiska, påpekade sökanden för kommissionen att den inte tagit del av granskningsrapporten på grund av att den var författad på engelska. Sökanden begärde därvid på nytt att granskningsrapporten skulle delges sökanden på grekiska. Sökanden gjorde därvid gällande att kommissionen åsidosatte sökandens rätt till försvar genom att inte tillmötesgå dennes begäran.

225    Utan att ta ställning till huruvida den rättighet som föreskrivs i artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna kan åberopas av en juridisk person såsom sökanden gentemot kommissionen inom ramen för ett avtalsrättsligt förhållande, konstaterar tribunalen följaktligen att sökandens anmärkning i själva verket inte avser kommissionens vägran att besvara sökandens skrivelser på grekiska utan kommissionens vägran att delge sökanden granskningsrapporten med tillhörande kommentarer på detta språk.

226    Tribunalen framhåller att granskningsrapporten utgör ett dokument som upprättats av kommissionen med tillämpning av bestämmelserna i de aktuella avtalen. Frågan på vilket språk denna handling ska delges sökanden i förevarande fall ska således avgöras med hänsyn till vilket lands lag som är tillämplig på nämnda avtal.

227    När ett mål har anhängiggjorts vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul, ska, såsom har nämnts ovan i punkt 73, tribunalen avgöra tvisten på grundval av den nationella materiella rätt som är tillämplig på avtalet, det vill säga i förevarande fall belgisk rätt, som är tillämplig på de aktuella avtalen enligt artikel 12 i FP6-avtalen, artikel 5.1 i eTEN-avtalen och artikel 10 tredje stycket i CIP-avtalet.

228    Parterna tvistar i denna del om kommissionens vägran att delge sökanden granskningsrapporten och efterföljande skriftväxling på grekiska, såsom sökanden begärt. Denna vägran har enligt sökanden medfört att granskningsförfarandet är rättsstridigt, eftersom den har orsakat ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar i detta förfarande.

229    Tribunalen ska således bedöma huruvida kommissionen hade en avtalsrättslig skyldighet att delge sökanden granskningsrapporten på grekiska.

230    Tribunalen konstaterar att de aktuella avtalen inte innehåller någon klausul som reglerar på vilket språk avtalen ska fullgöras.

231    Enligt artiklarna 1134 och 1135 i den belgiska civillagen ska avtalen emellertid fullgöras i enlighet med tro och heder.

232    Tribunalen framhåller att engelska användes av sökanden före granskningen, inte enbart i de ekonomiska rapporterna rörande de aktuella avtalen som sökanden ingett till kommissionen, utan även i sökandens skriftväxling med kommissionen, vilket framgår av bilagorna till ansökan. Det kan vidare konstateras att sökanden före granskningsförfarandet inte vid något tillfälle begärt att kommissionen skulle använda grekiska i samband med fullgörandet av de aktuella avtalen.

233    Härav följer att kommissionen, i enlighet med principen att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder, i förevarande fall inte var skyldig att delge sökanden granskningsrapporten på grekiska i samband med fullgörandet av de aktuella avtalen.

234    Tribunalen konstaterar således att sökanden saknar grund för argumentet att kommissionen vägrat att delge sökanden granskningsrapporten på grekiska.

235    Av det ovanstående följer att talan inte kan bifallas på sökandens tredje yrkande.

 D – Sökandens femte och sjätte yrkande

 1. Huruvida sökandens femte och sjätte yrkande kan upptas till sakprövning

236    Utan att formellt göra en invändning om rättegångshinder i den mening som avses i artikel 114 i tribunalens rättegångsregler, har kommissionen bestritt att sökandens betalningsyrkanden med stöd av Ask-It och EU4ALL-avtalen kan tas upp till sakprövning, eftersom yrkandena har framställts inom ramen för en ”fastställelsetalan” och inte inom ramen för en ”talan om betalningsfullgörelse”. För det fall tribunalen anser att den är behöriga att pröva dessa yrkanden, har kommissionen bestritt att yrkandet om skadestånd kan upptas till prövning med stöd av dessa avtal inom ramen för en ”fullgörelsetalan”.

237    Tribunalen finner härvid – trots användningen av uttrycket ”konstatera att kommissionen är skyldig att erlägga” i sökandens femte och sjätte yrkande – att dessa yrkanden otvivelaktigt innebär att tribunalen ska förplikta kommissionen att till sökanden betala 52 584,05 euro med stöd av EU4ALL-avtalet och 20 678,61 euro med stöd av Ask-It-avtalet. Det är således inte, såsom kommissionen har gjort gällande, fråga om en ”fastställelsetalan”, utan en talan om betalningsfullgörelse, som inte ska avvisas som sådan.

