Mål T‑607/15
Yieh United Steel Corp.
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 3 december 2019
”Dumping – Import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan – Slutgiltig antidumpningstull – Genomförandeförordning (EU) 2015/1429 – Artikel 2.3 och 2.5 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nu artikel 2.3 och 2.5 i förordning (EU) 2016/1036) – Artikel 2.1 och 2.2 i förordning nr 1225/2009 (nu artikel 2.1 och 2.2 i förordning 2016/1036) – Beräkning av normalvärdet – Beräkning av produktionskostnaden – Försäljning av en likadan produkt avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad”
1. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Det pris som betalas vid normal handel – Begreppet normal handel
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2)
(se punkterna 52–55, 58, 59, 79 och 125)
2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Användning av ett konstruerat värde – Beräkning av produktionskostnaderna på grundval av bokföringen – Undantag – Kostnader i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten som rimligen inte återspeglas i bokföringen – Institutionernas bevisbörda – Domstolsprövning – Räckvidd
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.5)
(se punkterna 63–68)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökningens genomförande – Kommissionens skyldighet att kontrollera att de upplysningar som berörda parter lämnat är korrekta – Gränser – Berörda parters frivilliga samarbete
(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 6.8 och 18)
(se punkterna 71–73, 77 och 106–110)
4. Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Beaktande av systematiken i och ändamålet med föreskrifterna i fråga
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.2)
(se punkterna 127–130)
5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Det pris som betalas vid normal handel – En liknande produkt avsedd för exportlandets hemmamarknad – Begrepp
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.2)
(se punkterna 131–133 och 135)
Resumé
Genom dom av den 3 december 2019, Yieh United Steel/kommissionen (T‑607/15), ogillade tribunalen den talan som Yieh United Steel Corp väckt om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning nr 2015/1429 om införande av antidumpningstullar på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan.(1)
Målet har sitt ursprung i ett antidumpningsförfarande som kommissionen genomförde under åren 2014 och 2015, och som ledde till att det, genom den angripna förordningen, infördes en antidumpningstull på 6,8 procent på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Sökanden är ett företag etablerat i Taiwan som bedriver verksamhet inom tillverkning och distribution av de produkter som omfattas av denna antidumpningstull.
Sökanden väckte talan vid tribunalen i syfte att få till stånd en ogiltigförklaring av genomförandeförordning nr 2015/1429 till den del den rör sökanden, under påstående att artikel 2 i grundförordningen om dumpning hade åsidosatts.(2) Enligt artikel 2.2 i denna förordning fastställs ”normalvärdet” på de produkter som omfattas av antidumpningstullen i allmänhet på grundval av försäljningen av en likadan produkt, avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad. Enligt artikel 2.1 i samma förordning grundar sig normalvärdet på den vara som omfattas av antidumpningstullen vanligtvis på de priser som oberoende kunder har betalat eller ska betala vid normal handel.
Sökanden ifrågasatte i detta hänseende bland annat kommissionens beslut att inte godta sökandens begäran om avdrag för värdet på det återvunna metallskrotet från produktionskostnaden för den vara som omfattades av antidumpningstullen vid fastställandet av dess normalvärde. Kommissionen gjorde dessutom fel när den inte beaktade vissa delar av dess försäljning till en i exportlandet oberoende kund, tillika distributör för den berörda produkten, som enligt sökanden utgjorde inhemsk försäljning, eftersom den inte var menad för export eller vars slutdestination var okänd för sökanden. Kommissionen vägrade istället att beakta denna försäljning vid fastställandet av normalvärdet för den berörda produkten, eftersom det enligt utredningen påstods finnas objektiva bevis för att nämnda försäljning i själva verket avsåg exportförsäljning, varav en viss del dessutom hade varit föremål för exportorienterade rabatter.
Tribunalen fann först och främst att kommissionen hade rätt att avslå ansökan om att få dra av värdet på det återvunna metallskrotet från produktionskostnaden för den vara som omfattades av antidumpningstullen, eftersom den inte haft möjlighet att noggrant kontrollera om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten på ett rimligt sätt återspeglades i sökandens bokföring.
Vad gäller sökandens begäran om att försäljningen av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål till en oberoende kund i exportlandet ska beaktas, påpekade tribunalen för det första att även om det föreligger skillnader mellan de olika språkversionerna av artikel 2.2 i grundförordningen om dumpning, hänvisar ett stort antal av dessa språkversioner till den berörda produktens destination och inte till producentens avsikt vad gäller nämnda destination vid tidpunkten för försäljningen.
Därefter påpekade tribunalen dels att, i artikel 2.1 i antidumpningsavtalet GATT,(3) används på de tre officiella språken uttrycken ”destined för consumption” på engelska, ”destiné à la consommation” på franska respektive ”destinado al consumo” på spanska, dels att bestämmelserna i grundförordningen om dumpning i möjligaste mån ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i nämnda antidumpningsavtal.
Tolkningen att det inte är nödvändigt att efterforska säljarens ”avsikt” eller ”specifika kännedom” om den aktuella produktens slutdestination bekräftas dessutom av tribunalens analys av det sammanhang i vilket artikel 2 i grundförordningen om dumpning ingår.
Denna tolkning är även förenlig med syftet med antidumpningsundersökningen, som är att hitta objektiv bevisning. Att i detta sammanhang som villkor för att utesluta försäljning av produkter som har exporterats vid fastställandet av normalvärdet, kräva bevis för säljarens avsikt i fråga om den berörda produktens slutdestination, skulle enligt tribunalen göra det möjligt att vid fastställandet av normalvärdet beakta priser på exporterade varor som skulle kunna påverka och äventyra ett korrekt fastställande av nämnda normalvärde.
Tribunalen preciserade slutligen att nämnda tolkning är förenligen med principerna om förutsebarhet och rättssäkerhet, medan tillämpningen av ett kriterium som grundar sig på säljarens avsikt eller kännedom skulle innebära att frågan om huruvida försäljningspriset på de exporterade produkterna ska beaktas vid fastställandet av normalvärdet skulle bero på en subjektiv omständighet, som i praktiken kan visa sig slumpmässig eller till och med omöjlig att fastställa.
Tribunalen fann således att sökanden i förevarande fall inte hade visat att kommissionen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eller en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att inte beakta sökandens försäljning till en oberoende kund vid fastställandet av normalvärdet på den produkt som var föremål för antidumpningsförfarandet.