Mål T‑3/20
Forbo Financial Services AG
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 16 december 2020
”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Canoleum – Det äldre internationella ordmärket MARMOLEUM – Relativt registreringshinder – För sent ingiven inlaga med grunderna för överklagandet – Talan vid överklagandenämnden kan inte tas upp till prövning – Ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) – Plötslig sjukdom hos klagandens advokat – Omsorgsplikt – Bevisvärdet av det intygade utlåtande som advokaten avgivit”
1. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Återställande av försutten tid – Villkor – Den omsorg som har betingats av omständigheterna – Exceptionella händelser, som följaktligen är oförutsägbara
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 104.1)
(se punkterna 45 och 46)
2. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Återställande av försutten tid – Villkor för tillämpning – Restriktiv tolkning
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 104.1)
(se punkt 47)
3. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Bevisningens bevisvärde – Intygade utlåtanden
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artiklarna 97.1 f och 104.1)
(se punkterna 51–59)
Resumé
Windmöller Flooring Products WFP GmbH ingav den 17 maj 2017 en ansökan om registrering av ordkännetecknet Canoleum som EU-varumärke. Den 27 september 2017 framställde Forbo Financial Services AG en invändning mot registreringen av det sökta varumärket vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) med stöd av dess internationella ordmärke MARMOLEUM. Forbo Financial Services AG gjorde gällande att det förelåg en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009(1). Denna invändning avslogs genom beslut av den 12 februari 2019.
Forbo Financial Services överklagade den 9 april 2019 till EUIPO. Bolaget ingav dock inlagan med grunderna för överklagandet först den 26 juni 2019, det vill säga efter den utsatta tidsfristen.(2) Till denna inlaga bifogade klaganden en ansökan om återställande av försutten tid,(3) i vilken bolaget gjorde gällande att den advokat som ansvarade för ärendet (nedan kallad den ursprunglige advokaten) inte hade kunnat inge denna inlaga inom den föreskrivna fristen på grund av en allvarlig sjukdom som han hade ådragit sig på ett oförutsebart sätt. Till stöd för detta påstående lade Forbo Financial Services fram två intygade utlåtanden, det ena från den ovannämnde advokaten och det andra från hans maka. Överklagandenämnden avvisade överklagandet genom beslut av den 9 oktober 2019. Överklagandenämnden ansåg att den ursprunglige advokaten inte hade styrkt att han hade iakttagit den omsorg som hade betingats av omständigheterna. I synnerhet kritiserade överklagandenämnden advokaten för att han inte hade gett in något läkarintyg.
Efter att Forbo Financial Services väckt talan vid tribunalen har tribunalen ogiltigförklarat överklagandenämndens beslut med motiveringen att överklagandenämnden redan från början förnekade trovärdigheten av de två aktuella intygade utlåtandena och underkände de detaljerade förklaringarna i dessa.
Tribunalens bedömning
Tribunalen erinrar inledningsvis om att ett intygat utlåtande utgör tillåten bevisning.(4) Vidare påpekar tribunalen att en förklaring som upprättats i upphovsmannens intresse endast har ett begränsat bevisvärde och kräver stöd av ytterligare bevisning, men att detta emellertid inte innebär att EUIPO:s instanser principiellt kan anse att ett sådant uttalande i sig helt saknar trovärdighet. Bevisvärdet av en sådan förklaring beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Överklagandenämnden har emellertid redan från början förnekat trovärdigheten av de två aktuella intygade utlåtandena och den har därmed underlåtit att ta vederbörlig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Vad därefter gäller den ursprunglige advokatens försäkran konstaterar tribunalen att överklagandenämnden har underlåtit att beakta att denne är en yrkesman som ska utöva sin verksamhet i enlighet med etiska och moraliska regler, och att han skulle riskera straffrättsliga påföljder och äventyra sitt yrkesmässiga anseende om han avgav ett falskt intygat utlåtande. Tribunalen tillägger att ett intygat utlåtande från en advokat i sig utgör ett starkt bevis för de omständigheter som anges där när det är entydigt, inte motsägelsefullt och sammanhängande och det inte finns någon faktisk omständighet som gör att dess uppriktighet kan ifrågasättas.
Överklagandenämnden hade inte heller beaktat den omständigheten att den sjukdom som den ursprunglige advokaten gjorde gällande var orsaken till att fristen överskreds var en del av hans privatliv, och att han var bäst lämpad att lämna information om händelsen och särskilt om de symptom och besvär som han led av.
När det gäller det intygade utlåtanden som avgetts av den ursprungliga advokatens hustru, borde överklagandenämnden även ha beaktat den omständigheten att de personer som bevittnar en sådan händelse som den som inträffade i förevarande mål oftast är den berördes närmaste och att hustrun, i likhet med nämnda advokat, skulle riskera straffrättsliga påföljder om hon avgav ett falskt intygat utlåtande.
Slutligen understryker tribunalen att överklagandenämnden underlät att beakta att ytterligare bevisning som kunde styrka innehållet i de två intygade utlåtandena, såsom ett läkarintyg, inte rimligen kunde krävas eller inte fanns tillgänglig. Härvidlag påpekar tribunalen att målet rör en unik och tillfällig händelse som ingår i den berördes privatliv och därför skiljer sig från de situationer som allmänt avses i rättspraxis angående bevisvärdet av intygade utlåtanden, där förklaringen lämnas för att styrka rent objektiva omständigheter som inte är personliga.
Tribunalen ogiltigförklarar följaktligen överklagandenämndens beslut.