TRIBUNALENS DOM (nionde avdelningen)
den 6 september 2023 (*)
”Personalmål – Tjänstemän – Avgångspension – Pensionsrättigheter som förvärvats innan anställningen i unionen påbörjades – Överföring till unionens pensionssystem – Tjänstgöringstiden understiger tio år – Dödsfall – Nekad återbetalning av det kapital som motsvarar överförda nationella pensionsrättigheter och pensionsrättigheter som förvärvats inom unionens pensionssystem – Artiklarna 11.1 och 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna – Obehörig vinst”
I mål T‑171/22,
OR,
OS,
företrädda av advokaten N. de Montigny,
sökanden,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av T. Bohr, M. Brauhoff och G. Niddam, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (nionde avdelningen),
sammansatt av ordföranden L. Truchot (referent) samt domarna H. Kanninen och T. Perišin,
justitiesekreterare: handläggaren L. Ramette,
efter den skriftliga delen av förfarandet
efter förhandlingen den 11 maj 2023,
följande
Dom
1 Sökandena OR och OS, i egenskap av arvingar till A (nedan kallad A eller den avlidne tjänstemannen), har med stöd av artikel 270 FEUF yrkat ogiltigförklaring dels av det beslut som Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) fattade den 12 juli 2021 om avslag på deras begäran om återbetalning av det kapitalvärde som motsvarar de nationella pensionsrättigheter som deras far förvärvat innan han tillträdde sin tjänst i Europeiska unionen och som överförts till pensionssystemet för unionens institutioner (nedan kallat unionens pensionssystem) och det kapitalvärde som motsvarar deras fars avgifter till unionens pensionssystem före hans död, dels av det beslut av den 22 december 2021, genom vilket deras klagomål avslogs, i den mån detta beslut anses innehålla en kompletterande motivering. Sökandena har vidare yrkat återbetalning av de begärda beloppen, jämte ränta enligt den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, med tillägg av 2 procentenheter.
Bakgrund till tvisten
2 A började arbeta inom unionen den 16 juli 2003, i egenskap av kontraktsanställd för övriga uppgifter. Från och med den 16 juli 2004 tjänstgjorde han vid kommissionen som tillfälligt anställd och blev därefter tjänsteman den 16 april 2006.
3 I september 2005 överförde A, med tillämpning av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), kapitalvärdet för de nationella pensionsrättigheter som hade förvärvats innan A tillträdde sin tjänst i unionen till unionens pensionssystem (nedan kallat överföringen till unionens pensionssystem). Inbetalningen av detta kapital till unionens pensionssystem gav upphov till tillgodoräknande av ett visst antal pensionsgrundande tjänsteår.
4 A ansökte därefter om, och beviljades, tjänstledighet av personliga skäl för perioden från den 17 september 2008 till den 16 september 2013 för att kunna tillträda en tjänst vid den internationella fusionsenergiorganisationen för Iter (nedan kallad Iter) i Saint-Paul-lez-Durance (Frankrike). Denna tjänstledighet av personliga skäl förnyades fram till hans uppsägning, som han lämnade in den 1 juli 2020 och som gällde från den 16 september 2020.
5 A betalade således in avgifter till unionens pensionssystem från den 16 juli 2003 till den 16 september 2008, det vill säga under en period av fem år och två månader.
6 I ett e‑postmeddelande av den 1 juli 2020, den dag då A lämnade in sin uppsägning till kommissionen, ställde A en fråga till PMO rörande vilket förfarande som skulle följas för att komma i åtnjutande av en överföring, i den mening som avses i artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (nedan kallad överföringen från unionens pensionssystem), av de pensionsrättigheter som förvärvats inom unionens pensionssystem till ett annat pensionssystem. I samma e‑postmeddelande preciserade A att han inte hade fullgjort de tio år av faktisk tjänstgöringstid som krävdes för att få rätt till avgångspension.
7 I sitt svar, som skickades via e‑post den 2 juli 2020, informerade A av PMO om vilket förfarande som skulle följas för att genomföra en överföring från unionens pensionssystem. PMO preciserade även för A att han, eftersom han hade fullgjort mindre än tio års tjänstgöring, var skyldig att överföra det försäkringstekniska värdet av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat inom unionens pensionssystem.
