Language of document : ECLI:EU:C:2014:2072

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

NIILO JÄÄSKINEN

föredraget den 10 juli 2014(1)

Mål C‑212/13

František Ryneš

mot

Úřad pro ochranu osobních údajů

(begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien))

”Tillnärmning av lagstiftning – Behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46 – Tillämpningsområde – Undantag – Artikel 3.2 – Begreppet verksamhet av rent privat natur eller som har samband med uppgiftshanterarens hushåll – Filmning med övervakningskamera av ingången till huset där den som använder övervakningsutrustningen är bosatt, område dit allmänheten har tillträde och ingången till ett grannhus”





I –    Inledning

1.        Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter innehåller vittomfattande bestämmelser på detta område.(2) Enligt artikel 3.2 andra strecksatsen i det direktivet gäller det emellertid inte behandling av personuppgifter ”av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll.”(3)

2.        Le Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen i Republiken Tjeckien) har frågat domstolen hur detta undantag ska tolkas i ett mål mellan František Ryneš och Úřad pro ochranu osobních údajů (myndigheten för personuppgiftsskydd) (nedan kallad myndigheten) avseende myndighetens beslut genom vilket myndigheten fastställde att František Ryneš hade gjort sig skyldig till flera överträdelser med avseende på skydd av personuppgifter genom att under takfoten på sitt hus ha installerat en övervakningskamera som filmade hans hus, allmän väg och huset mitt emot.

3.        Såvitt jag erfarit har domstolen hittills aldrig prövat ett mål i vilket den konstaterat att villkoren för tillämpning av artikel 3.2 andra strecksatsen varit uppfyllda, även om villkorens tillämplighet åberopades bland annat i målet Lindqvist.(4) Med beaktande av det tillvägagångssätt som ligger till grund för domstolens rättspraxis, bland annat i de aktuella domarna Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl. (5) och Google Spain och Google,(6) i vilka görs gällande den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter, kommer jag i detta förslag till avgörande att föreslå att nämnda undantag inte ska omfatta sådana situationer som de som avses i detta mål och att direktiv 95/46 således ska tillämpas.

4.        Det ska understrykas att frågan huruvida de åtgärder som vidtagits av František Ryneš ”för att skydda husägarnas egendom, hälsa och liv” omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 95/46 inte i sak påverkar möjligheten att vidta en sådan övervakning. Ifrågavarande mål syftar enbart till att klargöra vilka bestämmelser som är tillämpliga i det avseendet.

II – Tillämpliga bestämmelser

A –    Unionsrätten

5.        I artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) föreskrivs att ”[v]ar och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.”

6.        Enligt artikel 8.1 i stadgan har ”[v]ar och en … rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne”. Artikel 8.2 och 8.3 har följande lydelse:

”2. [Personuppgifter] ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem.

3. En oberoende myndighet ska kontrollera att dessa regler efterlevs.”(7)

7.        I skälen 12 och 16 i direktiv 95/46 anges följande:

”12.      … En fysisk persons behandling av uppgifter uteslutande för personliga ändamål eller för hemmabruk, såsom korrespondens eller förande av adressregister, skall dock inte omfattas.”

”16.      Behandlingen av ljud- och bilduppgifter - exempelvis i samband med videoövervakning - omfattas inte av detta direktiv om den utförs för att tillgodose den allmänna säkerheten, försvaret, statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens område eller till annan verksamhet som inte faller inom gemenskapsrättens tillämpningsområde.”

8.        Artikel 3 i direktivet, med rubriken Tillämpningsområde, har följande lydelse:

”1. Detta direktiv gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg liksom för annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.

2. Detta direktiv gäller inte för sådan behandling av personuppgifter

–        som utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten, exempelvis sådan verksamhet som avses i avdelningarna V och VI i Fördraget om Europeiska unionen, och inte under några omständigheter behandlingar som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välstånd när behandlingen har samband med frågor om statens säkerhet) och statens verksamhet på straffrättens område,

–        av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll.”

B –    Tjeckisk rätt

9.        I § 3 punkt 3 i lag nr 101/2000 Sb. om personuppgiftsskydd och om ändring av olika lagar (nedan kallad lag nr 101/2000) anges följande:

”Lagen är inte tillämplig på personuppgiftsbehandling som utförs av en fysisk person för enbart privat bruk.”

10.      I enlighet med § 5 punkt 2 e i nämnda lag får personuppgifter i princip endast behandlas med samtycke av berörd person. Utan sådant samtycke får personuppgifter behandlas utan sådant samtycke då så är nödvändigt för att skydda personuppgiftshanterarens, mottagarens eller andra berörda personers i lag erkända rättigheter och intressen. Behandlingen får emellertid inte orsaka skada på den berörda personens rätt till respekt för privat- och familjeliv.

11.      I § 44 punkt 2 i samma lag regleras ansvaret för den personuppgiftshanterare som utan samtycke från berörda personer behandlar personuppgifter, som underlåter att informera berörda personer om personuppgiftsbehandlingen eller som underlåter att informera tillsynsmyndigheten om behandlingen.

