Förenade målen C‑61/17, C‑62/17 och C‑72/17

Miriam Bichat m.fl.

mot

Aviation Passage Service Berlin GmbH & Co. KG

(begäran om förhandsavgörande från Landesarbeitsgericht Berlin-Brandenburg)

”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Kollektiva uppsägningar – Direktiv 98/59/EG – Artikel 2.4 första stycket – Begreppet ’företag som kontrollerar arbetsgivaren’ – Förfarande för överläggningar med arbetstagarna – Bevisbörda”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 augusti 2018

Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Kollektiva uppsägningar – Direktiv 98/59 – Förfaranden för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna – Begreppet ”företag som kontrollerar arbetsgivaren” – Räckvidd – Självständig och enhetlig tolkning

(Rådets direktiv 98/59, artikel 2.4 första stycket)

Artikel 2.4 första stycket i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, ska tolkas så, att begreppet ”företag som kontrollerar arbetsgivaren” avser varje företag som på grund av innehav av andelar av arbetsgivarens aktiekapital eller andra rättsförhållanden har en sådan koppling till arbetsgivaren att företaget kan utöva ett bestämmande inflytande på arbetsgivarens beslutande organ och tvinga arbetsgivaren att anta ett beslut om att överväga eller genomföra kollektiva uppsägningar.

I detta avseende ska det inledningsvis påpekas att artikel 2.4 första stycket i direktiv 98/59 varken innehåller någon definition av begreppet ”företag som kontrollerar arbetsgivaren”, eller någon hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar. Enligt domstolens fasta praxis följer det såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen (se, bland annat, dom av den 27 januari 2005, Junk, C‑188/03, EU:C:2005:59, punkterna 29 och 30, och dom av den 13 maj 2015, Lyttle m.fl., C‑182/13, EU:C:2015:317, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

Under dessa omständigheter följer det av en tolkning av tillkomsthistorien för och syftet med artikel 2.4 första stycket i direktiv 98/59 att begreppet ”företag som kontrollerar arbetsgivaren” avser varje företag som på grund av att det tillhör samma koncern eller innehar en andel av aktiekapitalet som ger en majoritet av rösterna vid bolagsstämman och/eller i arbetsgivarens beslutande organ, kan tvinga arbetsgivaren att anta ett beslut om att överväga eller genomföra kollektiva uppsägningar.

Dessutom ska detta begrepp även anses omfatta situationer där ett företag, som visserligen inte har sådan majoritet av rösterna som redogjorts för ovan, men som kan utöva ett bestämmande inflytande, i den mening som avses i punkt 31 i domen, vilket tar sig uttryck i resultaten vid omröstningar i bolagsorganen, bland annat på grund av att arbetsgivarens aktiekapital är utspritt, ett relativt lågt deltagande av aktieägare vid bolagsstämman, eller förekomsten av överenskommelser mellan arbetsgivarens aktieägare.

Däremot, för att säkerställa skyddet för rättssäkerhetsprincipen, kan sådana rent faktiska kriterier som kommissionen har åberopat i sina skriftliga och muntliga yttranden, såsom förekomsten av ett gemensamt förmögenhetsintresse mellan arbetsgivaren och det andra företaget, eller ”företagets egenintresse av att fullgöra de krav på information, överläggning och anmälan som fastställs i direktiv 98/59”, inte ligga till grund för en situation där ett företag kontrollerar arbetsgivaren i den mening som avses i artikel 2.4 första stycket i direktiv 98/59.

(se punkterna 29, 40–42 och 45 samt domslutet)