8 A avled den 5 januari 2021.
9 Genom e‑postmeddelande av den 14 januari 2021 informerade sökandenas mor, före detta maka till den avlidne tjänstemannen, PMO om att A hade avlidit. Samma dag svarade PMO bland annat att det, eftersom den avlidne tjänstemannen inte hade ingett någon begäran om överföring från unionens pensionssystem före sin död, inte längre var möjligt att göra en sådan överföring.
10 Den 18 mars 2021 ingav sökandena, som är barn och de enda arvingarna till den avlidne tjänstemannen, i egenskap av rättsinnehavare, en ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna om utbetalning dels av det kapitalvärde som motsvarar de nationella pensionsrättigheter som deras far hade förvärvat innan han tillträdde sin tjänst i unionen och som överförts till unionens pensionssystem, dels av det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som fadern hade förvärvat inom unionens pensionssystem före sin död.
11 Genom beslut av den 12 juli 2021 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog PMO sökandenas ansökan.
12 I det angripna beslutet angav PMO särskilt att den avlidne tjänstemannen, eftersom han hade varit i tjänst i mindre än tio år, inte kunde göra anspråk på någon pension från unionen, vilket innebar att varken hans änka eller hans barn kunde komma i fråga för efterlevandeförmåner enligt tjänsteföreskrifterna. PMO angav även att det inte fanns någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna som gjorde det möjligt att återbetala det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som förvärvats inom unionens pensionssystem, inbegripet de rättigheter som en avliden tidigare tjänsteman eller övrig anställd överfört till unionens pensionssystem. PMO förklarade att en ansökan om överföring från unionens pensionssystem var en individuell rättighet som endast gällde för tidigare tjänstemän och övriga anställda, som den avlidne tjänstemannen inte hade utnyttjat efter det att hans uppsägning hade fått verkan.
13 Den 20 september 2021 lämnade sökandena, i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, in ett klagomål mot det angripna beslutet.
14 Genom beslut av den 22 december 2021 (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet) avslogs sökandenas klagomål.
Parternas yrkanden
15 Sökandena har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet och, för det fall beslutet att avslå klagomålet anses innehålla kompletterande motivering, även detta sistnämnda beslut,
– förplikta kommissionen att återbetala de begärda beloppen jämte ränta enligt den räntesats som ECB tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, med tillägg av 2 procentenheter, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Föremålet för talan
17 Det framgår av yrkandet om ogiltigförklaring att sökandena har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara inte bara det angripna beslutet, utan även beslutet att avslå klagomålet, i den mån det anses utgöra en kompletterande motivering.
18 Det följer av fast rättspraxis att ett yrkande om ogiltigförklaring som formellt framställs mot ett beslut att avslå ett klagomål får till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av tribunalen, när yrkandet mot beslutet att avslå klagomålet som sådant saknar självständigt innehåll (dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet, T‑275/17, EU:T:2018:479, punkt 63; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 6 april 2006, Camós Grau/kommissionen, T‑309/03, EU:T:2006:110, punkt 43).
19 Eftersom beslutet att avslå klagomålet i förevarande fall endast fastställer det angripna beslutet, med en precisering av skälen för det angripna beslutet, ska det konstateras att yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet saknar självständigt innehåll och att det således inte finns anledning att specifikt pröva detta yrkande. Vid prövningen av huruvida det angripna beslutet är lagenligt ska hänsyn emellertid tas till den motivering som anges i beslutet att avslå klagomålet, eftersom denna motivering förutsätts sammanfalla med motiveringen av det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2019, Wattiau/parlamentet, T‑737/17, EU:T:2019:273, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
Prövning i sak
Yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet
20 Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring har sökandena åberopat en enda grund, nämligen att unionen har gjort en obehörig vinst.
