TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 1 september 2010

Mål T‑91/09 P

Carina Skareby

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Bedömningsförfarandet för år 2005 – Förenklad rapport som upprättats för perioden januari–september 2005 — Upprepning av samtliga bedömningar som fanns i 2004 års rapport om karriärutveckling vilken delvis ogiltigförklarats efter den överklagade domen”

Saken: Överklagande av den dom som personaldomstolen (första avdelningen) meddelade den 15 december 2008 i mål F-34/07, Skareby mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A‑1‑477 och II‑A‑1‑2637), med yrkande att nämnda dom ska upphävas.

Avgörande: Europeiska unionens personaldomstols (första avdelningen) dom av den 15 december 2008 i mål F-34/07, Skareby mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A‑1‑477 och II‑A‑1‑2637) upphävs i den del som personaldomstolen ogillat invändningen att bedömning saknas av Carina Skarebys prestationsförmåga för perioden januari–september 2005. Beslutet av den 18 juli 2006 om upprättande av rapport om karriärutveckling för Carina Skareby avseende perioden 1 januari– 31 december 2005 ogiltigförklaras, i den del det avser punkt 6.1 med rubriken ”prestationsförmåga”. Den talan som väckts vid personaldomstolen med målnummer F-34/07 ogillas i övrigt. Europeiska kommissionen ska ersätta samtliga rättgångskostnader i denna instans och i personaldomstolen.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Personaldomstolens användning av en underförstådd motivering – Tillåtlighet – Villkor

(Domstolens rättegångsregler, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig rättstillämpning

(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 10.2)

3.      Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Föreläggande för administrationen – Avvisning

(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Den motiveringsskyldighet som åligger personaldomstolen enligt artikel 36 i domstolens stadga, som enligt artikel 7.1 i bilaga I till nämnda stadga ska tillämpas av personaldomstolen, innebär inte att personaldomstolen är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de argument som parterna i tvisten har anfört. Personaldomstolens motivering kan således vara underförstådd, under förutsättning att den ger den berörda parten möjlighet att få reda på skälen till varför förstainstansrätten inte ansåg att det fanns fog för dennes argument, och ger överklagandeinstansen tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.

(se punkt 36)

Hänvisning till

Domstolen: 9 september 2008, FIAMM och FIAMM Technologies mot rådet och kommissionen, C‑120/06 P och C‑121/06 P, REG 2008, s. I‑6513, punkt 96; 2 april 2009, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen, C‑431/07 P, REG 2009, s. I‑2665, punkt 42

2.      Personaldomstolen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att godkänna att en bedömning upprepades i en förenklad rapport, då denna bedömning i realiteten inte längre förelåg eftersom tribunalen delvis ogiltigförklarat föregående års rapport om karriärutveckling. Personaldomstolen var medveten om den risk som togs när den utgick från denna rapport eftersom den påpekade att dess dom avseende rapportens lagenlighet hade överklagats.

(se punkt 57)

3.      Det ankommer inte på personaldomstolen att rikta förelägganden till institutionerna, och ej eller att göra principiella förklaringar eller fastställanden. Enligt artikel 266 FEUF ankommer det nämligen på den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

(se punkt 70)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 oktober 2004, Meister mot harmoniseringsbyrån, T‑76/03, REGP 2004, s. I‑A‑325 och II‑1477, punkt 38