DOMSTOLENS BESLUT (tionde avdelningen)
den 21 september 2016 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Direktiv 1999/70/EG – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Klausul 4 – På varandra följande visstidsanställningar i den offentliga sektorn – Undervisning utanför universitet och högskola – Nationell lagstiftning – Beviljande av extra ersättning – Villkor – Positivt resultat i ett utvärderingsförfarande – Lärare som arbetar som tillfälligt anställda tjänstemän – Omfattas inte – Icke-diskrimineringsprincipen”
I mål C‑631/15,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Juzgado de lo Contencioso-Administrativo nº 1 de Oviedo (Oviedos förvaltningsdomstol, Spanien) genom beslut av den 17 november 2015, som inkom till domstolen den 27 november 2015, i målet
Carlos Álvarez Santirso
mot
Consejería de Educación, Cultura y Deporte del Principado de Asturias,
meddelar
DOMSTOLEN (tionde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen (referent) samt domarna E. Levits och M. Berger,
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med hänsyn till att domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, har beslutat att i enlighet med artikel 99 i domstolens rättegångsregler avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat,
följande
Beslut
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999 (nedan kallat ramavtalet), som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Carlos Álvarez Santirso och Consejería de Educación, Cultura y Deporte del Principado de Asturias (den autonoma regionen Asturiens ministerium för utbildning, kultur och idrott) (nedan kallat utbildningsministeriet) angående ministeriets beslut att inte ge Carlos Álvarez Santirso tillträde till den första bedömningsplanen för lärare.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Syftet med direktiv 1999/70 är enligt artikel 1 att ”genomföra det bilagda ramavtalet … som … ingicks mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (EFS, UNICE och CEEP)”.
4 I artikel 2 första stycket i direktivet föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv [och] vidta alla nödvändiga åtgärder för att när som helst kunna garantera de resultat som åläggs genom detta direktiv. …”
5 Enligt klausul 1 i ramavtalet är syftet med detta avtal dels att förbättra kvaliteten på visstidsarbete genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas, dels att upprätta ett ramverk för att förhindra missbruk som uppstår vid tillämpningen av på varandra följande anställningsavtal eller anställningsförhållanden.
6 Klausul 2 i ramavtalet har rubriken ”Räckvidd”. Punkt 1 i denna klausul har följande lydelse:
”Detta avtal gäller visstidsanställda som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande, enligt definitionerna i lagar, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat.”
7 Klausul 3 i ramavtalet, med rubriken ”Definitioner”, har följande lydelse:
”I detta avtal avses med
1. visstids[ans]tälld: en person som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som ingåtts direkt mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och vars längd fastställts på grundval av objektiva kriterier som att det gäller fram till ett visst datum, till dess en viss uppgift har utförts eller med anledning av en särskild händelse.
2. jämförbar tillsvidareanställd: en arbetstagare med ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som gäller tills vidare och som på samma arbetsplats utför samma arbete eller ett liknande arbete, med vederbörlig hänsyn tagen till kvalifikationer/yrkeskunnande. Om ingen jämförbar tillsvidareanställd finns på samma arbetsplats, skall jämförelsen göras med hänvisning till tillämpliga kollektivavtal och om tillämpliga kollektivavtal saknas, enligt lagar, kollektivavtal eller praxis i landet i fråga.”
8 I punkt 1 i klausul 4 i ramavtalet, som har rubriken ”Principen om icke-diskriminering”, stadgas följande:
”När det gäller anställningsvillkor, skall visstidsanställda inte behandlas mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidareanställda enbart på grund av att de har en visstidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder.”
Spansk rätt
9 Ley del Principado de Asturias 3/1985 de Ordenación de la Función Pública de la Administración del Principado de Asturias (den autonoma regionen Asturiens lag om offentligt anställda i regionförvaltningen), av den 26 december 1985 (BOE nr 59 av den 10 mars 1986, s. 9083), definierar i artikel 6 ”tillfälligt anställda tjänstemän” som personer som utsetts att tillfälligt inneha vakanta tjänster i regionförvaltningen så länge dessa tjänster inte är tillsatta med ordinarie tjänstemän eller att ersätta eller ta över uppgifterna för ordinarie tjänstemän som uppehåller annan tjänst eller är tjänstlediga.
