TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)
den 9 juni 2010 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket RIOJAVINA – Äldre kollektiva gemenskapsfigurmärket RIOJA – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)”
I mål T‑138/09,
Félix Muñoz Arraiza, Logroño (Spanien), företrädd av advokaterna J. Grimau Muñoz och J. Villamor Muguerza,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av J. F. Crespo Carrillo, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja, Logroño, företrätt av advokaten J. I. Martínez De Torre,
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 januari 2009 (ärende R 721/2008-2) om ett invändningsförfarande mellan Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja och Félix Muñoz Arraiza,
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Vilaras (referent) samt domarna M. Prek och V.M. Ciucă,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 april 2009,
med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlaga som inkom till förstainstansrättens kansli den 28 juli 2009,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga, som inkom till förstainstansrättens kansli den 17 juli 2009,
med beaktande av att parterna inte hade framställt någon begäran om att det skulle hållas muntlig förhandling inom en månad från delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet hade avslutats, varför tribunalen, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i rättegångsreglerna, beslutade att avgöra målet utan muntligt förfarande,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Félix Muñoz Arraiza, ingav den 12 november 2004 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet RIOJAVINA.
3 De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 29, 30 och 35 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, efter den inskränkning som gjorts under förfarandet vid harmoniseringsbyrån, följande beskrivning för var och en av dessa klasser:
– klass 29: ”konserver, oliver, ätliga oljor och fetter från Rioja.”
– klass 30: ”vinäger, kaffe, te, kakao, socker, ris, tapioka, sagogryn, kaffeersättning, mjöl och näringspreparat tillverkade av spannmål, bröd, konditorivaror och godsaker, glass, honung, sirap, jäst, bakpulver, salt, senap, såser (inklusive salladsdressing), kryddor, is.”
– klass 35: ”kommersiella ensamrätter, [agenturer, grossist- och detaljistförsäljning], export, import; allt det nämnda avseende konserver, oliver, ätliga oljor och fetter, vinäger, kaffe, te, kakao, socker, ris, tapioka, sagogryn, kaffeersättning, mjöl och näringspreparat tillverkade av spannmål, bröd, konditorivaror och godsaker, glass, honung, sirap, jäst, bakpulver, salt, senap, såser (inkluderande salladssåser), kryddor och is.”
4 Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 44/2005 av den 31 oktober 2005.
5 Intervenienten, Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja (nedan kallad CRD), framställde den 9 november 2005 en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för de varor och tjänster som nämnts i punkt 3 ovan, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009).
6 Invändningen grundade sig på följande äldre varumärken:
– det kollektiva gemenskapsmärket nr 226118, som återges nedan:
– det internationella varumärket nr 655291, som återges nedan:
– de andra varumärkena nr 1310420, 1697823, 1697824, 1762252, 1762253, 1805183, 1927658, 2114068, 2114069, 2196310, 2261844, 188572, 6/1983, 92335, 470948, 177233, 655291 och 1511318.
7 Invändningen grundades på samtliga de varor och tjänster som omfattas av de äldre registreringarna och särskilt, såvitt avser förevarande mål, på viner i klass 33, och var riktad mot alla de varor och tjänster som avses i varumärkesansökan.
8 CRD åberopade till stöd för invändningen bland annat det relativa registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009).
9 Med stöd av denna bestämmelse biföll invändningsenheten den 19 mars 2008 delvis invändningen, i den del den avsåg följande varor och tjänster i varumärkesansökan:
– vinäger i klass 30,
– kommersiella ensamrätter, agenturer, grossist- och detaljistförsäljning, export, import; allt det nämnda avseende vinäger, i klass 35.
10 Invändningsenheten avslog invändningen avseende alla övriga varor och tjänster som avses i varumärkesansökan, med motiveringen att varu- eller tjänsteslagslikhet saknades mellan dessa varor och tjänster och de varor som omfattades av de äldre varumärkena.
11 Den 5 maj 2008 överklagade sökanden med stöd av artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009) invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån, i den del detta beslut innebar att CRD:s invändning bifölls vad gällde vissa varor och tjänster.
12 Genom beslut av den 29 januari 2009 (nedan kallat det angripna beslutet) fastställde harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd invändningsenhetens beslut och avslog överklagandet.
