Överklagande ingett den 24 juni 2021 av Enrico Falqui av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning ) meddelade den 5 maj 2021 i mål T-695/19, Enrico Falqui mot Europaparlament

(Mål C-391/19 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Enrico Falqui (ombud: F. Sorrentino, A. Sandulli, avvocati)

Övrig part i målet: Europaparlament

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva Europeiska unionens tribunals dom nr 1000680 av den 5 maj 2021, promemorian av den 8 juli 2019 (och, om det behövs, utkastet till beslut och det yttrande från rättstjänsten på vilket beslutet är grundat), förordna att det belopp av klagandens pension som obehörigen innehållits ska utbetalas till honom och förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar fem grunder till stöd för sitt överklagande.

Första grunden: Åsidosättande av beslutet från Europaparlamentets presidium av den 19 maj och den 9 juli 2008 angående ”tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga”.

Klaganden påstår att tribunalen åsidosatte artikel 75 i ovannämnda beslut. Han påstår att det, i motsats till vad tribunalen funnit, inte föreskrivs i den artikeln att den så kallade regeln om identiska pensioner i bilaga III till PEAM-bestämmelserna ska fortsätta att vara tillämplig med framtida verkan på pension som redan beviljats eller förfallit till betalning vid tidpunkten för stadgan ikraftträdande och att en sänkning av nationella pensioner måste avspeglas i pensionen från parlamentet. Enligt klaganden förhåller det sig istället så, att pensioner som redan beviljats med stöd av den bestämmelsen inte får ändras, vare sig avseende beloppet eller villkoren.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen.

Klaganden hävdar att tribunalen gjorde fel när den fann att principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen inte hade åsidosatts. Principen om berättigade förväntningar åsidosattes genom den tolkning som parlamentet och tribunalen gjorde av regeln om identiska pensioner, vilken klaganden redan ifrågasatt inom ramen för sin första grund. Med avseende på proportionalitetsprincipen fäste tribunalen felaktigt vikt vid det ändamål som Italiens deputerandekammare eftersträvade med antagandet av beslut nr 14/18 (en minskning av pensionsutgifterna i dess budget) och fann att detta var ett berättigat ändamål, utan att inse att det ändamålet saknar betydelse i förevarande fall, eftersom det inte finns något samband med detta och de uppoffringar som klaganden åläggs.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen att Europeiska unionens institutioner inte – genom hänvisning till nationell rätt – får genomföra en rättsstridig nationell bestämmelse.

Klaganden hävdar att tribunalen gjorde en oriktig bedömning när den fann att den nationella regeln med automatik var tillämplig, oberoende av det faktum att regeln var rättsstridig enligt nationell rätt och utan att unionsinstitutionerna hade möjlighet att utreda detta. När en unionsinstitution, genom hänvisning till nationell rätt, tillämpar en nationell regel gäller istället den allmänna principen om förhållandet mellan rättsordningar. Detta innebär att den hänvisande rättsordningen endast får hänvisa till regler som är lagenliga den rättsordning till vilken det hänvisas, i det rättsliga sammanhanget i ursprungsrättsordningen. Om reglerna är ogiltiga kan de inte tillämpas. I annat fall skulle det inte finnas något skydd för klagandens ställning.

Fjärde grunden: Underlåtenhet att ta i beaktande den interna regel som följer av avgörande nr 2/20 av Italiens deputeradekammares prövningsnämnd, vilket har meddelats senare.

Klaganden hävdat att tribunalen inte tog i beaktande det faktum att, som en följd av avgörande nr 2/20 av Italiens deputeradekammares prövningsnämnd, består det nationella systemet (som Europaparlamentet vill tillämpa) av två steg. Det första steget utgörs av en ny beräkning av pensionen i enlighet med de generella kriterier som är fastställda i beslut 14/18. Det andra steget utgörs av den processuella ökning av pensionerna som görs av deputeradekammarens kansli på ansökan av partiet och på grundval av det berörda partiets ekonomiska situation. Ett sådant system förefaller inte kunna överföras till europeisk nivå.

Femte grunden: De yrkanden som avvisats i första instans och frågan om rättegångskostnaderna.

Klaganden vidhåller, såvitt nödvändigt, sitt yrkande om ogiltigförklaring av parlamentets utkast till beslut samt det yttrande från rättstjänsten på grundval av vilket parlamentet agerade. Klaganden vidhåller även sitt yrkande om att de belopp av hans pension som obehörigen innehållits ska utbetalas till honom intermistiskt samt sitt yrkande att parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna i första och andra instans.

____________