Mål T‑369/08
European Wire Rope Importers Association (EWRIA) m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Dumpning – Import av linor och kablar av järn och stål med ursprung i Kina, Indien, Sydafrika, Ukraina och Ryssland – Underlåtenhet att inleda en partiell interimsöversyn av den införda antidumpningstullen”
Sammanfattning av domen
1. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Skrivelse i vilken kommissionen anger att den inte kommer att inleda en partiell interimsöversyn av en antidumpningstull
(Artikel 230 EG; rådets förordning nr 384/96, artikel 11.3 och 11.6)
2. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – En partiell interimsöversyn av en antidumpningstull
(Rådets förordning nr 384/96, artikel 11.3)
4. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – En partiell interimsöversyn av en antidumpningstull
(Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 11.3 och 21.1)
5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Kommissionens svar på de tekniska yttrandena i det inledande skedet utgör inte beslut – Åsidosättande av principen om skydd mot berättigade förväntningar – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 384/96)
1. Vid fastställandet av huruvida en skrivelse, i vilken kommissionen besvarar en begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, utgör ett beslut i den mening som avses i artikel 230 EG, ska det – mot bakgrund av dess innehåll, kommissionens avsikt och dess sammanhang – prövas om kommissionen genom denna rättsakt slutgiltigt tagit ställning till begäran om översyn.
Eftersom kommissionens skrivelse, i vilken den informerar sökanden om att det inte är möjligt att på grundval av de uppgifter sökanden har tillhandahållit fastställa att en partiell interimsöversyn ska inledas, skickades som svar på sökandens skrivelse, i vilken sökanden informerade kommissionen om sin avsikt att inte komplettera begäran om översyn därför att begäran innehöll tillräcklig bevisning, är det uppenbart att ett beslut fattats avseende begäran.
I motsats till den situation där kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén i enlighet med artikel 11.6 i förordning nr 384/96 beslutar att inleda en interimsöversyn, utgör nämligen den omständigheten att kommissionen beslutade att inte inleda någon sådan översyn på grund av att tillräckliga bevis saknades, inte någon preliminär eller förberedande åtgärd, eftersom den inte åtföljs av någon annan rättsakt mot vilken en talan om ogiltigförklaring kan komma att väckas.
Det är i detta sammanhang inte relevant att sökanden fortfarande har möjlighet att tillhandahålla kommissionen kompletterande uppgifter som kan föranleda kommissionen att ompröva sitt ställningstagande. Tillhandahållandet av sådana uppgifter påverkar däremot inte den omständigheten att den första begäran om översyn redan avslagits. Beslutets natur kan inte heller påverkas av den omständigheten i sig att bedömningen gjordes av kommissionens tjänstemän och inte av kommissionen själv, eftersom det medför bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen och utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas i enlighet med artikel 230 EG.
(se punkterna 34–38, 40, 42 och 43)
2. Det följer av artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler att en ansökan ska innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan endast tas upp till sakprövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på åtminstone kort, men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan.
Innehållet i en ansökan kan visserligen understödjas och kompletteras på särskilda punkter genom hänvisning till specifika avsnitt i bifogade handlingar, men en generell hänvisning till andra handlingar kan, även om dessa handlingar bifogas ansökan, inte kompensera att sådana väsentliga delar av den rättsliga argumenteringen som ska återfinnas i själva ansökan saknas. Det ankommer inte heller på tribunalen att i bilagorna söka efter och fastställa de grunder och argument som den skulle kunna anse att talan stöder sig på, eftersom bilagorna enbart ska tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning. Ansökan ska av den anledningen klart uttrycka vad grunden för talan består i, vilket innebär att ett abstrakt omnämnande i sig inte uppfyller kraven i rättegångsreglerna.
(se punkterna 48 och 49)
3. Vad gäller handelspolitiska skyddsåtgärder förfogar institutionerna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och rättsliga situationer som de ska bedöma. Detsamma gäller de komplexa tekniska bedömningar som unionsinstitutionerna gör.
