FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

den 6 oktober 1999 (1)

”Beslut om tillstånd till statligt stöd för omstrukturering - Utgångspunkten för tidsfristen för talans väckande i förhållande till tredje man - Villkor för stödets förenlighet”

I mål T-123/97,

Salomon SA, bolag bildat enligt fransk rätt, Pringy (Frankrike), företrätt av advokaterna Loraine Donnedieu de Vabres och Jean-Pierre Jouyet, Paris, delgivningsadress: advokatbyrån Aloyse May, 31, Grand-rue, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Gérard Rozet, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten Ami Barav, Paris, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Republiken Österrike, företrädd av Christine Stix-Hackl, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Österrikes ambassad, 3, rue des Bains, Luxemburg,

och

HTM Sport- und Freizeitgeräte AG, bolag bildat enligt österrikisk rätt, Schwechat (Österrike), företrätt av advokaten Wolfgang Knapp, Bryssel och Frankfurt am Main, och advokaten Till Müller-Ibold, Frankfurt am Main, delgivningsadress: advokatbyrån Arendt et Medernach, 8-10, rue Mathias Hardt, Luxemburg,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 97/81/EG av den 30 juli 1996 om den österrikiska statens stöd till firma Head Tyrolia Mares i form av kapitaltillskott (EGT L 25, 1997, s. 26),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden A. Potocki samt domarna K. Lenaerts, C.W. Bellamy, J. Azizi och A.W.H. Meij,

justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 24 mars 1999,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

1.

    I artikel 92.3 i EG-fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) stadgas:

”Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses

...

c)    stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. ...”

2.

    För tillämpningen av denna bestämmelse har kommissionen definierat gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (94/C 368/05) (EGT C 368, 1994, s. 12, nedan kallade riktlinjerna).

Bakgrund till tvisten

3.

    Det österrikiska bolaget Head Tyrolia Mares (nedan kallat HTM) omfattar olika företag som tillverkar och säljer sportartiklar för vintersport, tennis, dykning och golf. År 1994 hade HTM en omsättning på omkring 5,2 miljarder ATS, det vill säga +/- 390 miljoner ECU (nedan angett som MECU) varav 45 procent i Västeuropa. I juni 1995 sysselsatte företagsgruppen omkring 2 700 personer. HTM:s produktionsenheter är belägna i USA och Europa (Tyskland, Österrike, Italien, Republiken Tjeckien och Estland). De österrikiska anläggningarna återfinns i Kennelbach (536 anställda), Hörbranz (279 anställda), Schwechat (395 anställda) och Neusiedl (80 anställda).

4.

    Det statliga holdingbolaget Austria Tabakwerke (nedan kallat AT) förvärvade år 1993 en majoritetsandel i HTM till ett pris av 20 miljoner USD (+/- 16 MECU). Genast tillsköt AT nytt kapital till ett belopp av 100 miljoner USD (+/- 80 MECU). Samma år erhöll HTM ett oprivilegierat delägarlån från AT som ersättning för eget kapital till ett belopp av 85,25 miljoner DM (+/- 45 MECU).

5.

    Trots de redovisade rationaliserings-, diversifierings- och nyinvesteringsprogrammen drabbades HTM-koncernen åren 1993 och 1994 av stora förluster, främst på grund av den starka nedgången på den internationella skidmarknaden sedan slutet av åttiotalet och de mycket dåliga resultaten på vissa områden såsom sportkläder och golfutrustning. Höga finansiella kostnader och en rad omstruktureringsposter och extraordinära poster försvagade den finansiella styrkan ytterligare.

6.

    Handelsbank SBC Warburg (nedan kallad Warburg), som av AT i januari 1995 ombads att utarbeta en saneringsplan för HTM, fick i mars 1995 i uppdrag att utarbeta en privatiseringsplan för HTM och inledde i maj 1995 ett förfarande för urval av potentiella köpare.

7.

    För att undvika att HTM skulle förklaras insolvent, tvingades AT i april 1995 att tillföra företagsgruppen ytterligare 400 miljoner ATS (+/- 30 MECU) och omvandla lånet om +/- 45 MECU från år 1993 till nytt eget kapital.

8.

    Salomon tillverkar bland annat utförsåkningsskidor, längdåkningsskidor, snowboards, skidpjäxor och skidbindningar samt golfklubbor. Bolagets omsättning år 1995 var 4 miljarder FF (+/- 620 MECU), varav 62 procent enbart på marknaden för vintersportartiklar (+/- 386 MECU). I sin egenskap av direkt konkurrent till HTM på marknaden för vintersportartiklar begärde Salomon i en skrivelse av den 21 juni 1995 att kommissionen skulle inleda en undersökning av de statliga stöd som AT påstods ha beviljat HTM.

9.

    I juli 1995 utarbetades en omstruktureringsplan för HTM som skulle återställa HTM:s lönsamhet för år 1997. För att finansiera denna plan och avstyra ett nytt insolvensförfarande godkände det österrikiska finansministeriet i augusti 1995 AT:s beslut att genomföra ytterligare en kapitalökning på 1,5 miljarder ATS (+/- 112 MECU) i HTM, vilket skulle ske i omgångar under åren 1995-1997.

10.

    Den 8 augusti 1995 delgav de österrikiska myndigheterna kommissionen AT:s avsikter. Den 1 september 1995 tillställde kommissionen den österrikiska regeringen en begäran om information, vilken besvarades den 21 september 1995.

11.

    Den 30 september 1995 erhöll HTM ett belopp om 373 miljoner ATS (+/- 28 MECU) från AT. På grund av att situationen för HTM försämrats gav man under september månad år 1995 upp alternativet med omstrukturering i egen regi till förmån för omedelbar försäljning. AT:s styrelse beslöt på inrådan av Warburg att godkänna det preliminära anbudet från en grupp internationella investerare under ledning av Johan Eliasch (nedan kallad Eliasch-gruppen) och att inleda förhandlingar om en omedelbar privatisering av hela HTM-koncernen.

12.

    I köpeavtalet med Eliasch-gruppen föreskrevs en köpeskilling om 10 miljoner ATS (+/- 0,7 MECU) och ett kapitaltillskott till ett belopp av 1,19 miljarder ATS (+/- 88 MECU) till HTM från AT, fördelat på flera delbetalningar. Eliasch-gruppen förband sig att tillföra HTM ytterligare 300 miljoner ATS (+/- 22 MECU), varav 25 miljoner ATS (+/- 2 MECU) så snart kommissionen godkänt AT:s åtgärder.

13.

    Därutöver skall AT erhålla 15 procent av den realisationsvinst som Eliasch-gruppen uppnår vid försäljning av HTM, helt eller delvis, till en tredje part genom försäljning av andelar eller offentligt försäljningsanbud. Slutligen var Eliasch-gruppen skyldig att fortsätta HTM:s verksamhet i Österrike i ytterligare minst tre år och bibehålla 50 procent av den dåvarande personalen vid anläggningen i Schwechat samt 80 procent av personalen vid anläggningarna i Hörbranz och Kennelbach.

14.

    Under den sista veckan i november 1995 informerades kommissionen om att bankerna gått med på att efter ägarbytet medverka till HTM:s omstrukturering, dels genom att avstå från sina fordringar upp till ett belopp av 630 miljoner ATS (+/- 47 MECU), dels genom att bevilja en omläggning av lånen.

15.

    Genom ett beslut av den 20 december 1995, ändrat den 13 mars 1996, inledde kommissionen med stöd av artikel 93.2 i EG-fördraget (nu artikel 88 EG) ett förfarande för att undersöka huruvida AT:s kapitaltillskott på 400 miljoner ATS (+/- 30 MECU) i april 1995 (se ovan punkt 7) och 1,19 miljarder ATS (+/- 88 MECU) (se ovan punkt 11), som redan skett eller skulle ske enligt köpeavtalet med Eliasch-gruppen, var förenligt som omstruktureringsstöd till HTM.

