Mål C‑375/15

BAWAG PSK Bank für Arbeit und Wirtschaft und Österreichische Postsparkasse AG

mot

Verein für Konsumenteninformation

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2007/64/EG – Betaltjänster på den inre marknaden – Ramavtal – Allmän förhandsinformation – Skyldighet att tillhandahålla denna information på papper eller på något annat varaktigt medium – Överföring av information genom en e-postbrevlåda på internetbankens webbplats”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 januari 2017

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Betaltjänster på den inre marknaden – Direktiv 2007/64 – Ramavtal – Allmän förhandsinformation – Information om ändringar av villkoren i ramavtalen – Skyldighet att tillhandahålla denna information på ett varaktigt medium – Begreppet varaktig medium – Webbplats – Omfattas – Villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64, i dess lydelse enligt direktiv 2009/111, skälen 21 och 22 samt artikel 4 led 25)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Betaltjänster på den inre marknaden – Direktiv 2007/64 – Ramavtal – Allmän förhandsinformation – Information om ändringar av villkoren i ramavtalen – Skyldighet att tillhandahålla denna information på ett varaktigt medium – Räckvidd – Överföring av information genom en e-postbrevlåda på internetbankens webbplats – Omfattas – Villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64, i dess lydelse enligt direktiv 2009/111, artikel 4 led 25 samt artiklarna 36.1, 41.1, 42 och 44.1)

1.      EU-domstolen delar emellertid generaladvokatens slutsats (se punkterna 51–63 i dennes förslag till avgörande) och Europeiska frihandelssammanslutningens (Efta) domstols slutsatser i dess dom av den 27 januari 2010, Inconsult Anstalt/Finanzmarktaufsicht (E 04/09, Efta Court Report 2009–2010, s. 86, punkterna 63–66), att vissa webbplatser ska ses som ett ”varaktigt medium” i den mening som avses i artikel 4 led 25 i direktiv 2007/64.

Mot bakgrund bland annat av vad som anförts i punkterna 40–42 ovan ska så anses vara fallet när en webbplats ger betaltjänstanvändaren möjlighet att lagra information som är riktad till betaltjänstanvändaren personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tid som är lämplig för informationens syfte och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen. För att en webbplats ska kunna anses som ”ett varaktigt medium” i den mening som avses i denna bestämmelse, måste det dessutom vara omöjligt för betaltjänstleverantören eller någon annan näringsidkare som fått i uppdrag att administrera webbplatsen att ensidigt ändra dess innehåll.

Denna tolkning ligger i linje med de mål som anges i skälen 21 och 22 i direktiv 2007/64, det vill säga att skydda betaltjänstanvändare och särskilt konsumenter.

(se punkterna 43–45)

2.      Artiklarna 41.1 och 44.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009, jämförda med artikel 4 led 25 i samma direktiv, ska tolkas så, att ändringar i informationen och villkoren enligt artikel 42 i nämnda direktiv samt ändringar av ramavtalet, vilka överförs av betaltjänstleverantören till användaren genom en e-postbrevlåda i en internetbank, kan anses ha lämnats via ett varaktigt medium, i den mening som avses i dessa bestämmelser, endast om följande två villkor är uppfyllda:

–        Betaltjänstanvändaren kan på denna webbplats bevara information som är riktad till betaltjänstanvändaren personligen, på ett sätt som är tillgängligt och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen under en tid som är lämplig, utan risk för att betaltjänstleverantören eller någon annan näringsidkare ensidigt kan ändra dess innehåll, och

–        om betaltjänstanvändaren måste logga in på denna webbplats för att kunna ta del av nämnda information, måste betaltjänstleverantören i samband med en sådan överföring aktivt bete sig på ett sätt som är ägnat att ge användaren kännedom om att information finns tillgänglig på webbplatsen.

Såsom generaladvokaten påpekat i punkt 79 i sitt förslag till avgörande kan ett sådant beteende exempelvis bestå i att en skrivelse eller ett e‑postmeddelande sänds till den adress som betaltjänstanvändaren vanligen använder sig av för att kommunicera med andra personer och som betaltjänstleverantören och användaren i ett ramavtal har kommit överens om att använda. Den valda adressen kan emellertid inte vara den som upprättats för nämnde användare på den internetbankwebbplats som administreras av betaltjänstleverantören eller någon annan näringsidkare som fått i uppdrag att administrera denna webbplats, eftersom denna webbplats, även om den innehåller en epostbrevlåda, inte används av samma användare för dennes vanliga kommunikation med andra personer än betaltjänstleverantören.

För det fall betaltjänstanvändaren måste logga in på en sådan webbplats för att kunna ta del av den aktuella informationen, så ska betaltjänstanvändaren anses endast ha beretts tillgång till informationen i den mening som avses i artikel 36.1 första meningen i direktiv 2007/64, i dess lydelse enligt direktiv 2009/111, då betaltjänstleverantören inte beter sig aktivt på angivet sätt i samband med informationsöverföringen.

(se punkterna 51 och 53 samt domslutet)