 2. Prövning av sökandens femte och sjätte yrkande

238    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen åsidosatte sina förpliktelser enligt EU4ALL- och Ask-It-avtalen genom att inte utbetala samtliga belopp som motsvarar sökandens utgifter under den andra, den tredje och den fjärde referensperioden enligt EU4ALL-avtalet och den sista referensperioden enligt Ask-It-avtalet.

239    Sökanden har följaktligen yrkat att tribunalen ska förplikta kommissionen att utbetala skillnaden mellan det belopp som den redan har utbetalat i enlighet med dessa avtal och det belopp som motsvarar sökandens utgifter för de aktuella referensperioderna, jämte dröjsmålsränta.

240    Tribunalen konstaterar att ett sådant yrkande grundar sig på förutsättningen att de utgifter som redovisas av sökanden är stödberättigande.

241    Tribunalen har dock ovan i punkt 164 redan slagit fast att de utgifter som sökanden redovisade till kommissionen med stöd av de aktuella avtalen inte var stödberättigande.

242    Det kan även konstateras att sökanden inte har visat att kommissionens inställelse av utbetalningarna strider mot EU4ALL- och Ask-It-avtalen.

243    När det gäller sökandens argument att kommissionen åsidosatte sina förpliktelser enligt EU4ALL-avtalet genom att hålla inne den sista utbetalningen som förfallit till betalning enligt detta avtal, framhåller tribunalen att det i artikel II.28.8 i FP6-villkoren anges följande:

”…

Kommissionen får när som helst hålla inne sina utbetalningar om en eller flera avtalsparter inte följer någon bestämmelse i avtalet, varvid bestämmelserna om revision och granskning i artikel II.29 skall tillmätas särskild vikt. I sådana fall skall kommissionen underrätta de berörda avtalsparterna direkt genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Kommissionen får när som helst hålla inne sina utbetalningar om det föreligger misstanke om att en eller flera avtalsparter begått oegentligheter vid genomförandet av avtalet. Kommissionen får enbart hålla inne den del av utbetalningarna som är avsedd för de avtalsparter som är misstänkta för oegentligheter. Kommissionen skall underrätta de berörda avtalsparterna direkt om motiveringen till att utbetalningen hållits inne. Underrättelsen skall ske genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.”

244    Tribunalen konstaterar att sökanden inte har bestritt att kommissionen delgav sökanden sitt beslut att hålla inne betalningarna enligt EU4ALL-avtalet genom en skrivelse av den 25 augusti 2010, utan att sökanden enbart gjort gällande att misstanken om oegentligheter inte var tillräckligt välgrundad eftersom sökanden ännu inte yttrat sig angående utkastet till granskningsrapport. Det följer emellertid direkt av systematiken i artikel II.28.8 i FP6-villkoren att kommissionen inte behöver förfoga över de slutliga resultaten från granskningen, och således ha bekräftat att dess misstankar är välgrundade, för att kunna hålla inne betalningen. Det räcker nämligen att kommissionen misstänker att det föreligger en oegentlighet och delger avtalsparten skälen för att betalningen hålls inne, vilket sökanden inte bestrider att kommissionen har gjort i förevarande fall. Denna möjlighet att hålla inne betalningar som följer av artikel II.28.8 andra stycket i FP6-villkoren påverkar inte den möjlighet som kommissionen har att hålla inne betalningar med hänsyn till granskningen och de kontroller som föreskrivs i artikel II.29 i FP6-villkoren.

245    Sökanden har följaktligen inte visat att kommissionen åsidosatte sina avtalsförpliktelser genom att i skrivelse av den 25 augusti 2010 delge sökanden beslutet att hålla inne betalningarna.

246    När det gäller frågan huruvida sökanden ensidigt kunde ställa in genomförandet av avtalet med anledning av kommissionens beslut att hålla inne utbetalningarna, framhåller tribunalen att det framgår av artikel II.5 i FP6-villkoren att enbart konsortiet och inte en avtalspart kan föreslå att genomförandet av avtalet ska ställas in och att en sådan inställelse ska accepteras av kommissionen. Av detta följer att sökanden åsidosatte artikel II.5 i FP6-villkoren genom att i skrivelse av den 4 augusti 2010 ensidigt ställa in genomförandet av EU4ALL-avtalet.

247    Sökandens yrkande att tribunalen som en åtgärd för processledning ska besluta att den skrivelse som kommissionen skickade till samordnaren för projektet den 27 augusti 2010 ska inges till tribunalen, har inte längre något föremål, eftersom kommissionen ingav nämnda skrivelse som bilaga A88 till svaromålet.

248    När det gäller kommissionens innehållande av utbetalningar enligt Ask-It-avtalet, framhåller tribunalen att det i artikel II.28.1 i FP6-villkoren föreskrivs att kommissionen ”utan att det påverkar tillämpningen av artikel II.29 skall … – på grundval av de underlag i artikel II.7 vilka den har godkänt – fastställa beloppet för den slutbetalning som skall göras till avtalsparten”.