16.

    Kommissionen ansåg för övrigt att totalbeloppet om 1,273 miljarder ATS (+/- 95 MECU), varav 773 miljoner (+/- 58 MECU) (se ovan punkterna 7 och 11) redan hade betalats till HTM, efter omläggningen till återbetalningspliktigt lån till marknadsränta kunde godkännas som undsättningsstöd.

17.

    Kommissionen kungjorde för detta ändamål ett meddelande enligt artikel 93.2 i fördraget till övriga medlemsstater och andra berörda parter om stöd som den österrikiska regeringen har beviljat HTM i form av tillfört kapital (EGT C 124, 1996, s. 5).

18.

    I början av februari 1996 underrättades kommissionen om att transaktionen, enligt avtalet om köp av bolagsandelar, hade genomförts genom att AT:s aktieinnehav i HTM överlåtits på Eliasch-gruppen.

19.

    Salomon SA (nedan kallat Salomon) gav in sina yttranden i undersökningsförfarandet genom en inlaga av den 21 maj 1996.

20.

    Genom beslut 97/81/EG av den 30 juli 1996 om den österrikiska statens stöd till HTM i form av kapitaltillskott (EGT L 25, 1997, s. 26, nedan kallat beslutet) fann kommissionen att kapitaltillskotten på 400 miljoner ATS (+/- 30 MECU) (se ovan punkt 7) och på 1,19 miljarder ATS (+/- 88 MECU) (se ovan punkt 12), det vill säga 118 MECU, utgjorde ett statligt stöd men att detta på vissa villkor kunde anses förenligt med den gemensamma marknaden som ett stöd för omstrukturering.

21.

    Kommissionen konstaterade i beslutet att marknaden för utförsåkningsskidor är mättad och lider av en avsevärd överkapacitet samt att tendensen går i riktning mot ett färre antal stora tillverkare. Enligt kommissionen utvecklas marknaderna för skidbindningar och skidpjäxor parallellt.

22.

    Enligt beslutet innebär omstruktureringsplanen i produktionshänseende en återgång till HTM:s grundläggande verksamheter (tennis, skidor, skidbindningar, skidpjäxor och dykarutrustning) som på kort sikt i huvudsak bör koncentrera sig på märket Head, på marknadsföring, innovativa och högteknologiska produkter och påUSA-marknaden. När omstruktureringen har avslutats är målsättningen att på lång sikt utvidga affärsverksamheten till nya produkter (genom förvärv av licenser) och nya geografiska marknader. Omstruktureringens mål är att under år 1996 nå brytpunkten på det operativa området, att åter nå lönsamhet år 1997 och slutligen att bolaget börsnoteras år 1998 eller 1999.

23.

    Omstruktureringsplanen lägger tonvikten på följande punkter:

-    Anpassning av produktionskapaciteten inom affärsområdena vintersport (skidor, skidbindningar och skidpjäxor) och tennisracketar till den minskade efterfrågan. Detta innebär att arbetsintensiv tillverkning läggs ut på entreprenad och flyttas till Östeuropa för att sänka produktionskostnaderna.

-    Successiv avveckling av olönsamma produktserier och minskning av lagerbestånd.

-    Rationalisering och sänkning av de fasta kostnaderna för marknadsföring och administration, inklusive fusionering av koncernbolag.

-    Utveckling och införande av ett logistiksystem för centraliserad styrning av lagerhållning, lagerbestånd och leveranser samt modernisering av interna ledningssystem och tillverkningsrutiner.

24.

    I omstruktureringsplanen föreskrivs särskilt att årskapaciteten skall minskas med 39 procent för skidor, 59 procent för skidbindningar, 9 procent för skidpjäxor och 38 procent för tennisracketar. Personalminskningar skall ske på dessa olika verksamhetsområden.

25.

    Kostnaderna för omstruktureringsåtgärderna åren 1995-1997 beräknas till 159 miljoner USD (+/- 127 MECU). Största delen av kostnaderna föranleds av att försäljningen av golfutrustning upphör, att affärsområde sportkläder läggs ned och att verksamhetsställena i Kennelbach, Schwechat och Hörbranz omstruktureras och får minskad tillverkningskapacitet. Däri ingår även avgångsvederlag till uppsagd personal.

26.

    I rekapitaliseringsplanen, som utgör en del av omstruktureringsplanen, förutses förutom kapitaltillskotten från AT och bankernas fordrings- och ränteeftergifter, till ett belopp av 630 miljoner ATS (+/- 47 MECU) (se ovan punkt 14), de två kapitaltillskotten från Eliasch-gruppen med +/- 2 MECU respektive +/- 20 MECU (se ovan punkt 12) till och med år 1998 samt en internationell offentlig aktieemission med en förväntad intäkt på 60 miljoner USD (+/- 48 MECU). Eftersom HTM:s kalkylmässiga andel av eget kapital år 1998 (7 procent) anses alltför liten för att företaget med framgång skall kunna tävla med sina internationella konkurrenter, anses tillskottet från Eliasch-gruppen och börsintroduktionen vara av avgörande betydelse för HTM:s ekonomiska struktur, då företagets skuldbörda därigenom minskas ytterligare.

27.

    I artikel 1 i beslutet föreskrivs att AT:s överföringar till HTM i form av kapitaltillskott på 1,59 miljarder ATS (+/- 118 MECU) (se ovan punkt 20) utgör ett sådant statligt stöd som avses i artikel 92.1 i fördraget. Detta stöd anses förenligt med den gemensamma marknaden enligt föreskrifterna i artikel 92.3 c, då det främjar utvecklingen av vissa näringsverksamheter utan att ändra förutsättningarna för handeln på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset.

28.

    Betalning av detta belopp om 1,59 miljarder ATS, vari ingår beloppet 1,273 miljarder ATS (+/- 95 MECU) som tidigare godkänts av kommissionen som undsättningsstöd (se ovan punkt 16), har fördelats på följande sätt: 400 miljoner ATS (+/- 30 MECU) i april 1995 (se ovan punkt 7) och 373 miljoner ATS (+/- 28 MECU) den 30 september 1995 (se ovan punkt 11). Dessutom planeras betalning av ett belopp om 27 miljoner ATS (+/- 2 MECU) samt utbetalning av resterande del fördelat på perioden mellan den 31 december 1995 och den 31 mars 1998.

29.

    I artikel 2 i beslutet anges att den österrikiska regeringen skall se till att följande villkor uppfylls för att säkerställa stödets förenlighet med gemensamma marknaden:

-    Omstruktureringsplanen skall genomföras i den form som redovisats för kommissionen. Vid slutet av augusti och februari månader i varje år till och med år 1999 skall HTM framlägga en rapport om de vid omstruktureringen uppnådda delmålen, där företagets ekonomiska utveckling och finansiella resultat och dessas överensstämmelse med omstruktureringsplanen redovisas. Vidare åligger det företaget att framlägga årsredovisningarna för koncernföretagen för åren 1995-1999 senast vid utgången av juni månad av varje år som följer på ifrågavarande räkenskapsår.

-    Den kapacitetsminskning som förutses i omstruktureringsplanen skall oåterkalleligen genomföras.

-    Senast en månad efter dagen för beslutet skall Eliasch-gruppen verkställa kapitaltillskottet på 25 miljoner ATS (+/- 2 MECU) (se ovan punkt 12) till HTM.

-    Eliasch-gruppens kapitalöverföring på 275 miljoner ATS (+/- 20 MECU) (se ovan punkt 12) skall verkställas senast den 31 december 1998.