21 Sökandena har i huvudsak gjort gällande att unionens budget har gjort en vinst uppgående till det kapitalvärde som motsvarar dels de nationella pensionsrättigheter som den avlidne tjänstemannen förvärvat innan han tillträdde sin tjänst i unionen och som överförts till unionens pensionssystem, dels de avgifter som den avlidne tjänstemannen betalat in till unionens pensionssystem i samband med sin tjänstgöring inom unionen.
22 För det första har sökandena gjort gällande att det angripna beslutet saknar rättslig grund och inte grundar sig på någon tolkning i rättspraxis.
23 Sökandena har i detta hänseende anfört att kommissionen felaktigt ansett att artikel 11 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna gör det möjligt för unionen att behålla det kapital som den avlidne tjänstemannen har ackumulerat inom unionens pensionssystem.
24 Sökandena har bestritt att överföringen till unionens pensionssystem är oåterkallelig. Enligt sökandena följer det av artikel 8.5 i de allmänna genomförandebestämmelserna till artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, vilka antogs genom kommissionens beslut C(2011) 1278 av den 3 mars 2011 och offentliggjorts i Administrativa meddelanden nr 17–2011 av den 28 mars 2011 (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna), att en tjänstemans eller övrig anställds beslut att genomföra en överföring till unionens pensionssystem av det kapitalvärde som motsvarar de nationella pensionsrättigheter som förvärvats innan vederbörande tillträdde sin tjänst vid unionen är oåterkalleligt endast i den mån tjänstemannen eller den övriga anställde senare erhåller förmåner som utbetalas enligt detta system. Sökandena har i andra hand tillagt att denna bestämmelse inte ska tillämpas om den ska tolkas så, att en överföring till unionens pensionssystem under alla omständigheter är oåterkallelig, eftersom den i så fall strider mot principen om obehörig vinst.
25 Vad gäller överföringen från unionens pensionssystem har sökandena gjort gällande att den situation som föreligger i förevarande fall inte reglerats i tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna. De anser att det förhållandet att det inte vidtagits några konkreta åtgärder för att genomföra en överföring från unionens pensionssystem i förevarande fall inte beror på vårdslöshet eller utgör en avsiktlig underlåtenhet från den avlidne tjänstemannens sida. Det beror i stället enbart på att tjänstemannen plötsligt, oförutsett och oundvikligt avled, mindre än fyra månader efter det att han hade sagt upp sig från sin tjänst vid kommissionen.
26 Sökandena har dessutom understrukit att det inte finns någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna som föreskriver en frist för att inge en begäran om överföring från unionens pensionssystem, vilket innebär att den omständigheten att den avlidne tjänstemannen inte formellt har begärt denna överföring inte kan tolkas så, att den avlidne tjänstemannen har avstått från att låta överföra de omtvistade beloppen till ett annat pensionssystem. De påpekar även att den avlidne tjänstemannen, genom att han den 1 juli 2020 frågade PMO om hur han skulle gå till väga i detta syfte (se punkt 6 ovan), otvetydigt gett uttryck för sin vilja att göra nämnda överföring från unionens pensionssystem.
27 Sökandena har vidare gjort gällande att det visserligen finns en rättslig grund för den avlidne tjänstemannens inbetalning av avgifter till unionens pensionssystem, men att avgifterna betalades in av tjänstemannen utan någon motprestation och således utan grund. Den avlidne tjänstemannens samlade pensionsinbetalningar till unionens pensionssystem, till följd av såväl tjänstgöringen i unionen som den överföring till unionens pensionssystem som han lät genomföra år 2005 har i slutändan inte gett upphov till någon rätt till förmåner enligt unionens pensionssystem, eftersom han arbetade mindre än tio år i unionen, vilket är den minimiperiod som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna för att kunna beviljas avgångspension.