249    Av artikel II.7 i FP6-villkoren i förening med artiklarna 6 och 7 i Ask-It-avtalet följer att alla överenskomna rapporter och handlingar ska inges till kommissionen inom 45 dagar från och med slutet av den sista referensperioden, det vill säga senast den 14 februari 2009.

250    Kommissionen har härvid gjort gällande att eftersom den inte har erhållit alla handlingar som avses i artikel II.7 i FP6-villkoren från samordnaren av projektet, har den varken kunnat bedöma eller godkänna dem. Kommissionen kan således inte genomföra utbetalningarna.

251    Sökanden har gjort gällande att den överförde samtliga handlingar rörande sökanden som kommissionen hade begärt till samordnaren den 15 november 2010. Samordnaren uppgav för sökanden den 30 november 2010 att denne skulle överföra de ifrågavarande handlingarna till kommissionen dagen därpå. Enligt sökanden har kommissionen inte visat att den inte har mottagit de ifrågavarande handlingarna.

252    Eftersom det är sökanden som har hävdat att kommissionen felaktigt innehöll utbetalningen av förfallna belopp till sökanden, trots att kommissionen hade erhållit samtliga handlingar som följer av artikel II.7 i FP6-villkoren, är det sökanden som har bevisbördan för detta.

253    Tribunalen konstaterar att sökanden inte har visat att de ifrågavarande handlingarna slutligen hade överlämnats till kommissionen i enlighet med artikel II.7 i FP6-villkoren.

254    Sökanden har även i repliken gjort gällande att kommissionen därefter slutligen utbetalade stödet enligt Ask-It-avtalet för den sista referensperioden till samtliga medlemmar i konsortiet med undantag av sökanden, på grund av att dess utgifter inte ansetts vara stödberättigande efter den finansiella granskningen. Sökanden har vidare hävdat att den inte erhöll någon underrättelse från kommissionen angående innehållandet av dessa utbetalningar.

255    Sökanden har emellertid inte åberopat någon bevisning som kan stödja detta påstående.

256    Mot bakgrund av ovanstående överväganden, konstaterar tribunalen att sökanden inte har styrkt att kommissionen har åsidosatt sina avtalsförpliktelser genom att hålla inne utbetalningarna till sökanden enligt EU4LL- och Ask-It-avtalet.

257    Av detta följer att tribunalen inte kan bifalla sökandens femte och sjätte yrkande. Sökandens talan kan följaktligen inte vinna bifall i någon del.

 E – Kommissionens genkäromål

 1. Omfattningen av kommissionens talan

258    Kommissionen har väckt genkäromål och yrkar att sökanden till kommissionen ska betala de belopp som anges i debetnotorna och som sammanlagt uppgår till 999 213,45 euro, jämte dröjsmålsränta enligt ”den räntesats som [ECB] tillämpar” med tillägg av 3,5 räntepunkter från och med den 15 juni 2011, samt skadestånd med sammanlagt 70 471,47 euro, jämte dröjsmålsränta enligt ovannämnda räntesats från och med den 5 augusti 2011.

259    Kommissionen grundar sitt yrkande om återbetalning på artikel II.31 i FP6-villkoren, artikel II.19 i eTEN-villkoren och artikel II.30 i CIP-villkoren. De påpekanden som lämnats i granskningsrapporten motiverar enligt kommissionen en återbetalning av samtliga utbetalningar som gjorts till sökanden.

260    Kommissionen anser vidare att det med tillämpning av bestämmelsen om avtalsvite i artikel II.30.6 i FP6-villkoren är berättigat att kräva skadestånd motsvarande tio procent av det begärda bidraget.

261    Med stöd av bestämmelserna i artikel II.28.7 och artikel II.31 i FP6-villkoren, artikel II.3.6 och artikel II.19 i eTEN-villkoren samt artikel II.5.5 och artikel II.30.2 i CIP-villkoren har kommissionen dessutom yrkat att räntan ska utgå på de aktuella beloppen med den räntesats som ECB tillämpar för refinansieringstransaktioner med tillägg för 3,5 baspunkter från och med den första kalenderdagen i den månad då beloppen förföll till betalning.