-    Ytterligare ett tillskott av eget kapital på minst 600 miljoner ATS (+/- 48 MECU) (se ovan punkt 26) skall verkställas medelst en öppen internationell nyemission eller med hjälp av medel med samma verkan senast vid 1999 års utgång.

-    Tidigare uppkomna förluster på 1,59 miljarder ATS (+/- 118 MECU) får inte användas till att sänka den skattepliktiga vinsten.

30.

    I artikel 3 föreskrivs slutligen att beslutet riktar sig till Republiken Österrike.

31.

    Beslutet delgavs den österrikiska regeringen den 21 augusti 1996 och kungjordes den 28 januari 1997.

Förfarandet vid förstainstansrätten

32.

    Genom ansökan som ankom till förstainstansrätten den 18 april 1997 väckte Salomon talan om ogiltigförklaring av beslutet.

33.

    Genom två beslut av den 21 november 1997 gavs Republiken Österrike och HTM tillåtelse att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

34.

    Efter referentens rapport beslöt förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet utan föregående bevisupptagning. Förstainstansrätten uppmanade likväl parterna att skriftligen svara på vissa frågor.

35.

    Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid offentligt sammanträde den 24 mars 1999.

Parternas yrkanden

36.

    Salomon har yrkat att domstolen skall

-    ogiltigförklara beslutet,

-    förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

37.

         Kommissionen har yrkat att domstolen skall

-    avvisa talan eller, under alla omständigheter, ogilla den,

-    förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

38.

    Republiken Österrike har yrkat att domstolen skall

-    ogilla talan,

-    förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

39.

         HTM har yrkat att domstolen skall

-    avvisa talan, eftersom den har väckts för sent, eller

-    ogilla talan såsom uppenbart ogrundad,

-    förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive HTM:s kostnader i målet.

Upptagande till sakprövning

40.

    Kommissionen har, med stöd i sak av intervenienterna, anfört att denna talan, som väcktes den 18 april 1997, har väckts för sent, eftersom fristen för talans väckande började löpa från och med den dag då sökanden fick kännedom om beslutet. Beslutet uppmärksammades i pressen när det antogs den 30 juli 1996, och sökanden borde då ha begärt av kommissionen att få ta del av beslutet och därefter ha väckt sin talan inom två månader efter det att bolaget fick kännedom om beslutets innehåll. Det förhållandet att beslutet senare offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning medför inte att fristen börjar löpa på nytt.

41.

    Salomon anser för sin del att talan har väckts inom fristen. Det är endast för det fall offentliggörande eller delgivning av den påtalade rättsakten inte sker som fristen för talans väckande börjar löpa från och med den dag då sökanden fick kännedom om den omtvistade rättsakten. När ett beslut däremot, som i det aktuella fallet, inte har delgetts sökanden, vilket skulle gett denne möjlighet att få en detaljerad kännedom om beslutets innehåll, utan i stället har offentliggjorts i EGT, börjar fristen för talans väckande löpa vid tidpunkten för offentliggörandet, oavsett om detta offentliggörande är fakultativt. Denna slutsats vinner för övrigt stöd av den praxis som skapats beträffande tvister om statligt stöd.

42.

    Det följer av ordalydelsen i femte stycket i artikel 173 i EG-fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse) att tidpunkten då sökanden fick kännedom om rättsakten som kriterium för när fristen för talans väckande skall börja löpa är subsidiär i förhållande till offentliggörandet eller delgivningen av rättsakten (dom av den 10 mars 1998 i mål C-122/95, Tyskland mot rådet, REG 1998, s. I-973, punkt 35).

43.

    Förstainstansrätten konstaterar vidare att kommissionen har åtagit sig att i EGT, L-serien, offentliggöra den fullständiga texten till beslut om villkorade tillstånd till statligt stöd som, såsom är fallet här, antagits efter ett förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget (se Europeiska gemenskapernas konkurrensrätt, volym II A, ”Regler tillämpliga på statligt stöd”, 1995, s. 43, punkt 53, och s. 55, punkt 90 d).

44.

    Beslutet offentliggjordes i EGT L 25 av den 28 januari 1997, och det är således vid det sistnämnda datumet som tidsfristen börjar löpa i förhållande till sökanden.

45.

    Argumentationen mot talans upptagande till sakprövning underkänns därför.

Prövning i sak

Räckvidden av förstainstansrättens legalitetskontroll beträffande det omtvistade omstruktureringsstödets förenlighet

46.

    Förstainstansrätten erinrar inledningsvis om att gemenskapsinstitutionernas rättsakter presumeras vara giltiga (se i detta avseende domstolens dom av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d'Abruzzo mot kommissionen, REG 1987, s. 1005, punkt 10; svensk specialutgåva, volym 9, s. 29), och det ankommer på den som yrkar ogiltigförklaring att lägga fram sådan bevisning som kan sätta svarandeinstitutionens bedömningar i tvivelsmål.

47.

    Det följer dessutom av fast rättspraxis att kommissionen har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 92.3 i fördraget. Då den skönsmässiga bedömningen inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar skall den rättsliga prövningen av ett sådant beslut endast avse en kontroll av att reglerna för förfarandet och för motiveringen har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade ställningstagandet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Det ankommer i synnerhet inte på förstainstansrätten att ersätta beslutsfattarens ekonomiska bedömningar med sina egna (förstainstansrättens dom av den 25 juni 1998 i de förenade målen T-371/94 och T-394/94, British Airways m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. II-2405, punkt 79).

48.

    I ett mål om ogiltigförklaring enligt artikel 173 i fördraget måste rättsaktens lagenlighet för övrigt bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs. I synnerhet skall kommissionens komplicerade bedömningar bedömas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde bedömningarna (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet British Airways m.fl. mot kommissionen, punkt 81).

49.

    Slutligen konstateras att enbart ett påstående om att något av villkoren för tillstånd till stöd inte skulle vara uppfyllt inte inverkar på beslutets lagenlighet i sig. Rent allmänt kan nämligen en gemenskapsakts lagenlighet inte bero på eventuella möjligheter att kringgå denna eller på en bedömning i efterhand av om den har varit effektiv (domen i det ovannämnda målet British Airways m.fl. mot kommissionen, punkt 291).

50.

    Det är mot bakgrund av ovannämnda principer som sökandens grunder och argument skall bedömas.

De ekonomiska transaktioner som i beslutet inte har beaktats vid givande av tillstånd till det omtvistade omstruktureringsstödet

51.

    Salomon har inte gjort gällande att kapitaltillskottet från AT till HTM år 1993 till ett belopp av +/- 80 MECU (se ovan punkt 4) utgör ett statligt stöd enligt artikel 92 i fördraget. Bolaget har emellertid påstått att stöd som syftar till att snedvrida konkurrensen är förbjudna enligt artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (nedan kallat GATT) och enligt artikel 23.1 i frihandelsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Österrike (EGT L 300, 1972, s. 2, nedan kallat frihandelsavtalet), som då var i kraft. Kapitaltillskottet år 1993 borde därför aldrig ha skett, och denna omständighet borde kommissionen ha beaktat vid sin bedömning av det stödprogram som kommit HTM till del sedan år 1993.

52.

    Kommissionen, med stöd i sak av intervenienterna, anser att Salomons påstående skall avvisas, eftersom bolaget varken ifrågasatte beslutet att inleda förfarandet, såvitt kapitaltillskottet inte fick några konsekvenser i detta beslut, eller utvecklade detta argument under undersökningsförfarandets gång.

53.