III – Tvisten i målet i den nationella domstolen, tolkningsfrågan och förfarandet vid domstolen

12.      Under perioden från den 5 oktober 2007 till den 11 april 2008 använde sig František Ryneš av en kamera som var placerad under takfoten på sitt hus. Den var fast monterad, utan rotationsmöjlighet, och filmade ingången till hans hus, allmän väg och ingången till huset mitt emot. Utrustningen tillät endast visuell inspelning som lagrades kontinuerligt på en hårddisk. Då hårddisken var full spelades tidigare bilder över av nya. Någon skärm fanns inte installerad, så det var inte möjligt att granska bilderna omedelbart. Det var bara klaganden som hade direkt tillgång till utrustningen och inspelningarna.

13.      Den hänskjutande domstolen har angett att det enda skälet till att František Ryneš installerade kameran var att skydda sin och sin familjs egendom, hälsa och liv. Såväl han själv som hans familj hade nämligen under flera års tid utsatts för attacker av en okänd gärningsman som inte hade kunnat identifieras. Dessutom hade fönstren till huset, vilket tillhörde hans maka, krossats vid ett flertal tillfällen mellan åren 2005 och 2007.

14.      Natten mellan den 6 och den 7 oktober 2007 krossades en fönsterruta på František Ryneš hus med ett skott från en slangbåge. Tack vare den aktuella övervakningskameran kunde två misstänkta gärningsmän identifieras. Inspelningen överlämnades till polisen och anfördes sedan som bevis i brottmålsrättegången.

15.      En av de misstänkta gärningsmännen ifrågasatte huruvida František Ryneš övervakningssystem var tillåtet och genom ett beslut av den 4 augusti 2008 konstaterades att František Ryneš hade åsidosatt lag nr 101/2000 enligt följande:

–        Såsom personuppgiftsansvarig hade klaganden – medelst kamerautrustning – samlat in personuppgifter beträffande personer som befann sig på gatan utanför och som gick in i huset på andra sidan gatan, utan att dessa personer lämnat sitt samtycke därtill.

–        Berörda personer hade inte underrättats om behandlingen av dessa personuppgifter, behandlingens omfattning och syfte, vem som utförde behandlingen, hur uppgifterna behandlades och inte heller om vilka personer som skulle kunna få tillgång till de aktuella uppgifterna.

–        Såsom personuppgiftsansvarig hade František Ryneš underlåtit att underrätta myndigheten om behandlingen av personuppgifter.

16.      František Ryneš överklagade detta beslut, men överklagandet ogillades av Městský soud de Prague genom dom av den 25 april 2012. František Ryneš överklagade därefter den domen till den hänskjutande domstolen.

17.      Mot denna bakgrund beslutade Nejvyšší správní soud den 20mars 2013 att förklara målet vilande och att hänskjuta följande tolkningsfråga till domstolen:

”Kan kameraövervakningsutrustning som installerats i en bostad för att skydda husägarnas egendom, hälsa och liv anses utgöra behandling av personuppgifter ’av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll’ i den mening som avses i artikel 3.2 i direktiv 95/46 …, trots att denna kamerautrustning även övervakar område dit allmänheten har tillträde?”

18.      Skriftliga yttranden har ingetts av František Ryneš, myndigheten, den tjeckiska, spanska, italienska, österrikiska, polska och portugisiska regeringen, Förenade kungarikets regering och kommissionen. Vid förhandlingen den 20 mars 2014 var företrädare för myndigheten, den tjeckiska, österrikiska, polska regeringen, Förenade kungarikets regering och kommissionen närvarande.

IV – Bedömning

A –    Inledande synpunkter

1.      Målets avgränsning

19.      Först och främst finns det anledning att påpeka att tolkningsfrågan i förevarande mål är väl avgränsad och inriktad på tolkningen av uttrycket ”som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll”, vilken avgör huruvida direktiv 95/46 är tillämpligt på František Ryneš videoövervakning. Hur denna tolkningsfråga ska besvaras får inte vara beroende av den omständigheten att videoövervakningen nådde sitt syfte, det vill säga att identifiera gärningsmännen. Svaret ska vara detsamma för det fall att videoövervakningen inte hade gett resultat utan endast inneburit inspelningar, som sedan skulle ha raderats och därmed aldrig använts, av personer som befann sig på allmän väg framför František Ryneš hus.

20.      I sak rör målet även hur den aktuella videoövervakningen ska kvalificeras med avseende på tillämpningen av direktiv 95/46. Följaktligen ska den senare användningen av de inspelade bilderna enligt min mening inte vara avgörande för bedömningen av själva tillämpligheten av direktivet.(8) Den rättsliga kvalificeringen av František Ryneš videoövervakning kan inte variera beroende på huruvida bilderna sedan har raderats eller bevarats.