 2. Huruvida kommissionens genkäromål kan upptas till sakprövning

262    Sökanden har hävdat att kommissionens genkäromål inte framställdes i en separat handling i förhållande till svaromålet, vilket innebär att sökanden endast kan besvara genkäromålet i repliken medan kommissionen kan anföra ytterligare argument i dupliken. Detta förhållande strider mot principen om parternas likställdhet i processen, vilken utgör en del av den grundläggande rätten till en rättvis rättegång som följer av artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950. Det avtalsvite som i förekommande fall ska utgå enligt artikel II.30 i FP6-villkoren är för övrigt varken säkert eller förfallet till betalning, eftersom det ska beräknas på grundval av sådana utbetalningar från kommissionen som motsvarar de utgifter som kommissionen slutligen inte anser är stödberättigande, trots att frågan huruvida dessa utgifter är stödberättigande omfattas av föremålet för den aktuella talan. Vid tidpunkten då yrkandet om avtalsvite framställdes i genkäromålet, hade kommissionen dessutom varken utfärdat något återbetalningskrav eller någon debetnota för det aktuella beloppet, vilket strider mot bestämmelserna i artikel 71.2 i budgetförordningen. Enligt denna bestämmelse ska varje fordran fastställas som säker, likvid och förfallen. Av detta följer att genkäromålet inte kan upptas till sakprövning.

263    Kommissionen har gjort gällande att principen om parternas likställdhet i processen har iakttagits i förevarande fall, eftersom varje part har haft möjlighet att inge två inlagor i förfarandet. Möjligheten för svaranden att i svaromålet väcka genkäromål finns enligt processrätten i många stater och motiveras av processekonomiska skäl. Denna möjlighet har även fastställts i tribunalens och domstolens fasta rättspraxis och utgör den logiska följden av artikel 116.1 i domstolens rättegångsregler. I enlighet med artikel II.30 i FP6-villkoren, utgör avtalsvite en accessorisk fordran i förhållande till huvudfordran, det vill säga det icke berättigade ekonomiska stödet. Det accessoriska yrkandet om avtalsvite har således lagenligt förenats med huvudyrkandet avseende återbetalning av det oberättigade stödet. Förhållandet mellan gemenskapen och sökanden är av avtalsrättslig art, vilket innebär att artikel 71.2 i budgetförordningen således inte är tillämplig i förevarande fall. Frågan huruvida sökanden kan vara skyldig att betala det ifrågavarande avtalsvitet regleras således enbart av artiklarna II.29.1, II.30 och II.31 i FP6-villkoren. Storleken på avtalsvitet delgavs sökanden den 29 april 2011 och de sex debetnotor som motsvarar de aktuella FP6-avtalen utfärdades och överlämnades till sökanden den 20 juli 2011. Fristen för att besvara genkäromålet förlängdes av tribunalens kansli, på begäran av sökanden, till och med den 19 augusti 2011. Sökanden förfogade således över en skälig frist för att på ett ändamålsenligt sätt kunna förbereda sitt försvar mot ett sådant yrkande.

264    Tribunalen erinrar om att när en talan har väckts med stöd av en skiljedomsklausul och tribunalen i förekommande fall ska avgöra tvisten genom att tillämpa den nationella lag som gäller för avtalet, ska frågan om tribunalens behörighet att pröva ett genkäromål och frågan huruvida detta kan upptas till sakprövning enbart bedömas mot bakgrund av artikel 256.1 FEUF, artikel 272 FEUF och rättegångsreglerna (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 73 nämnda målet kommissionen mot Zoubek, punkt 10).

265    Av fast rättspraxis framgår att tribunalens behörighet enligt artikel 256.1 FEUF och artikel 272 FEUF att pröva en talan som väckts med stöd av en skiljedomsklausul med nödvändighet omfattar en behörighet att pröva såväl ett genkäromål som en institution väcker i samma mål till följd av avtalsförhållandet eller en omständighet som huvudkäromålet grundar sig på, som ett genkäromål som har ett direkt samband med de skyldigheter som följer av avtalsförhållandet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom i det ovan i punkt 73 nämnda målet Kommissionen mot Zoubek, punkt 11, dom av den 10 april 2003 i mål C‑167/99, Parlamentet mot SERS och Ville de Strasbourg, REG 2003, s. I‑3269, punkterna 95–104; domstolens beslut av den 21 november 2003 i mål C‑280/03, kommissionen mot Lior m.fl., ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 8 och 9, samt förstainstansrättens dom av 15 mars 2005 i mål T‑29/02, GEF mot kommissionen , REG 2005, s. II‑835, punkt 73).

266    Tribunalen framhåller att genkäromålet i förevarande fall syftar till att tribunalen ska förplikta sökanden dels att betala det belopp som anges i debetnotorna, jämte dröjsmålsränta från och med den 15 juli 2011, på grund av att avtalsförpliktelserna enligt de aktuella avtalen åsidosatts, dels betala det sammanlagda avtalsvite som föreskrivs i artikel II.30 i FP6-villkoren, jämte ränta enligt ovannämnda räntesats från och med den dag då motsvarande debetnota förfallit till betalning enligt angiven betalningsfrist.

267    Tribunalen konstaterar att det inte kan ifrågasättas att sådana yrkanden är en följd av det avtalsförhållande på vilket sökanden grundar sitt huvudyrkande, vilket bland annat syftar till att tribunalen ska konstatera att de utgifter som sökanden redovisat för kommissionen enligt de aktuella avtalen är stödberättigande och att sökanden följaktligen inte är skyldig att återbetala de belopp som kommissionen redan utbetalat. Av detta följer att tribunalen är behörig att pröva dessa yrkanden.

