Mål C‑631/15

Carlos Álvarez Santirso

mot

Consejería de Educación, Cultura y Deporte del Principado de Asturias

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Contencioso-Administrativo nº 1 de Oviedo)

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Direktiv 1999/70/EG – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Klausul 4 – På varandra följande visstidsanställningar i den offentliga sektorn – Undervisning utanför universitet och högskola – Nationell lagstiftning – Beviljande av extra ersättning – Villkor – Positivt resultat i ett utvärderingsförfarande – Lärare som arbetar som tillfälligt anställda tjänstemän – Omfattas inte – Icke-diskrimineringsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 21 september 2016

1.        Begäran om förhandsavgörande – Svaret kan klart utläsas av rättspraxis – Tillämpning av artikel 99 i rättegångsreglerna

(Artikel 267 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 99)

2.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Tillämpningsområde – Lärare som arbetar som tillfälligt anställda tjänstemän – Omfattas

(Rådets direktiv 1999/70, klausulerna 2.1 och 3.1 i bilagan)

3.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot diskriminering av visstidsanställda – Anställningsvillkor – Begrepp – Deltagande i bedömningsplanen för lärare och erhållande av ett ekonomiskt incitament vid en positiv utvärdering – Omfattas

(Rådets direktiv 1999/70, klausul 4.1 i bilagan)

4.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot diskriminering av visstidsanställda – Nationell lagstiftning enligt vilken endast tillsvidareanställda lärare med ställning som ordinarie tjänstemän, till skillnad från visstidsanställda lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän, får delta i bedömningsplanen för lärare och ta del av de ekonomiska incitamenten vid en positiv utvärdering – Objektiva skäl saknas – Otillåtet

(Rådets direktiv 1999/70, klausul 4.1 i bilagan)

1.      Se domen.

(se punkterna 25 och 26)

2.      Direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP och ramavtalet i bilagan till detta direktiv är tillämpliga på samtliga arbetstagare som utför arbete mot ersättning inom ramen för ett anställningsförhållande som ingåtts för en viss tid med en arbetsgivare. Bestämmelserna i ramavtalet är tillämpliga på tidsbegränsade anställningsavtal och anställningsförhållanden med myndigheter eller andra organ inom den offentliga sektorn.

En lärare som i egenskap av tillfälligt anställd tjänsteman arbetat på olika skolor som drivs av en autonom region i en medlemsstat omfattas således av direktiv 1999/70 och ramavtalet.

(se punkterna 27–29)

3.      På socialpolitikens område är det avgörande kriteriet för att fastställa om en åtgärd utgör anställningsvillkor, i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket är bilagt direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, just själva anställningen, det vill säga arbetsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.

Begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet innefattar sådant som treårstillägg, beviljande av bidrag i sex år för vidareutbildning och bestämmelser om krav på anställningstid för att kunna flyttas upp till en högre lönegrad eller bestämmelser om beräkning av den anställningstid som krävs för att bli betygsatt varje år.

Deltagande i bedömningsplanen och de ekonomiska incitamenten vid en positiv utvärdering ska därför också anses utgöra anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet. Villkoret avseende fem års anställningstid för att få delta i bedömningsplanen uppfyller det avgörande kriterium som erinras om ovan. Vidare påverkar en positiv utvärdering i bedömningsplanen inte alls befordran och karriäravancemang, utan resulterar enbart i en extra ersättning. En ersättning i form av ett ekonomiskt incitament ska, eftersom det hör till anställningsvillkoren, ges till en visstidsanställd i samma utsträckning som till en tillsvidareanställd. En tolkning av klausul 4.1 i ramavtalet, som i begreppet anställningsvillkor inte inkluderar rätten att delta i bedömningsplanen och rätten till de ekonomiska incitament som detta medför vid en positiv utvärdering, skulle begränsa tillämpningsområdet för det skydd som tillfälligt anställda har mot diskriminering, i strid mot syftet med nämnda bestämmelse.

(se punkterna 34–39)

4.      Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG om ramavtalet för visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den i det nationella målet, enligt vilken endast tillsvidareanställda lärare med ställning som ordinarie tjänstemän, till skillnad från visstidsanställda lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän, får delta i bedömningsplanen för lärare och ta del av de ekonomiska incitament detta medför vid en positiv utvärdering, utan att denna åtskillnad är motiverad på objektiva grunder.

Begreppet objektiva grunder innebär ett krav på att den konstaterade skillnaden i behandling ska vara motiverad av precisa och konkreta omständigheter som är kännetecknande för det aktuella anställningsvillkoret i det särskilda sammanhang där det förekommer och på grundval av objektiva och klara kriterier, så att det kan kontrolleras huruvida denna skillnad i behandling tillgodoser ett verkligt behov, är ägnad att uppnå det eftersträvade målet och är nödvändig för detta ändamål. Sådana omständigheter kan exempelvis följa av den särskilda karaktären på de arbetsuppgifter som har föranlett visstidsanställningsavtalens ingående och av dessa uppgifters natur eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål.

Med hänsyn till det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har när de organiserar sin offentliga förvaltning kan de i princip, utan att det strider mot direktiv 1999/70 och ramavtalet, föreskriva krav på viss anställningstid för tillträde till vissa tjänster, föreskriva att enbart ordinarie tjänstemän kan få tillträde till en intern befordran och uppställa krav på att dessa tjänstemän styrker yrkeserfarenhet motsvarande graden omedelbart under den som urvalsförfarandet avser. Oaktat detta utrymme för skönsmässig bedömning ska tillämpningen av de villkor som medlemsstaterna fastställer dock vara transparent och kunna kontrolleras, i syfte att hindra att visstidsanställda utesluts enbart på grundval av längden på de anställningsavtal eller anställningsförhållanden som styrker deras anställningstid och yrkeserfarenhet.

När en sådan skillnad i behandlingen vid urvalsförfaranden följer av behovet av att ta hänsyn till sådana objektiva krav avseende den tjänst som ska tillsättas genom urvalsförfarandet som saknar samband med tidsbegränsningen av anställningsförhållandet mellan den tillfälligt anställda tjänstemannen och arbetsgivaren, kan skillnaden vara motiverad i den mening som avses i klausul 4.1 och/eller 4.4 i ramavtalet. Ett allmänt och abstrakt villkor, enligt vilket sökanden måste ha fullgjort hela den erforderliga anställningstiden på fem år i egenskap av ordinarie tjänsteman, utan att hänsyn tas till, exempelvis, den särskilda karaktären på arbetsuppgifterna eller deras art, uppfyller däremot inte kraven i rättspraxis angående klausul 4.1 i ramavtalet. Detta gäller i än högre grad när, som i det nationella målet, den nationella lagstiftningen endast ger lärare med ställning som ordinarie tjänstemän och med minst fem års anställningstid tillträde till bedömningsplanen för lärare och den extra ersättning som följer av en positiv utvärdering, trots att lärare med ställning som tillfälligt anställda tjänstemän kan uppfylla exakt samma tillträdesvillkor men ändå är uteslutna från de fördelar som tillträdet ger.

(se punkterna 51, 53–56, 58 och 60 samt domslutet)