10 Enligt artikel 106 i Ley Orgánica 2/2006 de educación (utbildningslagen), av den 3 maj 2006 (BOE nr 106 av den 4 maj 2006, s. 17158), ska utbildningsförvaltningen i samarbete med lärarkåren utarbeta bedömningsplaner för lärare för att förbättra kvaliteten på undervisningen och lärarnas arbete.
11 Enligt Ley del Principado de Asturias 6/2009 de Evaluación de la Función Docente y sus Incentivos (den autonoma regionen Asturiens lag om utvärdering av offentligt anställda tjänstemän inom utbildningssektorn och om incitamentsåtgärder rörande dessa), av den 29 december 2009 (BOE nr 53 av den 2 mars 2010, s. 20432) (nedan kallad lag 6/2009), utgör bedömningsplanerna en parameter i hur det asturiska utbildningsväsendet fungerar och utvärderas, genom analys och bedömning av de arbetsuppgifter som den undervisande personalen utför. Bedömningsplanerna ska bland annat beakta aspekter som lärarens frånvaro, mentorskap, medverkan i gemensamma utvecklingsprojekt eller försöksprojekt inom kompletterande verksamheter, engagemang, innehav av ledande befattningar eller medverkan i arbetet med att uppnå gemensamma mål på arbetsplatsen som fastställs i den årliga övergripande planeringen.
12 I artikel 2 i lag 6/2009 föreskrivs att bedömningsplanerna för lärare är öppna för ordinarie tjänstemän som tillhör de lärarkategorier som anges i lag 2/2006 och som är anställda i regionförvaltningen med en anställningstid på minst fem år.
13 I artikel 3 föreskrivs att den som uppfyller villkoren i bedömningsplanerna ska erhålla ett ekonomiskt incitament som erkännande för sin insats, enligt de villkor och med de belopp som fastställs av regionsregeringen när bedömningsplanerna för lärare antas.
14 Enligt tillämplig lagstiftning ska detta ekonomiska incitament uppgå till 206,53 euro per månad för tjänstemän i kategori A1 och till 132,18 euro per månad för tjänstemän i kategori A2.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
15 Carlos Álvarez Santirso är tillfälligt anställd tjänsteman och har sedan 16 år tillbaka innehaft olika vikariat som lärare på högstadie- eller gymnasienivå vid offentliga skolor som drivs av den autonoma regionen Asturien.
16 Efter det att utbildningsministeriet den 6 april 2015 beslutat att ta emot ansökningar om tillträde till den första bedömningsplanen för lärare, anmälde sig Carlos Álvarez Santirso på det sätt och inom de frister som gällde.
17 Utbildningsministeriet godkände genom beslut av den 5 juni 2015 den slutliga förteckningen över vilka personer vars ansökningar om tillträde till den första bedömningsplanen för lärare hade beviljats respektive avslagits. Carlos Álvarez Santirsos ansökan avslogs med motiveringen att han var tillfälligt anställd tjänsteman och att endast ordinarie tjänstemän som har uppnått en anställningstid på minst 5 år kan omfattas av bedömningsplanen.
18 Carlos Álvarez Santirso överklagade beslutet till Juzgado de lo Contencioso-Administrativo de Oviedo nº 1 (Oviedos förvaltningsdomstol, Spanien) och åberopade att lönerna för ordinarie tjänstemän och tillfälligt anställda tjänstemän skilde sig åt enbart på den grunden av de sistnämnda hade tidsbegränsade anställningsavtal.
19 Den autonoma regionen Asturiens ombud har anfört att skillnaden i behandling är motiverad på objektiva grunder, rörande skillnader i utbildning, kompetens och kvalifikationer som visats genom godkänt resultat i urvalsförfarandet. De ordinarie tjänstemännen måste uppfylla högre ställda villkor, vilket motiverar en högre lön. Om tillfälligt anställda tjänstemän skulle få lön enligt samma skala som de ordinarie tjänstemännen, skulle det innebära en diskriminering av de sistnämnda, eftersom deras möjligheter att behålla sin tjänst, som de fått på grundval av sina kvalifikationer, är beroende av resultatet av bedömningen.
