Talan väckt den 7 juni 2012 - Europeiska kommissionen mot Ungern

(Mål C-286/12)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Enegren och K. Talabér Ritz)

Svarande: Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 6 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling genom att anta en nationell ordning enligt vilken domares, åklagares och notariers yrkesverksamhet direkt upphör vid 62 års ålder vilket innebär en särbehandling på grund av ålder som inte är motiverad av sakliga skäl och som i vart fall inte är nödvändig eller lämplig i förhållande till de eftersträvade målen, samt

förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt den ungerska lagstiftningen om den obligatoriska högsta åldern för domare åklagare och notarier ska yrkesverksamheten i dessa yrkesgrupper automatiskt upphöra när dessa uppnår en viss ålder som sedermera har fastställts till 62 år. Tidigare kunde nämnda yrkesgrupper emellertid fortsätta att utöva sin profession fram till 70 års ålder. Enligt den ifrågavarande lagstiftningen ska domare och åklagare som uppnått den nya maximala åldern innan den 1 januari 2012 upphöra med sin yrkesverksamhet den 31 december 2012 medan de som uppnår den ifrågavarande åldern mellan den 1 januari 2012 och 31 december 2012 ska avsluta sin yrkesverksamhet den 1 december 2012. Sänkningen från 70 till 62 år av den högsta obligatoriska åldern blir tillämplig på notarier från och med den 1 januari 2014.

Till stöd för sin fördragsbrottstalan har kommissionen åberopat följande grunder:

Kommissionen anser för det första att den ifrågavarande nationella lagstiftningen innebär en särbehandling på grund av ålder i den mening som avses i artikel 2 i direktivet eftersom de domare, åklagare och notarier som uppnått den nya högsta obligatoriska åldern behandlas mindre förmånligt än andra yrkesverksamma personer som ännu inte uppnått den ifrågavarande åldern.

För att en bestämmelse där särbehandling på grund av ålder föreskrivs inte ska omfattas av förbudet mot all diskriminering måste den uppfylla villkoren i artikel 6.1 i direktivet. Enligt sistnämnda bestämmelse ska särbehandling på grund av ålder dels vara motiverat av sakliga skäl, dels ska åtgärderna för att uppnå detta mål vara lämpliga och nödvändiga (proportionalitetsprincipen).

Kommissionen har i detta avseende framhållit att de mål som motiverar de ifrågavarande bestämmelserna inte har angetts uttryckligen och att det inte heller är möjligt att identifiera dem utifrån sammanhanget, vilket i sig utgör ett åsidosättande av direktivet eftersom denna omständighet hindrar domstolsprövning i sak av bestämmelsernas lagenlighet och proportionalitet. Vad beträffar huruvida de skäl som angetts under fördragsbrottsförfarandet är legitima anser kommissionen att de skäl som möjligtvis kan motivera undantag från principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder är syften som är socialpolitiska.

Enligt kommissionen är den ifrågavarande nationella lagstiftningen varken lämplig eller nödvändig för att uppnå några eventuellt sakliga mål, med hänsyn till att (i) övergångsperioden på ett år är extremt kort med beaktande av den stora sänkningen av den högsta åldern från 70 till 62 år, och att (ii) övergångsperioden inte är konsekvent i förhållande till den allmänna pensionsreformen inom vilken den allmänna pensionsålder från och med vilken det är möjligt att gå i pension ska höjas från 62 till 65 år under en period på åtta år mellan år 2014-2022, vilket innebär att en höjning av den obligatoriska högsta åldern för upphörande av yrkesverksamhet måste höjas igen inom bara två år. Kommissionen anser således att den ifrågavarande nationella lagstiftningen allvarligt skadar de legitima intressena för domare, åklagare och notarier samt går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

____________