Tribunalens beslut av den 14 januari 2013 - Divandari mot rådet
(Mål T-497/10)()
(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning - Frysning av penningmedel - Avförande av en person från förteckningen över berörda personer - Anledning saknas att döma i saken)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Ali Divandari (Teheran, Iran) (ombud: inledningsvis S. Gadhia och S. Ashley, solicitors, D. Wyatt, QC, och R. Blakeley, barrister, därefter R. Blakeley, S. Zaiwalla och F. Zaiwalla, solicitors, och M. Brindle, QC)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop och A. Vitro)
Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: S. Boelaert och M. Konstantinidis)
Saken
Talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), av rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 195, s. 25), av rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 281, s. 81), av rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1), av rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 319, s. 71), av rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 319, s. 11), och av rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), i den del dessa rättsakter berör sökanden.
Avgörande
Det finns inte längre anledning att döma i målet.
Europeiska unionens råd ska bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta Ali Divandaris rättegångskostnader.
Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.
____________1 - ) EUT C 328, 4.12.2010.