20 Den hänskjutande domstolen hyser tvivel om huruvida den aktuella lagstiftningen är förenlig med klausul 4.1 i ramavtalet, bland annat sett till EU-domstolens praxis enligt vilken enbart den omständigheten att ett anställningsförhållande är av tillfällig art inte i sig, utan att vara motiverad på objektiva grunder, räcker för att rättfärdiga skillnader i anställningsvillkor, oavsett om det gäller extra ersättning i form av ett treårstillägg (dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819), placering i en högre lönegrad (dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557) eller beviljande av bidrag i sex år för vidareutbildning (beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67).
21 Den hänskjutande domstolen har understrukit att enligt den berörda nationella lagstiftningen gäller bedömningsplanerna för lärare enbart ordinarie tjänstemän och inte tillfälligt anställda tjänstemän, även om de sistnämnda skulle ha minst fem års anställningstid och uppfylla kraven på utbildning, engagemang och medverkan i arbetet med att uppnå gemensamma mål på arbetsplatsen. Eftersom dessa olika kriterier som bedömningen avser kan uppfyllas av såväl en ordinarie tjänsteman som en tillfälligt anställd tjänsteman, anser den hänskjutande domstolen att det inte föreligger sådana objektiva faktorer som motiverar att bedömningsplanerna förbehålls endast ordinarie tjänstemän.
22 Den hänskjutande domstolen har preciserat att den enda följden av en positiv bedömning är ett ekonomiskt incitament och att systemet för befordran och karriäravancemang inte berörs.
23 Under dessa omständigheter beslutade Juzgado de lo Contencioso‑Administrativo de Oviedo n.º 1 (Oviedos förvaltningsdomstol) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
”Ska klausul 4 i [ramavtalet] tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning som [lag 6/2009], i vilken det i artikel 2 föreskrivs att endast ordinarie tjänstemän, och inte tillfälligt anställda tjänstemän, kan omfattas av bedömningsplanen (och därmed erhålla de ekonomiska incitament som är kopplade till den)?”
Prövning av tolkningsfrågan
24 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida klausul 4.1 i rambeslutet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken endast tillsvidareanställda lärare med ställning som ordinarie tjänstemän, till skillnad från visstidsanställda lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän, får delta i bedömningsplanen för lärare och ta del av de ekonomiska incitament detta medför.
25 Om svaret på en fråga i en begäran om förhandsavgörande klart kan utläsas av rättspraxis eller inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, får domstolen – enligt artikel 99 i dess rättegångsregler – på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat.
26 Denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål. Svaret på frågan kan tydligt utläsas av domstolens praxis (se, särskilt, dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, dom av den 12 december 2013, Carratù, C‑361/12, EU:C:2013:830, och beslut av den 7 mars 2013, Bertazzi m.fl., C‑393/11, ej publicerat, EU:C:2013:143).
27 Det framgår av denna rättspraxis att direktiv 1999/70 och ramavtalet är tillämpliga på samtliga arbetstagare som utför arbete mot ersättning inom ramen för ett anställningsförhållande som ingåtts för en viss tid med en arbetsgivare (dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 28, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 42, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 26, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 40, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 31).
28 Bestämmelserna i ramavtalet är tillämpliga på tidsbegränsade anställningsavtal och anställningsförhållanden med myndigheter eller andra organ inom den offentliga sektorn (dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 38 och där angiven rättspraxis, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 27, och av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 32).
29 Eftersom Carlos Álvarez Santirso i egenskap av tillfälligt anställd tjänsteman arbetat som lärare på högstadie- eller gymnasienivå i mer än 16 år på olika skolor som drivs av den autonoma regionen Asturien, omfattas han av direktiv 1999/70 och ramavtalet.
30 Med tanke på att klausul 4.1 i ramavtalet innehåller ett förbud mot att, när det gäller anställningsvillkor, behandla visstidsanställda mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidareanställda enbart på grund av att de har en visstidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder, ska det vidare fastställas huruvida deltagande i bedömningsplanen för lärare och de ekonomiska incitament som följer av en positiv utvärdering omfattas av begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i den bestämmelsen.
31 Det ska erinras om att ett av syftena med klausul 1 a i ramavtalet enligt dess ordalydelse är att förbättra kvaliteten på visstidsarbete genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas. Likaså preciseras i tredje stycket i ingressen till ramavtalet att detta ”visar arbetsmarknadsparternas vilja att skapa en övergripande ram för att visstidsanställda skall kunna garanteras likabehandling genom att de skyddas mot diskriminering”. I skäl 14 i direktiv 1999/70 preciseras härvidlag att syftet med ramavtalet bland annat är att förbättra visstidsarbetets kvalitet genom att fastställa minimikrav som kan säkerställa att icke-diskrimineringsprincipen tillämpas (dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 47, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 29, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 34).
