Mål T‑494/10
Bank Saderat Iran
mot
Europeiska unionens råd
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Uppenbart oriktig bedömning”
Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 5 februari 2013
1. Förfarande – Beslut eller förordning som under förfarandets gång ersätter den angripna rättsakten – Ny omständighet – Utvidgning av de ursprungliga yrkandena och de ursprungliga grunderna
2. Grundläggande rättigheter – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Åberopas av en juridisk person som kan hänföras till staten i ett tredjeland – Tillåtet – Förfarandebestämmelser som reglerar talan vid Europadomstolen – Talan som väcks av ett regeringsorgan kan inte upptas till sakprövning – Fråga huruvida dessa bestämmelser är tillämpliga vid unionsdomstolen – Omfattas inte
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 17, 41 och 47)
3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Minimikrav
(Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordningar nr 423/2007, artikel 15.3, nr 961/2010, artikel 36.3, och nr 267/2012, artikel 46.3; rådets beslut 2010/413, artikel 24.3)
4. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Skyldighet att underrätta om belastande bevisning – Omfattning
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.4 och 1.6)
5. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Rätt att få tillgång till handlingar – Rättigheterna förutsätter att begäran skett hos rådet
(Rådets förordningar nr 423/2007, nr 961/2010 och nr 267/2012; rådets beslut 2010/413)
6. Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Talan om ogiltigförklaring som väckts av en enhet som omfattas av ett beslut om frysning av tillgångar – Fördelning av bevisbördan – Domstolsprövning
(Rådets förordningar nr 423/2007, nr 668/2010, nr 961/2010, nr 1245/2011 och nr 267/2012; rådets beslut 2010/413, 2010/644 och 2011/783)
7. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar
(Artiklarna 264 andra stycket FEUF och 280 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 56 första stycket och 60 andra stycket; rådets förordningar nr 423/2007, nr 668/2010, nr 961/2010, nr 1245/2011 och nr 267/2012; rådets beslut 2010/413, 2010/644 och 2011/783)
1. Se domen.
(se punkt 30)
2. Unionsrätten innehåller inte någon regel som hindrar en juridisk person som är ett organ som kan hänföras till staten i ett tredjeland från att åberopa skydd och garantier som är knutna till de grundläggande rättigheterna. I artiklarna 17, 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs tvärtom garantier för ”[v]ar och en”, vilket är en formulering som även omfattar juridiska personer. Nämnda personer kan således åberopa sådana rättigheter vid unionsdomstolen, om detta är förenligt med deras egenskap av juridiska personer.
Ett sådant undantag från de grundläggande rättigheterna kan inte heller göras gällande med åberopande av artikel 34 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, enligt vilken Europadomstolen inte kan uppta en talan som väcks av ett regeringsorgan till sakprövning.
(se punkterna 34−36 och 39)
3. Se domen.
(se punkterna 47−49)
4. Principen om iakttagande av rätten till försvar kräver dels att den berörda enheten underrättas om omständigheter som görs gällande gentemot den till stöd för den rättsakt som går enheten emot, dels att det är möjligt för enheten att göra gällande sin ståndpunkt i detta avseende.
Vad avser en första rättsakt med beslut om att en enhets tillgångar ska frysas, ska således − om inte tvingande hänsyn till unionens eller dess medlemsstaters säkerhet, eller deras internationella relationer, utgör hinder därför − de omständigheter som läggs den berörde till last anges samtidigt som den aktuella rättsakten antas eller så snart som möjligt därefter. Den berörda enheten har även rätt att, på begäran, yttra sig över dessa omständigheter när väl rättsakten har antagits. Med samma reservationer måste varje därpå följande beslut om frysning av tillgångar i princip föregås av en upplysning om de nya omständigheter som läggs den berörde till last och en ny möjlighet för densamme att yttra sig.
Om ett förslag att en persons tillgångar ska frysas delges honom efter det att hans tidfrist för att yttra sig har gått ut, så innebär detta att han inte fått tillgång till denna uppgift i ärendet i rätt tid och således att hans rätt till försvar har åsidosatts.
Vad rör principen om effektivt domstolsskydd krävs dessutom, för att domstolsprövningen ska vara effektiv, att den aktuella unionsmyndigheten i så stor utsträckning som möjligt upplyser den berörda enheten om skälen för den restriktiva åtgärden, antingen vid den tidpunkt när åtgärden beslutas eller i vart fall så snart som möjligt efter nämnda tidpunkt, i syfte att göra det möjligt för den berörda enheten att inom föreskriven frist utöva sin rätt att väcka talan. Iakttagandet av skyldigheten att upplysa om sådana skäl är nämligen nödvändigt för att de personer till vilka de restriktiva åtgärderna riktar sig ska kunna ta till vara sina rättigheter under bästa möjliga förutsättningar och, med kännedom om samtliga omständigheter, kunna avgöra huruvida det finns anledning att väcka talan vid unionsdomstolen. Iakttagandet av denna skyldighet är även nödvändigt för att unionsdomstolen fullt ut ska kunna genomföra den legalitetskontroll av den aktuella rättsakten som det åligger den att göra.
När det fattas ett beslut om att frysa en persons tillgångar åsidosätts denna persons rätt till ett effektivt domstolsskydd om motiveringen till ett beslut om frysning av tillgångar är för vag och förslaget att anta ett sådant beslut har meddelats för sent.
(se punkterna 51, 52, 54, 79, 90 och 99)
5. Se domen.
(se punkt 53)
6. Se domen.
(se punkterna 105, 115 och 116)
7. Se domen.
(se punkterna 118, 119, 125 och 126)