21.      Vidare skiljer sig det mål som ligger till grund för begäran om tolkningsavgörande från situationer där offentliga myndigheter eller juridiska personer använder sig av videoövervakning. Vad beträffar offentliga myndigheter är direktiv 95/46 tillämpligt, med undantag av sådana situationer som avses i artikel 3.2 första strecksatsen i direktiv 95/46. Vad beträffar juridiska personer är direktiv 95/46 tillämpligt utan inskränkningar. Därför anser jag inte att den i ämnet annars mycket omfattande rättspraxisen från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna kan ge någon direkt överförbar vägledning.(9)

22.      Slutligen står det i detta fall klart att stadgan är tillämplig, i synnerhet artiklarna 7 och 8. Förevarande mål kan ge upphov till en konflikt mellan de grundläggande rättigheterna för den som hanterar personuppgifterna (”data controller” på engelska) och den som berörs (”data subject” på engelska). I det aktuella fallet rör det sig om en konflikt mellan František Ryneš och de identifierade gärningsmännen. När det gäller tillämpligheten för direktiv 95/46 i allmänhet rör det sig emellertid om en konflikt mellan rätten till skydd av privatlivet för varje fysisk person som företar videoövervakning av ett område dit allmänheten har tillträde och rätten till respekt för personuppgifter för varje berörd person som vistas i det området.

23.      Om domstolen finner att direktiv 95/46 är tillämpligt i förevarande mål, ska en avvägning göras mellan de olika rättigheter och intressen som berörs av de materiella bestämmelserna i direktivet, i synnerhet artikel 7 f.(10) Jag vill framhålla att det i förekommande fall ankommer på den hänskjutande domstolen att göra den avvägningen, men att det går utöver förevarande begäran om förhandsavgörande.(11)

2.      Vägledning i rättspraxis beträffande skydd av personuppgifter

24.      Syftet med direktiv 95/46 är att säkerställa en hög skyddsnivå för fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling av personuppgifter.(12)

25.      Domstolen tolkar unionsrätten mot bakgrund av stadgan. I rättspraxis har direktiv 95/46 även kopplats till allmänrättsliga principer och därmed till artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950.(13) (nedan kallad Europakonventionen. Domstolen har även fastställt att direktiv 95/46 ska motsvara den balans som lagstiftaren har velat åstadkomma mellan de olika föreliggande grundläggande rättigheterna.(14)

26.      I domen i målet Google Spain och Google(15) underströk domstolen således vikten av den ändamålsenliga verkan av direktiv 95/46 samt det effektiva och fullständiga skydd för fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter som direktivet avser att säkerställa,(16) bland annat när det gäller respekten för privatlivet med avseende på behandling av personuppgifter, vilken direktivet tillmäter en särskild betydelse och som bland annat framgår av artikel 1.1 och skälen 2 och 10 i direktivet.(17)

27.      Domstolen hade redan fastställt att eftersom bestämmelserna i direktiv 95/46 reglerar behandling av personuppgifter som kan innebära intrång i de grundläggande friheterna och då särskilt i rätten till privatliv, måste bestämmelserna i fråga med nödvändighet tolkas mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna, vilka enligt fast rättspraxis utgör en integrerad del av de allmänna rättsprinciper som domstolen ska säkerställa iakttagandet av och som numera föreskrivs i stadgan.(18)

28.      Närmare bestämt angav domstolen följande i domen Google Spain och Google: ”I artikel 7 i stadgan föreskrivs rätten till skydd för privatlivet och i artikel 8 i stadgan föreskrivs uttryckligen rätten till skydd för personuppgifter. I artikel 8.2 och 8.3 anges att dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund, att var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem samt att en oberoende myndighet ska kontrollera att dessa regler efterlevs. Dessa krav har genomförts bland annat genom artiklarna 6, 7, 12, 14 och 28 i direktiv 95/46.”(19)

29.      Jag vill framhålla att de sistnämnda bestämmelserna, med undantag av artikel 28, ska tillämpas även på horisontella förbindelser mellan personuppgiftsansvariga som inte är offentliga myndigheter och berörda personer.

3.      Videoövervakning med avseende på målen i direktiv 95/46

a)      Videoövervakning

30.      Videoövervakning karakteriseras av en ständig och systematisk övervakning, oavsett hur länge eventuella inspelningar bevaras, vilket kan variera.(20) Jag vill understryka att förevarande tolkningsfråga avser ett fast övervakningssystem som omfattar ett område dit allmänheten har tillträde såväl som dörren till huset mitt emot och därmed gör det möjligt att identifiera ett obegränsat antal personer som vistas där utan att dessa först har underrättats om övervakningen. Däremot är de rättsliga spörsmålen kopplade till inspelningar som görs med mobiltelefoner, videokameror eller digitalkameror av en annan art och kommer inte att beröras i detta förslag till avgörande.

31.      Den omständigheten att videoövervakning med inspelning av bilder omfattas av direktivets tillämpningsområde, i och med att den i sig utgör en automatisk behandling (vilket är fallet med digitala inspelningar) eller ger upphov till en sådan behandling, framgår nämligen direkt av skäl 16.

