Language of document : ECLI:EU:F:2013:135

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 25 september 2013

Mål F‑158/12

Éric Marques

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställd – Rekrytering – Inbjudan att lämna intresseanmälan EPSO/CAST/02/2010 – Villkor för anställning – Lämplig yrkeserfarenhet – Ansökan om anställning avslogs”

Föremål:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Éric Marques yrkar dels ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 6 mars 2012 att inte ge honom en kontraktsanställning i tjänstegrupp III, dels skadestånd.

Avgörande:      Europeiska kommissionens beslut av den 6 mars 2012 att inte bereda Éric Marques kontraktsanställning i tjänstegrupp III ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Éric Marques rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Placering i lönegrad – Beaktande av yrkeserfarenhet – Anställningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Tolkning av unionstexter – Gränser

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 82.2 b)

Administrationen har förvisso ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den avgör om en sökandes tidigare yrkeserfarenhet kan beaktas vid anställning som kontraktsanställd i en tjänstegrupp, men detta stora utrymme för bedömning ska användas med iakttagande av samtliga tillämpliga bestämmelser.

Vid tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse ska inte bara dess lydelse beaktas utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i. När lagstiftaren och den administrativa myndigheten i en och samma text med allmän räckvidd använder två olika begrepp utgör konsekvensskäl och rättssäkerhetshänsyn hinder mot att ge dessa olika begrepp samma räckvidd. Detta gäller i ännu större utsträckning när begreppen har olika betydelse i dagligt språkbruk. Så är till exempel fallet med adjektiven ”lämplig” och ”motsvarande”. I sin vardagliga betydelse innebär adjektivet ”lämplig” detsamma som ”avsedd för en särskild användning”. Adjektivet ”motsvarande” betyder däremot ”likvärdig” och har därmed en snävare innebörd.

I avsaknad av intyg om högre utbildning krävs enligt artikel 82.2 b i anställningsvillkoren för övriga anställda antingen lämplig yrkeserfarenhet när den sökande har sekundärutbildning som ger tillträde till högre utbildning eller, om så inte är fallet, motsvarande yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet.

Denna bestämmelse ska följaktligen tolkas så, att en sökande för rekrytering som kontraktsanställd i tjänstegrupp II eller III ska kunna åberopa erfarenhet på tre år som är anpassad till de uppgifter som ska utföras utan att för den delen motsvara dem.

(se punkterna 19, 25, 27, 28 och 32)

Hänvisning till

Domstolen: 17 november 1983, Merck, 292/82, punkt 12

Europeiska unionens tribunal: 8 juli 2010, kommissionen mot Putterie-De-Beukelaer, T‑160/08 P, punkt 70

Personaldomstolen: 28 oktober 2010, Fares mot kommissionen, F‑6/09, punkterna 38 och 39; 10 mars 2011, Begue m.fl. mot kommissionen, F‑27/10, punkt 40