32 Syftet med klausul 4 i ramavtalet är att nämnda princip ska tillämpas på visstidsanställda för att hindra att arbetsgivare använder denna anställningsform för att frånta visstidsanställda rättigheter som tillkommer tillsvidareanställda (dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 37, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 48, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 30, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 35).
33 Med beaktande av de mål som eftersträvas med ramavtalet ska klausul 4 i avtalet förstås så, att den ger uttryck för en princip i unionens socialrättsliga lagstiftning som inte får tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 38, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 49, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 31, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 36).
34 Domstolen har slagit fast att det avgörande kriteriet för att fastställa om en åtgärd omfattas av anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete just är själva anställningen, det vill säga anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Carratù, C-361/12, EU:C:2013:830, punkt 35).
35 Begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet innefattar sådant som treårstillägg (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 47, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkterna 50–58, och beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkterna 32–34), beviljande av bidrag i sex år för vidareutbildning (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 38) och bestämmelser om krav på anställningstid för att kunna flyttas upp till en högre lönegrad eller om beräkning av den anställningstid som krävs för att bli betygsatt varje år (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
36 Även om det i princip ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa de berörda åtgärdernas art och syfte, konstaterar EU-domstolen i detta fall att det framgår av de handlingar som den hänskjutande domstolen gett in i målet att deltagande i bedömningsplanen och de ekonomiska incitamenten vid en positiv utvärdering också ska anses utgöra anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet.
37 Villkoret avseende fem års anställningstid för att få delta i bedömningsplanen uppfyller det avgörande kriterium som erinras om i punkt 34 ovan.
38 Det framgår vidare att en positiv utvärdering i bedömningsplanen inte alls påverkar befordran och karriäravancemang, utan enbart resulterar i en extra ersättning. En ersättning i form av ett ekonomiskt incitament ska, eftersom det hör till anställningsvillkoren, ges till en visstidsanställd i samma utsträckning som till en tillsvidareanställd.
39 En tolkning av klausul 4.1 i ramavtalet som i begreppet anställningsvillkor inte inkluderar rätten att delta i bedömningsplanen och rätten till de ekonomiska incitament som detta medför vid en positiv utvärdering, skulle begränsa tillämpningsområdet för det skydd som tillfälligt anställda har mot diskriminering, i strid mot syftet med nämnda bestämmelse.
40 Slutligen framgår det av fast rättspraxis att visstidsanställda, när det gäller anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet, inte får behandlas mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidareanställda, om detta inte är motiverat på objektiva grunder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkterna 42 och 47, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 53, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 34, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkterna 56, 57 och 64, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 40).
41 Eftersom det i förevarande fall är utrett att ordinarie tjänstemän med tillsvidareanställning och tillfälligt anställda tjänstemän med visstidsanställning behandlas olika, ska domstolen pröva om situationen för de visstidsanställda arbetstagarna och situationen för de tillsvidareanställda arbetstagarna, som är omtvistad i det nationella målet, kan anses vara jämförbara.
42 Begreppet jämförbar tillsvidareanställd definieras i klausul 3.2 i ramavtalet som ”en arbetstagare med ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som gäller tills vidare och som på samma arbetsplats utför samma arbete eller ett liknande arbete, med vederbörlig hänsyn tagen till kvalifikationer/yrkeskunnande” (beslut av den 18 mar 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 36, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 42).
43 För att bedöma om de berörda personerna utför samma eller liknande arbete i den mening som avses i ramavtalet ska det, i enlighet med klausulerna 3.2 och 4.1 i avtalet, undersökas huruvida dessa personer – med hänsyn tagen till en rad omständigheter såsom arbetets art, utbildningsvillkoren och arbetsvillkoren – kan anses befinna sig i en jämförbar situation (dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 42 och där angiven rättspraxis, samt beslut av den 18 mars 2011 i mål C‑273/10, Montoya Medina, punkt 37, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 43).
44 Det ankommer i princip på den hänskjutande domstolen, och inte på EU-domstolen, att fastställa huruvida ordinarie tjänstemän och tillfälligt anställda tjänstemän befinner sig i en jämförbar situation (se, analogt, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 39, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 67, dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 43 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 44).