13 När det gäller jämförelsen mellan varorna och tjänsterna fann överklagandenämnden, i likhet med invändningsenheten, att det föreligger låg varuslagslikhet mellan vinäger och vin. Överklagandenämnden fann också att det föreligger en låg likhet mellan kommersiella ensamrätter, agenturer, grossist- och detaljistförsäljning, export, import; allt det nämnda avseende vinäger, och vin, av de skäl som invändningsenheten angett i sitt beslut, vilka sökanden inte bestritt vid överklagandenämnden.
14 Vad beträffar jämförelsen av de aktuella kännetecknen beaktade överklagandenämnden endast det äldre kollektiva gemenskapsmärket nr 226118, med motiveringen att detta märke avser samma varor och har samma dominerande beståndsdel (rioja) som det äldre internationella varumärket nr 655291. Överklagandenämnden delade invändningsenhetens bedömning att det förelåg en hög grad av likhet i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende mellan de motstående varumärkena.
15 Överklagandenämnden fann att den låga varuslags- och tjänsteslagslikheten kompenserades av den höga graden av likhet mellan de motstående varumärkena, varför europeiska konsumenter lätt kan föranledas att tro att vinäger och därtill hörande tjänster som saluförs under märket RIOJAVINA härrör från samma företag som innehar vingårdar vid vilka framställs vin som saluförs under det äldre varumärket nr 226118. Denna risk är desto större, eftersom Riojaviner har ett renommé.
16 Överklagandenämnden påpekade att den omständigheten att sökanden innehade ett äldre spanskt varumärke RIOJAVINA för vinäger, som är identiskt med det varumärke som ansökan om gemenskapsvarumärke avser, inte utgör hinder för att CRD:s äldre varumärke nr 226118 ska anses vara ett varumärke som är äldre än det varumärke som ansökan om gemenskapsvarumärke avser, med de rättsliga verkningar som följer av detta. Ej heller hindrar det CRD från att åberopa detta äldre märke som hinder för registrering i invändningsförfarandet.
17 Vad gäller påståendet att sökandens spanska varumärke RIOJAVINA skulle ha existerat parallellt med CRD:s äldre varumärke nr 226118, betyder denna omständighet inte att det inte funnits någon förväxling i Spanien, och framför allt visar den inte att det inte kan ha funnits en risk för förväxling i andra medlemsstater i Europeiska unionen.
Parternas yrkande
18 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet och godkänna registreringen av det sökta varumärket för klasserna 29, 30 och 35, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
19 Harmoniseringsbyrån och CRD har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
20 Sökanden har som enda grund för sin talan gjort gällande att artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 har åsidosatts.
21 Tribunalen påpekar inledningsvis att eftersom harmoniseringsbyrån bara bifallit invändningen delvis och invändningsenheten av processekonomiska skäl begränsat sin prövning till att endast jämföra det sökta varumärket med det äldre varumärket nr 226118 omfattar förevarande talan endast frågan huruvida det förelegat en risk för förväxling mellan å ena sidan ordmärket RIOJAVINA som sökts för ”vinäger” i klass 30 och ”kommersiella ensamrätter, [agenturer, grossist- och detaljistförsäljning], export, import; allt det nämnda avseende vinäger” i klass 35, och, å andra sidan, CRD:s äldre varumärke nr 226118 som registrerats för vin i klass 33.
22 Det äldre varumärket nr 226118 är ett gemenskapens kollektivmärke i den mening som avses i artikel 64 i förordning nr 40/94 (nu artikel 66 i förordning nr 207/2009) och åtnjuter, som alla gemenskapsvarumärken, skydd mot varje förfång som skulle kunna uppstå vid registrering av ett gemenskapsvarumärke som innebär en risk för förväxling.
23 Sökanden har emellertid gjort gällande att det inte kan finnas någon risk för förväxling i förevarande fall. För det första är CRD ett administrativt organ, och inte en tillverkare av Riojavin. Närmare bestämt är CRD ett decentraliserat organ som lyder under det spanska ministeriet för miljön (inklusive landsbygdsmiljön och den marina miljön) med ansvar för att vaka över Riojavinernas kvalité. Således är CRD inte ett företag som sökanden skulle kunna konkurrera med. För det andra är det svårt att tänka sig att en konsument skulle kunna tro att sökandens varor kommer från ett sådant administrativt organ.
