Mål T‑492/10
Melli Bank plc
mot
Europeiska unionens råd
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – En enhet ägs till 100 procent av en enhet som förklarats vara inblandad i kärnvapenspridning – Invändning om rättsstridighet – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd”
Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 20 februari 2013
1. Förfarande – Beslut eller förordning som under förfarandets gång ersätter den angripna rättsakten – Ny omständighet – Utvidgning av de ursprungliga yrkandena och de ursprungliga grunderna
2. Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ avseende vilka rådet har fastställt att de deltar i kärnvapenspridning – Skyldighet att utsträcka denna åtgärd till enheter som ägs eller kontrolleras av en sådan enhet – Bedömning huruvida enheten ägs eller kontrolleras – Verkställighet av relevanta bestämmelser i unionsrätten – Rådet saknar utrymme för eget skön
(Rådets förordningar nr 961/2010, artikel 16.2 a, och nr 267/2012, artikel 23.2 a; rådets beslut 2010/413, artikel 20.1 b)
3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Minimikrav
(Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordningar nr 961/2010, artikel 36.3, och nr 267/2012, artikel 46.3; rådets beslut 2010/413, artikel 24.3)
4. Unionsrätten – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Skyldighet att underrätta om belastande bevisning – Omfattning
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.4 och 1.6)
5. Unionsrätten – Principer – Rätten till försvar – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Rätt att få tillgång till handlingar – Rättigheterna förutsätter att begäran skett hos rådet
(Rådets förordningar nr 423/2007, nr 961/2010 och nr 267/2012; rådets beslut 2010/413)
1. Se domen.
(se punkt 42)
2. När tillgångarna hos en enhet, om vilken det har fastställts att den deltar i kärnvapenspridning, fryses, föreligger det en icke försumbar risk för att denna enhet utövar påtryckningar på de enheter som den äger eller kontrollerar, eller som tillhör den, för att kringgå verkan av de åtgärder som vidtagits mot den. Rådets åtgärd att frysa dessa enheters tillgångar, såsom denna framgår av artikel 20.1 b i beslut 2010/413, artikel 16.2 i förordning nr 961/2010 och artikel 23.2 a i förordning nr 267/2012 är således nödvändig och ändamålsenlig när det gäller att säkerställa att åtgärderna är effektiva och att de inte kringgås. Dessutom är villkoret om ägande i artikel 20.1 b i beslut 2010/413 och artikel 16.2 a i förordning nr 961/2010 uppfyllt så snart det står klart att en enhet till 100 procent ägs av en enhet som anses var inblandad i kärnvapenspridning. Samma slutsats gör sig gällande vad rör frågan huruvida en enhet ”tillhör” en enhet som anses vara inblandad i kärnvapenspridning, enligt artikel 23.2 a i förordning nr 267/2012. Av detta följer att restriktiva åtgärder mot en enhet som till 100 procent ägs av eller till 100 procent tillhör en enhet som anses var inblandad i kärnvapenspridning inte bygger på en bedömning, från rådets sida, av risken att enheten kan förmås att kringgå verkan av de åtgärder som vidtagits gentemot dess moderbolag, utan är en direkt följd av att relevanta bestämmelser i beslut 2010/413, förordning nr 961/2010 och förordning nr 267/2012, såsom dessa har tolkats av unionsdomstolen, verkställs.
(se punkterna 55−57 och 96)
3. Se domen.
(se punkterna 67−69)
4. Principen om iakttagande av rätten till försvar kräver dels att den berörda enheten underrättas om omständigheter som görs gällande gentemot den till stöd för den rättsakt som går enheten emot, dels att det är möjligt för enheten att göra gällande sin ståndpunkt i detta avseende.
Vad avser en första rättsakt med beslut om att en enhets tillgångar ska frysas, ska således − om inte tvingande hänsyn till unionens eller dess medlemsstaters säkerhet, eller deras internationella relationer, utgör hinder därför − de omständigheter som läggs den berörde till last anges samtidigt som den aktuella rättsakten antas eller så snart som möjligt därefter. Den berörda enheten har även rätt att, på begäran, yttra sig över dessa omständigheter när väl rättsakten har antagits. Med samma reservationer måste varje därpå följande beslut om frysning av tillgångar i princip föregås av en upplysning om de nya omständigheter som läggs den berörde till last och en ny möjlighet för densamme att yttra sig.
För att domstolsprövningen ska vara effektiv krävs det dessutom, vad avser principen om ett effektivt domstolsskydd, att den aktuella unionsmyndigheten i så stor utsträckning som möjligt upplyser den berörda enheten om skälen för den restriktiva åtgärden − antingen vid den tidpunkt när åtgärden beslutas eller i vart fall så snart som möjligt efter nämnda tidpunkt − i syfte att göra det möjligt för den berörda enheten att inom föreskriven frist utöva sin rätt att väcka talan. Iakttagandet av denna skyldighet att upplysa om sådana skäl är nämligen nödvändigt för att de personer till vilka de restriktiva åtgärderna riktar sig ska kunna ta till vara sina rättigheter under bästa möjliga förutsättningar och, med kännedom om samtliga omständigheter, kunna avgöra huruvida det finns anledning att väcka talan vid unionsdomstolen. Iakttagandet av denna skyldighet är även nödvändigt för att unionsdomstolen fullt ut ska kunna genomföra den legalitetskontroll av den aktuella rättsakten som det åligger den att göra.
(se punkterna 71, 72 och 74)
5. Se domen.
(se punkt 73)