Överklagande ingett den 13 juni 2022 av Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 30 mars 2022 i mål T-325/17, Koninklijke Luchtvaart Maatschappij mot kommissionen

(Mål C-385/22 P))

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV (ombud: advokaterna R. Wesseling och F. Brouwer)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen i den mån den fastställer att kommissionen har behörighet att tillämpa artiklarna 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet med avseende på ingående luftfrakttjänster på rutter mellan EES och tredjeland,

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – luftfrakt) (Beslutet), eller

annars, delvis ogiltigförklara Beslutet, i den mån beslutet fastslår att klaganden åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet med avseende på ingående luftfrakttjänster på rutter mellan EES och tredjeland, och

under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader klaganden haft vid domstolen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar klaganden följande grund.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att konstatera att de inkommande frakttjänsterna omfattas av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.

Den första delgrunden: Tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatte artikel 101 FEUF genom att konstatera att de inkommande frakttjänsterna medförde relevanta effekter i EES.

Den andra delgrunden: Tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatte artikel 101 FEUF genom att konstatera att de inkommande frakttjänsterna medförde troliga effekter i EES.

Den tredje delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att stödja sig på argument och bevis som kommissionen inte lagt fram.

Den fjärde delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatte artikel 101 FEUF genom att konstatera att den enda och fortlöpande överträdelsen kan utvidga kommissionens behörighet att bedöma handlanden som ägt rum utanför EES.

____________