24 Vad gäller den första punkten konstaterar tribunalen att om sökanden ansåg att innehavaren av det äldre varumärket – eller, med beaktande av att det är ett kollektivmärke, de personer som har rätt att använda varumärket (se artiklarna 65.2 och 68 i förordning nr 40/94, nu artikel 67.2 respektive 70 i förordning nr 207/2009) – inte hade gjort verkligt bruk av detta, borde sökanden i enlighet med artikel 43.2 i förordning nr 40/94 (nu artikel 42.2 i förordning nr 207/2009) ha begärt att innehavaren av det äldre varumärket lade fram bevis för att detta varumärke verkligen har använts. Eftersom sökanden inte har framställt någon sådan begäran kan han inte med framgång bestrida att det äldre varumärket nr 226118 skulle kunna användas för att avse varor för vilka det har registrerats, nämligen vin.
25 Vad gäller den andra punkten erinrar tribunalen om att en risk för förväxling föreligger om det finns en risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band (se förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II‑2821, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
26 Det exakta ursprung som omsättningskretsen tror att de varor eller tjänster har som omfattas av vart och ett av dessa två motstående varumärken, har följaktligen mindre betydelse för att avgöra huruvida det föreligger en risk för förväxling mellan dem. Det som är avgörande är huruvida omsättningskretsen skulle kunna uppfatta det som om de två varumärkena har samma kommersiella ursprung.
27 I förevarande mål utgör det äldre varumärket nr 226118 en upplysning till omsättningskretsen, bestående av såväl den breda allmänheten som av en mer specialiserad omsättningskrets, om det kommersiella ursprunget för vin som bär denna märkning. Oavsett vilket exakt kommersiellt ursprung dessa varor har, det vill säga utan att det är nödvändigt att avgöra huruvida denna omsättningskrets tror att de viner som avses med det äldre varumärket kommer från CRD eller ett företag, kan det inte på förhand uteslutas att, för det fall att det finns visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likheter mellan de motstående varumärkena och mellan de varor eller tjänster de avser, denna omsättningskrets skulle kunna uppfatta det som om de varor och tjänster som omfattas av det sökta varumärket har samma kommersiella ursprung, vilket innebär att det finns en risk för förväxling.
28 Den omständigheten att CRD inte är en Riojavintillverkare medför således, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte i sig att det inte kan finnas någon risk för förväxling.
29 Tribunalen ska därför pröva huruvida, som sökanden har hävdat, överklagandenämnden handlade felaktigt när den fastställde invändningsenhetens bedömning avseende huruvida det i det aktuella fallet förelåg en risk för förväxling.
30 Enligt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 kan det sökta varumärket, efter invändning från innehavaren av ett äldre varumärke, inte registreras, om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.
31 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Av samma rättspraxis framgår att det, vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling, ska göras en helhetsbedömning utifrån den uppfattning som omsättningskretsen har av de aktuella kännetecknen samt av de aktuella varorna eller tjänsterna och mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, bland annat samspelet mellan känneteckenslikheten och likheten mellan de berörda varorna eller tjänsterna (se domen i det ovan i punkt 25 nämnda målet Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).
32 Enligt rättspraxis ska vid helhetsbedömningen av risken för förväxling en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det ifrågavarande varuslaget beaktas. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (se förstainstansrättens dom av den 13 februari 2007 i mål T‑256/04, Mundipharma mot harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (RESPICUR), REG 2007, s. II‑449, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
33 Med beaktande av varornas och tjänsternas art utgörs omsättningskretsen, som redan påpekats i punkt 27 ovan, av såväl den breda allmänheten som en specialiserad omsättningskrets i unionen.
34 Vad för det första gäller jämförelsen mellan varorna, finner tribunalen att överklagandenämnden haft fog för sin bedömning att det föreligger låg varuslagslikhet mellan vinäger och vin.
35 Även om vinäger till skillnad från vin inte är en dryck, kan dock båda varorna användas vid beredning av livsmedel. Vidare framställs vinäger vanligen genom ättikssyrejäsning av vin.
36 Sökanden har anfört att det går att framställa vinäger utifrån andra vatten/alkohol-lösningar än vin och att erhålla olika typer av vinäger (cidervinäger, fruktvinäger, brännvinsvinäger, vinäger gjord på spannmål, maltvinäger, honungsvinäger, vasslevinäger). Tribunalen konstaterar härvid att detta argument inte påverkar det faktum att, såsom överklagandenämnden konstaterade och som inte har bestritts vid tribunalen, vinvinäger är den vinäger som tillverkas och konsumeras mest. Sökanden har dessutom uttryckligen uppgett att han avser att marknadsföra vinvinäger under det sökta varumärket.
