Talan väckt den 9 november 2006 - Kommissionen mot Premium

(Mål T-316/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (Bryssel, Belgien) (ombud: E. Montaguti, biträdd av advokaterna J.-L. Fagnart och F. Longfils)

Svarande: Premium SA

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

förklara att den begäran som framförs genom denna talan kan prövas i sak och är grundad och således

förplikta Premium SA att betala ett huvudbelopp på 88 594,493 euro, avseende 57 605,74 euro enligt avtal ISAR A 2052 och 30 988,74 enligt avtal KAVAS-2 A2019,

förplikta Premium SA att betala dröjsmålsränta på beloppet 57 602,74 euro för kontraktet ISAR (med den räntesats som gäller enligt de bestämmelser i fransk rätt som är tillämpliga på avtalet),

förplikta Premium SA att betala dröjsmålsränta på huvudbeloppet 30 988,74 euro för kontraktet KAVAS-2 (med den räntesats som gäller enligt de bestämmelser i dansk rätt som är tillämpliga på avtalet), och

förplikta Premium SA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapen, företrädd av kommissionen, ingick den 11 mars 1992 och den 29 december 1993 två avtal med ett konsortium, där ett bolag där svaranden var delägare ingick, angående projekten KAVAS-2, A2019 (Knowledge acquisition visualization and assessment system) och ISAR-AIM, A2052 (Integration System Architecture), vilka genomförts inom ramen för ett specifikt program för forskning och teknisk utveckling inom det informationsteknologiska området (åren 1990-1994), som antogs genom rådets beslut 91/394/EG¹.

Avtalen innehöll beloppen avseende de ersättningsgilla kostnaderna för projekten, vilka legat till grund för gemenskapens finansiella bidrag. Enligt villkoren i avtalen skulle alla utbetalningar från kommissionen betraktas som förskott till dess att slutrapporten godkändes. För det fall att det sammanlagda finansiella bidrag som kommissionen skulle betala ut skulle visa sig understiga de belopp som redan betalats ut, åtog sig de avtalsslutande parterna att omedelbart återbetala mellanskillnaden till kommissionen. I avtalen föreskrevs vidare att de avtalsslutande parterna var gemensamt och solidariskt ansvariga för varje underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt avtalet, utom för det fall att den ena av dem inte lämnade någon finansiell information eller lämnade felaktig eller ofullständig finansiell information. I det sistnämnda fallet var den parten ensam ansvarig.

Enligt bestämmelserna i avtalet skulle konsortiet lägga fram periodiska förteckningar över utgifter samt periodiska rapporter över hur arbetet framskred.

Den finansiella revision som kommissionen genomförde år 1996 avslöjade flera icke ersättningsgilla utgiftsposter som Premium SA fakturerat. I sina kommentarer till denna rapport angav svaranden att den inte kunde godta att flera kostnader underkändes i rapporten. Efter skriftväxling mellan svaranden och kommissionen, ställde kommissionen ut fakturorna till Premium SA, som bestred dessa. Såtillvida som samordnaren inte hade överfört vissa förskott som kommissionen hade beaktat i sina första fakturor till Premium SA, ställde kommissionen ut nya fakturor för de belopp som faktiskt hade betalats ut för mycket och vidhöll slutsatserna från revisionsrapporten angående de icke ersättningsgilla kostnader som svaranden fakturerat. Premium SA bestred även dessa nya fakturor.

Kommissionen har vid ett flertal tillfällen upprepat sina betalningskrav, som svaranden inte har efterkommit. Kommissionen har därför, på grundval av skiljedomsklausulen i avtalen, väckt förevarande talan i syfte att Premium SA skall förpliktas att återbetala en del av det förskott som gemenskapen utbetalat jämte dröjsmålsränta, på den grunden att svaranden inte har angett något giltigt skäl för att ifrågasätta kommissionens ståndpunkt beträffande de utgifter som i revisionsrapporten bedömts vara icke ersättningsgilla.

____________

¹ - EGT L 218, s. 22.