Talan väckt den 7 april 2009 - Kommissionen mot Galor

(Mål T-136/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A.-M. Rouchaud-Joët och F. Mirza, biträdda av advokaterna B. Katan och M. van der Woude)

Svarande: Benjamin Galor (Jupiter, Amerikas förenta stater)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

förplikta svaranden att till gemenskapen erlägga 205 611 euro, plus lagstadgad ränta enligt artikel 6:119 i den nederländska civillagen från och med den 1 mars 2003 till dess att gemenskapen har erhållit full betalning

förplikta svaranden att till gemenskapen erlägga lagstadgad ränta enligt artikel 6:119 i den nederländska civillagen beräknad på beloppet 9 231,25 euro från och med den 2 september 2003 (i andra hand från och med den 10 mars 2007) till dess att gemenskapen har erhållit full betalning, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, preliminärt uppskattade till 17 900 euro, plus lagstadgad ränta enligt artikel 6:119 i den nederländska civillagen från och med dagen för domen till dess att gemenskapen har erhållit full betalning.

Grunder och huvudargument

Den 23 december 1997 ingick Europeiska gemenskapen, företrädd av kommissionen, avtal IN/004/97 med professor Benjamin Galor och tre bolag för genomförande av projektet "Self-Upgrading of Old-Design Gas Turbined in Land & Marine Industries by Energy-Saving Clean Jet-Engine Technologies" inom ramen för gemenskapens verksamheter inom området för icke-nukleär energi (¹). I enlighet med avtalet gjorde kommissionen en förskottsutbetalning av sitt projektbidrag till avtalsparterna. Betalningen togs emot av ledaren för projektet, professor Benjamin Galor.

På grund av svårigheter för avtalspartnerna att hitta en associerad avtalspartner till projektet och eftersom inga framsteg gjordes vad gällde genomförandet av projektet beslutade kommissionen att häva avtalet. I brev till avtalsparterna angav kommissionen att gemenskapens bidrag endast kunde betalas ut (eller behållas av avtalspartnerna) i den utsträckning det hade med projektet att göra och motiverades i den slutliga tekniska och finansiella rapporten.

Den slutliga rapport som inkom från avtalsparterna godkändes inte av kommissionen och kommissionen inledde förfarandet för få förskottsbetalningen återbetald.

Kommissionen anför att svaranden inte återbetalade det belopp som erhållits utan istället krävde att kommissionen till honom utbetalade en enligt avtalet planerad bidragsbetalning minus förskottsbetalningen. Svaranden väckte även talan i nederländska domstolar för att erhålla detta belopp. Kommissionen bestred de nederländska domstolarnas behörighet med hänvisning till att det i avtalets prorogationsklausul anges att alla tvister mellan avtalspartnerna ska avgöras av förstainstansrätten.

Genom sin ansökan söker kommissionen få förskottsutbetalningen återbetald. Kommissionen gör gällande att den enligt avtalets bestämmelser hade rätt att häva avtalet eftersom svaranden brutit mot sina avtalsenliga förpliktelser; bland annat påbörjades projektet först efter en avsevärd försening och projektet syntes inte gå framåt, svaranden kunde inte uppbringa de tekniska resurserna för den forskning som finansieringen avsåg, och de tekniska och finansiella rapporterna uppfyllde inte de avtalsenliga kraven.

Kommissionen hävdar därför att den har rätt att återkräva förskottsbetalningen.

____________

¹ - )Rådets beslut 94/806/EG av den 23 november 1994 om ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration inom området icke-nukleär energi (1994-1998) (EGT L 334, s. 87; svensk specialutgåva, område 12, volym 3, s. 10).