268    Tribunalen ska således bedöma de invändningar som sökanden framställt mot att uppta kommissionens genkäromål till sakprövning.

 a) Huruvida genkäromålet kan upptas till sakprövning med hänsyn till att det framställdes i kommissionens svaromål

269    Tribunalen erinrar om att enligt den rättspraxis som angetts ovan i punkt 264, ska frågan huruvida ett genkäromål – med vilket den ursprungliga svaranden önskar erhålla en annan fördel än enbart ett underkännande av motpartens påståenden – kan upptas till sakprövning ska bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i rättegångsreglerna.

270    Det ska härvid framhållas att rättegångsreglerna inte innehåller något särskilt krav när det gäller villkoren för att framställa ett sådant yrkande med anledning av att en talan väckts med stöd av en skiljedomsklausul. Det finns emellertid ingenting som hindrar att svaranden inom ramen för en avtalsrättslig tvist i svaromålet väcker ett genkäromål. Denna omständighet är i sig inte sådan att det medför att genkäromålet i förevarande fall inte kan upptas till sakprövning.

271    När det gäller principen om parternas likställdhet i processen, erinrar tribunalen om att denna princip syftar till att säkerställa jämvikten mellan parterna i målet. Denna princip utgör en naturlig följd av själva begreppet rättvis rättegång (dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen, REU 2010, s. I‑8533, punkt 88) och innebär ett krav på att varje part ges en rimlig möjlighet att lägga fram sin sak, och sin bevisning, på villkor som inte ger denna part väsentliga nackdelar gentemot motparten (domstolens dom av den 6 november 2012 i mål C‑199/11, Otis m.fl., REU 2012, punkt 71).

272    I förevarande fall har sökanden i repliken hävdat att den inte haft möjlighet att besvara de argument som kommissionen framställt beträffande genkäromålet i dupliken. Sökanden har härvid gjort gällande att trots att kommissionen har kunnat yttra sig skriftligen vid två tillfällen angående genkäromålet, kommer sökanden själv att kunna yttra sig skriftligt angående genkäromålet vid endast ett tillfälle.

273    Med hänsyn till det sätt som det skriftliga förfarandet för närvarande är organiserat på i rättegångsreglerna, konstaterar tribunalen att från och med den tidpunkt då den ursprungliga svaranden ges möjlighet att framställa ett genkäromål, kommer den ursprungliga sökanden nödvändigtvis inte att kunna yttra sig skriftligt beträffande genkäromålet mer än en gång i repliken.

274    Enligt rättegångsreglerna kompletteras den skriftliga delen av förfarandet av en muntlig del som ger parterna alla möjligheter att försvara sin ståndpunkt. I förevarande fall finns det ingenting som hindrar den ursprungliga sökanden från att vid förhandlingen bemöta de argument som kommissionen framställt i dupliken rörande genkäromålet, eftersom det är betydligt mindre väsentligt att säkerställa att varje part har möjlighet att yttra sig skriftligt samma antal gånger beträffande varje yrkande än att säkerställa att tribunalen har fått höra varje parts ståndpunkt beträffande dessa yrkanden.

 b) Huruvida yrkandet om betalning av avtalsvite kan upptas till sakprövning

275    Tribunalen framhåller att de argument som framställts av sökanden inte hänför sig till frågan huruvida den del av genkäromålet som avser betalning av avtalsvite kan upptas till sakprövning, utan frågan huruvida denna del är välgrundad.

276    Sökanden har hävdat att genkäromålet såvitt avser yrkandet om betalning av avtalsvite inte kan upptas till sakprövning på grund av att detta avtalsvite normalt beräknas på grundval av de utgifter som slutligen inte anses vara stödberättigande, trots att frågan huruvida utgifterna är stödberättigande just utgör föremålet för den aktuella talan.

277    Tribunalen finner att sökanden således bestrider huruvida det avtalsvite för vilket kommissionen yrkar betalning utgör en säker fordran.

278    Sökanden har vidare gjort gällande att yrkandet om betalning av avtalsvite som framställdes i genkäromålet inte kan upptas till sakprövning på grund av att kommissionen vid tidpunkten då yrkandet framställdes varken hade utfärdat något återbetalningskrav eller någon debetnota för det aktuella beloppet.

279    Sökanden bestrider härigenom att den fordran som motsvaras av avtalsvitet är förfallen.

280    Enligt belgisk rätt, som är tillämplig på tvisten, utgör kravet på att en fordran ska vara säker, likvid och förfallen en förutsättning för att ett yrkande om betalning som framställts av fordringsägaren ska bifallas.

281    Enligt artikel 1315 i den belgiska civillagen ankommer det på fordringsägaren att bevisa att den åberopade fordran är säker.