32.      I detta hänseende har den hänskjutande domstolen frågat hur artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46 ska tolkas. Jag anser därmed att den hänskjutande domstolen implicit måste anse att behandlingen i fråga i målet i den nationella domstolen uppfyller rekvisiten i artikel 3.1 i nämnda direktiv.(21)

33.      Den hänskjutande domstolen har inte tillhandahållit någon detaljerad beskrivning av innehållet i de aktuella videoinspelningarna. Det kan emellertid antas att inspelningar av detta slag, i enlighet med domstolens rättspraxis, ”sammantagna [kan] göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om de personers privatliv, vilkas uppgifter har lagrats – såsom deras vanor i vardagslivet, deras stadigvarande och tillfälliga uppehållsorter, deras dagliga förflyttningar och förflyttningar i övrigt, de aktiviteter som de utövar, deras sociala relationer och de umgängeskretsar som de rör sig i.”(22)

34.      ”Lagringen av uppgifter i syfte att eventuellt göra dem tillgängliga för behöriga nationella myndigheter”, såsom var fallet i målet i den nationella domstolen, avser för övrigt ”privatlivet på ett direkt och specifikt sätt och således de rättigheter som är garanterade i artikel 7 i stadgan. En sådan lagring av uppgifter omfattas även av artikel 8 i stadgan på grund av att den utgör behandling av personuppgifter i den mening som avses i den artikeln och måste därför uppfylla de krav på skydd av uppgifter som följer av den artikeln”.(23)

b)      Syften med direktiv 95/46

35.      Domstolen har angett att det särskilt av skälen 3, 7 och 8 i direktiv 95/46 framgår att syftet med direktivet i huvudsak är att genom harmonisering av nationella bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter säkerställa det fria flödet av sådana uppgifter mellan medlemsstaterna, vilket är nödvändigt för upprättandet och funktionen av den inre marknaden, i den mening som avses i artikel 14.2 EG.(24)

36.      Direktiv 95/46 har även i enlighet med rubriken ett annat syfte, nämligen att säkerställa ett ”skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter”. Genom direktivet inrättas således ramarna för hur fysiska personer ska skyddas med avseende på behandlingen av personuppgifter.

37.      Det är för övrigt riktigt att den fria rörligheten av personuppgifter kan medföra intrång i rätten till privatliv, såsom den fastställs bland annat i artikel 8 i Europakonventionen(25) och genom allmänna unionsrättsliga principer.(26)

38.       Av detta skäl, och såsom framgår bland annat av skäl 10 och artikel 1 i direktiv 95/46, syftar direktivet även till att inte försvaga det skydd som ges genom befintliga nationella bestämmelser utan tvärtom till att i unionen säkerställa en hög skyddsnivå för de grundläggande fri- och rättigheterna med avseende på behandling av personuppgifter.(27)

39.      När det gäller rätten till respekt för privatlivet står det klart att ”skyddet av den grundläggande rätten till respekt för privatlivet [enligt domstolens fasta praxis] under alla omständigheter [kräver] att undantag från och begränsningar av skyddet för personuppgifter ska inskränkas till vad som är strängt nödvändigt”(28) och, i detta avseende, ”att skyddet för personuppgifter, vilket följer av den uttryckliga skyldigheten i artikel 8.1 i stadgan, är av särskild betydelse för rätten till respekt för privatlivet i artikel 7 i stadgan.”.(29)

B –    Undantag från tillämpningsområdet för direktiv 95/46 enligt artikel 3.2 andra strecksatsen

40.      Målet i den nationella domstolen väcker frågan huruvida František Ryneš verksamhet är undantagen från tillämpningsområdet för direktiv 95/46 i enlighet med undantaget i artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46 om behandling ”av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll.” Bestämmelsen rör inte syftet med behandlingen av personuppgifter enligt tolkningsfrågan, att skydda ”husägarnas egendom, hälsa och liv”.

41.      Jag vill klargöra att målet i den nationella domstolen inte rör vare sig statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens område, vilket skulle kunna motivera ett undantag enligt artikel 3.2 första strecksatsen i direktiv 95/46, även om de insamlade uppgifterna i detta fall visserligen senare vidarebefordrades till myndigheterna.(30) František Ryneš agerade nämligen i egenskap av privatperson som utsattes för ett brott och inte i egenskap av företrädare för ordningsmakten.

42.      František Ryneš, den tjeckiska, den italienska och den polska regeringen samt Förenade kungarikets regering anser att användning av ett sådant videoövervakningssystem som det som är aktuellt i målet i den nationella domstolen, som syftar till att skydda husägarnas egendom, hälsa och liv, ska hänföras till sådan verksamhet av rent privat natur eller som har samband med vederbörandes hushåll i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46, även om systemet samtidigt innebär att ett område dit allmänheten har tillträde övervakas. Däremot anser myndigheten, den österrikiska, den portugisiska och den spanska regeringen samt kommissionen att undantaget ovan inte är tillämpligt i ett sådant fall som det som är aktuellt i förevarande mål, eftersom systemet även inbegriper övervakning av ett område dit allmänheten har tillträde.

a)      Syftet med behandlingen som ett kriterium för tillämpning av direktiv 95/46

43.      Vid förhandlingen gavs stort utrymme åt frågan huruvida undantagets tillämplighet kan vara beroende av den berörda personens avsikt. Frågan är närmare bestämt huruvida personuppgiftshanterarens eftersträvade syfte med behandlingen av personuppgifterna kan avgöra om behandlingen ska anses vara verksamhet ”av rent privat natur eller som har samband med [uppgiftshanterarens] hushåll”.

