PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 10 juli 2008

Mål F-61/06

Cathy Sapara

mot

Eurojust

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Provanställning – Förlängning av provanställningsperioden – Uppsägning efter provanställningstidens utgång – Motiveringsskyldighet – Rätt till försvar – Uppenbart oriktig bedömning – Mobbning”

Saken:         Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, med begäran om ogiltigförklaring av Eurojusts beslut av den 6 juli 2005 att säga upp Cathy Sapara efter utgången av hennes provanställningstid och om att Eurojust ska förpliktas återinsätta henne i tjänst från den 6 juli 2005 och betala henne för den lön hon skulle ha uppburit mellan den 6 juli 2005 och den 15 oktober 2009 samt skadestånd för ideell skada med ett belopp som skäligen (ex aequo et bono) ska bestämmas till 200 000 euro.

Avgörande:         Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Provanställning – Beslut om förlängning

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 14 tredje stycket)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Provanställning – Rapport vid provanställning

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 14 tredje stycket)

3.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 11 första stycket)

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Provanställning – Bedömning av resultat

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 14 tredje stycket)

5.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Provanställning – Negativ utvärdering av den berördes förmåga

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 14 tredje stycket)

1.      Av artikel 14 tredje stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda att om den myndighet som är behörig att ingå anställningsavtal beslutar att förlänga provanställningen för en provanställd tillfälligt anställd, är den skyldig att grunda sitt beslut på den rapport som upprättas vid slutet av provanställningstiden. Att den anställdes överordnade redan föreslagit en sådan förlängning i en första rapport, som upprättats efter halva provanställningstiden strider inte mot denna bestämmelse. Ett sådant förslag, som förvisso lagts fram för tidigt, har nämligen ingen effekt på den berördes situation.

(se punkterna 54, 56 och 57)

2.      Även om det uttryckligen föreskrivs i artikel 14 tredje stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda att det ska upprättas en ny rapport vid slutet av förlängningen när provanställningstiden för en tillfälligt anställd förlängs, kan denna bestämmelse ändå inte anses utgöra hinder mot att administrationen upprättar en andra rapport vid slutet av förlängningen. Så snart provanställningstiden har förlängts för den berörde kan behörig myndighet inleda upprättandet av en andra rapport.

(se punkt 60)

Hänvisning till domstolen den 8 oktober 1981, 175/80, Tither mot kommissionen, REG 1981, s. 2345, punkt 12

3.      Utifrån de grundläggande värderingar som gemenskapens rättsordning vilar på är det inte acceptabelt att en tjänsteman skämtar om en arbetskamrats hudfärg, oavsett om detta upprepas eller inte. Ett sådant klandervärt och icke godtagbart beteende kan dock ändå inte klassificeras som mobbning i den mening som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna när det är klarlagt att skämten inte har upprepats och har upphört när den berörda personen krävt det.

(se punkterna 105–107)

4.      Med tanke på det stora utrymme administrationen har för skönsmässig bedömning av en provanställd tillfällig anställds lämplighet och prestationer utifrån tjänstens intresse, ankommer det inte på personaldomstolen att ersätta institutionernas bedömning med sin egen vad gäller utvärderingen av resultaten under en provanställning, utom när det är fråga om en uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk.

(se punkt 120)

Hänvisning till domstolen den 13 december 1989, C‑17/88, Patrinos mot ESK, REG 1989, s. 4249, summarisk publicering, punkt 33; förstainstansrätten den 27 juni 2002, T‑373/00, T‑27/01, T‑56/01 och T‑69/01, Tralli mot ECB, REGP 2002, s. I‑A-97 och II‑453, punkt 76

5.      Det är en grundläggande gemenskapsrättslig princip att rätten till försvar ska iakttas hela tiden under ett öppet förfarande mot en person vilket kan leda fram till en rättsakt som går någon emot. Denna princip, som svarar mot kraven på god förvaltningssed, fordrar att den berörde får möjlighet att faktiskt uttrycka sin ståndpunkt angående de omständigheter som anförs emot denne som grund för en sådan rättsakt.

Vad gäller uppsägning av en tillfälligt anställd efter provanställningstidens utgång, genomförs principen om skydd för rätten till försvar genom artikel 14 tredje stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, där det föreskrivs att rapporten om den tillfälligt anställdes förmåga att fullgöra sina uppgifter samt hans prestationsförmåga och uppförande i tjänsten senast en månad före provanställningsperiodens utgång ska ”meddelas den berörde, som [ska] ha rätt att skriftligt lämna sina synpunkter”. Denna princip fordrar däremot inte att administrationen under pågående provanställningsperiod underrättar den tillfälligt anställde om att dennes yrkesmässiga prestationer inte är nöjaktiga. Även om administration inte informerar den berörde under provanställningstiden och dennes påstådda bristande förmåga att utföra arbetsuppgifterna, kan det inte anses innebära att rätten till försvar åsidosätts, då rapporten vid provanställningstidens utgång, som administrationen grundar sig på för att föreslå uppsägning, på tillbörligt sätt meddelats den berörde.

(se punkterna 148–150)

Hänvisning till domstolen den 15 maj 1985, 3/84, Patrinos mot ESK, REG 1985, s. 1421, punkt 19, den 9 november 2006, C‑344/05, kommissionen mot De Bry, REG 2006, s. I‑10915, punkterna 37 och 38; förstainstansrätten den 5 mars 1997, T‑96/95, Rozand-Lambiotte mot kommissionen, REGP 1997, s. I‑A-35 och II‑97, punkt 102, den 8 mars 2005, T‑277/03, Vlachaki mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A-57 och II‑243, punkt 64, den 10 oktober 2006, T‑182/04, Van der Spree mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A-2-205 och II‑A-2-1049, punkt 70