    Salomon har för det första invänt att beslutet att inleda förfarandet utgjorde en förberedande rättsakt till det slutliga beslutet som skulle antas, och att det som sådant inte kunde bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Salomon har för det andra anfört att kommissionen kände till förekomsten av ett kapitaltillskott år 1993, eftersom bolaget nämnt detta i sin ovannämnda skrivelse av den 21 juni 1995.

54.

    Förstainstansrätten erinrar för det första om att ett beslut som inleder det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget endast har rättsverkningar och därmed utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas om det innebär en kvalificering av stödet såsom befintligt eller nytt och ett val av tillämpliga förfaranderegler (se i detta avseende förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i de förenade målen T-126/96 och T-127/96, BFM och EFIM, REG 1998, s. II-3437, punkt 43).

55.

    Förstainstansrätten anser för det andra att sökanden inte skulle ha kunnat åberopa faktiska omständigheter som kommissionen inte har känt till och som sökanden inte har upplyst kommissionen om under undersökningsförfarandet (se i detta avseende domstolens dom i de förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen, REG 1994, s. I-4103, punkt 31, och förstainstansrättens dom av den 25 mars 1999 i mål T-37/97, Forges de Clabecq mot kommissionen, REG 1999, s. II-0000, punkt 93). Det finns däremot inget som hindrar att den berörde mot det slutgiltiga beslutet anför en rättslig grund som den inte har anfört under det undersökningsförfarande avseende det omtvistade stödet som inleddes genom beslut av den 20 december 1995, vilket senare ändrades (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet Forges de Clabecq mot kommissionen, punkt 93).

56.

    Kommissionens invändning om rättegångshinder skall därför ogillas.

57.

    I sakfrågan har kommissionen, med stöd i sak av intervenienterna, invänt att det kapitaltillskott som skedde år 1993 saknar betydelse för bedömningen av huruvida det beviljade stödbeloppet är förenligt, eftersom en sådan bedömning måste baseras på en individuell analys av de omtvistade tillskotten och inte på en jämförelse med tidigare ingripanden, vars rättsenlighet inte är ifrågasatt (domen i de ovannämnda målen Spanien mot kommissionen, punkt 71). För övrigt är artikel 92 i fördraget av tidsmässiga skäl (ratione temporis) inte tillämplig på det belopp som av AT betalats till HTM år 1993. Slutligen stred de åtgärder som AT vidtog till förmån för HTM vid denna tidpunkt varken mot GATT eller frihandelsavtalet.

58.

    Det är för förstainstansrätten tillräckligt att erinra om att, vid den tidpunkt då kommissionen inledde det omtvistade undersökningsförfarandet (se ovan punkt 15), artikel VI i GATT och artikel 23 i frihandelsavtalet inte längre kunde utgöra den rättsliga grunden för att bedöma huruvida de kapitaltillskott som AT beviljat HTM var förenliga med den gemensamma marknaden. För övrigt saknar artikel VI i GATT, om antidumpnings- och utjämningstullar, relevans och artikel 23 i frihandelsavtalet öppnar endast en möjlighet för de avtalsslutande parterna att ingripa mot offentliga stöd.

59.

    Kommissionen var därför inte på något sätt skyldig att, enligt de två ovannämnda bestämmelserna, beakta kapitaltillskottet år 1993 vid bedömningen av det omtvistade omstruktureringsstödet (nedan kallat stödet).

60.

    För övrigt kunde kommissionen vid sin bedömning av stödets proportionalitet endast beakta de kapitaltillskott som nämndes i omstruktureringsplanen, för vilken de var ett nödvändigt motvärde och stöd.

61.

    Den tid som förflutit mellan utbetalningarna år 1993 och de kapitaltillskott som beviljades från och med april 1995 (se ovan punkt 7), och som godkänts genom beslutet, gör för övrigt att dessa inte kan ingå i en och samma bedömning av HTM:s ekonomiska situation inom ramen för undersökningsförfarandet.

62.

    Salomon har dessutom i sina skrivelser påtalat delägarlånet om +/- 45 MECU (se ovan punkt 4) som AT beviljade HTM år 1993 samt den omvandling av lånet till eget kapital som ägde rum i april 1995 (se ovan punkt 7).

63.

    Förstainstansrätten konstaterar att delägarlånet från början, och oberoende av hur det betecknats i HTM:s räkenskaper, har utgjort ett icke privilegierat lån avsett att ersätta bolagets eget kapital. På grund av HTM:s allvarliga skuldsättning när lånet formellt omvandlades till eget kapital, var det i realiteten uteslutet att lånet skulle återbetalas och lånet kan därför inte ses som HTM:s skuld till AT, som när den eftergavs skulle ha utgjort en ytterligare faktisk förmån.

64.

    Omvandlingen av lånet till eget kapital, som innebar att AT avstod från återbetalning av en icke indrivningsbar fordran, gav inte i sig en ekonomisk fördel för HTM på AT:s bekostnad i form av överföring av offentliga medel.

65.

    Kommissionen har därför inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att denna omvandling av lånet inte utgjorde statligt stöd.

66.

    Slutligen har Salomon konstaterat att bankerna gått med på att avstå sina fordringar till ett belopp om +/- 47 MECU (se ovan punkt 14). Sökandens avsikt kan därför ha varit att göra gällande att ett sådant avstående innefattade ett element av statligt stöd och att detta avstående därför borde ha beaktats av kommissionen i beslutet.

67.

    Förstainstansrätten konstaterar att kommissionen, som svar på en av de frågor som ställts, har angett att bankkonsortiet förenade såväl avståendet av en del av sina fordringar, till ett sammanlagt belopp om 2 miljarder ATS (+/- 150 MECU), som omläggningen av de belopp som kvarstod att betala med en skyldighet att lämna vissa garantier, däribland att kommissionen skulle godkänna de kapitaltillskott som aviserats.

68.

    Eftersom bankerna, för det fall HTM gick i konkurs, skulle ha förlorat en ännu större andel av sina fordringar, och i avsaknad av veto från de privata bankerna som utgjorde en tredjedel av de banker som ingick i konsortiet, framgår det såsom kommissionen har anfört inte att de offentliga bankernas avstående innehöll inslag av statligt stöd.

69.

    Kommissionen har därför inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att det inte var styrkt att bankernas avstående innehöll inslag av statligt stöd.

70.

    Kommissionen har således inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den inte har beaktat de omtvistade ekonomiska transaktionerna när tillstånd till stödet gavs.

Den första grunden: Det är inte fråga om ett enda stöd

71.

    Salomon har gjort gällande att alla de på varandra följande kapitaltillskotten, som inte samtliga har haft samma syften, trots riktlinjerna inte kan ses som en enda stödåtgärd. I synnerhet kan den betalning om +/- 30 MECU (se ovan punkt 7) som AT verkställde fyra månader innan en omstruktureringsplan kom till stånd inte anses utgöra en del av stödet utan var nödvändig för att HTM inte skulle tvingas ställa in sina betalningar. Det belopp om +/- 28 MECU som HTM erhöll sommaren 1995 (se ovan punkt 11) betalades i enlighet med den självständiga omstruktureringsplan som vid den tidpunkten hade utformats för att undvika ett insolvensförfarande. Planen övergavs till förmån för omedelbar försäljning av HTM på grund av bolagets försämrade situation, och det var med hänsyn till dessa nya förhållanden som det beslutades att nya kapitaltillskott skulle ske.

72.

    Kommissionen anser, med stöd i sak av intervenienterna, i huvudsak att sökanden inte har anfört något argument som är sådant att stödets engångskaraktär kan ifrågasättas.

73.

