PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 14 oktober 2010
Mål F-86/09
W
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Kontraktsanställda – Lön – Familjetillägg – Par bestående av personer av samma kön – Hushållstillägg – Villkor för beviljande – Rättslig möjlighet att ingå äktenskap – Begrepp – Artikel 1.2 c iv i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna”
Saken: Talan med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA varigenom W yrkar att personaldomstolen ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 5 mars 2009 och den 17 juli 2009 att neka W utbetalning av det hushållstillägg som föreskrivs i artikel 1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen
Avgörande: Kommissionens beslut av den 5 mars 2009 och den 17 juli 2009, genom vilka W nekas rätt till det hushållstillägg som föreskrivs i artikel 1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, ogiltigförklaras. Europeiska kommissionen ska ersätta samtliga rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut att avslå ett klagomål – Rent och skärt avslag – Bekräftande rättsakt – Avvisning – Undantag
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Hushållstillägg – Villkor för beviljande – Tjänstemän som är registrerade i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap
[Artikel 19.1 FEUF, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7 och 21.1, tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 1.2 c iv, rådets förordning nr 723/2004]
1. Yrkanden om ogiltigförklaring av ett beslut, enligt vilket ett klagomål uttryckligen eller underförstått avslagits, saknar i sig självständigt innehåll och hör i själva verket ihop med yrkandet om ogiltigförklaring av den rättsakt som går sökanden emot och mot vilken klagomålet har riktats. Ett avslagsbeslut, oavsett om det är uttryckligt eller underförstått, utgör nämligen inte, när det endast innebär en bekräftelse av den rättsakt eller den underlåtenhet som sökanden vänder sig mot, i sig en rättsakt mot vilken talan kan väckas.
En rent bekräftande rättsakt kan inte anses utgöra en rättsakt som går någon emot, vilket är fallet med en rättsakt som inte innehåller någon ny omständighet i förhållande till en tidigare rättsakt som gått någon emot, och som således inte har ersatt den sistnämnda rättsakten. Ett uttryckligt beslut om avslag på ett klagomål kan, med hänsyn till sitt innehåll, vara sådant att det inte bekräftar den rättsakt som sökanden har angripit. Så är fallet om beslutet att avslå klagomålet innehåller en omprövning av sökandens situation i förhållande till nya rättsliga och faktiska omständigheter eller om det ändrar eller kompletterar det ursprungliga beslutet. I sådana fall utgör avslaget på klagomålet en rättsakt som är underställd domstolens prövning, vilken ska beakta denna vid bedömningen av den angripna rättsaktens lagenlighet.
(se punkterna 26–29)
Hänvisning till
Domstolen: 28 maj 1980, Kuhner mot kommissionen, 33/79 och 75/79, REG 1980, s. 1677, punkt 9; 10 december 1980, Grasselli mot kommissionen, 23/80, REG 1980, s. 3709, punkt 18; 16 juni 1988, Progoulis mot kommissionen, 371/87, REG 1988, s. 3081, punkt 17
Förstainstansrätten: 27 juni 2000, Plug mot kommissionen, T‑608/97, REGP 2000, s. I‑A‑125 och II‑569, punkt 23: 12 december 2002, Morello mot kommissionen, T‑338/00 och T‑376/00, REGP 2002, s. I‑A‑301 och II‑1457, punkt 34; 2 mars 2004, Di Marzio mot kommissionen, T‑14/03, REGP 2004, s. I‑A‑43 och II‑167, punkt 54; 10 juni 2004, Eveillard mot kommissionen, T‑258/01, REGP 2004, s. I‑A‑167 och II‑747, punkt 31; 7 juni 2005, Cavallaro mot kommissionen, T‑375/02, REGP 2005, s. I‑A‑151 och II‑673, punkterna 63–66
Personaldomstolen: 9 september 2008, Ritto kommissionen, F‑18/08, REGP 2008, s. I‑A‑1‑281 och II‑A‑1‑1495, punkt 17; 23 februari 2010, Faria mot harmoniseringsbyrån, F‑7/09, punkt 30, och där angiven rättspraxis
2. En utvidgning av rätten till hushållstillägg till att även omfatta tjänstemän som är registrerade i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap, däri inbegripet personer av samma kön, stämmer enligt skäl 7 i förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda med lagstiftarens avsikt att följa principen om icke-diskriminering enligt artikel 19.1 FEUF och att därmed fullfölja en personalpolitik som ger alla lika möjligheter, oavsett den berörda partens sexuella läggning eller civilstånd, vilket också överensstämmer med förbudet mot all diskriminering på grund av sexuell läggning i artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessutom är en utvidgning av rätten till hushållstillägg till att även omfatta tjänstemän som är registrerade i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap, däri inbegripet personer av samma kön, en återspegling av kravet på att skydda tjänstemän mot myndigheternas inblandning i utövandet av rätten till respekt för privat- och familjeliv, såsom denna erkänns i artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
I likhet med det skydd för rättigheter som garanteras genom Europakonventionen måste bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som utvidgar rätten till hushållstillägg till att även omfatta tjänstemän som är registrerade i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap, däri inbegripet personer av samma kön, tolkas så att dessa blir effektivare, på så sätt att den aktuella rättigheten inte förblir teoretisk eller illusorisk utan i stället visar sig vara konkret och effektiv.
För tjänstemän som är registrerade i en stabil samlevnadsform som inte är ett äktenskap, däri inbegripet mellan personer av samma kön, finns det emellertid en risk för att rätten till hushållstillägg, såsom denna stadgas i artikel 1.2 c iv i tjänsteföreskrifterna, visar sig vara teoretisk och illusorisk om begreppet ”rättslig möjlighet att ingå äktenskap i en medlemsstat” – som enligt villkoren måste saknas för att en sådan tjänsteman ska få hushållstillägget – utvidgas enbart formellt på så sätt att man låter den första omtvistade bestämmelsens tillämpning vara avhängig frågan huruvida paret uppfyller de rättsliga villkoren enligt den nationella tillämpliga lagen, utan att det sker någon faktisk kontroll i praktiken av möjligheten att ingå äktenskap i den mening som avses i ovannämnda rättspraxis vid Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.
Av detta följer att myndigheten, när den undersöker om ett samkönat par har rättslig möjlighet att ingå äktenskap enligt en medlemsstats lagstiftning, inte kan bortse från bestämmelserna i en annan stats lag till vilken den aktuella situationen har en väsentlig anknytning på grund av de berörda personernas nationalitet, när det finns en risk för att en sådan lag, som visserligen inte är tillämplig på frågor som rör äktenskapets utformning, gör möjligheten att ingå äktenskap teoretisk och illusorisk och därmed även rätten till hushållstillägg. Så är särskilt fallet med en nationell lag enligt vilken homosexuella handlingar straffbeläggs oavsett var den homosexuella handlingen begås.
(se punkterna 42–45)