37 Sökanden har hänvisat till regler som gäller för Riojaviner avseende framställning (val av vilka typer av druvor som används) och mognadslagring (lagring på ekfat och minimitider för mognadslagring). Tribunalen konstaterar härvid att dessa hänvisningar möjligen är användbara för att skilja Riojaviner från andra viner, men däremot helt saknar relevans för den enda fråga som ska prövas i förevarande mål, nämligen huruvida vinäger och vin är varor av liknande slag.
38 Vad gäller hänvisningen till förstainstansrättens dom av den 15 februari 2007 i mål T‑501/04, Bodegas Franco-Españolas mot harmoniseringsbyrån – Companhia Geral da Agricultura das Vinhas do Alto Douro (ROYAL) (ej publicerad i rättsfallssamlingen), var detta mål helt annorlunda än det nu aktuella och ger ej anledning att ifrågasätta överklagandenämndens bedömning.
39 Förstainstansrätten fann i det målet – som gällde den påstådda risken för förväxling mellan varumärket ROYAL som sökts för Riojaviner, och det äldre varumärket ROYAL FEITORIA som registrerats för portvin – att trots att Riojaviner och portviner båda är alkoholhaltiga drycker föreligger endast en begränsad likhet mellan dem, eftersom det som skiljer dem åt är väl känt av medelkonsumenten (de förstnämnda vinerna dricks till mat medan de senare vinerna dricks som aperitif eller efter maten). Förstainstansrättens ställningstagande i det målet innebär dock inte att harmoniseringsbyrån inte haft fog för att, i förevarande fall, angående vinäger och vin, anse att det fanns tillräckligt underlag för att finna att det föreligger en varuslagslikhet, om än låg, mellan dessa två varor.
40 Av ovanstående följer att sökandens argument inte ger anledning att ifrågasätta överklagandenämndens bedömning att det föreligger en låg varuslagslikhet mellan vinäger och vin.
41 Vad gäller de tjänster som avses i ansökan om registrering och för vilka invändningen bifölls, nämligen ”kommersiella ensamrätter, [agenturer, grossist- och detaljistförsäljning], export, import; allt det nämnda avseende vinäger” i klass 35, delade överklagandenämnden invändningsenhetens bedömning att det även beträffande nämnda tjänster förelåg en låg likhet med vin. Motiveringen till detta var huvudsakligen att försäljningsverksamhet är av kompletterande och underordnad natur för företag inom vin- och vinägerbranschen.
42 Tribunalen konstaterar dock, liksom harmoniseringsbyrån, att sökanden inte har framfört någon invändning mot överklagandenämndens bedömning avseende tjänster och att sökanden endast har invänt mot överklagandenämndens bedömning avseende varor (vinäger och vin).
43 Mot bakgrund av det starka band som finns mellan varje vara och marknadsföringen av den, har överklagandenämnden för övrigt haft fog för att, efter att korrekt ha fastställt att det föreligger en låg varuslagslikhet mellan vinäger och vin, finna att det föreligger en lika låg likhet mellan å ena sidan de marknadsföringstjänster som uttryckligen angetts ”avs[e] vinäger” (nämligen ”kommersiella ensamrätter, [agenturer, grossist- och detaljistförsäljning], export, import; allt det nämnda avseende vinäger” i klass 35) och å andra sidan vin.
44 Sammanfattningsvis har sökanden inte visat att överklagandenämnden saknat fog för sin bedömning att de varor och tjänster som avses i ansökan om registrering, och för vilka överklagandenämnden bifallit invändningen, liknar, om än i låg grad, den vara som avses med det äldre varumärket.
45 Vad för det andra gäller jämförelsen mellan kännetecknen, ska helhetsbedömningen av risken för förväxling, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som dessa åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de ifrågavarande varorna och tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se domstolens dom av den 12 juni 2007 i mål C‑334/05 P, harmoniseringsbyrån mot Shaker, REG 2007, s. I‑4529, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
46 Bedömningen av likheten mellan två varumärken kan inte endast avse en beståndsdel i ett sammansatt varumärke som jämförs med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att de aktuella varumärkena, betraktade vart och ett för sig, undersöks i sin helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (se domen i det ovan i punkt 45 nämnda målet harmoniseringsbyrån mot Shaker, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (domen i det ovannämnda målet harmoniseringsbyrån mot Shaker, punkt 42, och av den 20 september 2007 i mål C‑193/06 P, Nestlé mot harmoniseringsbyrån, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 42). Detta kan bland annat vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket (domen i det ovannämnda målet Nestlé mot harmoniseringsbyrån, punkt 43).