28 Sökandena anser att den omständigheten att det i tjänsteföreskrifterna uttryckligen föreskrivs en möjlighet för en tidigare tjänsteman eller övrig anställd att överföra det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som han eller hon har förvärvat inom unionens pensionssystem till ett annat pensionssystem, liksom utbetalningen av ett avgångsvederlag, visar att nämnda kapital inte tillhör unionens budget. Sökandena har vidare hävdat att argumentet att den försäkringstekniska balansen i unionens pensionssystem skulle kunna äventyras genom återbetalning av belopp som inbetalats av tidigare tjänstemän eller övriga anställda som inte är berättigade till avgångspension inte har styrkts. Sökandena har dessutom gjort gällande att solidaritetsprincipen, som ligger till grund för nämnda balans, ska kunna gynna den tidigare tjänstemannen eller den tidigare övriga anställde som har bidragit till denna, eftersom solidariteten annars skulle ge upphov till en omotiverad förlust.
29 För det andra har sökandena gjort gällande att deras förlust till följd av unionens vinst är faktisk och säker.
30 Sökandena har i detta hänseende gjort gällande att de, eftersom det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som den avlidne tjänstemannen förvärvat inte överförts från unionens pensionssystem, inte har kunnat dra fördel av ytterligare rättigheter hänförliga till detta kapital, medan en sådan överföring från unionens pensionssystem till den pensionsfond som var knuten till den avlidne tjänstemannens senaste anställning vid ITER hade gjort det möjligt för dem, i egenskap av den avlidne tjänstemannens rättsinnehavare, att erhålla en högre ersättning än den de redan erhåller, eftersom storleken på nämnda ersättning beror på det sammanlagda belopp som ackumulerats inom nämnda fond.
31 Sökandena har tillagt att de, om den avlidne tjänstemannen inte hade låtit genomföra en överföring till unionens pensionssystem, även skulle ha kunnat erhålla en pension eller ett kapital från det nationella system som tjänstemannen tillhörde innan han tillträdde sin tjänst vid unionen.
32 Kommissionen har bestritt sökandens argument.
33 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det, för att en talan om återbetalning på grund av obehörig vinst för unionen ska bifallas, enligt fast rättspraxis krävs att två villkor är uppfyllda, nämligen att sökanden styrker att unionen har gjort en vinst utan giltig rättslig grund och att sökanden gjort en motsvarande förlust (se dom av den 3 juli 2018, Transtec/Commission, T‑616/15, EU:T:2018:399, punkt 156 och där angiven rättspraxis).
34 Vad gäller det första villkor som nämns i punkt 33 ovan, enligt vilket rätten till återbetalning från den som gjort en vinst förutsätter att det saknas giltig rättslig grund för vinsten i fråga, gör tribunalen följande bedömning.
35 Det ska påpekas att sökandena genom sina argument inte har ifrågasatt att det finns en giltig rättslig grund för den avlidne tjänstemannens inbetalning av avgifter till unionens pensionssystem. Även om sökandena beklagar att den avlidne tjänstemannens olika inbetalningar till unionens pensionssystem, både de som härrör från hans tjänstgöring i unionen och de som härrör från den överföring till unionens pensionssystem som han genomförde år 2005 (se punkt 3 ovan), har inbetalats ”utan motprestation och utan grund” och utan att det ”skapats någon som helst rätt till pension”, medger de emellertid otvetydigt i sina yttranden att ”det finns en laglig grund för inbetalningarna till unionens pensionssystem”. Dessutom bekräftade sökandenas ombud, som svar på en fråga från tribunalen vid förhandlingen, att deras argument avsåg avsaknaden av giltig rättslig grund för att ”behålla [de] belopp” som motsvarade den avlidne tjänstemannens inbetalningar till unionens pensionssystem.
36 Sökandena har således genom sina argument endast uppmanat tribunalen att slå fast att den omständigheten att kommissionen har behållit samtliga belopp som den avlidne tjänstemannen har inbetalat till unionens pensionssystem innebär att unionen, till följd av tjänstemannens bortgång, gjort en vinst utan giltig rättslig grund.
37 Eftersom den avlidne tjänstemannen hade betalat in avgifter till unionens pensionssystem i egenskap av först kontraktsanställd för övriga uppgifter, därefter tillfälligt anställd och slutligen tjänsteman, var bestämmelserna om pensionsrättigheter på de villkor som föreskrivs i avdelning V, kapitel 3 i tjänsteföreskrifterna och i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna tillämpliga på honom efter det att han sagt upp sig. Tribunalen konstaterar i detta sammanhang följande.