44.      Enligt den hänskjutande domstolen installerade František Ryneš övervakningsutrustningen ”för att skydda husägarnas egendom, hälsa och liv”. Enligt min mening är det inte uteslutet att en verksamhet som karakteriseras av ett sådant subjektivt syfte kan uppfylla villkoren i artikel 7 f i direktiv 95/46, vilket skulle legitimera behandlingen av personuppgifter inom ramen för direktivet. Det är emellertid inte den fråga som ställts till domstolen. Förevarande tolkningsfråga avser tillämpningsområdet för direktiv 95/46, vilket nödvändigtvis måste komma före varje fråga avseende tolkningen av direktivets materiella bestämmelser.

45.      Under dessa förutsättningar ska det fastställas huruvida František Ryneš behandling av personuppgifter ligger utanför direktivets tillämpningsområde, med beaktande av dess subjektiva syfte, i och med att detta syfte skulle kunna göra behandlingen av personuppgifter till en verksamhet av rent privat natur eller som har samband med vederbörandes hushåll.

46.      Jag vill i detta hänseende påminna om att artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46 fungerar så, att bestämmelsen definierar direktivets tillämpningsområde genom att utesluta vissa situationer där en verksamhet, trots att den uppfyller kriterierna i nämnda direktiv, ändå inte omfattas av dess tillämpningsområde. Enligt min mening kan tillämpningsområdet för ett unionsrättsligt instrument inte bero på vilket subjektivt syfte den berörda personen, i detta fall den som ansvarar för behandlingen av personuppgifter, har med sin behandling, i och med att ett sådant syfte inte kan prövas objektivt utifrån externa faktorer och inte heller är relevant i förhållande till de berörda personer vilkas rättigheter och intressen har påverkats av verksamheten i fråga.

47.      Syftet med behandlingen av personuppgifter kan nämligen inte vara avgörande med avseende på en fotgängare som går förbi på allmän väg och som filmas av övervakningsutrustningen, sett ur den synvinkeln att fotgängaren har ett behov av att skyddas genom tydliga bestämmelser i lag som beskriver vederbörandes rättsliga ställning i förhållande till den som ansvarar för behandlingen av personuppgifter. Däremot kan syftet med behandlingen ha betydelse vid bedömningen av dess lagenlighet. Direktivets tillämpningsområde ska således fastställas med hjälp av objektiva kriterier.

b)      Verksamhet av rent privat natur eller som har samband med uppgiftshanterarens hushåll

48.      I direktiv 95/46 ges två exempel som åskådliggör innehållet i det aktuella undantaget, korrespondens och adressregister.(31) Eftersom det rör sig om ett undantag ska det naturligtvis tolkas restriktivt, vilket även bekräftas i rättspraxis avseende direktiv 95/46.(32)

49.      Genom denna tydliga avgränsning av undantaget förhindras nämligen en oreglerad insamling av personuppgifter utanför unionsrättens ramar och följaktligen kraven enligt artikel 8.2 och 8.3 i stadgan.(33)

50.      Målet Lindqvist avsåg i likhet med förevarande mål en fysisk persons behandling av personuppgifter. Generaladvokat Tizzano ansåg att ”endast verksamheter såsom ”korrespondens eller förande av adressregister” … ingår i denna kategori, det vill säga verksamheter som är uppenbart privata och av förtrolig karaktär och är avsedda att begränsas till de berördas personliga sfär eller den sfär som har samband med deras hushåll och att undantaget i den andra strecksatsen inte var tillämpligt i det aktuella målet.(34)

51.      Jag anser att ”verksamhet av rent privat natur” enligt artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46 är sådan verksamhet som är nära och objektivt förknippad med en persons privatliv och inte på något påtagligt vis rör någon annans personliga sfär. Sådan verksamhet kan emellertid äga rum utanför bostaden. Verksamhet ”som har samband med [uppgiftshanterarens] hushåll” är förknippad med familjelivet och äger normalt sett rum i bostaden eller på andra platser som delas av familjemedlemmarna, exempelvis ett fritidshus, ett hotellrum eller en personbil. All sådan verksamhet är relaterad till skyddet för privatlivet enligt artikel 7 i stadgan.

52.      Jag anser faktiskt, i likhet med Förenade kungarikets regering, att detta undantag gör det möjligt att inom det befintliga regelverket, det vill säga det regelverk som inrättats genom direktivet, säkerställa det skydd som föreskrivs i artikel 7 i stadgan till förmån för den som ägnar sig åt behandling av personuppgifter i sitt privat- och familjeliv.