47 Av processekonomiska skäl begränsade sig överklagandenämnden i det angripna beslutet till att jämföra det sökta varumärket med det äldre gemenskapsvarumärket nr 226118. Vid denna jämförelse delade överklagandenämnden invändningsenhetens bedömning att det föreligger en hög grad av likhet mellan dessa varumärken i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende.
48 Tribunalen finner att överklagandenämnden har haft fog för sin bedömning att ordelementet ”rioja”, som är gemensamt för de två motstående varumärkena, utgjorde den dominerande beståndsdelen i respektive varumärke. Detta ordelement drar nämligen till sig omsättningskretsens uppmärksamhet, såväl genom sin placering i dessa varumärken (i början på det sökta varumärket och i mitten av det äldre varumärket) som genom det renommé som det har i större delen av unionen i samband med Riojaviner, något som parterna är eniga om.
49 Vad gäller den visuella likheten konstaterar tribunalen, på i huvudsak samma grunder som överklagandenämnden, att det faktum att ordelementet ”rioja” förekommer i de motstående varumärkena – ordet förekommer i början av det sökta varumärket, och vad gäller det äldre gemenskapsvarumärket nr 226118 är det skrivet på snedden och med stora bokstäver mitt i varumärket – gör att den visuella likheten är om inte hög, så åtminstone betydande, detta trots att det förekommer skillnader i andra beståndsdelar, vilka är mindre viktiga, nämligen ordelementet ”vina” som står i slutet av det sökta varumärket och de olika ordelement och figurelement som i det äldre varumärket nr 226118 omger den centrala beståndsdelen ”rioja”.
50 Parterna har gjort olika hänvisningar till hur de motstående varumärkena används i praktiken avseende de varor som är i fråga. Sökanden har för sin del hänvisat till hur det äldre varumärket anbringats på större etiketter eller på baksidan av flaskor. CRD har å sin sida hänvisat till den grafiska utformning som sökanden faktiskt använt vid tryckningen av det sökta ordmärket. Tribunalen finner att dessa olika hänvisningar saknar relevans för bedömningen av de motstånde varumärkenas visuella likhet, vilken ska göras på grundval av de kännetecken som har registrerats eller sökts hos harmoniseringsbyrån.
51 Vad gäller den fonetiska likheten konstaterar tribunalen, på i huvudsak samma grunder som överklagandenämnden, att det finns en hög grad av likhet mellan de motstående varumärkena, på grund av det gemensamma ordelementet ”rioja”. Beståndsdelen ”vina” i det sökta varumärket, som är placerat i slutet av varumärket och därigenom är av mindre fonetisk betydelse, är inte av sådan art att den i någon större grad kan minska denna fonetiska likhet. Vad gäller de fyra beståndsdelarna ”consejo”, ”regulador”, ”denominacion origen” och ”calificada”, vilka är placerade på de fyra kanterna i det äldre varumärket – och vad gäller två av dem, vertikalt, vilket gör dem svåra att läsa – är de uppenbart underordnade beståndsdelar i detta varumärke.
52 Vad gäller den begreppsmässiga likheten delar tribunalen överklagandenämndens bedömning att det finns en hög grad av likhet. Såväl ordelementet ”riojavina” i det sökta varumärket som ordelementet ”rioja” i det äldre varumärket, vilket förstärks av en bild av en klase vindruvor och ett vinblad, föranleder nämligen direkt omsättningskretsen att tänka på vinprodukter, och särskilt på Riojaviner.
53 Av det anförda följer att överklagandenämnden har haft fog för sin bedömning att det föreligger en hög grad av likhet mellan de motstående varumärkena.
54 Vad för det tredje gäller helhetsbedömningen av risken för förväxling, föreligger vid denna bedömning ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland varumärkeslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög varumärkeslikhet och omvänt (domstolens dom av den 29 september 1998 i mål C‑39/97, Canon, REG 1998, s. I‑5507, punkt 17, och förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T‑81/03, T‑82/03 och T‑103/03, Mast‑Jägermeister mot harmoniseringsbyrån – Licorera Zacapaneca (VENADO med ram m.fl.), REG 2006, s. II‑5409, punkt 74).