38 För det första föreskrivs följande i artikel 36 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna:
”Vid varje utbetalning av lön eller invaliditetsersättning skall avgiften till [unionens pensionssystem] dras av.”
39 Av artikel 38 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna framgår att ”[d]e avgifter som dras av på ett regelrätt sätt [inte kan] återkrävas”.
40 I artikel 83.2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Tjänstemännen skall bidra med en tredjedel till finansieringen av [unionens] pensionssystem. Avgiften skall vara 10,3 % av tjänstemannens grundlön utan hänsyn till de korrigeringskoefficienter som anges i artikel 64. … Denna avgift skall varje månad dras av från tjänstemännens löner.”
41 Det framgår således av dessa bestämmelser, och särskilt av artikel 36 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och artikel 83.2 i tjänsteföreskrifterna, att unionens tjänstemän och övriga anställda är skyldiga att bidra ekonomiskt till unionens pensionssystem.
42 För det andra föreskrivs följande i artikel 77 i tjänsteföreskrifterna, som återfinns i kapitel 3 i avdelning V i tjänsteföreskrifterna:
”Tjänstemän som tjänstgjort i minst 10 år ska ha rätt till avgångspension. Tjänstemän har emellertid rätt till sådan pension oberoende av tjänstgöringstidens längd om de är över den pensionsberättigande åldern och om det inte har varit möjligt att återinsätta dem i tjänst under en period av icke aktiv tjänst eller om de entledigats i tjänstens intresse. …
Rätten till avgångspension erhålls vid 66 års ålder. …”
43 En tjänsteman eller övrig anställd som tillträder en tjänst i unionen efter att ha lämnat sin tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation eller efter att ha bedrivit verksamhet som anställd eller egenföretagare ska, med tillämpning av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, efter det att han eller hon blivit fast anställd, men innan han eller hon blir berättigad till avgångspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna, ha rätt att få kapitalvärdet, uppräknat per dagen för överföringen, för de pensionsrättigheter som han eller hon förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet, inbetalt till unionen.
44 I artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Följande skall gälla för en tjänsteman som slutar sin tjänst i Europeiska unionen för att
– tillträda en tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation som har slutit ett avtal med unionen, eller
– bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare, på grundval av vilken han blir berättigad till pension enligt ett system vars administrativa organ har slutit ett avtal med unionen:
Tjänstemannen skall ha rätt att få det försäkringstekniska värdet, uppräknat per dagen för överföringen, för den avgångspension han är berättigad till inom unionen överförd till pensionskassan för förvaltningen eller organisationen eller till den pensionskassa från vilken han blir berättigad till pension på grundval av den verksamhet han bedriver som anställd eller egenföretagare.”
45 Av artikel 12.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna framgår följande:
”En tjänsteman som ännu inte har uppnått pensionsberättigande ålder och vars tjänstgöring upphör av andra skäl än dödsfall eller invaliditet och som inte är berättigad till omedelbar eller uppskjuten avgångspension ska då denne lämnar tjänsten ha rätt till följande:
…
b) … de förmåner som anges i artikel 11.1 eller inbetalning av förmånernas försäkringstekniska värde till valfri privat försäkring eller pensionsfond, under förutsättning att försäkringsbolaget eller fonden garanterar att
i) kapitalbeloppet inte kommer att återbetalas,
ii) ett månatligt belopp kommer att betalas ut tidigast från 60 års ålder och senast från 66 års ålder,
iii) det finns bestämmelser för efterlevandes rättigheter,
iv) överföring till ett annat försäkringsbolag eller en annan fond bara kommer att tillåtas om den fonden uppfyller villkoren i leden i, ii och iii.”