    Det framgår av redogörelsen för sakomständigheter (se ovan punkterna 15 och 16) att de omtvistade kapitaltillskotten först godkändes som undsättningsstöd, oberoende av att de senare godkändes som omstruktureringsstöd. Det är med denna nya beteckning som de godkändes inom ramen för undersökningsförfarandet, under förutsättning att den omstruktureringsplan som godkändes genom beslutet genomfördes.

74.

    Härav följer att denna plan omfattar de omtvistade kapitaltillskotten, oberoende av att de ursprungligen godkändes i egenskap av undsättningsstöd, vars lagenlighet inte är föremål för denna talan.

75.

    Eftersom kapitaltillskotten omfattas av den omstruktureringsplan som godkänts genom beslutet, påverkas inte stödets engångskaraktär av det förhållandet att de har betalats ut successivt i omgångar.

76.

    Talan kan därför inte vinna bifall på denna grund.

Den andra grunden: Den rättsstridiga hänvisningen till den oligopolistiska strukturen på marknaderna för vintersportartiklar

77.

    Salomon har konstaterat att kommissionens uppfattning att HTM:s försvinnande från marknaden skulle förstärka den oligopolistiska strukturen på marknaderna för vintersportartiklar innebär en bekräftelse på att statligt stöd är berättigat när det föreligger en oligopolsituation på marknaden, tvärtemot lagstiftarens syfte och ordalydelsen i de bestämmelser i EG-fördraget som är tillämpliga på sådant stöd.

78.

    Kommissionen har bestritt att en sådan slutsats kan dras utifrån beslutet.

79.

    Förstainstansrätten uppfattar inte att kommissionen har dragit slutsatsen att stödet är förenligt enbart på grund av den oligopolistiska karaktär som tillskrivits de relevanta marknaderna. Såsom framgår av punkt 8.2 sista stycket i beslutet har kommissionen tvärtom endast framhållit denna marknadsstruktur som stöd för sin argumentation som går ut på att stödbeloppet, mot bakgrund av kostnaden för de omstruktureringsåtgärder som såsom motprestation har krävts av HTM, inte var sådant att det medförde otillåten konkurrenssnedvridning på marknaden i strid med det gemensamma intresset enligt artikel 92.3 c i fördraget.

80.

    Talan kan därför inte vinna bifall på denna grund.

Den tredje grunden: Felaktig bedömning av de relevanta marknaderna

81.

    Salomon har för det första kritiserat kommissionen för att ha betraktat de relevanta marknaderna som en helhet, när den i stället borde ha skilt ut den del av marknaden som avser vintersportartiklar, vilken står för 45 procent av HTM:s omsättning.

82.

    Förstainstansrätten konstaterar att kommissionen i punkt 4 i beslutet har gjort en vederbörlig bedömning av situationen och tendenserna på tre marknader för vintersportartiklar (skidor, skidbindningar och skidpjäxor) och i punkt 8.2 i beslutet fastställt åtgärder som skall vidtas för att så långt möjligt förhindra otillåten konkurrenssnedvridning på var och en av dessa marknader.

83.

    Kommissionen har på detta sätt, i motsats till vad sökanden påstått, gjort separata bedömningar av de olika marknadssektorerna för vintersportartiklar och HTM:s andra verksamhetsområden.

84.

    Det kan tilläggas att kommissionen vid bedömningen av omstruktureringsplanens tillräcklighet och stödets förenlighet inte kunde göra annat än en helhetsbedömning av mottagarföretagets alla verksamhetsområden.

85.

    Salomon har medgett att marknaden för skidbindningar domineras av fem företag men har, för det andra, kritiserat kommissionen för att den felaktigt har ansett att marknaden för skidor och skidpjäxor kännetecknas av ett fåtal konkurrenter och därmed har dragit slutsatsen att HTM:s försvinnande skulle få en negativ effekt på marknadsstrukturen genom att oligopolet då skulle bli ännu mer koncentrerat.

86.

    Marknaden för vintersportutrustning är tvärtom extremt konkurrensutsatt och detta kännetecken förstärks ytterligare av att det uppstår nya konkurrerande produkter. Kommissionens felaktiga bedömning är så mycket mera betydelsefull som marknaden vidkänner en kris som är betydligt allvarligare än vad beslutet låter antyda.

87.

    Kommissionen har, med stöd av HTM och Republiken Österrike, i huvudsak gjort gällande att de relevanta marknaderna i stor utsträckning domineras av ett fåtal företag och att tillbakagången på dessa marknader inte är så akut som sökanden påstått.

88.

    Mot bakgrund av handlingarna i målet uppfattar inte förstainstansrätten att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att strukturen på de relevanta marknaderna är oligopolistisk. I synnerhet är de handlingar som Salomon självt har bifogat sin ansökan inte sådana att de kastar tvivel över kommissionens bedömning.

89.

    För övrigt förefaller de uppgifter som kommissionen använt för att bedöma tillbakagången på marknaden för skidor under de fem år som föregick beslutet inte på ett väsentligt sätt skilja sig från de siffror som sökanden har anfört.

90.

    Det har därför inte visats att kommissionens bedömning av de relevanta marknaderna har varit uppenbart oriktig.

91.

    Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.

Den fjärde grunden: Omstruktureringsplanens otillräcklighet

92.

    Salomon har för det första gjort gällande att omstruktureringsplanen följer på ett flertal kapitaltillskott och att den är tidsmässigt mycket vidsträckt. För det andra förefaller det uppenbart att företagets förnyade livskraft nästan uteslutande är beroende av de stöd som erhållits och de stöd som företaget kommer att erhålla fram till år 1999. Salomon har för det tredje kritiserat kommissionen för att inte ha beaktat situationen för HTM:s konkurrenter, vilka på samma sätt som sökanden på grund av krisen på marknaden har tvingats vidta djupgående interna och externa omstruktureringsåtgärder, utan att ha förmånen av statliga kapitaltillskott. Mot bakgrund av de valmöjligheter som låg till grund för HTM:s prognoser kan kommissionen inte ha varit ovetande om att de åtgärder som HTM avsåg att vidta inte hade anknytning till dess omstruktureringsansträngningar utan till krisen på marknaden, och att åtgärderna därför inte var av exceptionell karaktär. För det fjärde anser Salomon att den symboliska summa på +/- 0,7 MECU (se ovan punkt 12) som Eliasch-gruppen betalade för förvärvet av HTM visar att förvärvaren inte tog någon som helst finansiell risk.

93.

    Kommissionen har i huvudsak invänt, med stöd i sak av intervenienterna, att den period om tre till fyra år som i det aktuella fallet har fastställts utgör en rimlig tidsfrist för ett företag som HTM. Kommissionen ansåg efter en bedömning av omstruktureringsplanen att de ytterst drastiska interna åtgärder som föreskrevs var tillräckliga för att på lång sikt säkerställa att HTM åter blev livskraftigt, i enlighet med riktlinjernas krav.

94.

    Beträffande den första anmärkningen erinrar förstainstansrätten om att de olika delarna av stödet skall ses som ett och samma stöd. För övrigt förefaller inte perioden tre till fyra år utgöra en uppenbart överdrivet lång frist för att HTM skall återfå sin livskraft på lång sikt. Sökanden har själv konstaterat att mottagarföretaget befann sig i en mycket prekär ekonomisk situation, och det kommer av nödvändighet att ta tid för bolaget att återfå sin livskraft. Under alla omständigheter följer det av beslutstexten att omstruktureringsplanens mål är att brytpunkten på det operativa området skall uppnås under år 1996 och att verksamheten åter skall bli lönsam år 1997. Det är endast omstruktureringsplanens sista steg, börsnoteringen, som planeras äga rum år 1998 eller år 1999.

95.