53.      För att undantaget i fråga ska vara tillämpligt är det emellertid vid tillämpningen av direktiv 95/46 inte tillräckligt att den planerade verksamheten är av privat natur eller har samband med uppgiftshanterarens hushåll. Detta samband ska dessutom vara exklusivt. Jag vill i detta hänseende tillägga att det enligt min mening är ostridigt att villkoret om exklusivitet ska tillämpas både på verksamhet av privat natur och verksamhet som har samband med uppgiftshanterarens hushåll.

54.      Videoövervakning av andra, det vill säga en systematisk övervakning av en plats med en apparat som framställer en inspelad videosignal i syfte att identifiera personer, kan således inte anses vara uteslutande privat, inte ens om övervakningen sker inomhus. Detta utesluter inte att den skulle kunna omfattas av begreppet verksamhet som har samband med uppgiftshanterarens hushåll.

55.      Däremot är det riktigt, såsom Förenade kungariket har anfört, att skyddet för en privatbostads okränkbarhet och verksamhet för att skydda privatbostaden mot inbrott och olaga intrång utgör verksamhet som är väsentlig för varje hushåll och av detta skäl kan anses vara verksamhet som har samband med uppgiftshanterarens hushåll.

56.      Jag anser emellertid att videoövervakning som omfattar ett område dit allmänheten har tillträde inte kan anses vara verksamhet som uteslutande har samband med ett hushåll, eftersom den omfattar personer som inte har någon koppling till den aktuella familjen och som önskar förbli anonyma. Såsom domstolen har framhållit kan ”den omständigheten att lagringen av uppgifterna och den senare användningen av dem sker utan att” de berörda personerna är underrättade om detta kan ”ge de berörda personerna en känsla av att deras privatliv står under ständig övervakning.”(35)

57.      En systematisk videoövervakning av ett område dit allmänheten har tillträde som företas av fysiska personer är således inte undantagen de krav som följer av skyddet för personuppgifter avseende videoövervakning som företas av juridiska personer och offentliga myndigheter. Genom den tolkningen undviks för övrigt att personer som installerar videoövervakning av ett område dit allmänheten har tillträde framför ett enfamiljshus särbehandlas jämfört med sådan övervakning som företas i närheten av flerfamiljshus. Alla som ansvarar för behandling av personuppgifter, såväl fysiska som juridiska personer, omfattas då av samma krav.(36)

58.      Sammanfattningsvis anser jag att en sådan behandling av personuppgifter som den som utfördes av František Ryneš inte innefattas i begreppet ”verksamhet som är av rent privat natur eller har samband med [uppgiftshanterarens] hushåll”. Behandlingen, som inte omfattas av det aktuella undantaget, ingår således i tillämpningsområdet för direktiv 95/46.

c)      Kompletterande synpunkter

59.      För fullständighetens skull vill jag precisera att det visserligen ofta anges i rättspraxis att ett offentliggörande av personuppgifterna ska beaktas vid en prövning av huruvida undantaget i artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46 är tillämpligt.(37) Det innebär emellertid inte att undantaget därmed blir tillämpligt om uppgifterna i fråga inte har offentliggjorts. Att personuppgifter har lagrats och bevarats utgör nämligen i sig ett intrång i de rättigheter som säkerställs i artikel 7 i stadgan.(38)

60.      De personuppgifter som lagrades av František Ryneš överlämnades dessutom till myndigheterna inom ramen för ett brottmål. I detta hänseende ska det framhållas att enligt domstolens rättspraxis ”utgör behöriga nationella myndigheters tillgång till uppgifterna ett ytterligare ingrepp i denna grundläggande rättighet”.(39)

61.      Om domstolen i enlighet med mitt förslag finner att direktiv 95/46 är tillämpligt, ska František Ryneš verksamhet bedömas enligt det direktivet, vars syfte är att inrätta och säkerställa en balans mellan olika personers grundläggande rättigheter och intressen.

62.      I ett sådant fall ska det bland annat prövas huruvida den aktuella behandlingen av uppgifter kan tillåtas.(40) I detta hänseende ska det, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i artikel 13 i direktiv 95/46, framhållas att bland annat för ”skydd av den registrerades eller andras fri- och rättigheter”, ska all behandling av personuppgifter dels stå i överensstämmelse med de principer om uppgifternas kvalitet som anges i artikel 6 i detta direktiv, dels svara mot någon av de principer som gör att uppgiftsbehandlingen kan tillåtas, vilka anges i artikel 7 i direktivet.(41)

63.      När det gäller huruvida en sådan behandling som den som är aktuell i målet i den nationella domstolen kan tillåtas, anser jag att behandlingen kan tillåtas i enlighet med artikel 7 f i direktiv 95/46.

