Language of document :

Talan väckt den 11 mars 2021 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens rad

(Mål C-157/21)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten1 i dess helhet, och

förplikta Europaparlamentet och rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1. Förordning 2020/2092 saknar giltig rättslig grund.

Polen gör gällande att en förordning som antas enligt artikel 322.1 a FEUF inte kan innehålla indikationer på överträdelse av rättsstatens principer och ge kommissionen och rådet rätt att förklara att det föreligger en överträdelse av den principen av medlemsstater och följaktligen att i genomförandeakterna anta åtgärder för att skydda unionsbudgeten. Dessutom anför Polen att en sådan mekanism inte uppfyller de krav som bör uppfyllas av villkorlighetsmekanismen och den är därför en mekanism för införande av sanktioner mot medlemsstaterna för deras underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt fördragen.

2. Alternativt, om domstolen godtar unionslagstiftarens behörighet att anta förordning 2020/2092, görs gällande att förordningen antagits på fel rättslig grund.

3. Alternativt, om domstolen godtar unionslagstiftarens behörighet att anta förordning 2020/2092, görs gällande ett åsidosättande av protokoll (nr 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

4. Överträdelse av artikel 296 andra stycket FEUF med anledning av att skälen i förslaget till förordning 2020/2092 var otillräckliga.

5. Överträdelse av artikel 7 FEU.

Polen hävdar att förordning 2020/2092 fastställer en ny kontrollmekanism avseende medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatens principer som inte föreskrivs i fördragen och därför ger upphov till verkningar som är likvärdiga med ändringar av fördragen. Eftersom syftet med den mekanism som antagits genom förordning 2020/2092 dessutom överlappar syftet med det förfarande som inrättats i artikel 7 FEU, leder förordning 2020/2092 till ett kringgående av det förfarande som inrättats i artikel 7 FEU, vilket äventyrar giltigheten av dess fortsatta tillämpning och till och med gör det meningslöst.

6. Åsidosättande av artikel 269 första stycket FEUF genom angivande av rättsstatens principer som ett primärrättsligt begrepp som anges i artikel 2 FEU genom sekundärrätt, nämligen förordning 2020/2092.

7. Åsidosättande av artikel 4.1, artikel 4.2 andra meningen och artikel 5.2 FEU.

Denna grund utvecklar resonemanget i den första grunden. Polen hävdar att unionslagstiftaren, genom att anta kontrollmekanismen i förordning 2020/2092 avseende medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatens principer, har åsidosatt principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 4.1 och artikel 5.2 TEU. Dessutom anför Polen att lagstiftaren också har åsidosatt skyldigheten enligt artikel 4.2 andra meningen FEU att respektera väsentliga statliga funktioner, däribland säkerställande av territoriell integritet, upprätthållande av lag och ordning och skydd av nationell säkerhet.

8. Åsidosättande av principen om likabehandling av medlemsstaterna (artikel 4.2 första meningen FEU).

Polen hävdar att bestämmelserna i förordningen inte garanterar att konstaterandet av överträdelser av rättsstatens principer föregås av en ”grundlig kvalitativ bedömning” som kommer att vara objektiv, opartisk och rättvis. Dessutom anför Polen att förfarandet för antagande av åtgärder för att skydda unionsbudgeten på ett tydligt och direkt sätt diskriminerar mindre och medelstora medlemsstater jämfört med de större staterna.

9. Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

Polen hävdar att bestämmelserna i förordning 2020/2092, och särskilt indikationerna på förekomsten av en överträdelse av rättsstatens principer, vilka förtecknas i artikel 3 och artikel 4.2, inte uppfyller kraven på klarhet och precision.

10. Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEU).

11. Maktmissbruk genom inrättandet av en mekanism vars verkliga syfte inte är att skydda unionens budget utan att kringgå de processuella kraven för att inleda förfarandet enligt artikel 7 FEU och de materiella kraven för att inleda det förfarande som avses i artikel 258 FEUF.

____________

1 EUT L 433I, 2020, s. 1.