Talan väckt den 6 januari 2014 – Simet mot kommissionen

(Mål T-15/14)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Simet SpA (Rossano Calabro, Italien) (ombud: advokaterna A. Clarizia och P. Clarizia )

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 2 oktober 2013 – K(2013) 6251 slutlig – angående ett förfarande enligt artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 62 i EES-avtalet – statligt stöd SA.33.037 (2012/C) – Italien – ersättning till SIMET S.p.A. för tillhandahållande av allmänna transporttjänster mellan 1987 och 2003, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser Europeiska kommissionens beslut av den 2 oktober 2013, K(2013) 6251 slutlig, enligt vilket ersättningen till SIMET enligt en dom från italienska Consiglio di Stato, som delgetts av de nationella myndigheterna, utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och enligt vilket detta stöd inte var undantaget från skyldigheten att lämna förhandsinformation enligt artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 1191/69.

SIMET gör i detta hänseende gällande att den tvist som avgjorts av den nationella domstolen rörde ersättning för den skada som sökanden lidit med anledning av rättsstridigheten av rättsakterna från infrastruktur- och transportministeriet (MIT) i samband med de allmännyttiga tjänster avseende interregional vägtransport som genomförts mellan 1987 och 2003.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat fyra grunder.

Första grunden: Den nationella lagstiftning som MIT grundade sig på för att styra SIMET:s verksamhet, under den period som beaktats i domen från Consiglio di Stato, var oförenlig med förordning (EEG) nr 1191/69 som, efter de ändringar som genomförts genom förordning (EEG) nr 1893/91, förbjöd medlemsstaterna att ålägga företag, som i likhet med SIMET tillhandahåller en tjänst avseende interregional busstransport av personer, en skyldighet att utföra allmännyttiga tjänster.

Andra grunden: I motsats till vad kommissionen gjort gällande, omfattades SIMET av skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, eftersom de ensidiga rättsakter avseende koncession – vilka MIT antagit för tillhandahållande av interregional busstransport av personer, i enlighet med kraven i italiensk lagstiftning – tydligt fråntog SIMET all självständighet vid utövandet av affärsverksamheten, vilken direkt organiserades och påtvingades av myndigheterna.

Tredje grunden: Åsidosättande av de principer som är tillämpliga när det gäller ersättning för den skada som enskilda lidit med anledning av ett åsidosättande av unionsrätten. Om en myndighet i en medlemsstat inom ramen för sin behörighet vidtar en administrativ åtgärd som strider mot unionsrätten, är denna myndighet enligt ovannämnda principer skyldig att ersätta den skada som lidits av den som berörts av åtgärden, eftersom åtgärden var olaglig.

Fjärde grunden: I vart fall har SIMET inte erhållit något statligt stöd, eftersom sättet att beräkna de belopp som SIMET erhållit i skadestånd – med hänvisning till kriterierna i förordning (EEG) nr 1191/69, för vägtransportverksamheten som omfattades av skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster mellan 1987 och 2003 – gör det möjligt att utesluta att SIMET överkompenserats, eftersom dessa belopp endast motsvarar ersättning för de ytterligare kostnader som bolaget haft vid genomförandet av dessa skyldigheter, vilka rättsstridigt ålagts bolaget.