64.      I artikel 7 f i direktiv 95/46 föreskrivs två kumulativa villkor för att behandling av personuppgifter ska vara tillåten. Dels ska behandlingen vara nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den tredje man eller de tredje män till vilka uppgifterna har lämnats ut, dels ska sådana intressen inte uppvägas av den registrerades grundläggande fri- och rättigheter. Det ska emellertid beaktas att det andra av dessa villkor förutsätter en avvägning mellan föreliggande motstående rättigheter och intressen, vilken i princip är beroende av de konkreta omständigheterna i det enskilda fallet. Inom ramen för denna avvägning åligger det den person eller institution som gör avvägningen att beakta betydelsen av den registrerades rättigheter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan.(42) Nämnda artikel 7 f i direktiv 95/46 är ofta grundvalen när det gäller att pröva lagligheten i en behandling av personuppgifter.(43)

65.      I detta fall anser jag att František Ryneš verksamhet syftar till att skydda hans åtnjutande av andra grundläggande rättigheter, såsom rätten till egendom och rätten till familjeliv.

66.      Den omständigheten att direktiv 95/46 är tillämpligt är således inte nödvändigtvis ogynnsamt för uppgiftshanterarens intressen, förutsatt att dessa verkligen är legitima i enlighet med artikel 7 f i direktivet. Det är inte logiskt att hävda att det för att skydda František Ryneš grundläggande rättigheter är nödvändigt att avstå från att tillämpa ett europeiskt direktiv som just syftar till att inrätta en rättvis balans mellan den sistnämndes och andra fysiska personers rättigheter, det vill säga de personer som berörs av behandlingen av personuppgifter.

67.      Den omständigheten att direktiv 95/46 ska tillämpas i en sådan situation innebär inte i sig att František Ryneš verksamhet är olaglig. Däremot är det inom ramen för direktiv 95/46 som avvägningen mellan de tillämpliga grundläggande rättigheterna ska göras i målet i den nationella domstolen.

V –    Förslag till avgörande

68.      Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågan från Nejvyšší správní soud enligt följande:

Kameraövervakningsutrustning som installerats i en bostad för att skydda husägarnas egendom, hälsa och liv och som även övervakar ett område dit allmänheten har tillträde utgör inte sådan behandling av personuppgifter som utförs av en fysisk person för verksamhet som är av rent privat natur eller som har samband med personens hushåll i den mening som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.


1 – Originalspråk: franska.


2 – EGT L 281, s. 31.


3 – Min kursivering.


4 – C‑101/01, EU:C:2003:596.


5 – C–293/12 et C‑594/12, EU:C:2014:238.


6 – C–131/12, EU:C:2014:317.


7 –      Enligt förklaringen till artikel 8 har den artikeln ”grundats på artikel 286 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, [direktiv 95/46], artikel 8 i Europakonventionen samt Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, vilken ratificerats av samtliga medlemsstater.”


8 – Om direktiv 95/46 är tillämpligt, kan den senare användningen av personuppgifterna ha en viss betydelse, exempelvis med avseende på tillämpningen av artikel 7 f direktivet.


9 – Se, som ett exempel på denna rättspraxis, Europadomstolens dom i målet Peck mot Förenade kungariket, no 44647/98, § 57 och där angiven rättspraxis, ECHR 2003-1.


10 – Artikel 7 i nämnda direktiv har följande lydelse: ”Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter får behandlas endast om … f) behandlingen är nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den eller de tredje män till vilka uppgifterna har lämnats ut, utom när sådana intressen uppvägs av den registrerades intressen eller dennes grundläggande fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel 1.1.”


11 – Se, beträffande tillämpningen av denna bestämmelse, opinion 06/2014 on the notion of legitimate interests of the data controller under Article 7 of Directive, vilket finns tillgängligt på engelska på http://ec.europa.eu/justice/data-protection/index_en.htm.


12 – Se i den meningen dom IPI (C‑473/12, EU:C:2013:715, punkt 28) och artikel 1 och skäl 10 i direktiv 95/46.


13 – Artikel 8 i Europakonventionen har följande lydelse: ”Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.”


14 – I domen kommissionen/Bavarian Lager (C‑28/08 P, EU:C:2010:378, punkt 63) fann domstolen att skyddet av personuppgifter vägde tyngre än tillgången till handlingar enligt följande: ”Av detta följer att när syftet med en ansökan som grundar sig på förordning nr 1049/2001 är att få tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter, är bestämmelserna i förordning nr 45/2001 tillämpliga fullt ut, och detta gäller även artiklarna 8 och 18 i den förordningen.”


15 – EU:C:2014:317, punkt 58.


16 – Se, analogt, dom L’Oréal m.fl. (C‑324/09, EU:C:2011:474, punkterna 62 och 63).


17 – Se, för ett liknande resonemang, dom Österreichischer Rundfunk m.fl. (C–465/00, C–138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 70), dom Rijkeboer (C‑553/07, EU:C:2009:293, punkt 47) och dom IPI (EU:C:2013:715, punkt 28 och där angiven rättspraxis).


18 – Se bland annat dom Google Spain och Google (EU:C:2014:317, punkt 68), dom Connolly/kommissionen (C‑274/99 P, EU:C:2001:127, punkt 37) och dom Österreichischer Rundfunk m.fl. (EU:C:2003:294, punkt 68).