    Salomons andra anmärkning vilar på ett felaktigt antagande. Det föreskrivs nämligen i beslutet att den sista delen av stödet skall betalas ut den 31 mars 1998, och det nya kapitaltillskottet om +/- 48 MECU (se ovan punkt 26) som planeras ske i slutet av år 1999 härrör inte från offentliga medel. Till den del anmärkningen går ut på att HTM:s återhämtning nästan helt och hållet beror på utbetalningen avstödet, skall den behandlas under den grund som avser stödets oproportionerliga karaktär (se nedan punkt 123 och följande punkter).

96.

    Beträffande den tredje anmärkningen är det tillräckligt att erinra om att frågan huruvida de omstruktureringsåtgärder som ett företag skall vidta är lämpliga främst beror på detta företags individuella situation (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet British Airways m.fl. mot kommissionen, punkt 286).

97.

    För övrigt är kostnaderna för omstruktureringen av Salomon, som bolaget självt har uppskattat till 90 miljoner FF (+/- 14 MECU), av en helt annan storlek än samtliga de kostnader som är nödvändiga för att omstrukturera HTM. Sökanden kan därför inte giltigt anföra mot kommissionen att de åtgärder som planeras av HTM inte är av exceptionell karaktär.

98.

    Det skall för övrigt konstateras att beslutet förknippar tillståndet till stödet med villkoret att olönsamma produktserier avvecklas, att bolaget återgår till sina grundläggande verksamheter och att kostnaderna för administration, tillverkning och distribution minskas samt personalstyrkan skärs ned.

99.

    På grund av HTM:s höga skuldsättning skulle en anpassning av dess omstruktureringsplan till de planer som genomförts av konkurrenterna kunna äventyra HTM:s överlevnad, som ju faktiskt ansågs nödvändig för att behålla en konkurrensmässig struktur på de relevanta marknaderna.

100.

    Sökanden har slutligen i sin fjärde anmärkning nöjt sig med att beakta den köpeskilling för HTM om +/- 0,7 MECU som Eliasch-gruppen har erlagt (se ovan punkt 12) och därmed underlåtit att ta hänsyn till att Eliasch-gruppen med bindande verkan åtog sig att till HTM tillföra +/- 2 MECU så snart kommissionen godkänt de åtgärder som vidtagits av AT och +/- 20 MECU före den 31 december 1998 (se ovan punkterna 12 och 29).

101.

    Härav följer att det inte har visats att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning av möjligheterna enligt omstruktureringsplanen att inom en rimlig tidsperiod återställa HTM:s livskraft på lång sikt.

102.

    Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.

Den femte grunden: Den kapacitetsminskning och det upphörande med tillverkning som föreskrivits för HTM är otillräckliga

103.

    Salomon har för det första bestritt att den kapacitetsminskning som krävs i beslutet medför att HTM:s marknadsandelar, i en sektor med överkapacitet och på nedgång, skulle minska till förmån för dess konkurrenter. För det andra har Salomon bestritt att reträtten från vissa marknadsnischer och det förhållandet att HTM drar sig ur vissa affärsområden skulle innebära att dessa konkurrenter skullekunna förstärka sina positioner på dessa marknader som kompensation för de stöd som beviljats HTM.

104.

    Om kapacitetsminskningarna kan genomföras, genom förändringar av tillverkningsteknikerna, är dessa kapacitetsminskningar oåterkalleliga i den mening som avses i riktlinjerna endast om de är direkt knutna till betydande personalnedskärningar eller till en oåterkallelig minskning eller stängning av kapacitet. Efter förhandlingar mellan AT och Eliasch-gruppen övergavs emellertid tankarna på minskningar av kapacitet och personal. De österrikiska tillverkningsanläggningarna behölls av sociala eller politiska hänsyn. För övrigt gör den permanenta driften av fabriken i Tallinn, som är ett resultat av att tillverkningen av pjäxor flyttats till Estland, det möjligt för HTM att minska sina kostnader men innebär inte att kapaciteten minskas i den utsträckning som är nödvändig för att sanera denna sektor.

105.

    Omstruktureringsplanen borde ha säkerställt en drastisk tillverkningsminskning och inte endast minskning av tillverkningskapacitet och personal som inte automatiskt medför en tillverkningsminskning. De tillverkningsminskningar som aviserats, särskilt vid de österrikiska anläggningarna, kommer inte att genomföras på grund av de österrikiska myndigheternas önskan att bibehålla en viss bestämd sysselsättningsnivå.

106.

    Enligt de tidningsartiklar som förekommit i österrikisk press har HTM:s omsättning långt ifrån minskat utan i stället ökat beträffande vintersportartiklar, möjligtvis med undantag för skidbindningar. För övrigt aviserade HTM ökningar i sin produktion av skidor och skidbindningar för säsongen 1997/1998 i förhållande till 1996/1997. Tack vare stödet från offentliga medel har HTM således utvecklat en aggressiv affärspolitik, som utmärks av systematiskt lägre priser än konkurrenternas. Det förhållandet att HTM föreslagit konkurrenter samarbete i två fall visar att de kapacitetsminskningar som borde ha genomförts inte har ägt rum.

107.

    Sökanden har gjort gällande att under alla omständigheter kan kapacitetsminskningarna, för det fall de faktiskt genomförs under de tre år som föreskrivits, inte anses stå i proportion till stödbeloppet.

108.

    Kommissionen har med stöd av intervenienterna i huvudsak påpekat att det av HTM begärts att bolaget skall genomföra betydande kapacitetsminskningar.

109.

    Kommissionen anser att den vid bedömningen av de åtgärder som vidtagits för att undvika otillåtna konkurrenssnedvridningar har tagit vederbörlig hänsyn till verkningarna av den nedgång i efterfrågan som har konstaterats under de senaste åren.

110.

    Salomons påstående att stödet gjort det möjligt för HTM att driva en aggressiv affärspolitik är vagt och har inte underbyggts med fakta. HTM har tvärtom försöktatt öka sina vinster genom att koncentrera sig på de produkter som genererar goda vinstmarginaler.

111.

    Förstainstansrätten konstaterar för det första att sökandens likställande av kapacitetsminskningar och personalnedskärning vilar på ett felaktigt antagande. Förhållandet mellan antalet anställda och tillverkningskapaciteten beror nämligen på ett flertal faktorer, i synnerhet på de produkter som tillverkas och den teknologi som används. Det erinras om att sysselsättningsgarantin, begränsad till tre av gruppens anläggningar och till tre år, inte hindrat stängningen av monteringsfabriken i Neusiedl.

112.

    Påståendet om att personalminskningarna har övergetts är för övrigt inte på något sätt underbyggt. Republiken Österrike har tvärtom angett, utan att på denna punkt ha blivit motsagd av sökanden, att minskningen av personalen vid de österrikiska anläggningarna har uppgått till 20-50 procent av personalstyrkan, i enlighet med vad beslutet föreskrivit (punkt 2 elfte stycket sista meningen), och att de personalminskningar som genomförts sedan år 1995 har varit betydande.

113.

    Förstainstansrätten konstaterar för det andra att sökanden inte har framlagt några fakta som stöder dess påstående att kapacitetsminskningarna har övergetts, även om omstruktureringsplanen, vari kapacitetsminskningarna ingår som en del, enligt artikel 2 första stycket i beslutet skall genomföras i den form som redovisats för kommissionen.

114.

    Det skall särskilt understrykas att omläggningen av tillverkningen av skidpjäxor till Estland, där arbetskraften är billig, har som huvudsakligt syfte att nedbringa tillverkningskostnaderna men på intet sätt utesluter kapacitetsminskningar.

115.