45 När det gäller det nu aktuella nationella målet finns det ingenting som tyder på att arbetsuppgifterna för de lärare som är ordinarie tjänstemän respektive för dem som är tillfälligt anställda tjänstemän skiljer sig åt vad gäller akademiska kvalifikationer eller erfarenhet. Tvärtom framgår det av begäran om förhandsavgörande att dessa båda lärarkategorier har liknande arbetsuppgifter och är underkastade samma skyldigheter, bland annat vad gäller kriterierna i bedömningsplanerna och sett till utbildningskrav, medverkan i arbetet med att uppnå gemensamma mål på arbetsplatsen och delaktighet i verksamheten.
46 Den enda faktor som i förevarande fall skiljer en lärare som har ställning som tillfälligt anställd tjänsteman från en lärare som har ställning som ordinarie tjänsteman och därför ges tillträde till bedömningsplanen är således att den förstnämnda har ett tidsbegränsat anställningsförhållande.
47 Det ska därför prövas om det finns någon objektiv grund i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet som motiverar denna konstaterade skillnad i behandling.
48 Begreppet objektiva grunder i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet innebär att en skillnad i behandling av visstidsanställda i förhållande till tillsvidareanställda inte kan motiveras av den omständigheten att sådan skillnad i behandling föreskrivs i allmänna och abstrakta nationella bestämmelser, såsom bestämmelser i lag eller kollektivavtal (dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 57, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, och beslut av den 18 mars 2014, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 40, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 72, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 47).
49 Den omständigheten att offentliganställdas anställning är av tillfällig art kan således inte i sig utgöra en objektiv grund i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet (dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 56, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 42, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 74, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 49).
50 En skillnad i behandling av visstidsanställda i förhållande till tillsvidareanställda vad gäller anställningsvillkor kan nämligen inte motiveras av ett kriterium som på ett allmänt och abstrakt sätt är hänförligt till själva längden på anställningen. Om den omständigheten att en anställning är tillfällig i sig ansågs tillräcklig för att motivera en sådan skillnad i behandling, skulle syftena med direktiv 1999/70 och ramavtalet undergrävas. I stället för att förbättra visstidsarbetets kvalitet och främja likabehandling, vilket eftersträvas både genom direktiv 1999/70 och ramavtalet, skulle tillämpningen av ett sådant kriterium medföra att en situation som missgynnar visstidsanställda upprätthölls (dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 57, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 43, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 50).
51 Nämnda begrepp innebär ett krav på att den konstaterade skillnaden i behandling ska vara motiverad av precisa och konkreta omständigheter som är kännetecknande för det aktuella anställningsvillkoret i det särskilda sammanhang där det förekommer och på grundval av objektiva och klara kriterier, så att det kan kontrolleras huruvida denna skillnad i behandling tillgodoser ett verkligt behov, är ägnad att uppnå det eftersträvade målet och är nödvändig för detta ändamål. Sådana omständigheter kan till exempel följa av den särskilda karaktären på de arbetsuppgifter som har föranlett visstidsanställningsavtalens ingående och av dessa uppgifters natur eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål (dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso, C‑307/05, EU:C:2007:509, punkterna 53 och 58, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkt 55, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 41, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 73, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 48).
52 I förevarande fall har den autonoma regionen Asturiens ombud endast anfört att kraven för att utnämnas till tillfälligt anställd tjänsteman är lägre och att ordinarie tjänstemän skulle kunna utsättas för omvänd diskriminering.
53 Med hänsyn till det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har när de organiserar sin offentliga förvaltning kan de i princip, utan att det strider mot direktiv 1999/70 och ramavtalet, föreskriva krav på viss anställningstid för tillträde till vissa tjänster, föreskriva att enbart ordinarie tjänstemän kan få tillträde till en intern befordran och uppställa krav på att dessa tjänstemän styrker yrkeserfarenhet motsvarande graden omedelbart under den som urvalsförfarandet avser (dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 76, dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 57, och beslut av den 7 mars 2013, Bertazzi m.fl., C‑393/11, ej publicerat, EU:C:2013:143, punkt 43).
