Överklagande ingett den 21 juli 2023 av eins energie in sachsen GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen utökad sammansättning) meddelade den 17 maj 2023 i mål T-318/20, eins energie in sachsen GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-469/23 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: eins energie in sachsen GmbH & Co. KG (ombud: I. Zenke, Rechtsanwältin, och T. Heymann, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland, E.ON SE och RWE AG
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 17 maj 2023 i målet eins energie in sachsen/kommissionen (T-318/20), och ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 26 februari 2019 om koncentrationen ”RWE/E.ON Assets” (ärende M.8871) (EUT C 111, 2020, s. 1),
1a. alternativt och under alla omständigheter, återförvisa mål T-318/20 till tribunalen för att den ska meddela alla nödvändiga beslut i sak, och
förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de advokat- och resekostnader klaganden haft i mål T-318/20.
Grunder och huvudargument
I sin första grund gör klaganden gällande bristande motivering, felaktig beskrivning av de faktiska omständigheterna och åsidosättande av processrättsliga bestämmelser.
För det första är den överklagade domen otillräckligt motiverad, eftersom det inte framgår av domen om/hur tribunalen har beaktat hur klagandens ställning på marknaden påverkats (punkt 23 och följande punkter i den överklagade domen).
För det andra har tribunalen missuppfattat klaganden argument genom att förklara att det inte föreligger någon omständighet som är ägnad att påverka klagandens ställning på marknaden (punkt 31 i den överklagade domen).
För det tredje har tribunalen åsidosatt klagandens processuella rättigheter genom att underlåta att pröva huruvida klaganden är materiellt berörd.
I den andra grunden görs det gällande att tribunalen tillämpat artikel 263.4 FEUF på ett felaktigt sätt. I domen förnekas felaktigt att klaganden var individuellt berörd, i den mening som avses i denna bestämmelse.
För det första utgår tribunalen felaktigt från att ett formellt deltagande i förfarandet för kontroll av koncentrationer i ärende M.8871 utgör en förutsättning för att fastställa att klaganden är individuellt berörd.
För det andra har tribunalen uppställt överdrivet höga krav på vad som krävs som bevis för att ytterligare särskilda omständigheter talar för att klaganden är individuellt berörd.
I den tredje grunden gör klaganden gällande att tribunalen inte har prövat klagandens materiella invändningar. Med hänvisning till domen i mål T-312/20 gör klaganden gällande att tribunalen gjort en felaktig tolkning av unionsrätten, närmare bestämt vad avser artikel 101 FEUF och artikel 21.1 i förordning (EG) 139/20041 .
För det första har unionsrätten åsidosatts genom att artikel 101 FEUF inte tillämpats på grund av en påstådd blockerande verkan av artikel 21 i koncentrationsförordningen (punkt 392 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
För det andra har tribunalen inte beaktat klagandens framlagda bevisning om att det uppkommit en kartell mellan RWE och E.ON, i den mening som avses i artikel 101 FEUF (punkt 392 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
För det tredje har klagandens dokumentation av faktiska förhållanden inte beaktats på formella grunder, vilket måste anses strida mot processrättsliga bestämmelser (punkt 393 och följande punkt samt punkt 406 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
Klaganden gör i sin fjärde grund gällande att tribunalen felaktigt ansett att kommissionens förfarande för kontroll av koncentrationer i ärendena M.8871 och M.8870, liksom Bundeskartellamts förfarande för kontroll av koncentrationer i ärende B8-28/19, inte avsåg en integrerad del av en enda koncentration, vilket borde ha prövats i ett enda förfarande.
Vidare hävdas att tribunalen, för det första, bortsett från RWE:s förvärv av 16,67 procent av andelarna i E.ON i ärende B8-28/19 (punkt 65 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
För det andra invänder klaganden mot tolkningen av begreppet ”en enda koncentration” i artikel 3 i koncentrationsförordningen, jämförd med skäl 20 i samma förordning (punkt 74 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
Den femte grunden rör det förhållandet att tribunalen även åsidosatt artikel 2 i koncentrationsförordningen och tillämpat denna bestämmelse på ett felaktigt sätt genom en felaktig marknadsvärdering i ärende M.8871.
Tribunalen har för det första felaktigt accepterat kommissionens bristande avgränsning av marknaden (punkt 220 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
För det andra har tribunalen inte kritiserat kommissions otillräckliga prognos för marknadsutvecklingen (punkt 229 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
För det tredje vänder sig klaganden mot den, enligt klagandens mening, otillräckliga bedömningen av RWE:s ökande marknadsstyrka (punkt 260 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
För det fjärde har tribunalen inte i tillräcklig mån beaktat konkurrensförhållandet mellan RWE och E.ON samt E.ON:s utträde från marknaden (punkt 339 och följande punkter i domen i mål T-312/20).
I sjätte grunden hävdas slutligen att tribunalen åsidosatt principen om fördelning av bevisbördan genom att i domen i mål T-312/20 (punkt 273, punkt 278 och följande punkter samt punkterna 328, 341, 344 och 382) ålägga klaganden överdrivet höga beviskrav.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallad koncentrationsförordningen).