282    Det framgår även av artiklarna 1315, 1650 och 1651 i den belgiska civillagen att det ankommer på fordringsägaren att bevisa att den fordran för vilken betalning söks är förfallen, det vill säga att den förfallit till betalning.

283    Tribunalen ska således bedöma sökandens argument angående frågan huruvida avtalsvitet utgör en säker och förfallen fordran i samband med prövningen av huruvida yrkandet om avtalsvite är välgrundat.

 3. Huruvida kommissionens genkäromål är välgrundat

284    Kommissionen grundar sitt yrkande om återbetalning på artikel II.31.1 och II.31.2 i FP6-villkoren, artikel II.19.1 och II.19.2 i eTEN-villkoren och artikel II.30.1 och II.30.2 i CIP-villkoren. Kommissionen grundar sitt yrkande om betalning av avtalsvite på artikel II.31.1 och II.31.2 i FP6-villkoren.

285    För att en fordran ska vara exigibel enligt dessa bestämmelser måste två villkor vara uppfyllda. För det första måste ett belopp otillbörligt ha betalats ut eller en återbetalning vara motiverad enligt villkoren i avtalet. För det andra måste kommissionen ha angett villkoren för återbetalning och datumet för betalningen. När det gäller dröjsmålsränta, utgår sådan ränta vid utebliven betalning från och med det datum som fastställts av kommissionen (se, för att liknande resonemang, tribunalens dom av den 19 juli 2013 i mål T‑552/11, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro mot kommissionen, punkterna 44–46).

286    Det är mot bakgrund av dessa villkor som tribunalen ska pröva huruvida kommissionens genkäromål är välgrundat.

 a) Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp

 Det felaktigt utbetalda beloppet

287    Såsom tribunalen konstaterat ovan har sökanden inte styrkt att de utgifter som redovisats till kommissionen enligt de aktuella avtalen, och med stöd av vilka kommissionen har utbetalat 999 213,45 euro till sökanden, var stödberättigande. Det framgår av tabellen i punkt 32 i repliken att sökanden inte bestrider uppgifterna till grund för kommissionens beräkning i detta avseende. Dessa uppgifter till grund för beräkningen motsägs inte heller av handlingarna i målet.

288    Sökanden har däremot hävdat att kommissionen i enlighet med proportionalitetsprincipen och principen att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder samt bestämmelserna i CIP-villkoren inte kan kräva återbetalning av samtliga belopp som utbetalats till sökanden inom ramen för de aktuella avtalen, eftersom dessa avtal redan helt eller delvis har fullgjorts.

289    Tribunalen framhåller att det enda av de aktuella avtalen som regleras av CIP-villkoren är T‑Seniority-avtalet, och sökanden informerade samordnaren för projektet T‑Seniority om sitt utträde ur konsortiet från och med den 23 februari 2009.

290    Enligt artikel II.11.4 första strecksatsen i CIP-villkoren gäller för det fall en avtalspart utträder från ett avtal som regleras av dessa villkor att ”[kommissionen] får … kräva återbetalning av hela eller delar av gemenskapens ekonomiska bidrag. Kommissionen ska därvid beakta arten och resultatet av det arbete som utförts och dess nytta för gemenskapen inom ramen för det berörda särskilda programmet”.

291    I artikel II.11.8 i CIP-villkoren anges emellertid att ”[ä]ven om bidragsavtalet eller en stödmottagare sägs upp skall bestämmelserna i del B och D i bilaga II fortsätta att gälla efter uppsägningen av bidragsavtalet eller en stödmottagare”. Vidare anges att ”[a]lla övriga bestämmelser i detta bidragsavtal i vilka det uttryckligen föreskrivs att de ska vara fortsatt tillämpliga efter uppsägningen fortsätter att gälla under den tidsperiod som anges i dessa bestämmelser”.

292    Härav följer att de ekonomiska följderna av att en avtalspart frånträder eller säger upp avtalet, vilka framgår av artikel II.11 i CIP-villkoren, inte påverkar avtalspartens skyldighet att återbetala de belopp som slutligen inte ansetts vara stödberättigande med anledning av en eventuell granskning.

293    När det gäller sökandens argument att kommissionens yrkande om återbetalning av samtliga belopp som kommissionen utbetalat till sökanden inom ramen för de aktuella avtalen strider mot principen att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder och proportionalitetsprincipen, erinrar tribunalen om att det följer av artikel II.29.1 i FP6-villkoren att ”[f]ör belopp som kommissionen har att fordra som resultat av sådana revisioner [som genomförs enligt denna artikel] får krav på återbetalning ställas enligt artikel II.31”.