54 Oaktat detta utrymme för skönsmässig bedömning ska tillämpningen av de villkor som medlemsstaterna fastställer dock vara transparent och kunna kontrolleras, i syfte att hindra att visstidsanställda utesluts enbart på grundval av längden på de anställningsavtal eller anställningsförhållanden som styrker deras anställningstid och yrkeserfarenhet (dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 77, dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 59, och beslut av den 7 mars 2013, Bertazzi m.fl., C‑393/11, ej publicerat, EU:C:2013:143, punkt 44).
55 När en sådan skillnad i behandlingen vid urvalsförfaranden följer av behovet av att ta hänsyn till sådana objektiva krav avseende den tjänst som ska tillsättas genom urvalsförfarandet som saknar samband med tidsbegränsningen av anställningsförhållandet mellan den tillfälligt anställda tjänstemannen och arbetsgivaren, kan skillnaden vara motiverad i den mening som avses i klausul 4.1 och/eller 4.4 i ramavtalet (dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 79, dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 61, och beslut av den 7 mars 2013, Bertazzi m.fl., C‑393/11, ej publicerat, EU:C:2013:143, punkt 46).
56 Ett allmänt och abstrakt villkor, enligt vilket sökanden måste ha fullgjort hela den erforderliga anställningstiden på fem år i egenskap av ordinarie tjänsteman, utan att hänsyn tas till, exempelvis, den särskilda karaktären på arbetsuppgifterna eller deras art, uppfyller däremot inte kraven i rättspraxis angående klausul 4.1 i ramavtalet, såsom denna har beskrivits ovan i punkterna 48–51.
57 När det i förevarande fall gäller det påstådda syftet att undvika att det uppstår omvänd diskriminering till nackdel för ordinarie tjänstemän, kan det konstateras att ett sådant syfte visserligen kan utgöra en objektiv grund i den mening som avses i klausul 4.1 och/eller 4.4 i ramavtalet, men att det under inga omständigheter kan rättfärdiga nationella bestämmelser som är oproportionerliga, såsom de bestämmelser som är i fråga i det nationella målet, enligt vilka det i samtliga fall är helt förbjudet att beakta någon del av den anställningstid som arbetstagarna fullgjort under visstidsanställning när deras anställningstid, och således deras lönegrad, fastställs (dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl., C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 62, och beslut av den 7 mars 2013, Bertazzi m.fl., C‑393/11, EU:C:2013:143, punkt 47).
58 Detta gäller i än högre grad när, som i det nationella målet, den nationella lagstiftningen endast ger lärare med ställning som ordinarie tjänstemän och med minst fem års anställningstid tillträde till bedömningsplanen för lärare och den extra ersättning som följer av en positiv utvärdering, trots att lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän kan uppfylla exakt samma tillträdesvillkor men ändå är uteslutna från de fördelar som tillträdet ger.
59 Slutligen erinrar domstolen om att klausul 4.1 i ramavtalet är ovillkorlig och tillräckligt precis för att enskilda ska kunna åberopa den gentemot staten inför en nationell domstol (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010, Gavieiro Gavieiro och Iglesias Torres, C‑444/09 och C‑456/09, EU:C:2010:819, punkterna 78–83, beslut av den 18 mars 2011, Montoya Medina, C‑273/10, ej publicerat, EU:C:2011:167, punkt 46, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 56, och beslut av den 9 februari 2012, Lorenzo Martínez, C‑556/11, ej publicerat, EU:C:2012:67, punkt 53).
60 Av vad som anförts följer att den hänskjutna frågan ska besvaras enligt följande. Klausul 4.1 i ramavtalet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den i det nationella målet, enligt vilken endast tillsvidareanställda lärare med ställning som ordinarie tjänstemän, till skillnad från visstidsanställda lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän, får delta i bedömningsplanen för lärare och ta del av de ekonomiska incitament detta medför vid en positiv utvärdering, utan att denna åtskillnad är motiverad på objektiva grunder.
Rättegångskostnader
61 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:
Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete undertecknat den 18 mars 1999 i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet för visstidsarbete undertecknat av EPS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den i det nationella målet, enligt vilken endast tillsvidareanställda lärare med ställning som ordinarie tjänstemän, till skillnad från visstidsanställda lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän, får delta i bedömningsplanen för lärare och ta del av de ekonomiska incitament detta medför vid en positiv utvärdering, utan att denna åtskillnad är motiverad på objektiva grunder.
Underskrifter