    Förstainstansrätten konstaterar för det tredje att HTM:s omsättningsökning och aggressiva affärspolitik som Salomon har åberopat hänför sig till omständigheter som ligger i tiden efter det att beslutet antogs, för det fall påståendet är korrekt. De komplicerade bedömningar som kommissionen har gjort skall emellertid bedömas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde dessa bedömningar (domen i det ovannämnda målet British Airways m.fl. mot kommissionen, punkt 81).

116.

    Under alla omständigheter anges det i beslutet, för att undvika en aggressiv försäljningspolitik från HTM:s sida, att dess totala omsättning skulle minska fram till år 1996 för att sedan öka något, medan den år 1998 fortfarande skulle vara lägre än 1994 års nivå.

117.

    Förstainstansrätten anser slutligen att sökanden inte har lagt fram sådan bevisning att det är möjligt att fastslå att det är uppenbart att kapacitetsminskningarna om 9-59 procent, som krävts av HTM på marknaderna med strukturell överkapacitet (skidor, skidbindningar, skidpjäxor och tennisracketar) och som i huvudsak haraviserats från och med omstruktureringens första år, inte är lämpade för att göra det möjligt för det fåtal konkurrenter som finns att förstärka sina positioner på de relevanta marknaderna, på vilka HTM år 1994 innehade marknadsandelar om 11-32 procent av hela världsmarknaden.

118.

    För övrigt har Salomon självt konstaterat i sina skriftliga yttranden under undersökningsförfarandet att planen för omorganisation medförde en fördel för hela sektorn, förutsatt att den faktiskt innebär en minskning av HTM:s tillverkningskapacitet beträffande såväl utförsåkningsskidor (- 25 procent aviserat) som skidbindningar (- 42 procent aviserat). I beslutet föreskrevs emellertid för dessa båda marknader kapacitetsminskningar om 39 respektive 59 procent.

119.

    Utöver kapacitetsminskningarna, som enligt beslutet skall vara oåterkalleliga, skall även andra av beslutet föreskrivna omstruktureringsåtgärder beaktas, såsom att försäljningen av golfutrustning skall upphöra, olönsamma produktserier skall avvecklas successivt, affärsområdet sportkläder skall läggas ned, produktprogrammet skall bantas samt att reträtt skall ske från vissa marknadsnischer såsom längdåknings- och uthyrningsskidor.

120.

    Förstainstansrätten konstaterar slutligen att de fyra sektorer med överkapacitet som kapacitetsminskningarna gällde utgör mer än 60 procent av HTM:s omsättning år 1994, och att den totala nedläggningen av vissa av HTM:s verksamhetsområden medför en förlorad omsättning med 245 miljoner USD, det vill säga +/- 196 MECU. Förstainstansrätten kan således inte utesluta att ännu strängare åtgärder i syfte att omorganisera företaget skulle ha kunnat innebära att HTM inte kunde återfå sin livskraft.

121.

    Härav följer att sökanden inte har visat att kommissionen uppenbart har misstagit sig när den ansåg att kapacitetsminskningarna och HTM:s nedläggning av viss tillverkning var tillräckliga.

122.

    Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.

Den sjätte grunden: Stödets oproportionerliga karaktär

123.

    Salomon anser att stödbeloppet om +/- 118 MECU (se ovan punkt 20) är oproportionerligt, eftersom det utgör mer än 90 procent av de omstruktureringskostnader som i beslutet beräknats till +/- 127 MECU. Detta visar enligt Salomon på den bristande jämvikten mellan de ansträngningar som HTM gjort och de kostnader som den österrikiska staten har fått bestrida. Stödbeloppet är dessutom oproportionerligt i förhållande till de åtaganden som Eliasch-gruppen har gjort, bortsett från dessa åtagandens osäkra karaktär, eftersom köpeskillingen för HTM var mycket lägre än stödet, vilket även kommissionen har konstaterat.

124.

    Kommissionen har invänt, med stöd i sak av intervenienterna, att beloppet om +/- 118 MECU är absolut nödvändigt för att HTM skall kunna genomföra deåtgärder som omstruktureringsplanen föreskriver. Stödet skall endast användas för att minska HTM:s skuldsättning på kort sikt och för att omstrukturera de sektorer som är i fråga.

125.

    HTM har angett att de finansiella åtaganden som gjorts av investerarna inte skall beaktas, eftersom dessa endast skall läggas till bolagets egna ansträngningar. För övrigt är dessa sistnämnda, i motsats till vad Salomon har påstått, betydande i förhållande till det värde som åsattes HTM under förfarandet för försäljning till högstbjudande.

126.

    Förstainstansrätten konstaterar att de direkta kostnaderna för omstruktureringen, som av kommissionen beräknats till +/- 127 MECU i punkt 8.2 i beslutet, endast utgör en del av de totala kostnaderna för HTM:s omstrukturering som anges i punkt 8.3 i detta beslut.

127.

    Kommissionen har som svar på rättens frågor angett, för det första, att till de direkta kostnaderna för omstruktureringen skall läggas andra utgiftsposter som har samband med HTM:s finansiella omstrukturering, exempelvis investeringar i samband med rationalisering, återbetalning av skulder och omläggning av lån.

128.

    Kommissionen har för det andra anfört att den totala kostnaden för omstruktureringen finansieras genom fyra olika källor, nämligen kapitaltillskottet från Eliasch-gruppen på +/- 22 MECU (se ovan punkt 12), bankernas delvisa avstående från fordringar och ränteskulder till ett belopp av 47 MECU (se ovan punkt 14), stödet (+/- 118 MECU) (se ovan punkt 20) och slutligen HTM:s eget bidrag taget från det egna kapitalet och beräknat till 36 procent av den totala kostnaden för omstruktureringen.

129.

    Härav följer att den totala kostnaden för omstruktureringen uppgår till mer än 290 MECU och att stödbeloppet är mindre än hälften av detta belopp.

130.

    Förstainstansrätten finner det således inte visat att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av frågan om stödet var proportionerligt i förhållande till samtliga kostnader för HTM:s omstrukturering.

Den sjunde grunden: Villkoren för tillstånd till stöd har inte iakttagits

131.

    Salomon tvivlar på att HTM uppfyller de skyldigheter som följer av dess omstruktureringsplan. För det första har HTM aviserat att det avser att diversifiera sin verksamhet, medan bolaget enligt beslutet är skyldigt att koncentrera sig på sin kärnverksamhet, utan möjlighet att ta upp nya produktprogram. För det andra har HTM erbjudit sökanden att till denne leverera skidpjäxor. Slutligen och för det tredje förefaller det som om HTM har slutit ett avtal med bolaget Kästle om att tillverka skidor för detta bolags räkning.

132.

    Kommissionen har invänt, med stöd i sak av intervenienterna, att genomförandet av beslutet inte på något sätt påverkar dess lagenlighet, eftersom alla de sakomständigheter som Salomon anför till stöd för sina påståenden ligger i tiden efter beslutets antagande. Den omstruktureringsplan som kommissionen har godkänt förbjuder inte på något sätt att HTM diversifierar sin verksamhet, och en sådan diversifiering är inte heller oförenlig med denna plan.

133.

    Förstainstansrätten anser att beslutets lagenlighet inte kan bero på möjligheterna att kringgå det (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet British Airways m.fl. mot kommissionen, punkt 291).

134.

    Under alla omständigheter, och med bortseende från denna grunds karaktär av spekulation, finner förstainstansrätten det inte visat att HTM har gjort sig skyldigt till en diversifiering av sin verksamhet i strid med villkoren för tillstånd till stödet.

135.