294    Av artikel II.17.4 i eTEN-villkoren och artikel II.28.5 i CIP-villkoren följer också att ”kommissionen skall på grundval av slutsatserna från räkenskapsgranskningen vidta alla åtgärder som den anser vara erforderliga, däribland utfärdande av krav på återbetalning av alla eller en del av de utbetalningar som den gjort”.

295    Det följer av dessa bestämmelser att kommissionen i förevarande fall har möjlighet att på grundval av resultaten av granskningen kräva att sökanden återbetalar samtliga belopp som kommissionen anser ska återbetalas, inbegripet samtliga belopp som kommissionen har utbetalat till sökanden inom ramen för de aktuella avtalen.

296    Med hänsyn till antalet överträdelser av avtalsförpliktelserna och allvaret i dessa överträdelser som konstaterats i granskningsrapporten, samt med hänsyn till att tribunalen inte har godtagit sökandens argument som syftar till att ifrågasätta detta konstaterande, finner tribunalen att kommissionens yrkande om återbetalning av samtliga belopp som utbetalats till sökanden inom ramen för de aktuella avtalen varken framstår som oproportionerligt eller i strid med principen att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder.

 Angivandet av villkoren för återbetalning

297    Tribunalen erinrar om att kommissionen den 29 april 2011 ställde ut nio debetnotor avseende de belopp som skulle återbetalas för vart och ett av de aktuella avtalen, vilka sammanlagt uppgick till 999 213,45 euro. I debetnotorna fastställdes att sökanden skulle återbetala de förfallna beloppen inom 45 dagar. Fristen löpte ut den 14 juli 2011 och efter detta datum utgick dröjsmålsränta på dessa belopp i enlighet med de aktuella avtalen enligt den räntesats som tillämpas av Europeiska centralbanken (ECB) med tillägg av 3,5 räntepunkter. Vidare innehöll dessa debetnotor det bankkontonummer på vilket sökanden skulle sätta in återbetalningen. Dessa förhållanden har inte bestritts av sökanden.

298    Tribunalen bifaller därmed kommissionens yrkande om att sökanden ska förpliktas att till densamma betala 999 213,45 euro, såsom återbetalning av felaktigt utbetalda bidrag i enlighet med artikel II.31 i FP6-villkoren, artikel II.19 i eTEN-villkoren och artikel II.30 i CIP-villkoren.

 b) Erläggande av avtalsvite

 Storleken på avtalsvitet

299    Sökanden har bestritt själva principen för genkäromålet, eftersom den anser att dess talan ska bifallas. Sökanden har även bestritt att avtalsvitet utgör en säker fordran. Däremot har sökanden inte bestritt uppgifterna till grund för kommissionens beräkning. Dessa uppgifter motsägs inte heller av handlingarna i målet.

300    Tribunalen har ovan i punkt 257 slagit fast att sökandens talan ska ogillas i sin helhet.

301    När det gäller frågan om det av kommissionen yrkade avtalsvitet utgör en säker fordran, framhåller tribunalen att enligt artikel II.30 i FP6-villkoren kan avtalsparterna bli skyldiga att erlägga skadestånd enbart till följd av att de har beviljats felaktiga bidrag på grund av att icke berättigade utgifter deklarerats. Eftersom det har styrkts att unionen har lidit en ekonomisk skada (se ovan punkt 298), gjorde kommissionen således en riktig bedömning när den fastställde att sökanden var skyldig att erlägga det skadestånd för vilket kommissionen yrkar betalning.

 Angivandet av villkoren för återbetalning

302    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att avtalsvitet inte är exigibelt, dels på grund av att sökanden vid tidpunkten för framställandet av kommissionens genkäromål bestred att samtliga utgifter som redovisats inom ramen för de aktuella avtalen inte var stödberättigande, vilket utgjorde grunden för beräkningen av avtalsvitet, dels på grund av att kommissionen vid samma tidpunkt ännu inte hade utfärdat någon debetnota beträffande avtalsvitet.

303    Tribunalen framhåller att den ovan vid punkt 287 har konstaterat att sökanden inte styrkt att de utgifter som redovisats till kommissionen enligt de aktuella avtalen var stödberättigande.

304    Tribunalen erinrar om att kommissionen den 20 juni 2011 ställde ut sex debetnotor för de avtal som ingåtts mellan gemenskapen och sökanden avseende projekten Access-eGOV, eABILITIES, Ask-It, EU4ALL, Emerge och Enable, i vilka det avtalsvite som sökanden är skyldig att betala enligt artikel II.30 FP6-villkoren fastställdes till ett sammanlagt belopp om 70 471,47 euro. Kommissionen fastställde sökandens betalningsfrist för de aktuella beloppen till den 4 augusti 2011.

