Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof - Österrike) - Murat Dereci, Vishaka Heiml, Alban Kokollari, Izunna Emmanuel Maduike och Dragica Stevic mot Bundesministerium für Inneres

(Mål C-256/11)()

(Unionsmedborgarskap - Uppehållsrätt för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare - Avslag på grund av att unionsmedborgaren inte har utövat sin rätt till fri rörlighet - Eventuell särbehandling i förhållande till unionsmedborgare som har utövat rätten till fri rörlighet - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80 - Artikel 41 i tilläggsprotokollet - Standstill-klausul)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Murat Dereci, Vishaka Heiml, Alban Kokollari, Izunna Emmanuel Maduike och Dragica Stevic

Motpart: Bundesministerium für Inneres

Saken

Begäran om förhandsavgörande - Verwaltungsgerichtshof - Tolkning av artikel 20 FEUF, artikel 41.1 i tilläggsprotokollet av den 23 november 1970 till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (EGT L 293, 1972, s. 4; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130) och artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättats genom ovannämnda avtal - Unionsmedborgarskap - Rätten för unionsmedborgaren och dennes familjemedlemmar att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier - Ett fall där unionsmedborgaren uppehåller sig i den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare - Villkoren för att familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare ska beviljas uppehållsrätt

Domslut

Unionsrätten, och framför allt bestämmelserna om unionsmedborgarskapet, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat nekar en tredjelandsmedborgare uppehållsrätt i den medlemsstaten när vederbörande avser att bo tillsammans med en familjemedlem, som är en unionsmedborgare som är bosatt i nämnda medlemsstat - där han eller hon också är medborgare - och som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, förutsatt att ett sådant nekande inte medför att unionsmedborgaren berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma.

Artikel 41.1 i det tilläggsprotokoll som undertecknades i Bryssel den 23 november 1970 och slöts, godkändes och bekräftades på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972, ska tolkas så, att införandet av ny lagstiftning som är mer restriktiv än den föregående ska betraktas som en "ny begränsning" i denna bestämmelses mening, när den ovannämnda föregående lagstiftningen utgjorde en uppmjukning av den äldre lagstiftning avseende villkoren för utövandet av turkiska medborgares etableringsfrihet som gällde vid den tidpunkten då tilläggsprotokollet trädde i kraft i den berörda medlemsstaten.

____________

¹ - ) EUT C 219, 23.7.2011.