    Först och främst framgår det av det pressklipp som Salomon anfört till stöd för sina påståenden dels att HTM endast aviserat sin avsikt - ej bekräftad - att på marknaden för inline-skating lansera en ny generation produkter, dels att bolaget påbörjat tillverkning av en ny typ av skidor. Även om det i beslutet föreskrivs att HTM i ett första skede skall återgå till sina grundläggande verksamheter, föreskrivs det samtidigt i beslutet att verksamhet skall ske på områdena marknadsföring, innovativa och högteknologiska produkter samt därefter, när omstruktureringen har avslutats, att affärsverksamheten skall utvidgas till nya produkter (se punkt 5 i beslutet), i den utsträckning detta är möjligt att uppnå med de medel som frigörs genom att företagets livskraft återupprättas.

136.

    Sökanden har vidare inte visat på vilket sätt HTM:s anbud att tillverka skidor och skidpjäxor för sina konkurrenters räkning i sig strider mot de villkor för tillstånd till stöd som uppställs i beslutet.

137.

    Således kan talan inte vinna bifall på denna grund.

Den åttonde grunden: Kommissionen saknar möjlighet att kontrollera att beslutet efterlevs

138.

    Salomon har anfört att kommissionen, på grund av att kapitaltillskotten skall betalas ut till HTM i omgångar, inte är i stånd att effektivt kontrollera utbetalningarnas verkningar, eftersom varje ny utbetalning inte har gjorts beroende av att de villkor iakttas som uppställdes för den senast verkställda utbetalningen.

139.

    Kommissionen och intervenienterna har påpekat att svarandeinstitutionen inte på något sätt var skyldig att göra utbetalning av resterande delar av stödet beroende av godkännande i förväg, och att tillståndet till stödet är förenat med villkor vars efterlevnad kommissionen har befogenhet att säkerställa.

140.

    Förstainstansrätten konstaterar att HTM enligt bestämmelserna i artikel 2 första stycket i beslutet har en skyldighet att två gånger per år framlägga en rapport om omstruktureringens genomförande och därvid redovisa företagets ekonomiska utveckling och finansiella resultat samt dessas överensstämmelse med omstruktureringsplanen. Vidare åligger det företaget att framlägga årsredovisningarna för koncernföretagen för åren 1995-1999 vid utgången av juni månad av varje år som följer på ifrågavarande räkenskapsår.

141.

    Under alla omständigheter ankommer det på kommissionen, om det visar sig att villkoren för tillstånd till stödet inte iakttas, att med avvikelse från artikel 169 i EG-fördraget (nu artikel 226 EG) direkt hänskjuta ärendet till domstolen med stöd av artikel 93.2 andra stycket i fördraget (se i detta avseende domstolens dom av den 4 februari 1992 i mål C-294/90, British Aerospace och Rover mot kommissionen, REG 1992, s. I-493, punkt 11).

142.

    Härav följer att talan inte kan vinna bifall på denna grund.

Den nionde grunden: Bristande motivering av beslutet

143.

    Salomon har gjort gällande att beslutet inte har bevisat marknadens oligopolistiska karaktär och inte heller visat på vilket sätt HTM:s kapacitetsminskningar kommer att göra det möjligt för dess konkurrenter att dra fördel av nya marknader. Inga omständigheter har förts fram för att motivera underlåtenheten att beakta, för det första, den tekniska och kommersiella utveckling som marknaden för vintersportartiklar genomgår och, för det andra, den sysselsättningsgaranti som ställts. Beslutet saknar upplysningar om omstruktureringens olika kostnadsposter. Stor förvirring råder beträffande frågan om stödets proportionalitet. Kommissionen har inte motiverat avsaknaden av kontroll över användningen av stödet för att diversifiera inom de produktområden som är än mer konkurrensmässiga än de traditionella produkterna. Slutligen ger inte beslutets motivering möjlighet att bedöma karaktären av och detaljerna i samt verkningarna, räckvidden och godkännandet av HTM:s omstruktureringsplan.

144.

    Kommissionen, HTM och Republiken Österrike anser tvärtom att beslutet uppfyller de krav på motivering som uppställs i rättspraxis.

145.

    Förstainstansrätten erinrar om att av den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG) skall klart och tydligt framgå hur den gemenskapsinstitution som har antagit den ifrågasatta rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att kunna göra gällande sina rättigheter och så att förstainstansrätten ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Det krävs dock inte att motiveringen anger samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter. Kommissionen kan i synnerhet inskränka sig till att ange de faktiska och rättsliga omständigheter som haft en avgörande betydelse för det beslut som den har fattat för att säkra tillämpningenav konkurrensreglerna (se i detta avseende förstainstansrättens dom av den 30 april 1998 i mål T-16/96, Cityflyer Express mot kommissionen, REG 1998, s. II-757, punkterna 64 och 65).

146.

    Förstainstansrätten konstaterar att det, såsom följer av prövningen av de föregående grunderna, av motiveringen av det ifrågasatta beslutet, i enlighet med kraven i artikel 190 i fördraget, klart och tydligt framgår hur kommissionen har resonerat, med hänsyn tagen till kommissionens preciseringar i skriftliga yttranden och svar på de frågor som förstainstansrätten har ställt. Beslutets motivering har således gjort det möjligt dels för sökanden att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, för att denne skall kunna göra gällande sina rättigheter och kontrollera om beslutet är välgrundat, dels för förstainstansrätten att utöva sin prövningsrätt i detta hänseende (se i detta avseende förstainstansrättens dom av den 31 mars 1998 i mål T-129/96, Preussag Stahl mot kommissionen, REG 1998, s. II-609, punkt 93).

147.

    Talan kan därför inte heller vinna bifall på denna grund.

148.

    Av vad ovan anförts följer att talan skall ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

149.

    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen och intervenienten HTM har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som de har förorsakats. Eftersom sökanden har tappat målet, skall deras yrkande bifallas.

150.

    Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna skall medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Av detta följer att Republiken Österrike skall bära sin rättegångskostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande dom:

1.

    Talan ogillas.

2.

    Sökanden skall ersätta de rättegångskostnader som kommissionen och intervenienten Head Tyrolia Mares har förorsakats.

3.

    Republiken Österrike skall bära sin rättegångskostnad.

PotockiLenaerts Bellamy             Azizi                            Meij

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 oktober 1999.

H. Jung

A. Potocki

Justitiesekreterare

Ordförande

Innehåll

     Tillämpliga bestämmelser

II - 2

     Bakgrund till tvisten

II - 3

     Förfarandet vid förstainstansrätten

II - 7

     Parternas yrkanden

II - 8

     Upptagande till sakprövning

II - 8

     Prövning i sak

II - 9

         Räckvidden av förstainstansrättens legalitetskontroll beträffande det omtvistade omstruktureringsstödets förenlighet

II - 9

         De ekonomiska transaktioner som i beslutet inte har beaktats vid givande av tillstånd till det omtvistade omstruktureringsstödet

II - 10

         Den första grunden: Det är inte fråga om ett enda stöd

II - 13

         Den andra grunden: Den rättsstridiga hänvisningen till den oligopolistiska strukturen på marknaderna för vintersportartiklar

II - 14

         Den tredje grunden: Felaktig bedömning av de relevanta marknaderna

II - 14

         Den fjärde grunden: Omstruktureringsplanens otillräcklighet

II - 15

         Den femte grunden: Den kapacitetsminskning och det upphörande med tillverkning som föreskrivits för HTM är otillräckliga

II - 17

         Den sjätte grunden: Stödets oproportionerliga karaktär

II - 20

         Den sjunde grunden: Villkoren för tillstånd till stöd har inte iakttagits

II - 21

         Den åttonde grunden: Kommissionen saknar möjlighet att kontrollera att beslutet efterlevs

II - 22

         Den nionde grunden: Bristande motivering av beslutet

II - 23

     Rättegångskostnader

II - 24

1: Rättegångsspråk: franska.