305    Tribunalen bifaller därmed kommissionens yrkande om att sökanden ska förpliktas att betala 70 471,47 euro i skadestånd till kommissionen.

 c) Angående räntorna

306    Det följer av bestämmelserna i artikel II.28.7 och artikel II.31 i FP6-villkoren, artikel II.3.6 och artikel II.19 i eTEN-villkoren samt artikel II.5.5 och artikel II.30.2 i CIP-villkoren att ränta utgår på alla belopp som en avtalspart är skyldig att erlägga enligt de aktuella avtalen efter det att den betalningsfrist som fastställts av kommissionen löpt ut. Sökanden ska således förpliktas att betala ränta i enlighet med artikel II.28.7 i FP6-villkoren, artikel II.19 i eTEN-villkoren och artikel II.30.2 i CIP-villkoren.

 Rättegångskostnaderna

307    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

308    Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas i enlighet med artikel 87.2 i rättegångsreglerna.

Mot denna bakgrund beslutar,

TRIBUNALEN (första avdelningen)

följande:

1)      Talan som väckts av Koinonia Tis Pliroforias Anoichti Stis Eidikes Anagkes – Isotis ogillas.

2)      Koinonia Tis Pliroforias Anoichti Stis Eidikes Anagkes – Isotis förpliktas att betala 999 213,45 euro, jämte ränta från och med den 15 juni 2011 med den räntesats som tillämpas av Europeiska centralbanken (ECB), med tillägg av 3,5 räntepunkter, vilket utgör återbetalning av ekonomiskt stöd som bolaget erhållit enligt avtal nr 027020 ”Access to e-Government Services Employing Semantic Technologies”, nr 035242 ”A virtual platform to enhance and organize the coordination among centres for accessibility ressources and support”, nr 511298 ”Ambient Intelligence System of Agents for Knowledge-based and Integrated Services for Mobility Impaired Users”, nr 034778 ”European Unified Approach for Accessible Lifelong Learning”, nr 045056 ”Emergency Monitoring and Prevention”, nr 045563 ”A wearable system supporting services to enable elderly people to live well, independently and at ease”, nr 029255 ”NavigAbile : e-inclusion for communication disabilities”, nr 517506 ”European Recommanded Materials for Distance Learning Courses for Educators” och nr 224988 ”T‑Seniority : Expanding the benefits of information society to older people through digital TV channels”.

3)      Koinonia Tis Pliroforias Anoichti Stis Eidikes Anagkes – Isotis förpliktas att betala 70 471,47 euro, jämte ränta från och med den 5 augusti 2011 med den räntesats som tillämpas av ECB, med tillägg av 3,5 räntepunkter, såsom avtalsvite som ska utgå enligt avtal nr 027020 ”Access to e-Government Services Employing Semantic Technologies”, nr 035242 ”A virtual platform to enhance and organize the coordination among centres for accessibility ressources and support”, nr 511298 ”Ambient Intelligence System of Agents for Knowledge-based and Integrated Services for Mobility Impaired Users”, nr 034778 ”European Unified Approach for Accessible Lifelong Learning”, nr 045056 ”Emergency Monitoring and Prevention”, och nr 045563 ”A wearable system supporting services to enable elderly people to live well, independently and at ease”.

4)      Koinonia Tis Pliroforias Anoichti Stis Eidikes Anagkes – Isotis ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Frimodt Nielsen Kancheva Buttigieg

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 juli 2014.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund till tvisten

A – Redogörelse för de aktuella avtalen

B – Genomförande av de aktuella avtalen och räkenskapsgranskning

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

A – Tvisteföremålet

B – Tillämplig lag i tvisten

C – Sökandens tredje yrkande

1. Huruvida konstateranden i granskningsrapporten kan ligga till grund för att anse kostnaderna inte vara stödberättigande

a) Sökandens bokföring

b) Ändringen av personalens närvarolistor

c) Den arbetstid som deklarerats av programdirektören

d) Reskostnader

2. Granskningens kvalité och villkoren för dess genomförande

a) Oriktiga uppgifter angående sökandens deltagande i ETSI 333- avtalet

b) Tillämpliga regler vid granskning

c) Delgivningen av granskningsrapporten på engelska

D – Sökandens femte och sjätte yrkande

1. Huruvida sökandens femte och sjätte yrkande kan upptas till sakprövning

2. Prövning av sökandens femte och sjätte yrkande

E – Kommissionens genkäromål

1. Omfattningen av kommissionens talan

2. Huruvida kommissionens genkäromål kan upptas till sakprövning

a) Huruvida genkäromålet kan upptas till sakprövning med hänsyn till att det framställdes i kommissionens svaromål

b) Huruvida yrkandet om betalning av avtalsvite kan upptas till sakprövning

3. Huruvida kommissionens genkäromål är välgrundat

a) Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp

Det felaktigt utbetalda beloppet

Angivandet av villkoren för återbetalning

b) Erläggande av avtalsvite

Storleken på avtalsvitet

Angivandet av villkoren för återbetalning

– c) Angående räntorna

Rättegångskostnaderna

* Rättegångsspråk: grekiska.