Mål T‑660/1

Polytetra GmbH

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket POLYTETRAFLON – Det äldre gemenskapsordmärket TEFLON – Verkligt bruk av det äldre varumärket föreligger inte – Artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009 – Slutprodukt som innehåller en beståndsdel – Användning av det äldre varumärket med avseende på tredje mans slutprodukter – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 16 juni 2015

1.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 75, första meningen i förordning nr 207/2009 – Samma räckvidd som artikel 296 FEUF

(Artikel 296, andra stycket FEUF; rådets förordning nr 207/2009, artikel 75, första meningen)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Rättens prövning ex officio

(Artikel 263 FEUF)

3.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3)

4.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut

(Rådets förordning nr 207/2009)

5.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, skäl 10 och artiklarna 42.2, 42.3 och 78.1 f; kommissionens förordning nr 2868/95, regel 22.3 och 22.4)

1.      Se domen.

(se punkt 18)

2.      Se domen.

(se punkt 19)

3.      Ett beslut är inte tillräckligt motiverat om det anges i beslutet att verkligt bruk har gjorts av ett äldre varumärke i den mening som avses i artikel 42.2 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken samtidigt som det inte anges i vilken utsträckning som bevisningen utgör stöd för den slutsatsen i förhållande till var och en av de varor eller tjänster, eller var och en av de varu- eller tjänstekategorier, med avseende på vilka sådant bruk har fastställts. Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) är enligt nämnda bestämmelse skyldig att upprätta ett samband mellan de varor eller tjänster för vilka överklagandenämnden anser att det visats att det äldre varumärket verkligen använts och samtliga eller en del av de varor eller tjänster som detta varumärke registrerats för, för att göra det möjligt att därefter bedöma huruvida det föreligger risk för förväxling.

Avsaknad av precision i ett beslut från harmoniseringsbyrån innebär bland annat att det blir omöjligt att kontrollera att överklagandenämnden har tillämpat artikel 42.2 sista meningen i förordning nr 207/2009. Det följer nämligen av artikel 42.2 och 42.3 i förordningen att om ett varumärke har registrerats för en kategori av varor eller tjänster som är tillräckligt stor för att flera underkategorier ska kunna urskiljas inom kategorin och dessa underkategorier kan beaktas självständigt, innebär bevis för verkligt bruk av varumärket för en del av dessa varor eller tjänster, i ett invändningsförfarande, att varumärket är skyddat endast avseende den eller de underkategorier som omfattar de varor eller tjänster för vilka varumärket verkligen har använts. Om definitionen av de varor eller tjänster för vilka ett varumärke har registrerats däremot är så exakt och avgränsad att det inte är möjligt att dela upp den berörda kategorin i flera underkategorier ska, med avseende på invändningen, beviset för att varumärket verkligen använts för varorna eller tjänsterna med nödvändighet omfatta hela kategorin.

Om bevis för bruk har förebringats endast för en del av varorna eller tjänsterna i en kategori som det äldre varumärket har registrerats för och på grundval av vilken invändningen har gjorts, ska överklagandenämnden således bedöma huruvida denna kategori omfattar självständiga underkategorier som omfattar de varor och tjänster för vilka bruk har visats föreligga, så att det måste anses att bevisningen har förebringats endast med avseende på denna underkategori av varor eller tjänster, eller om några sådana underkategorier tvärtom inte är tänkbara.

(se punkterna 23–25)

4.      När det inte finns en tillräcklig motivering som gör det möjligt för tribunalen att pröva huruvida beslutet är lagenligt, ankommer det inte på tribunalen att göra en bedömning på grundval av en motivering som inte framgår av det angripna beslutet. Det ankommer nämligen på Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) att pröva registreringsansökan och fatta beslut om denna. Tribunalen ska sedan, i förekommande fall, pröva överklagandenämndens bedömning i beslutet på grundval av överklagandenämndens motivering. Tribunalen ska däremot inte utöva de befogenheter som harmoniseringsbyrån har tillerkänts genom förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken i harmoniseringsbyråns ställe.

(se punkt 34)

5.      Se domen.

(se punkterna 42–48 och 94)