TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 15 januari 2014

Mål T‑95/12 P

Willem Stols

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsår 2007 – Beslut att inte befordra den berörde till lönegrad AST 11 – Jämförelse av meriter – Tribunalens prövning av om det förekommit någon uppenbart felaktig bedömning”

Saken:      Överklagande av personaldomstolens (första avdelningen) av den 13 december 2011 i mål F-51/08 RENV, Stols mot rådet med yrkande om upphävande av denna dom.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Willem Stols ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har förorsakts Europeiska unionens råd.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Beaktande av betygsrapporter – Andra omständigheter som kan beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av tjänstetiden i lönegraden – Underordnad karaktär – Beaktande av kvalifikationernas konstanta nivå över tid – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      Tillsättningsmyndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av kvalifikationerna hos de befordringsbara tjänstemännen, och unionsdomstolarnas kontroll är begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och att den inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, med beaktande av de metoder och medel som administrationen har använt sig av vid sin bedömning. Unionsdomstolarna kan således inte göra en egen prövning av tjänstemännens kvalifikationer och meriter som ersätter tillsättningsmyndighetens bedömning.

För att den ändamålsenliga verkan av det utrymme för skönsmässig bedömning som lagstiftaren avsett att ge tillsättningsmyndigheten ska bevaras, kan unionsdomstolarna inte ogiltigförklara ett beslut enbart av det skälet att de bedömer att de föreliggande faktiska omständigheterna ger upphov till trovärdiga tvivel beträffande tillsättningsmyndighetens bedömning eller till och med att de styrker att det gjorts en oriktig bedömning.

Det ankommer således inte på personaldomstolen att göra en ingående omprövning av hela akten för de befordringsbara kandidaterna för att försäkra sig om att den delar tillsättningsmyndighetens slutsats. Detta skulle gå utöver personaldomstolens uppgift, nämligen en laglighetsprövning, och skulle innebära att personaldomstolen ersatte tillsättningsmyndighetens bedömning av de befordringsbara kandidaternas kvalifikationer med sin egen.

Det stora utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen således tillerkänns begränsas emellertid av skyldigheten att genomföra jämförelsen av kandidaterna med omsorg och opartiskhet, i tjänstens intresse och i enlighet med principen om likabehandling. I praktiken ska granskningen göras på lika grund och utifrån jämförbara informationskällor.

(se punkterna 29–32)

Hänvisning till

Domstolen: 21 april 1983, Ragusa mot kommissionen, 282/81, REG 1983, s. 1245, punkterna 9 och 13; domstolen 3 april 2003, parlamentet mot Samper, C‑277/01 P, REG 2003, s. I‑3019, punkt 35

Tribunalen: 15 september 2005, Casini mot kommissionen, T‑132/03, REGP 2005, s. I‑A‑253 och II‑1169, punkterna 52 och 53

2.      Tillsättningsmyndighetens skyldighet att enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna jämföra kvalifikationerna hos de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran är ett uttryck för principen om likabehandling av tjänstemän och deras karriär, varvid bedömningen av deras kvalifikationer utgör det avgörande kriteriet. I artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att vid jämförelsen av kvalifikationerna ska tillsättningsmyndigheten beakta tjänstemannens rapport, de språkkunskaper som används i arbetet, utöver de fördjupade kunskaper i ett språk som tjänstemannen redan har visat, och, i förekommande fall, det ansvar tjänstemannen har. Denna bestämmelse lämnar ett visst utrymme för skönsmässig bedömning till tillsättningsmyndigheten när det gäller vilken vikt som ska fästas vid de tre kriterier som nämns i bestämmelsen då jämförelsen av kvalifikationerna görs. Därvid ska dock likhetsprincipen beaktas.

Tillsättningsmyndigheten kan – för det fall de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran har likvärdiga kvalifikationer utifrån de tre kriterier som uttryckligen anges i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna – i andra hand beakta andra omständigheter, såsom ålder och tjänstetid i lönegraden eller tjänsten. I sådant fall kan dylika kriterier vara av avgörande betydelse då tillsättningsmyndigheten fattar sitt beslut.

(se punkterna 33 och 34)

Hänvisning till

Tribunalen: 16 maj 2013, Canga Fano mot rådet, T‑281/11 P, punkterna 43 och 44 och där angiven rättspraxis

3.      Tjänstetid i lönegraden och sammanlagd tjänstetid kan endast i andra hand beaktas som kriterier för befordran, om de tre kvalifikationer som fastställts på grundval av artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna visar sig vara likvärdiga. Tillsättningsmyndigheten kan dock lagligen göra en jämförelse av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer på grundval av huruvida deras respektive kvalifikationer är konstanta över tid.

Kriteriet som grundar sig på kvalifikationernas konstanta nivå över tid utgör inte ett separat kriterium i förhållande till de tre kriterier som räknas upp i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna utan hänför sig direkt till det första av dessa kriterier, vilket grundar sig på tjänstemännens rapporter. Denna bedömningsgrund medför därvid att samtliga kvalifikationer för den befordringsbara tjänstemannen bättre kan beaktas i enlighet med det första kriteriet.

Användningen av plural i skrivelsen ”tjänstemannens rapport[er]” I artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna pekar på att tillsättningsmyndigheten i princip är skyldig att beakta samtliga rapporter rörande tjänstemannen som upprättats sedan denne trädde i tjänst, vilket innebär att ett kriterium som kvalifikationernas konstanta nivå över tid måste beaktas.

Om tillsättningsmyndigheten enbart skulle beakta de senaste rapporterna skulle nämligen den jämförande bedömningen bli felaktig eller åtminstone ofullständig, med hänsyn till att tillsättningsmyndigheten då inte skulle bedöma samtliga kvalifikationer hos alla de befordringsbara tjänstemänen och särskilt kvalifikationerna för tjänstemän som har tjänstgjort mer än två år i sin lönegrad.

Kriteriet kvalifikationernas konstanta nivå över tid får dock inte endast innebära att kriteriet som grundar sig på antal tjänsterår återinförs i den jämförande bedömningen enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det är mycket möjligt att stort antal tjänsteår inte alls motsvarar höga kvalifikationer som är konstanta över tid. Detta innebär att dessa båda kriterier inte alls sammanfaller, även om det kan finnas ett visst samband mellan dem.

Slutligen medför kriteriet kvalifikationernas konstanta nivå över tid i själva verket att tillsättningsmyndigheten kan göra en skälig avvägning mellan syftet att säkerställa en snabb karriärutveckling för mycket duktiga tjänstemän som utmärker sig genom en exceptionellt hög prestationsnivå och syftet att säkerställa en normal karriärutveckling för tjänstemän som under en lång period har visat prov på en konstant högt prestationsnivå.

(se punkterna 40–45)