Talan väckt den 30 december 2021 –Republiken Lettland mot Konungariket Sverige
(Mål C-822/21)
Rättegångsspråk: svenska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Pommere, J. Davidoviča och I. Romanovska)
Svarande: Konungariket Sverige
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt
artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU1 , eftersom Konungariket Sverige har vägrat att, i enlighet med artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU, till den lettiska insättningsgarantifonden överföra de avgifter som inbetalats av Nordea Bank AB:s lettiska dotterbolag, och vars storlek beräknats för den aktuella avgiftsperioden, vilket strider mot syftet med direktiv 2014/49/EU och gör att bestämmelserna i detta direktiv förlorar sin ändamålsenliga verkan,
artikel 4.3 FEU, eftersom Konungariket Sverige har vägrat att, i enlighet med artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU, till den lettiska insättningsgarantifonden överföra de avgifter som inbetalats av Nordea Bank AB:s lettiska dotterbolag, och vars storlek beräknats för den aktuella avgiftsperioden, vilket försvårar integreringen av den inre marknaden och undergräver det ömsesidiga förtroende som måste råda mellan medlemsstaterna och som är en förutsättning för den gränsöverskridande integrationen, samt
för det fall att domstolen fastställer att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU och artikel 4.3 FEU,
ålägga Konungariket Sverige att uppfylla sina skyldigheter och åtgärda överträdelsen på så sätt att den svenska insättningsgarantifonden till den lettiska insättningsgarantifonden överför samtliga avgifter som betalats från Nordea Bank AB:s lettiska dotterbolag, och vars storlek för avgiftsperioden ska beräknas enligt artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU,
för det fall att artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU kan tolkas restriktivt, fastställa att denna tolkning är förenlig med syftet med direktiv 2014/49/EU och ålägga den svenska insättningsgarantifonden att till den lettiska insättningsgarantifonden överföra samtliga avgifter som inbetalats av Nordea Bank AB:s lettiska dotterbolag, samt
förplikta Konungariket Sverige att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden har till stöd för sin talan anfört att svaranden har åsidosatt artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU och EU-fördraget (principen om lojalt samarbete).
1. Konungariket Sverige har agerat på ett sätt som strider mot syftet med direktiv 2014/49/EU genom att vägra att till den lettiska insättningsgarantifonden överföra de avgifter som inbetalats av Nordea Bank AB:s lettiska dotterbolag, och vars storlek för avgiftsperioden beräknats enligt artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU.
2. Konungariket Sverige har, genom att vägra att till den lettiska insättningsgarantifonden överföra de avgifter som inbetalats av Nordea Bank AB:s lettiska dotterbolag, och vars storlek för avgiftsperioden beräknats enligt artikel 14.3 i direktiv 2014/49/EU, försvårat integreringen av den inre marknaden och därmed undergrävt det ömsesidiga förtroende som måste råda mellan medlemsstaterna och som är en förutsättning för den gränsöverskridande integrationen. Konungariket Sverige har därmed åsidosatt artikel 4.3 FEU.
3. Republiken Lettland gör gällande att Konungariket Sverige har åsidosatt direktiv 2014/49/EU genom att vägra att överföra de faktiska inbetalade avgifterna och genom att formellt motivera sin vägran med hänvisning till den tidpunkt då avgifterna hade inbetalats. Denna överträdelse undergräver möjligheten att förverkliga den Europeiska unionens mål och innebär att Lettland förvägras rätten att erhålla avgifter som kompenserar den risk som är förknippad med dess övertagna ansvar för att garantera insättningar i ett kreditinstitut. Detta beteende skadar den i artikel 4.3 FEU stadfästa principen om lojalt samarbete och innebär att målen med direktiv 2014/49/EU inte kan uppnås.
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 2014, s. 149).