Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 november 2019 (begäran om förhandsavgörande från Työtuomioistuin (Finland)) – Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö (TSN) ry mot Hyvinvointialan liitto ry (C-609/17) och Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry mot Satamaoperaattorit ry (C‑610/17)
(Förenade målen C 609/17 och C 610/17)(1 )
(Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Artikel 153 FEUF – Minimikrav för säkerhet och hälsa vid förläggningen av arbetstiden – Direktiv 2003/88/EG – Artikel 7 – Rätt till årlig betald semester om minst fyra veckor – Artikel 15 – Nationella lagar eller kollektivavtal som bättre skyddar arbetstagarnas hälsa och säkerhet – Arbetstagare som på grund av sjukdom är oförmögna att arbeta under en period av årlig betald semester– Nekad framflyttning av denna semester när detta kan göras utan att den faktiska varaktigheten av den årliga betalda semestern understiger fyra veckor – Artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Ej tillämplig när det inte föreligger en situation där unionsrätten tillämpas, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Työtuomioistuin (Finland)
Parter i målet vid den nationella domstolen
(Mål C-609/17)
Kärande: Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö (TSN) ry
Svarande: Hyvinvointialan liitto ry
Ytterligare deltagare i rättegången: Fimlab Laboratoriot Oy (C‑609/17)
(Mål C-610/17)
Kärande: Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry
Svarande: Satamaoperaattorit ry
Ytterligare deltagare i rättegången: Kemi Shipping Oy
Domslut
Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser och kollektivavtal enligt vilka det föreskrivs fler dagar av årlig betald semester än den i den artikeln föreskrivna minimiperioden på fyra veckor, samtidigt som dessa ytterligare semesterdagar inte kan flyttas fram i fall av sjukdom.
Artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 51.1 i denna stadga, ska tolkas så, att den inte är tillämplig med avseende på sådana nationella bestämmelser och kollektivavtal.
____________
(
1 ) EUT C 13, 15.1.2018.