55 I likhet med överklagandenämnden anser tribunalen att de aktuella varornas låga varu- eller tjänsteslagslikhet kompenseras av att de motstående varumärkena har en hög varumärkeslikhet. Omsättningskretsen kan således förledas att tro att den vinäger och de försäljningstjänster avseende vinäger som erbjuds under varumärket RIOJAVINA har samma kommersiella ursprung som de viner som saluförs under det äldre varumärket nr 226118.
56 Vad gäller den omständigheten att sökanden är innehavare av det spanska varumärket RIOJAVINA och har salufört vinäger under detta varumärke under mer än 50 år i Spanien, konstaterar tribunalen att även om det antas att det visats att så är fallet, visar inte denna omständighet att det inte finns någon risk för förväxling hos de spanska konsumenterna, angående det kommersiella ursprunget för vinäger som saluförs under detta varumärke. Under alla omständigheter är dessutom den omsättningskrets som ska beaktas vid bedömningen av förväxlingsrisken inte den spanska allmänheten utan, i vidare bemärkelse, allmänheten i hela unionen.
57 Tribunalen övergår nu till att pröva argumentet att CRD inte ska kunna ha ensamrätt att använda ordet ”rioja” i en sektor, nämligen vinägersektorn, där CRD inte kan bedriva någon verksamhet. Enligt artikel 12 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 12 b i förordning nr 207/2009) ger ”[g]emenskapsvarumärket … inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda … uppgifter om varornas eller tjänsternas … geografiska ursprung … förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed”.
58 På samma sätt anges i artikel 64.2 i förordning nr 40/94 (nu artikel 66.2 i förordning nr 207/2009) att ”[s]om ett undantag från artikel 7.1 c) får kännetecken eller uppgifter som kan användas i näringsverksamhet för att beteckna geografiskt ursprung för varor eller tjänster utgöra gemenskapens kollektivmärken enligt punkt 1” och att ”[e]tt kollektivmärke … inte [ger] innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana kännetecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att de används i enlighet med god affärssed; i synnerhet kan ett sådant märke inte åberopas mot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn”.
59 Tribunalen påpekar emellertid, i motsats till vad sökanden tycks påstå, att det av CRD inledda invändningsförfarandet inte alls har till syfte att, i strid med ovan nämnda bestämmelser, erhålla ensamrätt på användningen av ordet ”rioja”, oavsett om det gäller vinäger eller någon annan vara.
60 Nämnda förfarande syftar enbart till att med hjälp av artikel 8.1 i förordning nr 40/94 säkerställa CRD:s skydd av de immaterialrättsliga rättigheter som följer av registreringen av det äldre gemenskapsvarumärket nr 226118 mot varje förfång som skulle kunna uppstå vid registrering av ett gemenskapsvarumärke som innebär en förväxlingsrisk.
61 Tribunalen ska därefter pröva påståendet att CRD inte har framställt någon invändning mot registreringen av andra gemenskapsvarumärken i vilka ordet ”rioja” ingår, bland annat en registrering som avsåg varor i klass 30 (vinäger). Detta argument saknar relevans för bedömningen av den enda fråga som ska prövas i förevarande mål, nämligen huruvida – som harmoniseringsbyrån funnit inom ramen för det av CRD inledda invändningsförfarandet avseende det varumärke som sökanden ansökt om registrering för – det föreligger en risk för förväxling mellan detta sökta varumärke och det äldre varumärket nr 226118.
62 Eftersom harmoniseringsbyrån, tvärtemot vad sökanden har påstått, inte har begått något fel när den fastställt att det i förevarande fall föreligger en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, kan talan inte vinna bifall såvitt avser den enda grund som sökanden har åberopat, som avser åsidosättande av nämnda bestämmelse.
63 Utan att det är nödvändigt att pröva sökandens yrkande att tribunalen ska ”[godkänna] registrering av det sökta varumärket för klasserna 29, 30 och 35”, ska talan ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
64 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har tappat målet och ska därför ersätta harmoniseringsbyråns och CRD:s rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Félix Muñoz Arraiza ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 9 juni 2010.
Underskrifter