46 Det framgår av dessa bestämmelser att det i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs en möjlighet för en tjänsteman eller övrig anställd som tillträder en tjänst i unionen efter att ha lämnat sin tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation eller efter att ha bedrivit verksamhet som anställd eller egenföretagare, att låta överföra pensionsrättigheter som förvärvats på grundval av vederbörandes tidigare yrkesverksamhet till unionens pensionssystem. I artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, föreskrivs dessutom en möjlighet för en tjänsteman eller övrig anställd som slutar sin tjänst i unionen att låta överföra pensionsrättigheter som förvärvats inom unionen från unionens pensionssystem till en annan pensionsfond eller till en privat försäkring som ger vissa särskilda garantier.
47 För det tredje framgår det även av dessa bestämmelser att inbetalningarna till unionens pensionssystem från unionens tjänstemän och övriga anställda, oavsett om det rör sig om avgifter som betalas in till följd av tjänstgöring i unionen eller om inbetalningar på grund av en överföring till unionens pensionssystem, har till syfte att finansiera unionens pensionssystem, i syfte att i framtiden kunna betala ut avgångspension, i enlighet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna. Dessa bestämmelser syftar således inte till att skapa ett kapital som den berörda tjänstemannen eller övriga anställde skulle kunna förfoga över. I motsats till vad sökandena gjorde gällande vid förhandlingen är tjänstemän och övriga anställda således inte ”innehavare” av belopp som motsvarar deras ekonomiska bidrag till unionens pensionssystem.
48 I förevarande fall ska det understrykas att det inte saknas rättslig grund för unionens vinst i form av den avlidne tjänstemannens inbetalningar till unionens pensionssystem, för vilka återbetalning begärs, oavsett om det rör sig om avgifter som betalats in till följd av tjänstemannens tjänstgöring i unionen eller om inbetalningar på grund av den överföring till unionens pensionssystem som den avlidne tjänstemannen lät genomföra år 2005 (se punkt 3 ovan). Dessa inbetalningar har nämligen gjorts i syfte att i framtiden kunna betala ut en avgångspension, i enlighet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna.
49 Det ska dessutom påpekas att den avlidne tjänstemannen inte hade rätt till avgångspension, eftersom han varken hade tjänstgjort i tio år innan han sade upp sig eller hade uppnått 66 års ålder, då dessa två villkor – vilka det erinrats om i punkt 42 ovan – är kumulativa enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna.
50 Det framgår nämligen av samtliga de bestämmelser som det erinrats om i punkterna 38–45 ovan att den avlidne tjänstemannen, efter att ha sagt upp sig från sin tjänst i unionen, endast kunde begära en överföring från unionens pensionssystem av det försäkringstekniska värdet av de rättigheter avseende avgångspension som han förvärvat inom unionens pensionssystem, varav en del följde av överföringen till unionens pensionssystem år 2005, antingen till den pensionskassa vid vilken han härefter förvärvade rättigheter på grund av sin tjänst i ITER, eller till en valfri privat försäkring eller pensionsfond som uppfyller de kriterier som anges i artikel 12.1 b i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
51 Det ska vidare påpekas att det inte i någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna, i bilagorna till dessa eller i de allmänna genomförandebestämmelserna föreskrivs en möjlighet eller skyldighet att, om en tjänsteman eller en övrig anställd säger upp sig efter mer än ett års tjänstgöring men innan tio års tjänstgöring har fullgjorts, återbetala alla eller delar av de avgifter som motsvarar de pensionsrättigheter som förvärvats inom unionens pensionssystem till den tidigare tjänstemannen eller övriga anställde eller, vid dödsfall, till dennes rättsinnehavare, eftersom de aktuella avgifterna inte kan likställas med ett kapital som den tidigare tjänstemannen eller övriga anställde kan förfoga över. Den enda skyldighet som åligger administrationen under sådana omständigheter följer av artikel 3.1 i de allmänna genomförandebestämmelserna och består i att, vid den tidpunkt då tjänstemannen eller den övriga anställde slutgiltigt lämnar sin tjänst, meddela honom eller henne det försäkringstekniska värde som motsvarar samtliga pensionsrättigheter som vederbörande vid den tidpunkten har förvärvat inom unionens pensionssystem.
