Talan väckt den 3 september 2010 - Bloufin Touna Ellas Naftiki Etaireia m.fl. mot kommissionen

(Mål T-367/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bloufin Touna Ellas Naftiki Etaireia (Aten, Grekland), Chrisderic (St Cyprien, Frankrike), André Sébastien Fortassier (Grau D'Agde, Frankrike) (ombud: advokaterna V. Akritidis och E. Petritsi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) nr 498/2010 av den 9 juni 2010 om förbud mot fiskverksamhet för ringnotsfartyg som för flagg från Frankrike eller Grekland eller som är registrerade i Frankrike eller Grekland, och som fiskar efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om 45° V, och i Medelhavet,¹

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena anför till stöd för sin talan tre grunder.

Den första grunden avser att den angripna förordningen har antagits i strid med principerna om likabehandling och icke-diskriminering som följer av artikel 18 FEUF och artikel 40.2 FEUF. Den förstnämnda bestämmelsen förbjuder diskriminering på grund av nationalitet och den sistnämnda bestämmelsen förbjuder diskriminering mellan producenter eller konsumenter i jordbrukssektorn. Förordningen har även antagits i strid med den allmänna princip i unionsrätten som avses i artikel 21.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

I detta avseende anser sökandena att kommissionen har gjort sig skyldig till diskriminering på två sätt. För det första har kommissionen förbjudit Grekland, Frankrike och Spanien² att fortsätta att bedriva fiske före utgången av fiskeperioden, trots att den grekiska kvoten var uppfiskad i betydligt mindre utsträckning än den spanska kvoten. För det andra informerade kommissionen visserligen alla dessa tre medlemsstater om att fisket skulle stoppas, men den offentliggjorde två olika bindande förordningar, en för Grekland och Frankrike och en för Spanien. Detta innebar att den spanska fiskeflottan i praktiken kunde fortsätta bedriva fiske fram till utgången av fiskeperioden. Sökandena hävdar att såvitt de känner till fanns det inga sakliga skäl för en sådan särbehandling.

Den andra grunden avser att kommissionen har åsidosatt den allmänna proportionalitetsprincipen som följer av artikel 5.4 FEUF och i protokoll nr 2 till fördraget och som är erkänd i fast rättpraxis som en överordnad rättsregel till skydd för enskilda. Enligt sökandena skulle kommissionen ha kunnat vidta en mer proportionerlig åtgärd för att säkerställa att medlemsstaterna följde bestämmelserna i förordning nr 1224/2009,³ genom att förbjuda fiske av blåfenad tonfisk när de nationella kvoterna hade nått en mer kritisk nivå, nära 100 %. Den skulle även ha kunnat förbjuda sådant fiske vid samma tidpunkt för samtliga berörda medlemsstater.

Den tredje grunden avser att förordningen har antagits i strid med den allmänna principen om god förvaltning och omsorgsplikt som följer av fast rättspraxis och som kommer till uttryck i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

____________

¹ - EUT L 142, s. 1.

² - Kommissionens förordning (EU) nr 508/2010 av den 14 juni 2010 om förbud mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten öster om longitud 45° V samt i Medelhavet med snörpvadsfartyg som för spansk flagg (EUT L 149, s. 7).

³ - Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, s. 1).