19 – EU:C:2014:317, punkt 69.


20 – Genom artikel 29 i direktivet inrättades en oberoende arbetsgrupp sammansatt, bland annat, av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter (nedan kallad artikel 29-arbetsgruppen). Se, beträffande förevarande fråga, yttrande 4/2004 från den arbetsgruppen avseende behandling av personuppgifter med videoövervakning, som finns tillgängligt på engelska på http://ec.europa.eu/justice/data-protection/index_en.htm.


21 – Se även skäl 15 i direktiv 95/46, enligt vilket ”[behandlingen] av sådana uppgifter omfattas av detta direktiv endast om den sker med hjälp av automatisk databehandling eller om de uppgifter som behandlas ingår eller avses ingå i ett register som är uppbyggt efter vissa med utgångspunkt i för enskilda personer utformade kriterier för att underlätta tillgång till de berörda uppgifterna.”


22 – Dom Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl. (EU:C:2014:238, punkt 27).


23 – Dom Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl. (EU:C:2014:238, punkt 29) och dom Volker und Markus Schecke och Eifert (C–92/09 et C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 47).


24 – Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Tyskland (EU:C:2010:125, punkterna 20‑22) och dom Österreichischer Rundfunk m.fl. (EU:C:2003:294 punkterna 39 och 70).


25 – Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom [GC] nr 27798/95 i målet Amann mot Schweiz, ECHR 2000-II, och dom nr 28341/95, §§ 43 och 46 i målet Rotaru mot Rumänien [GC], ECHR 2000-V,).


26 – Dom kommissionen/Tyskland (EU:C:2010:125, punkt 21).


27 – Dom kommissionen/Tyskland (EU:C:2010:125, punkt 22), dom Österreichischer Rundfunk m.fl. (EU:C:2003:294, punkt 70) och dom Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia (C‑73/07, EU:C:2008:727, punkt 52).


28 – Dom Digital Rights Ireland och Settlinger m.fl. (EU:C:2014:238, punkt 52) och dom IPI (EU:C:2013:715, punkt 39 och där angiven rättspraxis).


29 – Dom Digital Rights Ireland och Settlinger m.fl. (EU:C:2014:238, punkt 53).


30 – Beträffande undantaget i första strecksatsen, se dom Lindqvist (EU:C:2003:596, punkterna 43 och följande).


31 – Skäl 12 i direktivet.


32 – Dom Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia (EU:C:2008:727, punkterna 38–49), Parlamentet/rådet och kommissionen (C–317/04 och C‑318/04, EU:C:2006:346, punkterna 54‑61) och dom Lindqvist (EU:C:2003:596, punkt 47).


33 – Enligt de bestämmelserna ska personuppgifter ”behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem. … En oberoende myndighet ska kontrollera att dessa regler efterlevs.”


34 – Se generaladvokat Tizzanos förslag till avgörande i målet Lindqvist (EU:C:2002:513, särskilt punkterna 34 och 35) (min kursivering). Generaladvokat Tizzano ansåg för övrigt att behandlingen i fråga ”utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten”. Domstolen godtog emellertid inte denna tolkning.


35 – Dom Digital Rights Ireland och Settlinger m.fl. (EU:C:2014:238, punkt 37).


36 – Se yttrande 4/2004 från arbetsgruppen ”Artikel 29” om behandling av personuppgifter med videoövervakning.


37 – Se exempelvis dom Lindqvist (EU:C:2003:596, punkt 47).


38 – Dom Digital Rights Ireland och Settlinger m.fl. (EU:C:2014:238, punkt 34).


39 – Ibidem (punkt 35). Se, beträffande artikel 8 i Europakonventionen, dom av Europadomstolen av den 26 mars 1987 i målet Leander mot Sverige, serie A nr°116, § 48, dom i målet Rotaru mot Rumänien [SK], nr 28341/95, § 46, CEDH 2000-V och i målet Weber och Saravia mot Tyskland (beslut), nr 54934/00, § 79, CEDH 2006-XI.


40 – Se exempelvis, beträffande tillåtlighet, dom Worten (C‑342/12, EU:C:2013:355, punkt 33 och följande punkter).


41 – Dom Google Spain och Google (EU:C:2014:317, punkt 71), dom Österreichischer Rundfunk m.fl. (EU:C:2003:294, punkt 65), dom ASNEF och FECEMD (C‑468/10 och C‑469/10, EU:C:2011:777, punkt 26) och dom Worten (EU:C:2013:355, punkt 33).


42 – Dom ASNEF och FECEMD (EU:C:2011:777, punkterna 38 och 40).


43 – Vid förhandlingen togs en annan fråga upp, nämligen hur kameror monterade på fordon ska bedömas. På grundval av den föreslagna tolkningen får det anses klart att sådan utrustning för övervakning av allmän väg, inbegripet personer som rör sig där, inte kan omfattas av nämnda undantag och att sådan användning därmed helt och hållet omfattas av villkoren i direktiv 95/46.