52 När det gäller inbetalningarna på grund av överföringen till unionens pensionssystem av det kapital som motsvarar de nationella pensionsrättigheter som den avlidne tjänstemannen förvärvat innan han tillträdde sin tjänst i unionen, framgår det av den klara och precisa ordalydelsen i artikel 8.5 i de allmänna genomförandebestämmelserna att varje beslut om ett förfarande för överföring till unionens pensionssystem, såsom det beskrivs i punkt 43 ovan, ”till sin natur är oåterkalleligt”. Det är nämligen endast genom en ansökan om överföring från unionens pensionssystem som en tjänsteman eller övrig anställd som slutgiltigt lämnar sin tjänst i unionen kan överföra det försäkringstekniska värdet av de pensionsrättigheter som han eller hon har förvärvat inom unionens pensionssystem till ett annat pensionssystem.
53 Även om det antas att sökandenas argumentation ska tolkas så, att den syftar till att framställa en invändning om rättsstridighet avseende artikel 8.5 i de allmänna genomförandebestämmelserna (se punkt 24 ovan), ska det påpekas att denna argumentation har framförts för första gången i repliken och inte kan betraktas som en utvidgning av en tidigare åberopad grund. Det rör sig således om en ny grund som inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången och som därför ska avvisas enligt artikel 84 i tribunalens rättegångsregler, enligt vilken nya grunder inte får åberopas under rättegången.
54 I förevarande fall har det, oaktat den begäran om upplysningar som skickades till PMO redan den 1 juli 2020 (se punkt 6 ovan), inte bestritts att den avlidne tjänstemannen inte hade ingett någon begäran om överföring från unionens pensionssystem före sin död, med stöd av artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, trots att en sådan begäran om upplysningar skulle kunna tyda på att A hade för avsikt att genomföra en sådan överföring från unionens pensionssystem.
55 Av detta följer att det – trots att den avlidne tjänstemannens avgångspension inte har betalats ut och den avlidne tjänstemannen inte har ingett en begäran om överföring från unionens pensionssystem – inte är möjligt att klandra kommissionen – som under alla omständigheter inte enligt någon lagbestämmelse har möjlighet att till rättsinnehavarna återlämna hela eller en del av det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som förvärvats inom unionens pensionssystem eller överförts av den avlidne tjänstemannen till unionens pensionssystem före hans död – för att ha gjort en vinst utan giltig rättslig grund på grund av att avgifter som den avlidne tjänstemannen betalat till unionens pensionssystem har behållits till följd av den avlidne tjänstemannens död.
56 Av dessa överväganden följer att unionens vinst till följd av att den, på grund av tjänstemannens död, har behållit tjänstemannens avgifter till unionens pensionssystem, för vilka återbetalning begärs, inte kan anses sakna rättslig grund. Detta gäller oavsett om det rör sig om avgifter som betalats in till följd av tjänstemannens tjänstgöring i unionen eller om inbetalningar på grund av den överföring till unionens pensionssystem som den avlidne tjänstemannen lät genomföra år 2005. Det första villkoret för att kunna fastställa att det föreligger en obehörig vinst är således inte uppfyllt. Det saknas därmed anledning att pröva huruvida det andra villkoret, som avses i punkt 33 ovan, är uppfyllt.
57 Talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet kan således inte vinna bifall såvitt avser den enda grunden och ska därför ogillas.
Yrkandet om återbetalning av de begärda beloppen
58 Genom sitt andra yrkande har sökandena begärt att tribunalen ska förordna om återbetalning dels av de nationella pensionsrättigheter som den avlidne tjänstemannen förvärvat innan han tillträdde sin tjänst i unionen och överfört till unionens pensionssystem, dels av de pensionsrättigheter som tjänstemannen förvärvat inom unionens pensionssystem före sin död.
59 I förevarande fall har tribunalen slagit fast att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den enda grund som sökandena har åberopat till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring i förevarande talan, nämligen att unionen gjort en obehörig vinst. De ekonomiska yrkanden som nämns i punkt 58 ovan, vilka grundar sig på att det angripna beslutet är rättsstridigt, ska följaktligen ogillas.
60 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska talan ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
61 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
62 Kommissionen har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (nionde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) OR och OS ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 september 2023.
Underskrifter