Kommissionen förfogar således över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av huruvida det är nödvändigt att bibehålla antidumpningsåtgärder enligt artikel 11.3 i förordning nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och vid fastställandet av huruvida en begäran om interimsöversyn innehåller bevisning som styrker att det är nödvändigt att inleda en sådan översyn.
På detta område ska unionsdomstolens prövning av institutionernas bedömningar således vara begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.
Vad beträffar en sådan förändring av omständigheterna som kan motivera att en viss produkt utesluts från definitionen av den berörda produkten vid kommissionens prövning av en begäran om interimsöversyn av en antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 11.3 i förordning nr 384/96, preciserar förordningen inte hur den produkt eller den produktgrupp som kan bli föremål för en dumpningsundersökning ska definieras, och det ställs heller inga krav på en detaljerad taxonomi. Detta utrymme för skönsmässig bedömning ska utövas från fall till fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Vid definitionen av den berörda produkten kan institutionerna beakta flera faktorer, som till exempel produkternas fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, deras användningsområde, deras utbytbarhet, konsumenternas uppfattning av dem, distributionskanaler, tillverkningsprocess, tillverkningskostnader och kvalitet. Även om definitionen av en berörd produkt i vissa fall kan överensstämma med en klassificering i en gemensam standard, så är definitionen av den produkt som antidumpningsåtgärderna avser inte beroende av en sådan klassificering.
Ett påstående om att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte inleda en interimsöversyn ska följaktligen grunda sig på argument som visar att kommissionen, vid sin bedömning av huruvida en översyn skulle inledas, gjorde en felaktig bedömning avseende vilka faktorer som den ansåg vara relevanta, eller att den borde ha beaktat andra faktorer som är mer relevanta och som skulle ha lett till att produkten, vid en översyn, uteslöts från definitionen av den berörda produkten
(se punkterna 77–79, 81–83, 87 och 93)
4. Det följer av artikel 21.1 andra och tredje meningarna i förordning nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen att institutionerna har rätt att inte tillämpa vissa antidumpningsåtgärder även om de andra villkoren för att införa en antidumpningstull är uppfyllda – det vill säga dumpning, skadan och orsakssambandet – om de anser att tillämpningen av sådana åtgärder inte ligger i gemenskapens intresse. För det fall det sker en gradvis avveckling av gemenskapstillverkningen av produkter som omfattas av antidumpningsåtgärderna, ska emellertid bedömningen av gemenskapsintresset göras utifrån huruvida det är nödvändigt att bibehålla de aktuella antidumpningsåtgärderna, i samband med en interimsöversyn med tillämpning av artikel 11.3 i förordningen.
(se punkt 107)
5. Principen om skydd för berättigade förväntningar kan åberopas av varje person som befinner sig i en situation där unionsadministrationen, genom att från en behörig och tillförlitlig källa ge tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar, har väckt grundade förhoppningar. Dessa försäkringar ska emellertid stå i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser och normer. Utfästelser som inte tar hänsyn till sådana bestämmelser kan inte ge upphov till en berättigad förväntning hos den berörde.
Vid kommissionens prövning av en begäran om interimsöversyn av en antidumpningstull enligt förordning nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, utgör kommissionens svar på de tekniska yttrandena i det inledande skedet inte tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar om att en interimsöversyn ska inledas. Ett sådant svar utgör inte heller något formellt eller informellt beslut från kommissionen, eftersom ärendet endast kan bedömas utifrån argument och konkret bevisning i en officiellt ingiven begäran. Svaret har således under alla omständigheter inte väckt några berättigade förväntningar om att en interimsöversyn skulle inledas. Den omständigheten att kommissionen gav vissa upplysningar, visade sig intresserad av att omdefiniera tillämpningsområdet för de aktuella antidumpningsåtgärderna, eller kvalificerade sökandens argument som lovande vid de inledande kontakterna, utgör nämligen inte tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar om att en interimsöversyn ska inledas.
(se punkterna 139, 141 och 143)