PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 28 april 2009

Mål F-72/06

Luc Verheyden

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Olafs interna utredning – Beslut om överlämnande av uppgifter från Olaf till de nationella rättsliga myndigheterna – Upptagande till sakprövning”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA varigenom Luc Verheyden har begärt bland annat ogiltigförklaring av det beslut varigenom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) beslutade att överlämna uppgifter om sökanden till de italienska rättsliga myndigheterna och att Europeiska gemenskapernas kommission ska förpliktas att utge skadestånd.

Avgörande: Sökandens talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att överlämna uppgifter till nationella rättsliga myndigheter – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90a, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1073/1999, artikel 10.2)

2.      Tjänstemän – Talan – Talan rikts mot Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1 och 90a)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt förfarande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

1.      De beslut varigenom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), med tillämpning av artikel 10.2 i förordning nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Olaf beslutade att överlämna uppgifter till nationella rättsliga myndigheter utgör, med hänsyn till de följder som kan uppstå och mot bakgrund av kravet att garantera de personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna ett effektivt domstolsskydd, rättsakter som går någon emot i den mening som avses i artikel 90a i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 38)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 28 april 2009, Violetti m.fl. mot kommissionen, F‑5/05 och F‑7/05, REGP 2009, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 69–97

2.      Inom det system av rättsmedel som inrättats genom artikel 90a i tjänsteföreskrifterna kan en talan om skadestånd i syfte att ersätta de skador som kan tillskrivas Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) endast tas upp till sakprövning om den har föregåtts av ett administrativt förfarande i enlighet med tjänsteföreskrifterna. Detta förfarande varierar beroende på huruvida den skada som det begärs ersättning för har uppstått genom en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artikel 90a i tjänsteföreskrifterna, eller genom ett agerande av Olaf som inte har samband med beslutsfattande. I det första fallet ankommer det på den berörde att inom föreskrivna frister vända sig till Olafs direktör med ett klagomål mot den ifrågavarande åtgärden. I det andra fallet ska däremot det administrativa förfarandet inledas med en ansökan, i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, om att erhålla ersättning för den skada som uppkommit och, om så skulle vara nödvändigt, fortsätta med ett klagomål mot beslutet att avslå denna ansökan. När det finns ett direkt samband mellan en talan om ogiltigförklaring och en talan om skadestånd kan dock skadeståndstalan upptas till prövning tillsammans med ogiltighetstalan, utan att den nödvändigtvis måste ha föregåtts av en begäran att administrationen ska ersätta den påstådda skadan och ett klagomål mot det uttryckliga eller underförstådda beslutet att avslå en sådan begäran.

(se punkt 53)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 juni 1996, Y mot domstolen, T‑500/93, REGP 1996, s. I‑A‑335 och II‑977, punkterna 64 och 66

3.      Den omständigheten att administrationen inte iakttagit fristerna i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna kan inte anses medföra att den berörda institutionen blir skadeståndsskyldig för den skada som eventuellt orsakats de berörda. Detta gäller dock under förutsättning att de berörda har följt de två etapperna i det administrativa förfarandet för att erhålla ersättning för de åberopade skadorna, det vill säga en ansökan och ett klagomål.

(se punkt 60)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 januari 2005, Roccato mot kommissionen, T‑267/03, REGP 2005, s. I‑A‑1 och II‑1, punkt 84