Överklagande ingett den 9 december 2011 av Mario Paulo da Silva Tenreiro av den dom som personaldomstolen meddelade den 29 september 2011 i mål F-72/10, da Silva Tenreiro mot kommissionen

(Mål T-634/11 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Mario Paulo da Silva Tenreiro (Kraainem, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, É. Marchal och D. Abreu Caldas)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva den dom som personaldomstolen meddelade den 29 september 2011 i mål F-72/10, da Silva Tenreiro mot kommissionen, i vilken klagandens talan ogillades,

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut att avslå sökandens ansökan till den lediga tjänsten som direktör för direktorat E "Rättvisa" vid generaldirektoratet (DG) för "Rättvisa, frihet och säkerhet" samt beslutet att tillsätta denna tjänst med K, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid de två instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning genom att personaldomstolen inte godtog grunden avseende maktmissbruk trots att det fanns betydande indicier för sådant missbruk som sökanden gjort gällande, då omvänd bevisbörda måste anses föreligga med hänsyn till principen om parternas lika ställning vid personaldomstolen.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om att det ska råda en rättvis balans mellan parterna genom att inte förordna om framläggande av, bland annat, betygsrapporten för K för perioden under vilken hon tjänstgjorde som direktör vid direktoratet "Säkerhet" vid generaldirektoratet för "Rättvisa, frihet och säkerhet", då tillsättningsmyndigheten rättfärdigar sitt avslag på hennes ansökan till denna tjänst med att hon troligen är olämplig med hänsyn till hennes prestationer i egenskap av tillförordnad direktör, medan tillsättningsmyndigheten gör bedömningen att hon kan utnämnas till tjänsten som direktör på direktoratet för "Rättvisa" vid samma generaldirektorat med hänsyn till samma erfarenheter i egenskap av direktör.

Tredje grunden: Missuppfattning av de faktiska omständigheterna genom att personaldomstolen gjorde bedömningen att de två förfarandena avseende tillsättning av direktörstjänster ("Rättvisa" och "Säkerhet") var olika och att resultatet i ett av förfarandena inte påverkade utgången av det andra.

4.    Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om ett kontradiktoriskt förfarande, rätten till försvar och motiveringsskyldigheten genom att personaldomstolen underlät att hänvisa till den uppenbart oriktiga bedömning som sökanden påpekade vid förhandlingen, på grundval av urvalskommitténs bedömningskriterier som sökanden fick kännedom om genom en bilaga till svarsskrivelsen, eftersom personaldomstolen ansåg att en andra skriftväxling inte skulle äga rum.

____________